Afghanistankriget pågår fortfarande och har till och med eskalerat de senaste åren. Förra året slog Donald Trump i ett linjetal fast angående just Afghanistan att: ”We are not nation-building again. We are killing terrorists.” Richard Holbrooke, USA:s specielle representant för Afghanistan och Pakistan förklarade redan 2009: ”Att omvandla det afghanska samhället är inte vårt uppdrag. Flickors skolgång kan vara en viktig fråga på många håll. Vi är i Afghanistan utifrån våra egna nationella säkerhetsintressen.” I detta oanständiga och kontraproduktiva krig har Sverige nu varit USA:s bundsförvant i hela 16 år.
Trots ovanstående – samt det pinsamma faktum att den svenska insatsen helt är underordnad Nato – upprepar den svenska övergångsregeringen närmast sömngångaraktigt i propositionen 2018/19:5 den 18 oktober att målet för insatsen är ett ”fortsatt militärt bidrag till utbildnings- och rådgivningsinsatsen” och att Sverige ”fortsatt långsiktigt stöder och bistår den afghanska regeringen i dess strävan efter ett stabilt och säkert samhälle […] ett aktivt engagemang för fred och försoning, för utveckling och stabilitet, för jämställdhet och inte minst för ökad respekt för mänskliga rättigheter, i synnerhet kvinnors och flickors åtnjutande av dessa […] i enlighet med FN:s säkerhetsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och följer noga dess tillämpning”.
Det hela blir inte mindre allvarligt med tanke på att i regeringens egen utredning redan i februari 2017 konstaterades att de svenska insatserna under 14 långa år missat sina mål i alla avseenden – utom ett; att lära sig samverka i fält med Nato. Alltså, att svassa efter Nato är det enda målet av betydelse.
Trots att regeringen i slutet av oktober 2017 lade en liknande proposition som i år är det ändå häpnadsväckande, varken mer eller mindre. Men vi förstår, proppen måste lirkas igenom riksdagen före jullovet för att den svenska insatsen inte ska bli olaglig. Alla säger att en övergångsregering, som den nu sittande, ska avstå från att lägga fram kontroversiella förslag. Men eftersom en snarlik antogs förra hösten antar man att denna också kommer att passera utan problem.
Utöver allt detta vet vi – trots alla etablerade ljushuvudens tålmodiga förnekande – att vår Afghanistaninsats faktiskt är olaglig genom att den saknar mandat från FN:s säkerhetsråd. Den hänvisning man gör till en inbjudan från regeringen i Kabul gör den inte laglig. Främmande stater har enligt FN-stadgans första artikel 1(2) inte rätt att gå in med militär i ett pågående inbördeskrig. Här slås istället fast folkens rätt till självbestämmande och rätt att utan inblandning utifrån få avgöra sina egna öden. Inte heller detta bryr man sig om.
Genom regeringens beskrivning av det svenska deltagandet som en humanitär insats vilseleds allmänheten. Hur länge ska bluffandet om detta förfärliga krig tillåtas pågå?
Det här skriver jag efter att ha läst om denna proposition på den förträffliga sajtet alliansfriheten.se* och samtidigt som USA:s tredje flotta, med hangarfartyget Harry S. Truman i spetsen, för första gången på 30 år kryssar i Nordatlanten och som stridsflygplanen flyger kors och tvärs över Skandinavien. Det är Natos mastodontövning Trident Juncture 18 som startat (25 oktober). Den så kallade snabbinsatsstyrkan Nato Response Force (NRF) ska öva på att rädda Norge från ett anfall från stormakten österut, gissa vem? Och Sverige deltar med 2.300 man från alla vapenslag inkl. hemvärn. Och allt detta kan alltså ske utan några politiska beslut och utan någon politisk uppståndelse. Hur detta är förenligt med alliansfriheten frågar någon kanske. Men det är förstås det så kallade Värdlandsavtalet som gör det möjligt.
Nu ska alltså en ny Afghanistan-proposition genom riksdagen. Att inga partier (förutom möjligen V) kommer att reagera är förstås lika illavarslande som förra året. Den enda som haft något kritiskt att säga om Trident Junction 18 är Jonas Sjöstedt, vilket av alla andra lätt kan avfärdas som gamla fantomsmärtor från kalla kriget och Sovjettiden (OBS! SD protesterar inte heller).
Alliansfriheten är nu så urholkad att den inte längre kan tas på allvar av någon annan än våra mest tålmodigt förnekande ljushuvuden till politiker (och så vapenindustrin förstås).
____
* Tillägg av denna källhänvisningen (28 oktober 07:38) efter påpekande från författaren på alliansfriheten.se att inte citera hur som helst.
Saknar ord för ryggradslösheten i den svenska feministiska regeringen! Till och med fru Merkel hann före när det gäller huvudkaparna i Saudi-Burkarabien. Löfven väntar väl fortfarande på att få alla fakta liksom Trump. Konstigt! Han som har så lätt att se vem som är fascist. Det socialdemokratiska systemet Sverige har kommit till vägs ände. Detta är vad som blev kvar av de höga idealen vi trodde vi hade. Och nu är vi med och gosar med USA/NATO i Norge. Hur kunde det blir så här? Sverige är inkontinent i alla avseenden och lider av förstoppning. Och det blir väl nyval. V och SD får inte vara med. Två i stort sett socialdemokratiska partier. Ändå går det bra för experimentet Sverige, sägs det. Men det här liknar en kverulantisk insändare i lokaltidning, märker jag. Det hjälps inte!