Stasi rörde sig enligt uppgift med en kvarts miljon så kallade Inofficiella Medarbetare (förkortat IM:are). Blint lojala mot staten, eller föremål för utpressning. Med kniven mot strupen vågade de inte annat än spionera på andra östtyskar. 

När arkiven i Stasis forna högkvarter på Normannenstraße i Berlin öppnades efter murens fall skadades många relationer svårt. Den inofficiella medarbetaren hade funnits alldeles i närheten. I vänkretsen, ofta ännu närmare än så. Ingen hade varit att lita på.

Gestapo hade inte många på lönelistan. Maktutövandet byggde på vanliga tyskars angiveri. Till och med barn angav sina föräldrar för förtal av führern eller ”defaitism”.

Högläsningen, från min närstående, av Anne Franks dagbok, jag har ju aldrig läst den, på balkongen i varma julikvällen framkallar en kuslighetens, jag finner inget bättre ord, obehagliga känsla. ”Kusligheten” som begrepp lånar jag från Heidegger.

Den i dagboken brådmogna, kloka, ofta drastiska och humoristiska Anne Frank känns kusligt nog inte långt borta. De Hotel Roemer omkringliggande husen måste ha varit samtida med henne. Det hus hon och sju ytterligare judar gömde sig i. Inte så förfärligt långt härifrån, promenadavstånd.

Högläsningen förstärker den bestående känslan av kuslig närvaro när vi står på trottoaren nedanför huset, stängt och tillbommat, på Prinsengracht 263. I vetskap om vad som väntade Anne och de övriga som gömde sig där uppe och försökte leva som om faran inte existerade. I grannskapet Westerkerk, vars dongande klockor Anne noterar i sin dagbok.

Amsterdam är en flanörstad som kan tävla med de främsta med avseende på detta. Paris och Venedig, för att inte nämna Wien. En alldeles speciell storstadsatmosfär genererad av kanaler, snirklande gator och gränder, fasadsköna byggnader och trevliga kaféer.

Men man måste se upp för cyklisterna som framforsande på rödbelagda cykelbanor anser sig äga staden. Jag störs också av alla amerikaner som högljudda betrampar gatorna, tänker osökt och kanske långsökt Nato.

De åtta i det hus som vi står och blickar mot, granne med en kanal som härbärgerar husbåtar, angavs efter två års undkommande.* Ständigt i latent rädsla för att upptäckas, lystrande efter misstänkta ljud från huset och gatan. 

Anne och hennes syster Margot avled i tyfus sista krigsvåren 1945 i Bergen-Belsen. Modern dödades i Auschwitz. Fadern ende överlevande i familjen Frank.

Vem blir angivare? Finns det något särskiljande som utmärker angivaren som personlighet? Adorno skrev om den auktoritära personligheten, kan vi travesterande tala om den angivande personligheten? Tjallaren? Skvallraren?

Den norska tv-serien De sista dödsdömda (2023, kan ses på SVT Play) som noggrant dokumenterar de avrättade kollaboratörernas livshistorier pekar i riktning mot att vem som helst kan bli angivare. Beroende på omständigheterna.

En föga uppmuntrande slutsats. 

* Rosemary Sullivan reder ut vem angivaren var i Så förråddes Anne Frank (2022).

Föregående artikelJerusalem Post och Haaretz om sviktande förtroende för IDF
Nästa artikelSOMMAR MED FRIDA STRANNE
Lasse Ekstrand
Lasse Ekstrand växte upp i skuggan av Verket i brukssamhället Sandviken. Han är en existentiell och geografisk flanör. Älskar Berlin, Nordjylland och Sydafrika. Föreläst i Danmark, Italien, Egypten, Sydafrika och på Västbanken. Kallats Mr Medborgarlön. Anses vara Sveriges främste företrädare för medborgarlön. Skrivit en mycket älskad bok om den tyske konstnären Joseph Beuys. Ekstrands författarskap är mångsidigt, omfattar ett stort antal titlar. Senaste bok "Hucks flotte på upptäckarvatten. En roligare bok i samhällsvetenskaplig metod" (2024).

3 KOMMENTARER

  1. Mycket tänkvärt! Sveriges yttrandefrihet är nu starkt begränsad. Förintelsen får hädanefter inte ifrågasättas efter ny lag och händelserna vid Uppsala Stadsteater visar vad som händer om en anställd privat har mot ”värdegrunden” avvikande åsikter. Han utsätts för drev från media, en mobb tvingar teatern till tystnad och den feltänkande artisten beläggs i praktiken med yrkesförbud som kommer råda under överskådlig tid. DCA- och Natoavtal kommer påverka vår kulturpolitik i vid bemärkelse. Vem vågar ifrågasätta vid skarpt läge när man redan nu blir av med jobbet? Hur kommer försvararna av ”vår värdegrund” att förhålla sig till protestanter?

  2. I Frydenholm beskriver Hans Scherfig vad som händer när Danmark ockuperas… många förberedelser och angivare.

  3. Lasse E!
    Här kommer ett klipp från Dansk TV när Danmarks ambassad i Öst-Berlin lämnade ut östtyskar till STASI.

    Ambassader brukar ju skydda folk inte lämna ut.
    https://www.dr.dk/drtv/se/udleveret-til-stasi-af-danmark_288695

    Jan Mellring!
    Även Hans Kirk skrev om problemen med samarbetsmän i Danmark under andra världskriget.
    (Djävulens pengar, översättning Åke Bergman, Ordfront, 1978)

    Bröderna Klitgaard, som här personifierar kapitalismen, tjänade stora pengar på kriget under ockupationstiden i Danmark. Förf. tar ställning mot kapitalismen men kritiserar också de politiker,
    som samarbetade med ockupationsmakten. Utkom 1952.

    Kirk:s bok har jag läst och skall försöka hinna med Frydenholm.

    Leif Stålh!
    Har du sett i tryck vad ”vår värdegrund” innehåller, vore intressant och få reda på vilken grund vi vilar på.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.