En komplett utrustning för arbete med FAC-systemet var ingen billig investering.
En berättelse till Jonas julen 1988.
Nu har det kommit ett postförskott igen, Jonas, sade fadern och rättade nervöst till slipsknuten under skäggmassorna. Har du pengar till att lösa ut det?
– Det ordnar sig farsan, svarade Jonas ur högen av kataloger från olika firmor med lockande specialerbjudanden om det allra senaste, det är väl liggetid på posten som vanligt? Du vet vi inom den fria företagsamheten behöver inte ha samma långtidsplanering som ni i det kommunala.
Som född gambler hade Jonas som vanligt många järn i elden. Tennisturneringen var visserligen avklarad för den här gången och orienteringsklubben hade till slut tröttnat och slutat ringa men projekten ville ändå gärna hopa sig och det gjorde farsan så nervös och stökig. Det hjälpte inte riktigt att Jonas bad honom ta det cool, en bra psykolog kanske var den bästa lösningen.
Men det hade ändå bättrat sig sedan farsan kunde sitta hemma framåt natten och sköta den kommunala planeringen på den portabla datorn. Man har det ganska jobbigt som har en hel familj att ta hand om tänkte Jonas för sig själv. Men han hade snart fördjupat sig i katalogerna igen och glömt hela saken. Få se nu, var det den nya flygplansmodellen med dieselmotor och datorkontrollerad radiostyrning som kommit på posten i dag eller kanske det var dykardräkten med inbyggt armbandsur, trycktestat till 200 meters djup. Det bästa vore ju om det var den programmerbara foderanläggningen till kaninen, det skulle spara en hel del jobb och Kajsa skulle säkert må bättre.
Motionsanläggningen som man kunde få som tillbehör hade han inte vågat beställa samtidigt, då hade farsan blivit knäpp igen och börjat berätta om alla roliga leksaker han gjort av gummisnoddar och gamla kapsyler när han var grabb. Det är ganska knepigt med föräldrar ibland men det är bara att rida ut stormen, tids nog blir de pensionärer och lugnar ner sig.
Tänk på morsan t ex som blev nästan hysterisk när han ville köra den tiodubbla satsen till raketmotorn i hushållsassistenten. Man kan väl inte bara stå och knåda en pryl på tre kilo för hand när det redan finns en tekniskt väl fungerande lösning för att göra det maskinellt.
Men få se nu, det var visst den ekonomiska situationen som började bli lite kritisk. Den hade visserligen lättat tillfälligt när han kommit in i den kommunala bokföringen via farsans portabla dator. Men han hade inte räknat med att de kommunala nedskärningarna också skulle drabba hans konto just nu när han hade flera intressanta projekt på gång.
Vad då, sa du nåt morsan, har du stått och ropat en lång stund. Jaså Henrik har kommit och vi skall käka middag. Ja dessa ständiga avbrott mitt inne i viktiga projekt. Då får det bli övertid i kväll igen …
Om barndomens verktyg som ”ser ut som” eller ”fungerar som”
Jonas fortsatte att intressera sig för modellbygge och köpte sig en byggsats till ett radiostyrt modellflygplan som drevs av en liten elmotor. När planet skulle provflygas åkte Jonas tillsammans med mamma Carina och pappa Janne ut med bilen till en stor äng som hade utvalts till lämpligt testområde.
Med den ganska primitiva styrkontrollen lät Jonas planet fara ut över ängen och sedan vända tillbaka mot den förväntansfullla familjen. Varvid det inte bar sig bättre än att planet flög rakt in mot bilens framruta som dock klarade sig utan skador. Vilket däremot inte flygplanet gjorde. Därmed fick Jonas modellbyggande ett abrupt slut.
När jag därefter besökte familjen var Jonas ofta intensivt sysselsatt med måla små plastfigurer som ingick i ett spel som han utövade tillsammans med sina kompisar med hjälp av ett datorprogram. Det hantverksmässiga modellbyggandet hade ersatts av aktiviteter i den virtuella datorvärlden.
Jan Myrdal har intresserat sig mycket för vad byggande av mekaniska konstruktioner har betytt för unga pojkars utveckling. I sin bok En MECCANO pojke berättar har han skildrat hela den omfattande rörelse som byggdes upp kring den mekaniska byggsatsen MECCANO och lärde unga grabbar hur mekaniska konstruktioner fungerar. Själv fortsatte han sedan under hela livet med sitt MECCANO-byggande.
När jag senare tillsammans med min hustru Marie-Louise kom hem till hennes sonsöner var de ofta intensivt sysselsatta med att bygga ihop konstruktioner av LEGO-bitar enligt bifogade anvisningar. Resultatet blev något som ”såg ut som”. Inte något som ”fungerade som”. De blev duktiga på att foga samman LEGO-bitar men lärde sig därigenom inte något om hur mekaniska konstruktioner fungerar.
Våren 1952 presenterade konstnären Mark Sylwan på Tekniska Museet en helt ny bygglåda för mekaniska konstruktioner som han kallade FAC. Grundelementen utgjordes av runda stavar med 4 mm diameter, balkar och 12 olika typer av sinnrika hopfogningsplåtar. Totalt bestod hela konstruktionssystemet av över 200 precisionstillverkade detaljer.
Det blev ingen billig bygglåda som köptes av smågrabbar. Snarare blev kunderna utvecklingsavdelningar och laboratorier på olika företag. Med denna behändiga bygglåda kunde de lätt bygga ihop olika experimentutrustningar.
Idag kan jag inte se att FAC tillverkas längre. Det sinnrika systemet har till slut blivit utkonkurrerat av olika avancerade dataprogram för mekaniska konstruktioner.
