Det tar tid att skriva böcker. De ska inte bara skrivas, de ska falla en förläggare i smaken också. Och väl är väl det. Annars skulle det säkert finnas för mycket hopplöst oläsligt på bokmarknaden. De flesta har inte ens en förlagskontakt innan de börjar sitt skrivande. Det hade inte jag heller först, men förra sommaren fick jag ett uppmuntrande besked från Karneval att mitt manusutkast om skolan nog skulle kunna bli en bra bok.
Nu efter sammanlagt drygt två års jobb, tre olika versioner, och återkommande resonemang med Karneval är jag framme vid en möjlig karaktär boken kan få. Något namn har den inte längre. Jag har haft flera i huvudet, men de är dumpade sedan ganska länge.
Alltså, bara att skriva klart; stuva om, stryka, lägga till, slå ihop, flytta isär, för att få klart och skicka in före midsommar. Siktet är nu inställt på utgivning nästa vår. Tur att jag inte visste hur lång tid detta skulle ta. Kanske hade jag då tappat sugen.
Skolutvecklingen går fort idag. När jag blev utslängd 2005 hade mycket redan spårat ut, men följande var trots allt då ännu en omöjlighet: Datainspektionen har kollat in förekomsten av bevakningskameror på skolor och funnit att den ökat lavinartat senaste tiden. I SVT-Rapport framträdde idag Huddingerektorn Björn Grünstein [https://playrapport.se/ 21:38], som låtit installera 20 kameror i Annerstaskolan. Han förklarade att kamerorna installerats för att ”ytterligare öka tryggheten och säkerheten”. Detta betyder att den var god redan då kamrorna installerades. Varför gjorde man det då? Och han förklarar vidare ”… om kameror är till för att bevaka, övervaka och kontrollera, då känns det inge´ kul. Men om de är en del av och kompletterar ett trygghetskoncept, då är dom jättebra.”
Vad säger detta om rektorer, vad säger det om skolan och vad lär sig barnen av det här? Man kan också fråga sig vad som blir nästa utvecklingssteg.