Bombmännen i samhället

Kumlakollegorna Tingström och Pettersson

VAD ÄR ETT samhälle? Ja, det kan beskrivas på många sätt. Freud till exempel menade att människor och människors boningar består av en liten del som är synlig ovanpå ytan och en jättestor del under ytan, som ett isberg. En del är medvetet, går att beskriva men mycket är omedvetet, svårare att beskriva. Men i vissa lägen väller det underjordiska fram och visar sig. Efter Kennedymordet med efterföljande Warrenrapport sades i USA att denna rapport var Den Stora Amerikanska Romanen. De som läst förundersökningsprotokoll från Palmeutredningen säger samma sak.

”Rörde man om med fingret i den förverkligade utopidammen hoppade förbluffande varelser, närmast små monster, upp /…/ Stockholm är den 28 februari 1986 verkligen som Casablanca under andra världskriget… fullt av intriger, agenter, dårar, förbrytare, knarkare, vi befinner oss ljusår från det vi sagt och påstått Sverige vara.” (PO Enquist).

Bombmannen
Allt såg bra ut för Lars Tingström. Han var född på Gotland 1933, arbetade som inköpschef på ett elektronikföretag, var gift, hade två söner, en villa, en Volvo och en fin sommarstuga på Ingarö i Stockholms skärgård. Han röstade på moderaterna. Allt såg bra ut i början. Men sedan gick allt fel.

Det började med en båt. Båtar var hans liv och 1971 hade han hittat drömbåten. Den fanns i Holland och kostade dryga 85.000 gulden (över 100.000 kronor i dåtida penningvärde). På hemvägen via Göta Kanal inleder han en kärleksaffär med kvinnan A, vilket uppdagas av hustrun som slänger ut honom. Han säljer båten men får inte behålla någonting, förutom ett löfte att få bo i stugan på Ingarö, som skrivs över på sönerna. Han bosätter sig i en tvåa i Bollmora.

1972 upptäcker skattemyndigheten att Tingström inte betalat varken tullavgifter eller reavinst på båten som han köpte och sålde för två år sedan. Sammantaget handlar det om en eftertaxering på 15.000 kronor.  Han vägrar erkänna skulden, hävdar att han sålde med förlust. Men framför allt vägrar han betala. Här börjas det!

Porr-Bosse
Särboförhållandet med A är passionerat men Lars är utfattig och jagar pengar. Jobbet på elektronikföretaget har han lämnat men han litar på att att hans tekniska kunnande skall ordna upp den besvärliga ekonomiska situationen. Han nappar på alla annonser där teknisk kompetens efterfrågas. Först blir det jobb med batteriladdare – som går åt pipan. Men sedan uppfinner han en extra fin hembränningsapparat och då går det bättre. Det är Porr-Bosse som chefar över sprittillverkningen, och han är fena att kränga brännvin till krogarna i huvudstaden. Det hela är mycket lönande, särskilt för Bosse själv, men även Tingström kommer på likvid kvist. De spelar även in en porrfilm med Sug-Tina och Porr-Bosse i huvudrollerna. Det projektet går sämre och blir en förlustaffär, men Tingström sparar i alla fall 300 osålda videokassetter.

De undangömda spritpengarna räcker till för att imponera på A. De är som sagt mycket passionerade och tar nakenkort av varandra, av alla möjliga slag. Efter en lyxig utlandssemester blir Lars fast i den svenska tullen. Han har smugglat cigaretter till Porr-Bosse och vid tillslaget noteras att Tingström ännu inte reglerat sin gamla skatteskuld och 1975 försätts han i personlig konkurs. Det är under den här tiden som Pomperipossadebatten rasar som värst i det socialdemokratiska Sverige, det är nu som Ingmar Bergman flyr landet av skatteskäl, och det är nu som Lars Tingström tycker att han är i gott sällskap; att han har rätten på sin sida. Kampen mot skattmasarna måste fortsätta. Hans hat mot myndigheterna växer för var dag.

Tips-Extra
En dag får han se en annons som låter spännande. Man söker teknisk kompetens till förtaget Prox Kalkylator Invest AB som ligger på Östermalm i Stockholm. Där möter Tingström en annan sorts kompanjon än Porr-Bosse och Sug-Tina. Här är det Chesterfieldfåtöljer, moderna kaffebryggare och mässingsskyltar. ”Om du satser en del kapital får du köpa in dig på våra Tips-Extra maskiner”, säger man till Lars Tingström, ”och dessutom kommer du att stå för produktionen och kommer att tjäna massor med pengar för vi säljer våra tipsmaskiner över hela världen”.

Lars Tingström blir eld och lågor och skyndar sig ut till stugan på Ingarö och gräver fram nästan 100.000 kronor (som är kvar efter hembränningsprojektet), som han redan samma dag lämnar över till de nya fina kompanjonerna. Efter det tystnar kontakterna. Det går några månader utan kontakter. Då uppsöker Tingström det fina kontoret på Östermalm – som inte längre existerar. Den ene luringen har stuckit till Spanien och går inte att nå. Den andre ska visst bo kvar i fin lägenhet i Gamla Stan. Men han svarar ju aldrig! Vare sig på telefon eller när Lars knackar på.

En lördag kommer ett brev till lurifaxen i Gamla Stan. När brevet öppnas exploderar det. Mannen blir svårt skadad men överlever. Till polisen säger han att det nog är Tingström som ligger bakom. Men det finns inget som kan binda Tingström till brottet, trots att åklagare Dencker gör allt, och lite till (!) för att få Tingström fälld. Ärendet läggs så småningom ner.

Men Lars Tingström känner ändå att det börjar brinna under fötterna och det är nu han påbörjar sitt stora spräng- och grävprojekt. Steg för steg bygger han en jättelik bunker ute på tomten på Ingarö. Där nere förvarar han allt möjligt; verktyg, vapen, sprängmedel, lådan med de osålda porrfilmerna och mycket annat. Han installerar även en avancerad telefonavlyssningsapparatur. Med den hör han hur före detta fästmön A kuckelurar med åklagaren Dencker och verkar ha gjort så även under rättegången kring brevbomben.

Högar med sprängsten och oväsen irriterar närmaste grannarna ute på Ingarö. Till slut gör de en polisanmälan. Polisen anländer och trots att ingången till bunkern är väl dold upptäcker polisen den. Det som beslagtas nere i underjorden räcker mer än väl för en ny rättegång i brevbombsmålet. 1980 döms Tingström till fyra år i Kumlabunkern.

Kumla
På Kumla uppstår, helt osannolikt kan man tycka, stor vänskap mellan den beige före detta inköpschefen och den farlige förbrytaren, bajonettmannen, dråparen, knarkaren Christer Pettersson, även kallad Greven. Det som förenar dem är bland annat intresset för Bibeln i allmänhet och Jobs bok i synnerhet. På Kumla skapas även en kontakt mellan Tingström och en terrorist från Mellanöstern.

Efter frigivning reser han ned till Syrien och går i lära hos sin nyfunne vän, PFLP:aren.

Sprängningar
Sommaren 1982 är han färdigutbildad och nu är det dags. Först är det Denckers villa som sprängs och brinner ned till grunden. Vid attentatet dör Denckers svärson. Ett år därefter sprängs en våning i skatteskrapan på Södermalm, där en äldre kvinna, en städerska dör. Sedan är det dags för lokaler hos kronofogdemyndigheten som sprängs utan att någon människa skadas.

1983 firar Christer Pettersson jul med Tingström ute på Ingarö. Kompisen Hannu Hyttinen, den galne rörmontören och scientologen, har precis sprängt sig själv och kan av naturliga skäl inte delta vid julkalaset. Polisen ligger och spanar i decemberkylan. Efter några dagars spanande knackar de på och de båda kumpanerna förs till häktet på Kungsholmen. Pettersson släpps men snaran runt Tingström dras åt. Nu ska han dömas för de stora sprängningarna. Men Tingström sprattlar emot och vill förstås göra stor sak av det så kallade sängkammarjävet, men både åklagare och försvarsadvokater (!) avråder.

Pelle Sving
Det är inte förrän brottarkungen Pelle ”Sving” Svensson gör entré som Tingströms advokat som Denckers vänsterprassel kommer på bordet, vilket förstås är mumma för pressen. Den burduse Svensson kommer in i de fina rättegångslokalerna från ett helt annat håll. Han har inga problem att snacka vänsterprassel och nakenfoton. Men det hjälper inte. Tingström döms till livstids fängelse (Dencker klarar sig, jävet är preskriberat). Det närmar sig juletider igen. Det är dags för årsskiftet 1985-1986 .

Sveavägen
Tingström är full av hat och nu ska han ”ta en blodig hämnd”. På kvällen den 28 februari 1986 skjuts statsminister Olof Palme i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan.

Pelle Svensson sliter som ett djur för att å ena sidan ge Tingström upprättelse, och å andra sidan leda i bevis att Bombmannen Lars Tingström beordrat Christer Pettersson att skjuta Palme den där vinterkvällen. Detta framgår av Bombmannens testamente (som endast Pelle Svensson sett).

1993 dör Tingström i cancer. Den upprättelse han fick var att den ursprungliga skatteskulden på 15.000 kronor så småningom avskrevs.

Epilog
Ungefär så såg det ut under folkhemsstenarna på 1970- och 1980-talen. Det fanns några tydliga teman kring den tidens bombman: Uppe i den moderata medelklassen tycker man illa om skatter. Utöver folkhemmets basutbud, villa och Volvo, vill man ha mer, mycket mer, gärna en lyxig båt. Där nere har jakten på knark stegrats till svindlande höjder. Porr och prostitution följer i dess spår. Utanför landets gränser blommar terroraktioner och ibland möts personer från dessa helt olika sfärer. De möts exempelvis i Kumlabunkern. Där möter en Lars Tingström, en Christer Pettersson och en PFLP:are.

Idag har det gått fyra decennier sedan Tingström härjade och sprängde bland annat åklagare Sigurd Denckers villa. Det var länge sedan. Tingström och Pettersson är döda. Jag gissar att det samma även gäller för Porr-Bosse och Sug-Tina. Men en sak står klar, när man rörde om i botten av samhällsgrytan ”hoppade förbluffande varelser, närmast små monster, upp”. (a.a. s 142)

Hur ser dessa varelser ut idag?


Litteratur:
Ebervall, Samuelsson, 2014, Bombmannens testamente
Enquist, 1992, Ett svenskt vintermord, Kartritarna

... är läst 561 gånger!

  1 kommentar for “Bombmännen i samhället

  1. Mats Danielsson skriver:

    Jag tycker att den mest tragiske figuren i den här soppan är Pelle Sving. Det går inte att undgå misstanken att han under sina senare år drabbats av någon form av demens som kunde förklara stolligheterna. I hans version skulle Crister Pettersson ha varit någon slags hit-man. Städslad av Tingström för att mörda inte bara Palme, utan också Hans Majestät Konungen och justitieministern. Att han tidigare argumenterat för att Crister P inte var mördaren hade han uppenbarligen helt glömt.

    Men, den tragedin ligger på det mer personliga planet. Sorgligare för rättsväsendet är att åklagarna åberopade Pelles material i sitt överklagande till Högsta Domstolen. Lyckligtvis – för Sverige – avslog HD ansökan.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.