En av mina intellektuella vattenhål är den finländska två-språkiga energitidningen Katternö. I senaste numret hittade jag bland annat ett intressant kåseri av Mattias Kanckos, som menar att under Finlands hundra år av självständighet har landet förvildats i snabb takt (s.52-53). Han går emot den bild som han anser sprids schablonmässigt i media och medvetet av naturskyddsorganisationerna att naturen utarmas allt mer.
Sällan lyfts den utveckling fram som de som bor på landsbygden dagligen bevittnar, nämligen att Finland förvildas i snabb takt och i allt högre grad och blir en mänsklig ödebygd.
Lite vilddjur 1917
Då Finland blev självständigt 1917, fanns det nämligen oerhört lite vilda djur inom dess gränser. Vandrade man i skogen på den tiden, kunde man få syn på skogshare, skogsfågel eller ekorre. Bävern hade utrotats 1868, skogsrenen utrotades 1921, älgen var nästan utrotad liksom alla de stora rovdjuren. Rådjur, vitsvanshjort och vildsvin fanns inte och inte heller arter såsom mårdhund, bisamråtta, kanadensisk bäver eller mink. Pälsvilt såsom räv, mård, eller utter var mycket fåtaliga.
I Kanckos hembygd, Pedersörenejden i norra Österbotten har hela denna utveckling skett under de senaste 40 åren. Faktum är att det under de senaste 100 åren aldrig funnits så mycket djur i de finländska skogarna som idag, menar han. Och det är inte bara däggdjuren som det går bra för. Även många storvuxna fågelarter har ökat explosionsartat, till exempel sångsvanen, knölsvanen, kanadagåsen, den vitkindade gåsen, grågåsen, tranan, gråhägern och storskarven. Även flera rovfåglar, såsom havsörn, kungsörn och pilgrimsfalk, har ökat efter att ha repat sig från miljögifter på 1960-talet.
40 stora nationalparker
Under hela 1900-talet har Finlands fågelfauna berikats med ett tiotal nya fågelarter, medan ingen fågelart dött ut (en art, gyllensparven, etablerade sig på 1980-talet, med dog ut igen på 1990-talet). Utvecklingen för de mest hotade arterna, som vitryggig hackspett, har de senaste åren dessutom varit mycket positiv, hävdar Kanckos. Man bör också komma ihåg att närmare 10 procent av landarealen i Finland nu är naturskyddsområden. 1917 fanns ingen skyddad natur i Finland. I fjol bildades den 40:e nationalparken i Finland, i området omkring Hossa. Det är inte fråga om små områden.
Förutom nationalparkerna och naturparkerna finns numera också 1857 olika Natura-2000-områden med en sammanlagd areal på 50.000 kvadratkilometer. Till detta kommer privata naturskyddsområden och övriga skyddsområden. För 20 år sedan var målet att skydda 10 procent av arealen i Finland, ett mål som nu uppnåtts. Sedan dess har flera naturskyddsorganisationer höjt målet, vissa till 50 procent av arealen.
Den pågående förvildningen sker heller inte tillräckligt snabbt, enligt många naturskyddare. Kansckos nämer som exempel organisationen Rewilding Europe, med huvudsäte i Holland. Den lobbar nu mycket aktivt för att ”förvilda” hela Europa, genom att bland annat återinföra för länge sedan utrotade arter såsom visent (europeisk bisonoxe) och vildhäst. Dock inte i Holland – där medlemmarna och understödjarna till största delen bor – utan på landsbygden i Norden och i Östeuropa. Vad de lokala människorna tycker verkar inte vara en viktig fråga, påpekar han.
Sabeltandade tigrar till Finland?
Rewilding Europe har nyligen grundat en avdelning också i Finland. Organisationens grundtanke tilltalar säkert många urbaniserade storstadsbor, och Kanckos skulle inte vara förvånad om man med mer eller mindre våld kommer att försöka genomföra sina målsättningar runtom i Europa. Visent och vildhäst finns ju bevarade i levande populationer, så att föda upp och släppa ut dessa innebär inga större praktiska problem.
I takt med att kunskapen ökar och tekniken går framåt blir det intressant att se om man också vill börja ”väcka upp” redan utdöda arter, såsom mammutar och sabeltandade tigrar, för att plantera ut dem bland landsbygdsbefolkningen.
Klart är att den förvildning som är i färd med att förändra Finland kommer att fortsätta framöver även utan aktiva åtgärder. Statistiken talar sitt tydliga språk. Största delen av Finland avfolkas, en utveckling som pågår på tre nivåer. Först sker flytten från utbyarnas gårdar in till samhällets centrum. Sedan flyttar man till närmsta stad, för att slutligen söka sig till de större städerna i södra Finland eller utomlands.
Barnen stannar inne vid bildskärmarna
Människans flykt till staden skapar utan tvekan mera livsutrymme för större däggdjur och fåglar. Finland förvildas i rasande takt, och de som envisas med att bo kvar på landsbygden har numera samtliga fyra större rovdjur inpå knutarna. För många kan detta vara spännande, men konsekvensen är också att landsbygden inte längre kan erbjuda barn den fria och trygga uppväxtmiljö som tidigare generationer hade. I en tid där det redan är svårt att få barnen att lämna bildskärmarna blir rovdjurens närvaro det avgörande argumentet för att hålla barnen inomhus, avslutade Mattias Kanckos sin betraktelse i Katternö 1/2018.
