Bland demonstranter i St Petersburg (I)

petersburg-1-maj-1

Folk väntar vid Nevski Prospekt på de två stora demonstrationerna, först den Putintrogna, sedan den ickeputintrogna. Denna några andra bilder är hämtade från 1 maj 2012. Vädret och stämningarna i bilderna är mycket likartade som i år.

Nu har också jag gjort det, sällat mig till de miljoner som under åren marscherat nerför Nevskij Prospekt 1 maj med röda fanor och, om inte klingande spel, så åtminstone saftiga slagord om ”ner med kapitalismen”, ”frihet för den ryske arbetaren” och ”ett enigt folk kan inte besegras”.

Anders Persson

Anders Persson, bloggens man i St Petersburg

Det hade sagts mig att 1 maj skulle två stora demonstrationer gå av stapeln i St Petersburg, en Putintrogen klockan 09 från Plotchad Vosstaniya (Upprorsplatsen), torget vid Moskvastationen och en icke Putintrogen 10.30 från Vosstaniya Ulitse (Upprorsgatan) som leder norrut från detta torg.

Massor av ryska helgdagar
Jag infann mig tjugo i nio på Upprorsplatsen men såg inga demonstranter, däremot hundratals poliser. De såg skrämmande ut i sina svarta kläder, men så upptäckte jag att de flesta var i de yngre 20-åren och till 2/3 tjejer. Jag är inte säker på om de verkligen var poliser, ty de talade mycket bra engelska och berättade för mig att demonstrationen skulle börja klockan 10. Jag satte mig på en trappa och betraktade folkvimlet.

Det var en underbart vacker dag med solsken och allt artade sig till att bli en folklig festdag. Liksom svenskarna och många andra nordeuropeiska folk har ryssarna hittat en massa förevändningar att ta ledigt i maj. Eftersom nu 1:a maj (och den ortodoxa påsken) infaller på en söndag, blir också måndagen den 2 maj, en ledig dag (som kompensation). Sedan är också tisdag 3 maj en ledig dag av någon anledning jag inte begripit. Sedan kommer lördag-söndag 7-8 maj som vanlig weekend följd av ”Super Helgdagen”, nämligen Befrielsedagen 9 maj, till minne av Nazi-Tysklands kapitulation 1945.

Intervjuad för TV?
Plötsligt blir jag uppvaktad av ett filmteam med tre personer, en kille som håller i filmkameran, en tjej som håller mikrofonen och så ledaren, en kvinna i 40-årsåldern. Jag hade sett dem intervjua andra personer och nu hade de fått ögonen på mig. Nej, jag är inte ryss, försökte jag. Men det hjälpte inte och när det visade sig att jag kunde tyska var jag ohjälpligt fast.
Gruppen var från Tyskland och höll på med en dokumentärfilm om ”Friede, Hoffnung und Liebe” och undrade vad jag tyckte om det? Inför rullande kamera uttalade jag några moraliska självklarheter om Kärlek mellan folken, Fred på jorden och Hopp om bättre tider.

petersburg-1-maj-2

En vy över den Putintrogna demonstrationen (2012).

Det hade nu blivit trångt på både trottoarer och ute på Nevskij Prospekt. Vad jag kunde se hade de Putintrogna inte så mycket text utan mest symboler i sin demonstration, logon för Putins parti ”Ett enat Ryssland” med en björn, vit-röd- blåa ryska flaggor, region- eller stadsflaggor samt här och där kvinnor i folkdräkter. Jag såg inga bilder av Putin (eller någon annan känd politiker, död eller levande), men å andra sidan sträckte sig folkmassan nu någon kilometer uppför Nevskij, klockan hade passerat 10 och jag måste hasta till den andra, den icke-putintrogna demonstrationen.

Röda flaggor överallt
I den icke-putintrogna demonstrationen verkade det vara nästan lika mycket folk som i den Putintrogna. Först möttes jag av det officiella kommunistpartiets, Ryska Federationens Kommunistpartis, avdelning med röda flaggor med hammaren och skäran och en (1) fana med Lenins porträtt. Därefter följde något som jag tolkade som det ”stalinistiska”
utbrytarpartiet, med några bilder av Lenin, men ingen av Stalin. Dock gick det omkring en kille och sålde ett stor affisch med Stalins bild på övre halvan, en almanacka för 2016 på den nedre.

Därefter kom, så att säga, den ”fria” avdelningen med alla sorts flaggor, plakat och bilder. Jag blev riktigt nostalgisk och tänkte tillbaka på mina ”Sturm und Drangår” på 1970-talet då man gick i ”Enhet Solidaritet”, ”Röd Front” eller något annat tåg, till och med sossarnas. Då upplevdes splittingen inom ”vänstern” som kaotisk – här i St Petersburg 2016 var det tjugo gånger värre. Inte bara tjugo gånger mer folk, utan tjugo gånger fler grupper.

Gotlänningar?
I en liten grupp viftades det med något som såg ut som en svensk landskapsflagga: röd-blått kors mot gul botten. Har gotlänningarna kommit hit för att protestera mot eventuell rysk annektering? Nej, det visade sig vara den ingermanländska flaggan. Jag gick frejdigt fram och tilltalade dem på finska. Det visade sig dock att ingen av dem talade finska, knappast ens engelska. Jag fick dock veta att de demonstrerade för inrättandet av ett ingermanländskt muséum och att hon i gruppen som kunde finska hade rest på semester till Finland.

petersburg-1-maj-3

Ett foto från en tidigare 1 maj-demonstration i St Petersburg med ingermanländska (?) deltagare. På den närmaste banderollen står det “Ingermanland – vår historia”

Plötsligt hörde jag mitt namn ropas. Det var A som varit med på ölkvällen för en tid sedan. Då hade han blivit förvånad över att jag deppade över västvärldens nedrigheter. Sådana tvivelsmål existerade inte för honom eftersom han som ”marxist” inte erkände några nationsgränser utan betraktade sig som världsmedborgare. Nu bjöd han in mig att gå med i demonstrationen.

Mellan facket och feministerna
Jag tittade mig omkring, upp och ner i tåget, för att se var jag skulle hamna. Framför mig var en stor kontingent peterburgska hamnarbetare med sina fackföreningsflaggor, och det var ju betryggande.

petersburg-1-maj-4

De ryska hamnarbetarna verkar vara stridbara. Läs om Leonid Tikhonovs öde efter att han kom i klammeri med arbetsgivaren. Klicka på bilden…

Bakom mig var en stor grupp av något som uppenbarligen var ”feminister” och det var till dem A:s flickvän sällat sig. Det tyckte jag också var OK. Inte bara att jag kommer från ett land som säger sig ha ”feministisk utrikespolitik” som ideal, jag hade i valet 2014 röstat på det natokritiska ”Feministiskt Initiativ”.

Men jag hade, visade det sig, hamnat i en osäker del av demonstrationen. Ty plötsligt landade mitt bland oss, bara ett par meter från mig, en plastpåse med någon vätska. Påsen sprack mot asfalten och skvätte ut sin sliskiga vätska åt alla håll. Någon hade, berättades det, kastat ut den från ett fönster på tredje våningen i ett hus intill. Målet var kanske inte ”feministerna” utan någon av de tjejer lite längre bort som viftade med små regnbågsvimplar.

Kommunist, marxist eller anti-imperialist?
A hade egentligen inte alls velat gå i demonstrationen, eftersom ingen av de grupper som deltog var ”marxister”. Hans egen grupp (”Revolutionära Arbetargruppen” eller något liknande) hade beslutat bojkotta demonstrationen. Men nu ville hans flickvän, som var ”feminist” delta, så han fick rucka på sina principer.

petersburg-1-maj-5

A undrade om jag var ”kommunist”. Jag sade att jag räknade mig som ”anti-imperialist”. Själv ville han inte kalla sig ”kommunist” eftersom dessa komprometterat sig så mycket. Istället ville han som ren och obefläckad framstå som ”marxist”. Hans grupp bestod dock bara av tre personer. Tills nyligen hade de varit fyra medlemmar, men den fjärde hade lämnat efter oenighet om tolkningen av Venezuelas politik.

Renlärig ”marxism”?
Om jag förstod A rätt kunde en rättrogen ”marxist” inte stödja ett stat som leddes av borgare, d v s kapitalister. Jag höll med om att en köpman i till exempel Kabul var lika mycket kapitalist som en köpman på till exempel Wall Street. Men om köpmannen i Kabul ville bli av med amerikanska militärer, stod han ändå inte på samma sida som oss ”antiimperialister”.

Petersburg Med ett enda slag

“Med ett enda slag!” En affisch från 1942 av den sovjetiske (ukrainske) konstnären Veniamin Pinchuk (1908-1987). Jag hittade den vid ett besök på muséet för “Rysslands politiska historia” här i St Petersburg.

Jo, det måste A hålla med om. Men, sade han, en sak är säker: man får aldrig stödja en imperialistmakt! Det låter nog bra, sade jag, men var det fel av Sovjetunionen att 1941-45 gå samman med USA, Storbritannien och Frankrike? Hade det varit klok ”marxistisk” politik att istället uppmana till socialistiska revolutioner i USA och Storbritannien? A var svarslös och jag var hygglig nog att inte berätta för honom att det var just detta som trotskisterna argumenterat för under kriget.

Debatter med trotskister
Jag har inte gått i närkamp med någon trotskist sedan 1974 då jag och andra icke-trotskister slängde käft med Klas Eklund och hans kompisar på Odenplan. De debatterna var ganska fruktlösa och kom ofta in på Stalin och utrensningarna på 1930-talet. En och annan trotskist var väl påläst och kunde alla detaljer till exempel om hotellet Bristol i Köpenhamn som påstått ha tjänat som mötesplats för Trotskijs anhängare och deras påstådda nazi-tyska kontakter.

Efter att ha vunnit ett par enkla orddueller med A tänkte jag utmana honom vidare med att göra propaganda för ”enhetsfrontstänkandet”. Men då började tåget sätta sig i rörelse, ropen skallade mellan husväggarna och det blev svårt att föra sammanhängande diskussioner.

Läs den spännande fortsättningen den 4 maj: “Bland demonstranter i St Petersburg (II)”

  3 kommentarer for “Bland demonstranter i St Petersburg (I)

  1. Sven-Eric Holmström
    2016-05-03 kl. 6:18

    Att diskutera med trotskister är som att försöka debattera abortfrågor med en religiös fanatiker. De lyssnar helt enkelt inte. Det är tråkigt eftersom en del trotskister i andra sammanhang än det som rör deras guru kan vara rätt vettiga.

    Lustigt det här med det påstådda Hotel Bristol i Köpenhamn. Den episoden är föremål för en nätartikel jag skrev 2010 för en amerikansk nättidskrift. Sedan dess har jag via en kollega i Moskva kommit över tidigare hemligstämplat material från FSB:s arkiv som visar att jag hade rätt. Kändes rätt tillfredsställande då jag fick det bekräftat.

  2. Anders Persson
    2016-05-03 kl. 7:55

    Mina ryska trotskister var helt fördömande av annektionen av Krim. Men när jag i linje med min kommentar till en annan artikel här på lindelöf.nu försvarade den, drog de sig till minnes att en fransk trotskist som besökt dem i fjol hade haft samma argument som jag.

    Att höra att jag hamnat på samma linje som en fransk trotskist fick mig, reflexmässigt, att ifrågasätta vad jag sagt, men beslöt ändå att hålla fast vid min uppfattning.

  3. Anders Persson
    2017-05-01 kl. 19:30

    Här har jag hittat en kort youtube video från fjolårets 1 maj demonstration i St Petersburg, dvs den icke-Putintrogna – som synes!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.