Våra kulturredaktörer har ömtåliga känselspröt. Visst måste ”friheten” försvaras – till nästan varje pris – men när kroppar slits sönder av ”freds- och frihetsbomber” framför våra ögon och när massvält blir ett förintelsevapen skär det sig.
DN:s Björn Wiman försöker i gårdagens DN-Kultur (11 februari) inta en humanitärt acceptabel ståndpunkt i denna tid mellan den slaviska ondskan i det korstågsliknande Ukrainakriget och utplåningsoperationen mot Gazas 2,3 miljoner invånare. Några citat med kommentarer:
”Det är på grund av det implicita hotet från de ryska atomvapnen som Vladimir Putin tämligen ostört kan föra sitt krig mot Ukraina. Det är hotet om kärnvapen som ständigt mullrar från totalitära skurkstater som Nordkorea och Iran. Och det var den högerextreme israeliske kulturarvsministern Amihai Eliyahu som strax efter Hamas massaker den 7 oktober förra året menade att man borde släppa en atombomb över Gazaremsan. Även när dessa vapen inte används finns skräcken för dem som en skugga i våra medvetanden.”
För verkligen Vladimir Putin krig ”tämligen ostört” i Ukraina? USA-världen gör ju sitt allra yttersta för att störa Putins krigföring. Är V Putins hot om kärnvapenanvändning värre än USA:s? Mullrar kärnvapenhoten bara från ”totalitära skurkstater som Nordkorea och Iran”? Räknas inte staten Israel (bara dess ”högerextreme kulturarvsminister”) till dessa skurkstater? Är inte USA:s, Storbritanniens, Frankrikes och Israels kärnvapen hotfulla? Vad menar Wiman med detta? Dessa påståenden framstår som rent bisarra.
”Ibland kan man undra om vi inte redan lever i upptakten till det tredje världskriget, utan att förstå det själva. Jag tycker man märker det på tonen, den som lägger sig över en värld på väg in i krig. Man märker det på den allt gällare nationalistiska retoriken, på militärernas stingslighet mot ifrågasättanden och kritik, på det aggressiva och inte sällan hotfulla tonläget mot det som nedsättande kallas ’fredsvänner’.”
Det här är däremot icke oförnuftiga tankar, men de är inte svåra att förstå. Och visst är det pinsamt att regeringen vill tysta ”fredsvänner” i frihetskampens heliga namn. Svenska Freds ska berövas sina statsbidrag efter att ha motsatt sig vapenleveranser till Ukraina.
”I fallet med Rysslands krig mot Ukraina är det för sent för paroller. Ukraina försvarar både sitt eget land och den västerländska demokratin. Så länge de väljer att hålla ut är det vår plikt att hjälpa dem.”
Här återfaller Wiman i krigshetsarnas schablontänkande. Ukraina försvarar inte den västerländska demokratin, de försvarar USA:s ställning som världens enastående härskare och upprätthållandet av deras så kallade ”Rules Based International Order”. Där har Wiman sitt pågående världskrig.
”… Det var västvärldens tolerans av det inre förtrycket i Ryssland under många år som gjorde det hänsynslösa överfallet på Ukraina möjligt.”
Vad kan Wiman mena med detta? Skulle västvärlden ha sanktionerat och intervenerat i Ryssland tidigare? Jag kan inte tänka mig att han menar det. Men vad menar han? Obegripligt. Har inte Wiman respekt för andra länders självbestämmande?
”Likaså var det vår tolerans med den israeliska ockupations- och bosättningspolitiken och Benjamin Netanyahus cyniska stöd till mördarna i Hamas som var en del av grogrunden för massakern den 7 oktober.”
Här plötsligt kommer åter en glimt av klarsyn. Israels brutala ockupation, landstölder, fördrivning, splittringspolitik och förnedrande behandling av palestinier kan vara ”en del av grogrunden för massakern den 7 oktober”. Men får man skriva så i DN-Kultur? Ja, om man lindar in det.
Både ris och ros till Björn Wiman idag alltså.
Total förvirring är iallafall bättre än totalt stöd för imperialismens härjningar. När Wiman blir stor kanske han kan börja tänka några steg till. Vem vet?
Det är för mig svårt att förstå slutsatsen i denna artikel ”Både ris och ros till Björn Wiman idag alltså.”
Kanske är det väl drastiskt, men det påminner lite för mycket om uttalanden, som gjordes om den mustaschprydde mannen i Tyskland efter andra världskrigets slut: ”Men han gjorde i alla fall en del bra saker, han lät bygga utmärkta vägar till exempel”. Säkert som amen i kyrkan kommer vi framöver att få se flera liknande ”ris och ros”-personer dyka upp. Nyss fick jag till exempel veta att den tyska ministern Annalena Baerbock, häromdagen sagt något om att Israel inte kunde fortsätta sitt krig i Gaza som tidigare. Vi minns nog alla hur hon för något år sedan sade, att hennes väljares väl och ve kom i andra hand jämfört med stödet till regeringen i Kiev. Skall vi nu ge henne och andra i Olaf Scholz´ regering ”både ris och ros”?
Det är mycket intressant att som redaktören gör, påpeka hur det blir allt svårare, när verkligheten blir allt mer påträngande, för både svenska politiker och journalister i deras försvar av den svenska politikerklassen och dess underdåniga beteenden gentemot USA-imperialismen. Det är både intressant och viktigt att förstå sönderfallet. Men i grunden arbetar Björn Wiman för den svenska stat, som nu i allt snabbare takt urholkar vårt välfärdssystem för att stödja den militära kraften i Nato.
Hej det känns nästan som att hälla vatten på en gås att polimisera mot Björn Wimantyper. Känns som det krävs en annan ingång. Att gå runt sådana prosaister med egna funderingar alternativt bli fastlåst i en oändlighet medan ”huset brinner ned”. Ja, det är lättare sagt… mot den debattsugna bloggaren.
Lysande sågning!
Att skälla hyggligt folk för att vara ”fredsvänner” är lite svagt. Jag har ett minne av att självaste Olof Palme skällde hyggligt folk för att vara ”fredshetsare”. Minns jag fel? Det låter i alla fall häftigt, nästan som att vara på nivå med krigshetsare!
Knut L
Du skrev denna mening: ”Skulle västvärlden ha sanktionerat och intervenerat i Ryssland tidigare?” Logiskt följer, att västvärlden nu har ”intervenerat i Ryssland”. När intervenerade västvärlden i Ryska federationen?
Wiman är väl ganska typisk för sitt skrå. Andra Wimän säger ju ungefär detsamma. De lyssnar nu under diskreta former på Tuckers intervju med Putin. Var säker på att varje ord och vändning granskas med lupp. Hur ska denna vidriga människa, vår tids Hitler och hans utsaga beskrivas? Måste det inte rent av tigas ihjäl? Frågan är delikat. Det skall bli mycket underhållande att ta del av deras mediala utsöndringar. Att Sverige nu genomgår en statskupp av trivseltyp verkar de inte lägga märke till eller ens förstå. Russofobin är nu det verktyg och fundament som lotsar oss in i vår nya roll som fullt utvecklad koloni till Disneyland på nya äventyr. Socialdemokratin återupprepar nu 1914-års agerande. Det är deras historiska uppgift. Magdalena blir allt skojigare. ÖB-ydèn är också skojig men han lämnar lägligt och öppnar eget i höst. Får vi se en omskolad Hultqvist rycka åt sig befälet? Eller en Paaaasikiwi, medietränad som han är. Men Hultqvisten har trots allt, enligt ryktet, viss branschvana, är skojig och snurrar nästan lika bra som Magdalena.
För övrigt: Allt stöd till Hamas!
Knut L!
Varför vill du ej svar på min tydliga och korta fråga, ”När intervenerade västvärlden (enligt dig) i Ryska federationen?” Jag ställde den, därför att jag gissar, att ditt svar skulle leda till intressanta diskussioner om viktiga åsiktsskillnader.
Wiman skrev: ”Det var västvärldens tolerans av det inre förtrycket i Ryssland under många år som gjorde det hänsynslösa överfallet på Ukraina möjligt.”
Det var det jag svarade på och frågade retoriskt om väst borde intervenerat tidigare, alltså blandat sig i Rysslands inre angelägenheter ännu mera och ännu tidigare. Intervenera måste inte läsas som endast militärt. Ordklyveri, knappast viktiga åsiktsskillnader.
Knut L!
Du menar nu, att västvärlden har blandat sig i ”Rysslands inre angelägenheter” genom att ”intervenera” på ett annat sätt än ”endast militärt”. Hur har västvärlden ”intervenerat” i ”Rysslands inre angelägenheter” på ett annat sätt än ”endast militärt”?
Genom att samordna och likrikta sina enorma propagandaresurser (inkl. direkt inblandning i statskuppen i Kiev 2014) i en kampanj som piskat upp russofobiska stämningar över hela västvärlden. Denna offensiv har varit så till den milda grad provocerande på Ryssland att man fått dem att ta till vapen i sydöstra Ukraina och starta ett helt onödigt krig, ett krig som man trodde man skulle vinna, men som visat sig bli en total katastrof för västvärlden.
Jag tror inte du kommer att hålla med mig. Men kan vi inte sluta denna tråd om just detta här?
Knut L!
Intervention i ett suverän stat som till 100 procent utspelar sig utanför statens gränser, alltså. Ja, den definitionen kan vi sluta denna tråd med.
Just det, Jan Arvid G! Nu faller täckelset och du säger ”intervention i ett (sic!) suverän stat som till 100 procent utspelar sig utanför statens gränser”. Jag bortser ifrån din kontamination av två olika stater som otydliggör vad du menar och tolkar dig som jag förstår din inställning; en av staterna intervenerar (anfaller militärt, menar du väl?) i den andra ”suveräna” staten. Det är inte på något sätt en odiskutabel definition!
Först och inte minst viktigt är begreppet ”suverän stat”. Var Ukraina en suverän stat när deras granne ”intervenerade”? Och i vilket avseende då? Ända sedan statskuppen 2014 har statens syfte varit att ansluta sig till Nato. Vad innebär ”suveräniteten” då? Inte ”alliansfrihet”, väl? Ett begrepp, som i mellanstatliga relationer är vida mer användbart än ”suverän”, som egentligen väl alla självständiga stater uppfyller med territoriekontroll inom sina gränser. Och hur var det med den egentligen när fem regioner (oblast) tydligt ockuperats hel- eller delvis?
Sedan har Ukraina gjort flera försök att föra (tillbaka) kriget till anfallarens territorium, om än bara med begränsade och tillfälliga framgångar hittills. Militärt förefaller ett ställningskrig ha etablerats i sydöstra Ukraina. I intervjun söker Putin tydligt efter tecken på fredssträvanden i motpartens och dess påhejares attityder. Sådant bör inte bara ignoreras!
Dennis Z!
Jag ändrar mina skrivna ord, och jag är tankspridd; därför blir ”ett land” till ”ett stat”, när jag glömmer att korrekturläsa.
Nu till substansen i din kommentar. Jag definierar inte ”intervention” uteslutande som att en av staterna militärt anfaller ”den andra ’suveräna’ staten”. Ett tydligt ultimativt invasionshot vore intervention. Jag hade bara roligt åt Knut L:s krumbukter om att ”intervention” i en stat kan bestå av allsköns handlingar utanför statens gränser, såsom negativa omdömen.
Jag undrar, varför du sätter citationstecken runt ”suveräna”? I mänsklighetens försök att skapa fred i världen är suveränitetsbegreppet ett framsteg, trots att stater i praktiken ofta hamnar i beroende till stormakter.
Jag tolkar andra stycket i din kommentar som att du tycker att det hävdvunna suveränitetsbegreppet är oviktigt.
Att svara på dina frågor känns konstigt. Du frågar: ”Var Ukraina en suverän stat när deras granne ’intervenerade’?” Svaret är så självklart ”Ja”, så att jag inte vet, vad jag skall säga. Och Ryska federationen intervenerade i Ukraina utan citationstecken.
”Ända sedan statskuppen 2014 har statens syfte varit att ansluta sig till Nato.” Bortsett från beskrivningen av händelserna 2014, vad skulle en stats ”syfte att ansluta sig till Nato” hava för betydelse för dess statsrättsliga suveränitet?
Du frågar: ”Vad innebär ’suveräniteten’ då? Inte ‘alliansfrihet’, väl?” Nä? Och?
”Och hur var det med den [menar du suveräniteten eller territoriekontrollen?] egentligen när fem regioner (oblast) tydligt ockuperats hel- eller delvis?” Tja. Ukrainas suveränitet finns väl kvar, som i fallet Syrien, som ej kontrollerar Golanhöjderna.
Ja, ”täckelset faller”, när du lämnar den på suveräniteten grundade antiimperilismen. Anders Åberg vart vreder, när jag skrev ut den nya definition av ”imperialism”, som dominerar här på lindelof.nu: ”Imperialism definieras som Förenta staternas utrikespolitik”.
Lika rolig är Arne Nilssons följdsats, ”Alla åtgärder som går emot Förenta staternas utrikespolitik och/eller försvagar Förenta staterna är anti-imperialism.”
Du uppmärksammade mitt skrivfel. Jag ändrar mina skrivna ord, och jag är tankspridd; därför blir ”ett land” till ”ett stat”, när jag ändrar ”land” till ”stat” och glömmer att korrekturläsa.
Jan Arvid G!
Hade du skrivit att USA:s utrikespolitik kan definieras som imperialistisk hade det varit bättre, men när vi så tydligt ingår i det västliga blocket, där ett antal stater agerar imperialistiskt eller stödjer imperialismen så blir det mest ett försök från din sida att göra sig lustig över vår tids allvarligaste problem. Ett problem som har kostat miljontals människor livet genom åren. En aning smaklöst kan jag tycka.
Annars håller jag med dig om att man inte kan hantera begreppet ”suverän stat” efter eget gottfinnande. I min värld så har Ryssland tveklöst invaderat en suverän stat. Precis som USA gjorde i Irak.
Språkliga formuleringar är, vilket både Anders Å och Jan Arvid inser, betydelsebärande på fler sätt än vad som omedelbart framgår. Själv skulle jag uttrycka mig så att USA:s utrikespolitik definierar imperialismen i dag. Eller, för att uttrycka det på ett annat vis, den regelbaserade världsordning vi lever i just nu. Och på grund av att historien utvecklar sig ändrar denna sig naturligtvis i detaljerna, men förhållandena i världen består i stort sett oförändrade sedan ett drygt 3/4 sekel. Men naturligtvis hotas denna ordning av de som inte får blanda sig i själva fastställandet av reglerna. En världslig orättvisa, som behöver undanröjas för att vi ska kunna leva under rättvisa förhållanden i en rättvis värld.