Berliner Zeitung: Lögnförbud och sannings-ministerium

De vill väl förbjuda lögnen: Friedrich Merz och Lars Klingbeil (Foto: BZ)

Enligt koalitionsavtalet mellan CDU/CSU och SPD i Tyskland planeras ett ”lögnförbud”, skriver Berliner Zeitung den 18 april. Gästskribenten Ralf Höcker, en av Tysklands mest framstående jurister med inriktning på media och medlem av CDU, skriver att det inte får inrättas något sanningsministerium.

Den tilltänkta koalitionsregeringen vill bekämpa den ”medvetna spridningen av falska påstående”. Regeringen avser att under baneret för kamp mot ”desinformation” och ”falska nyheter … ta hårdare tag” mot lögner, speciellt på sociala medier.

Höcker citerar koalitionsavtalet där det står: ”Medvetna spridande av falska påståenden omfattas inte av yttrandefriheten. Därför måste medietillsynsmyndigheten, oberoende av staten, kunna vidta åtgärder mot informationsmanipulation, samt hatretorik och hets, samtidigt som yttrandefriheten bevaras utifrån tydliga juridiska riktlinjer.”

Höcker skriver att det nya ”ljugförbudet” riktar sig främst till internetanvändare, men även till operatörer av sociala plattformar. Hittills är spridning av lögner inte förbjudet. I en konstitutionell demokrati får man prata fullständigt nonsens, oavsett om man verkligen tror på det eller inte. Det enda undantaget är: Ett falskt påstående får inte kränka en specifik persons personliga rättigheter. Du får inte ens omedvetet sprida osanningar om tredje person. Självklart kan ingen påstå till exempel att någon annan har ett brottsregister om det inte stämmer.

Men nu kan spridningen av falska uppgifter utan direkt hänvisning till en specifik person snart komma att förbjudas, skriver Höcker. ”Jorden är platt” skulle kunna vara ett sådant uttalande.

Förslaget väcker en rad nyckelfrågor: Vad är egentligen ett ”falskt påstående om fakta”? Vad är ”hat och hets”? Vem bestämmer vad som är lögn och vad som inte är det? Och är det nödvändigt att skydda allmänheten eller ”demokratin” från falska påståenden som inte kränker någras personliga rättigheter?

Höcker fortsätter att bevisa att i teorin kan fakta lätt skiljas från åsikter – fakta är (i princip) bevisbara, medan åsikter inte är det: ”Det är kackerlackor i restaurangens kök” är en faktapåstående som kan verifieras. Den som säger något sådant måste kunna bevisa det. ”Restaurangen är inte bra”, är å andra sidan en åsiktsytring, eftersom det är helt i betraktarens öga om att gilla en restaurang eller inte. Alla som säger något sådant verkar inom yttrandefrihetens gränser.

Varje mediejurist vet dock att det i praktiken finns en stor gråzon där distinktionen mellan faktapåståenden och åsiktsyttringar kan bli komplicerad. ”Maten i restaurangen var för kall och ölen för varm” är ett sådant exempel. Vid vilken temperatur är en måltid klart och objektivt mätbart för kall, och vid vilken temperatur är en öl för varm? frågar Höcker.

Han konstaterar att det hela riskerar leda till att folk kommer att föredra att avstå från att uttrycka sina åsikter i kontroversiella ämnen om det finns en risk att bli dömd för verkliga eller falska påstående. Censursaxen i våra huvuden kommer att reducera mångfalden av åsikter.

Redan nu överanstränger de statliga mediemyndigheterna det rättsliga systemet och vill tvinga plattformsleverantörer att ta bort helt lagliga inlägg eller inte göra det tillgängligt i Tyskland. Till stor del obemärkt av allmänheten kämpar i synnerhet Elon Musks ”X” mot myndigheternas överdrivna regleringsfrenesi och försvarar enskilda användarinlägg till stora kostnader i domstol mot de tyska statliga mediemyndigheterna för att skydda yttrandefriheten på Internet.

Snart kommer den statliga ”medieregulatorn” få ett ännu kraftfullare censurverktyg i form av ett lögnförbud, vilket gör det möjligt för dem att trakassera, inte bara användare, utan även plattformar ännu mer intensivt. Det finns risk att plattformarna ger efter för påtryckningar och överreglerar inlägg på ett opinionsfientligt sätt för att undvika att hamna i problem och spara på rättegångskostnader.