Blir framtidens natur barnförbjuden?

Kollage av ett vykort av Kerstin Frykstrand och en björnbild från nätet

En av mina intellektuella vattenhål är den finländska två-språkiga energitidningen Katternö. I senaste numret hittade jag bland annat ett intressant kåseri av Mattias Kanckos, som menar att under Finlands hundra år av självständighet har landet förvildats i snabb takt (s.52-53). Han går emot den bild som han anser sprids schablonmässigt i media och medvetet av naturskyddsorganisationerna att naturen utarmas allt mer.

Sällan lyfts den utveckling fram som de som bor på landsbygden dagligen bevittnar, nämligen att Finland förvildas i snabb takt och i allt högre grad och blir en mänsklig ödebygd.

Lite vilddjur 1917
Då Finland blev självständigt 1917, fanns det nämligen oerhört lite vilda djur inom dess gränser. Vandrade man i skogen på den tiden, kunde man få syn på skogshare, skogsfågel eller ekorre. Bävern hade utrotats 1868, skogsrenen utrotades 1921, älgen var nästan utrotad liksom alla de stora rovdjuren. Rådjur, vitsvanshjort och vildsvin fanns inte och inte heller arter såsom mårdhund, bisamråtta, kanadensisk bäver eller mink. Pälsvilt såsom räv, mård, eller utter var mycket fåtaliga.

I Kanckos hembygd, Pedersörenejden i norra Österbotten har hela denna utveckling skett under de senaste 40 åren. Faktum är att det under de senaste 100 åren aldrig funnits så mycket djur i de finländska skogarna som idag, menar han. Och det är inte bara däggdjuren som det går bra för. Även många storvuxna fågelarter har ökat explosionsartat, till exempel sångsvanen, knölsvanen, kanadagåsen, den vitkindade gåsen, grågåsen, tranan, gråhägern och storskarven. Även flera rovfåglar, såsom havsörn, kungsörn och pilgrimsfalk, har ökat efter att ha repat sig från miljögifter på 1960-talet.

40 stora nationalparker
Under hela 1900-talet har Finlands fågelfauna berikats med ett tiotal nya fågelarter, medan ingen fågelart dött ut (en art, gyllensparven, etablerade sig på 1980-talet, med dog ut igen på 1990-talet). Utvecklingen för de mest hotade arterna, som vitryggig hackspett, har de senaste åren dessutom varit mycket positiv, hävdar Kanckos. Man bör också komma ihåg att närmare 10 procent av landarealen i Finland nu är naturskyddsområden. 1917 fanns ingen skyddad natur i Finland. I fjol bildades den 40:e nationalparken i Finland, i området omkring Hossa. Det är inte fråga om små områden.

Förutom nationalparkerna och naturparkerna finns numera också 1857 olika Natura-2000-områden med en sammanlagd areal på 50.000 kvadratkilometer. Till detta kommer privata naturskyddsområden och övriga skyddsområden. För 20 år sedan var målet att skydda 10 procent av arealen i Finland, ett mål som nu uppnåtts. Sedan dess har flera naturskyddsorganisationer höjt målet, vissa till 50 procent av arealen.

Antalet vilddjur i Norra Karelen i östra Finland 2006, året innan min hustru och jag beslutade pröva på att bo där (vid gula stjärnan). Under våra fem år såg vi dock inte ett enda vilddjur!

Den pågående förvildningen sker heller inte tillräckligt snabbt, enligt många naturskyddare. Kansckos nämer som exempel organisationen Rewilding Europe, med huvudsäte i Holland. Den lobbar nu mycket aktivt för att ”förvilda” hela Europa, genom att bland annat återinföra för länge sedan utrotade arter såsom visent (europeisk bisonoxe) och vildhäst. Dock inte i Holland – där medlemmarna och understödjarna till största delen bor – utan på landsbygden i Norden och i Östeuropa. Vad de lokala människorna tycker verkar inte vara en viktig fråga, påpekar han.

Sabeltandade tigrar till Finland?
Rewilding Europe
har nyligen grundat en avdelning också i Finland. Organisationens grundtanke tilltalar säkert många urbaniserade storstadsbor, och Kanckos skulle inte vara förvånad om man med mer eller mindre våld kommer att försöka genomföra sina målsättningar runtom i Europa. Visent och vildhäst finns ju bevarade i levande populationer, så att föda upp och släppa ut dessa innebär inga större praktiska problem.

I takt med att kunskapen ökar och tekniken går framåt blir det intressant att se om man också vill börja ”väcka upp” redan utdöda arter, såsom mammutar och sabeltandade tigrar, för att plantera ut dem bland landsbygdsbefolkningen.

Klart är att den förvildning som är i färd med att förändra Finland kommer att fortsätta framöver även utan aktiva åtgärder. Statistiken talar sitt tydliga språk. Största delen av Finland avfolkas, en utveckling som pågår på tre nivåer. Först sker flytten från utbyarnas gårdar in till samhällets centrum. Sedan flyttar man till närmsta stad, för att slutligen söka sig till de större städerna i södra Finland eller utomlands.

Barnen stannar inne vid bildskärmarna
Människans flykt till staden skapar utan tvekan mera livsutrymme för större däggdjur och fåglar. Finland förvildas i rasande takt, och de som envisas med att bo kvar på landsbygden har numera samtliga fyra större rovdjur inpå knutarna. För många kan detta vara spännande, men konsekvensen är också att landsbygden inte längre kan erbjuda barn den fria och trygga uppväxtmiljö som tidigare generationer hade. I en tid där det redan är svårt att få barnen att lämna bildskärmarna blir rovdjurens närvaro det avgörande argumentet för att hålla barnen inomhus, avslutade Mattias Kanckos sin betraktelse i Katternö 1/2018.

... är läst 152 gånger!

  7 kommentarer for “Blir framtidens natur barnförbjuden?

  1. Bertil Carlman skriver:

    Anders P!
    I din uppräkning av saknade djur har du tagit med en del ”aliens”, nämligen mårdhund, bisamråtta, kanadensisk bäver och mink. De tre senare är som det heter invasiva arter från Nordamerika och den senare, också invasiv, från östra Ryssland. Minken introducerades i Finland 1920 och i Sverige 1928 (Wikipedia) i pälsfarmer.

    Vad är skogsfågel? Både domherren, lavskrikan och tofsmesen är skogsfåglar och har aldrig varit särskilt ovanliga i Finland. Jag antar att du menar skogshöns (tjäder, orre och järpe) till skillnad från fälthöns (fasan, rapphöna bl.a.)

    Du skriver ”Under hela 1900-talet har Finlands fågelfauna berikats med ett tiotal nya fågelarter, medan ingen fågelart dött ut”. Det märks att du inte är biolog! Berika syftar på något positivt. Faktum är att många av de nya arterna i Finland, såväl som i andra länder, är ett starkt negativt tillskott. Det pågår t ex i Sverige mycket arbete för att hejda mårdhundens utbredning. På väg in i Danmark söderifrån är nu t ex en främmande art av bålgeting. Den är mycket förtjust i bin, vilka som du vet kraftigt har gått ner i antal över hela jorden. Vad är vildhäst? Menar du förvildad häst? Sådana finns det t ex i USA. Wikipedia skriver ”Den enda idag levande underarten är den mongoliska och asiatiska vildhästen Przewalski.” Den europeiska vildhästen har varit utdöd länge.

    ”Finland förvildas i rasande takt” skriver du. Vad innebär det? Det som sker i rasande takt över hela jorden är en artutrotning. Mängden insekter minskar också i rasande takt. Du menar kanske avfolkning på landsbygden? Fast den har pågått ganska länge.

  2. Anders Åberg skriver:

    Mycket positivt att naturen återhämtar sig, men jag undrar lite över sifferuppgifterna. I diagrammet står det att det fanns 1104 vargar enbart i norra Karelen år 2006. Nu beräknar man att det finns mindre än 200 vargar i hela Finland. Om dom andra siffrorna har samma felmarginal eller alternativt visar på samma utveckling så kan man undra över artikelns trovärdighet.

  3. Anders Persson skriver:

    Denna artikel skrev jag i februari och skickade till Redax. Men av olika skäl så glömdes den bort och hittades först nyligen.

    Då, för tio månader sedan, gjorde jag en del forskning på nätet. Vad jag tittade på då minns jag inte och kartan i artikeln, som inte tillhör artikeln i Katternötidningen, hittar jag inte längre. Det “expertkunnande” jag hade i februari-mars försvann sedan under min intensiva föreläsningsturné i Vitryssland, Ukraina och Ryssland.

    Det bästa jag kan göra är att ge er länken till de två artiklar jag baserade texten på katternodigital.fi 1 och katternodigital.fi 2

  4. Leif Stålhammer skriver:

    Efter dagens skjutrapport vet jag inte var det är farligast för våra barn. Själv bor jag i den s k glesbygden och här hade vi ett ordentligt knivslagsmål med sjuttio pers. mest utlänningar rakt framför mitt fula hus. Lyckligtvis var jag å annan ort vid tillfället. Det går visserligen bra för Sverige men ett frågetecken måste sättas om vad som pågår uti riksdagis. Man märker liksom ingen skillnad, men mobbas görs det. Den svenska demokratin är i sitt esse. Men jag föreslår att de anständiga partierna allierar sig till ett förbud mot felaktigt tänkande i grupp. Dessutom bör den gamla goda ordningen med skjutvarning återupptas.

  5. Bertil Carlman skriver:

    Se där!
    Nu känner jag igen den mycket faktanoggranne, ödmjuke och självkritiska Anders P.

  6. Bengt Svensson skriver:

    Tack för artikeln! Skogen runt byn därhemma i Blekinge var tidigare betesmark för kor och hästar, en fantastisk lekplats för barnen. Nu igenrisat och ogenomträngligt. Mängder av vildsvin, fast man ser dem aldrig. Liksom rådjur, hjortar, harar, fasaner. Men rävar, igelkottar fortfarande sällsynta. Klart mindre fågelsång på försommaren. Feta skalbaggar och spyflugor, som tidigare tömde utedasset, har försvunnit.

    Mitt intryck är att svenskarna blivit väldigt urbaniserade, även inuti huvudet. De verkar föredra Kalle Anka-naturen i de tecknade serierna framför äkta vara. Invandringen har förstås bidragit.

  7. Tord Björk skriver:

    Min gode vän bonden Thomas Gunnarsson tycker ungarna från Rosengård är utmärkta när de kommer till gården.

    På Naturbrukskonferensen som vi ordnar sedan 2010 för att återta makten över maten och naturbruket och stoppa avfolkningen så berättade fäbodkullan Pauline Palmcrantz intressanta historier. Dels att kunskapen på fäbodarna blev till nytta under torkan när böndernas åkrar och ängar för höfoder torkade bort. Skogsbetet för att fäbodarna klarar torkan, en erfarenhet fler fick nytta av.

    Sen var det det där med getmjölk. Geten enligt henne är det enda djur som ger mjölk som andra djurarter kan dricka. Får du problem med mjölk till din katt eller hund, anlita en fäbod. Innan dess bör du dock för att kunna behålla denna helyllesvenska fäbodkultur vända till förorterna i våra storstäder. Där bor dom, de enda idag i Sverige som vet hur man tar hand om getter. På hederligt gammalt svenskt vis.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.