Låt oss anta att jag sitter och fikar på Stadsträdgården i Karlstad tillsammans med ett gäng intima vänner. En av dessa vänner avslöjar att han tänker bege sig norrut framåt eftermiddagen och se ”Jäntan” spela allsvenskt mot FC Rosengård, och han erbjuder mig chevalereskt en plats i sin bil. Men en annan bordsgranne gör egendomligt nog precis detsamma – med den skillnaden att han i stället ämnar sig österut för att se Örebro SK spela mot IFK Göteborg. Båda matcherna har kickoff 19:00, och jag tvingas alltså välja. Hur kommer mitt val att se ut?
Utan en sekunds tvekan hänger jag med till Örebro, åtminstone så länge jag beslutar mig på rent fotbollsmässig grund. Där, i kex- och skomeckat, väntar ju en drabbning i högre tempo med starkare, mer tekniska och allmänt sett bättre tränade och utbildade aktörer än i damallsvenskan.
Skillnaden är heller inte marginell; den är betydande. Förfäktar man något annat, så hycklar man.
Den som i mitt ställe ändå föredrar att kolla in Mallbacken gör detta av skäl som inte är strikt fotbollsbetingade (men därför inte mindre legitima). För inbitna lokalpatrioter är ”Jäntan” rimligtvis det självklara alternativet. Vill man slå ett slag för glesbygden eller för radikalfeminismen eller för en justare fotboll med färre spelarprotester och ett minimum av filmningar, så lär man även då ratta bilen mot Sunnehållet till. O s v, o s v.
Principdeklarationen ovan är föranledd av att Moa Svan, lagom till VM-slutspelet i Kanada, gett ut debattboken Det riktiga landslaget (Leopard). Med den provocerande benämningen syftar författaren på det kvinnliga lag i blågul mundering som nyligen fick stryk av Tyskland (1-4) i VM:s åttondelsfinal efter att dessförinnan ha kryssat tre gånger om i gruppspelet mot i tur och ordning Nigeria, Förenta Staterna och Australien utan att på något vis imponera. Man vågar nog påstå att Moa Svan har utmanat ödet genom att klassa Pia Sundhages tjejer som vårt ”riktiga” landslag – och att hon i Kanada-VM förlorat på knock. Hennes tajming kunde onekligen ha varit bättre och hennes ödmjukhet en annan. De svenska fotbollsdamerna sladdar i själva verket betänkligt. Ett tiotal andra nationer är just nu starkare med Tyskland och Frankrike som världsledande och Japan som ”bubblare”.
I sitt inlägg tonar Moa S fram som revolutionär, tyvärr i dålig mening. Hon vill ”kasta om hela systemet”, byta ut de grundvalar som fotbollen vilar på och förpassa Erik Hamréns mannar – ”det kassa landslaget” – till historiens kuriosakabinett (eller skräckkammare). Det förhåller sig nämligen så att endast kvinnor spelar riktig fotboll! Att resonera så är generande inskränkt och enkelspårigt. Sant är att damfotboll ofta diskrimineras och att flagranta orättvisor existerar – exemplen är otaliga – men sant är också att kvinnor bryter ny mark och spelar fotboll över stora delar av världen i en omfattning som aldrig förr. Det rör sig här om en revolution i god mening med, i dag, c:a 30 miljoner deltagare i jordens alla väderstreck. Ja, den kvinnliga fotbollskartan är på god väg att ritas om.
Enbart i Sverige finns 86 737 licensierade damspelare över 15 år (2014) – att jämföra med 245 851 herrspelare. Men av vårt lands 4059 tingsmeriterade fotbollsdomare är inte fler än 241 kvinnor, alltså inte fullt 6 procent.
En skara fixstjärnor får särskild uppmärksamhet av Moa S såsom varande de allra riktigaste. Då Therese Sjögran tar sig fram på planen ”pulserar tryckvågor genom arenan”, inhämtar jag på sid 36. ”Kosovare Asllani är mycket tuffare och viktigare än vad Zlatan någonsin kommer att bli”, försäkrar Svan på sid 72. Att hon sedan utnämner Lotta Schelin till ”Sveriges bästa fotbollsspelare” alla kategorier är knappast överraskande.
Detta är personkult av nära nog sovjetiskt 1930-talssnitt – antecknar jag stillsamt i marginalen …
Även Caroline Seger, ”det riktiga landslagets vänligaste och mest omtänksamma person”, tillhör de omhuldade. Hon är i sin egenskap av Frankrike-proffs en av våra bäst betalda spelare enligt Moa S, och så är det utan tvivel. I Qatar-shejkernas Paris Saint-Germain är pengar sannerligen ingen bristvara.
Vid 2013 års fotbollsgala fick Anders Svensson en splitter ny automobil efter att ha detroniserat Thomas Ravelli och blivit Sveriges mesta landslagsspelare genom alla tider, n b på herrsidan. Therese Sjögran, som bokförts för ännu fler landskamper än Anders S, blev däremot helt lottlös. (Inte ens en tandemcykel förärades hon, trots att själve Zlatan I tillät sig att intervenera i ärendet …). Jag är enig med Svan om att denna fadäs, denna SvFF-groda, var oförsvarlig. De närmast ansvariga gjorde bort sig.
Emellertid har fotbollen problem som är mycket allvarligare än Svenska Fotbollförbundets pinsamma ”bil-gate” av i förfjol. Dit hör rasismen, huliganismen, den ekonomiska dopningen och korruptionen inom världsförbundet FIFA. Dit hör inte minst det faktum att både Putins Ryssland, 2018, och emirernas Qatar, 2022, har mutat sig till de kommande två VM-slutspelen – för herrar.
Om dessa omständigheter må vi berätta.
Fotnot: Det allsvenska damlaget Mallbackens IF kallas i Sunnekrokarna för ”Jäntan” eller, av grånade habituéer, för ”Jänta’an”.
Kvinnor får gärna hålla på med vilka idrotter de vill men när man refererar att den och den bor tillsammans med den och är lesbisk så tappar man (jag kvinna) både smak och lust! Vi är två olika kön ett svagare och ett starkare – mentalt är vi båda lika! Vad är meningen med att sudda ut gränserna? Det finns ju spänningsladdningar att mötas som människor man och kvinna! Skall man nu börja tala om vilka som är bögar inom manliga idrotter, så rinner lusten att engagera sig helt bort!
Homosexuella skall ha mänskliga rättigheter i alla länder, annars anses inte länderna demokratiska! Skitsnack! Menar någon allvar så se till att världens befolkningar får mänskliga rättighet – börja med att avskaffa kolonialismen och religionen som är orsak till alla världens helveten! Kristendomen är den mest fruktade religionen – fanns det en Jesus så var han den förste socialisten – därför mördades han av kyrkans män, d v s religionen – religionerna!
Hans efterkommande har också mördats p g a sin tro på en bättre och jämlikare värd – Che Guevara, Alliende, Palme och miljoner andra har mördats i religionens namn!
Sudda inte ut problemen genom att diskutera småfrågorna – diskutera världsproblemen! Sovjet var ett av de första länderna där män och kvinnor hade lika samhällsfunktioner!