Bör man – och kan man – diskutera Stalin?

Djävul eller helgon?


n liten historia om mitt första möte med en stalinist brukar jag berätta när Stalin kommer upp till diskussion. Den utspelade sig 1979 då kampen mellan två olika linjer för fullt pågick inom den så kallade kunskapsrörelsen. De mest framträdande i organisationens styrelse var skolkritiska socialdemokrater, bl a en mycket ordentlig och bildad folkhögskolelärare på Gripsholms folkhögskola. Namnet kan göra detsamma. Vi satt båda i styrelsen och hade ett gemensamt problem med några styrelseledamöter som inte ville ansluta sig till vår – som vi ansåg – förträffliga linje.

Redaktören

En kväll ringde denne socialdemokrat upp mig i Östhammar och undrade om jag som ”kommunist” – han visste att jag var medlem i SKP – kände till hur Stalin gjorde sig av med oliktänkande i ledningen för partiet eller dess sidoorganisationer…

”…han var ju bra på sånt. Du kanske har något man kan läsa om det att rekommendera?”

Jag blev helt ställd då jag visste mycket lite om Stalin vid den tidpunkten, säkert mycket mindre än min kamrat socialdemokraten.

Alltså, så kallad ”stalinism” (i vid mening) var/är säkerligen mycket mer förekommande i maktpartier som t ex socialdemokraterna än i det dåvarande lilla SKP. Jag har också läst Daniel Suhonens tjocka bok om Juholtaffären, som visar hur en obekväm förtroendevald kan omintetgöras. Det blev en nyttig erfarenhet. Nå jag vet, han hamnade dock inte i Lubjanka.

Klämd mellan ytterligheter
Redaktören för denna sida – d v s undertecknad – kläms nu mellan två ytterst lättsårade krafter; å ena sidan de som menar att Josef Stalin inte kan nämnas utan att man själv bedyrar sin avsky för ”denne kallblodige folkmördare”, och å andra sidan de som tvivlar på att bilden i Västerlandet sedan det kalla kriget möjligen är onyanserad eller t o m grovt propagandistisk. Det finns också en tredje grupp; de som tror att Stalin gjorde allt rätt och att allt tal om Stalins brott är lögn. De är dock mer sällsynta, men kanske ändå likt den blinda hönan kan finna ett korn.

Själv vacklar jag. Å ena sidan är jag övertygad om att vår gängse mediebild av Josef Stalin är starkt påverkad av ”Västpropaganda”. Å andra sidan har jag inga illusioner om att Stalin (i sin egenskap av Sovjetunionens ledare) sedan 1930-talet kan göras ansvarig för tusentals oskyldiga människors död. Hur många har jag däremot ingen aning om. Jag har faktiskt läst Arthur Koestlers Natt klockan 12 på dagen och Arnost Kolmans Den vilseförda generationen.

Lämpliga folkmördare
Vad jag också vet är att man i Västvärlden under lång tid mycket selektivt valt vilka politiska ledare som ska utses till ondskans representanter huvudsakligen utifrån egna politiska utgångspunkter. De statsledare efter andra världskriget som gynnats av detta är de som är/var västvänliga (antikommunistiska) och omvänt för dem som varit Väst/USA-kritiska. Detta propagandaspel är förstås svårt att helt frigöra sig ifrån, men man måste ändå försöka och inte väja för frågans komplexitet.

Adolf Hitler (och Förintelsen) har annars varit den självklara förebilden för den mänskliga ondskan, vilket blockerat all nyanserad diskussion om Palestinafrågan efter den judiska staten bildades 1948 t ex, och faktiskt jämnat vägen för ännu ett folkmord.

Schablonartade propagandabilder fördummar sinnena och snedvrider den politiska utvecklingen även i Sverige just nu. Propagandabilden av Stalin underlättar t ex för våra svenska borgerliga partiledare att – genom att upprepa gamla mantran från kalla kriget – placera Jonas ”Stalin” Sjöstedt i den stalinistiska/fascistiska skamvrån tillsammans med Jimmie ”Hitler” Åkesson. Vem tjänar på det? Jo Jimmie Åkesson förstås.

Ordet är fritt
Ända sedan mina egna trevande försök att förstå dessa frågor på tidigt 70-tal, inte minst i oändliga diskussioner med trotskister på Rådhustorget i Umeå med FiB/K i handen, har jag personligen intagit en vacklande hållning. Jag har, liksom de flesta andra, inte läst alla de tjocka böckerna och kommer inte att på min kammare kunna mejsla fram en välgrundad uppfattning om Josef Stalin. Jag och många andra är således beroende av att några gräver i arkiven, läser de tjocka biografierna och redovisar sina resultat i rimligt gripbara format.

Eftersom dessa diskussioner mycket sällan förs på andra håll tycker jag det finns en poäng att föra dem här, trots att läsekretsen till ganska stor del kanske består av min egen generations vänstermänniskor. Kanske just därför förresten. Dessa frågor har aldrig retts ut på ett begripligt sätt – utan att den ena sidan anklagar den andra för intellektuell ohederlighet eller ännu värre saker.

Det är därför jag kommer att publicera fler inlägg i frågan bland annat av Anders Persson, men också gärna av Mats Parner och andra, som kanske ogillar vad han eller någon annan skriver. Välkommen alltså i en debatt som kanske kan räta ut några hårnålar. Men inga avhandlingar tack!

... är läst 2152 gånger!

  67 kommentarer for “Bör man – och kan man – diskutera Stalin?

  1. Arne Nilsson skriver:

    Anders P!
    Du skriver: ”Och vi har alla intresse och nytta av korrekt och icke-demoniserande historieforskning.” Kan bara instämma och noterar med glädje att dina tidigare krav på egen fysisk närvaro vid olika händelser och personlig kontakt med historiska personer inte längre finns med som krav för att det skall vara möjligt med ”historieforskning”.

    Ett problem med politiska diskussioner är att någon ibland polemiserar mot en uppfattning som inte är relevant. Man skiftar fokus från det väsentliga till det oväsentliga. Följande text från dig är exempel på detta: ”Så t ex har bilden av en obildad, grovhuggen slugger givet plats för en bild av en högt intelligent, välutbildad man som hade stort bibliotek, stor läshunger och med talang både för poesi, sång och musik.” Även Hitler och Churhill var talangfulla barn av sin tid. Knäckfrågan är till vad och hur dessa tre personer använde sina talanger.

  2. Tord Lundgren skriver:

    Författaren Konstantin Simonov ger en god bild av Stalin i sin bok Med min generations ögon. Stalin framstår som mycket beläst, kunnig och öppen – deltar gärna i de litterära diskussionerna. Vid något tillfälle försvarar han till och med en ganska borgerlig författare, som de andra i församlingen kritiserar. Simonov lutade nog mest åt Chrustjov, men hans böcker Attack mot Moskva och Dagar och nätter är mycket läsvärda.

  3. Anders Persson skriver:

    Arne N!
    Du har helt rätt, vad använde Stalin sin begåvning till? Det är en viktig och intressant fråga, men den blir ”relevant” först när vi konstaterat att han var en ”talangfull intellektuell”. Ty enligt våra förutfattade meningar bör en sådan person bara ägna sig åt ädla, upphöjda värv. Av en ”obildad slugger” däremot kan vi vänta oss vilka grymheter som helst.

    Det är dessa schabloner jag vill bort från.

    Det som, i min mening, diskvalificerar mycket i den historiska Stalinlitteraturen (och inte bara om honom) är de ständiga bakåtprojektionerna. Om man kommer fram till att Stalin gjorde massa vedervärdigheter vid en viss historisk tidpunkt, måste detta återspeglas i hans handlingar också 20-30 år dessförinnan.

    Ta ett hypotetiskt exempel. Om Stalin t ex skakar hand med Trotsky 1905 så är det, enligt böckerna, inte för att uttrycka sin uppskattning och solidaritet, utan för att ”falskeligen” invagga honom i säkerhet för att med desto större list avpollettera honom 20 år senare.

  4. Niclas Nolberger skriver:

    Sven-Eric H!
    Jag är nog lite mer skeptisk än du. Vad är bevis för att de åtalade inte torterats? Att ett antal journalister och diplomater sade att de åtalade var vid god vigör? Vad betyder det ens egentligen? Vad skulle bevisa att de faktiskt torterats?

    I de olika rättegångarna mot tyskar direkt efter andra världskriget var det också gott om journalister och jag kan inte minnas att jag sett någon rapport från någon journalist att de åtalade såg ut att vara vid ”dålig” vigör. Men det kanske inte syns på en åtalad under rättegången att han fått testiklarna krossade när det gått en tid…

    Att förlita sig på sunt förnuft istället för riktiga bevis… du, jag har en bro att sälja dig.

    Bevisen kanske har samma kvalitet som bevisen för att tvål tillverkades av döda judar.

  5. Sven-Eric Holmström skriver:

    Niclas N!
    Vänd på det hela. Vad är bevisen för att de torterades? Svaret är enkelt. Det finns inga. Det är bara ett antagande vilket inte är särskilt seriöst. När det gått en tid? I 1936 års rättegång så fanns det två åtalade som hade arresterats bara fem dagar innan rättegång. De pratade lika fritt och detaljerat som alla andra.

    Självklart är det riktiga bevis som ska gälla framför sunt förnuft.

  6. Stig-Lennart Johansson skriver:

    Det kanske bästa inlägget hittills handlar inte direkt om personkulten – vare sig idoliserande eller demoniserande – utan om ”Oktoberrevolutionen och den sovjetiska erfarenheten”.

    Men en hel del inlägg här tycks det mig hamnar på riktigare köl om detta [här oberörda] försök till ett mera sammanhängande perspektiv finge ”diskuteras”.

  7. Tommy Sjöberg skriver:

    Jag blev påmind om att striden mellan stalinister och trotskister för ca 5 år sedan. Åkte till Proletären FF:s klubbstuga där det skulle hållas ett möte om Palestinafrågan. Första varningen var när KP:s representant började ringa efter förstärkning när den förste trotskisten anlände. Snart så dök en redaktör för tidningen Proletären upp. Det hade kommit några representanter för stöd åt Palestina och jag och några som var där för att informera oss om Palestinafrågan.

    Innan 5 minuter så startade en livlig diskussion om vad Stalin och Trotskij gjorde på 1920- och 30-talet.

    Så går det till i Göteborg. Man gav fullständigt fan i oss som hade kommit dit för Palestinafrågans skull. Mötet avslutades, men KP och trotskisterna fortsatte själva när vi andra lämnade.

    Här en film om Stalinismen. Den heter BOTGÖRING och är en satir om de svåra ansträngningarna att avliva stalinismen. Såg den på 1980-talet, Kulturhuset i Borås.

    Repentance (Monanieba) 1987 [Tengiz Abuladze]

    Tal: ryska
    Text:engelska

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.