Så här tänkte sig en samtida konstnär sig hur det Owenska idealsamhället skulle kunna se ut.
I tre artiklar analyserar Mario Bergbäck den svenska skolan som en väg till ett rättvisare samhälle. Den första går tillbaka och söker i historien efter förebilder och finner utopisten Robert Owens idealsamhälle New Harmony.
I brist på utopier och samhällsvisioner framförallt inom skolsektorn, börjar jag den här artikelserien med den walesiska sociala entreprenören Robert Owen. Han är framförallt känd som den kooperativa rörelsens fader och grundare av utopisk socialism vilket i vissa sammanhang går under benämningen utopism. Verksam inom textilindustrin var Owen banbrytande med fokus på arbetarklassens arbetsvillkor och personliga utveckling. Förutom reducerad arbetstid till 10 timmar per dag och förbud mot barnarbete hade Owen även ambitionen att utveckla vad som ansågs vara det nya människosläktet.
Fransmannen Charles Fourier var son till en framgångsrik affärsman och blev under sin livstid en av Owens starkaste anhängare. Fourier hade visioner om små, kommunala samhällen där arbete skulle vara njutbart så kallat ”attraktivt arbete”. Till skillnad från feodala samhällsmodeller med strukturer i form av över– och underordnad, skulle arbetet revolutioneras. Delvis på grund av deltagarnas kärlek till kollektivet, men också för att människor när det var möjligt kunde tilldelas arbeten de tyckte om.
Intressant i sammanhanget är att efter Fouriers död krediterade Friedrich Engels honom tanken på alienation. Begreppet alienation förklarar kapitalismens dysfunktionella mekanismer i form av att människor saknar en personlig koppling till sina arbeten eftersom det tjänar någon annan. Owen och Fouriers idéer inspirerade Marx och Engels att vidareutveckla idén om bl a ”alienerat arbete”.
Inom ramen för experimentella gemenskaper försökte Owen, Fourier och deras anhängare att uppfostra människor med fokus på ideal som altruism, kollektivt samarbete och bildning. Utopin var självförsörjande småskaliga samhällen bestående av maximalt 1.500 personer. Tillsammans skulle människorna säkerställa grundläggande behov som bostad och mat. Därför fanns jordbrukare, ingenjörer och andra specialicerade yrken bland människorna som strävade efter att förverkliga utopin.
1825 köpte Owen staden New Harmony i Indiana USA för att utveckla ett utopiskt samhälle, men redan två år senare var han tvungen att lägga ner projektet. Eftersom Owen inte framgångsrikt kunde fullfölja planen har olika faktorer lyfts fram som avgörande för misslyckandet. Både otillräckligt med kompetens, resurser och även brist på verklighetsförankring. Medan antagonister till utopisterna förenklat dragit slutsatsen att misslyckandet var ett resultat av bristerna i utopism som idé, var det i själva verket makroekonomiska faktorer som var avgörande.
Framförallt enorma konjunktursvängningar och massarbetslöshet påverkade Owens experimentsamhälle negativt och innebar enorma utmaningar. Tajmingen kunde inte ha varit sämre då Owens experimentsamhälle utvecklades i efterdyningarna av den första omfattande och bestående finanskrisen i USA:s historia. Krisen fick ödesdigra konsekvenser för hela den amerikanska ekonomin och tusentals arbetslösa, utsatta amerikaner vallfärdade till New Harmony i hopp om att få mat och bostad.
Owens ideal om småskaliga samhällen bestående av maximalt 1.500 personer blev därför ganska snabbt omöjligt att fullfölja i praktiken. Istället fick Owen kämpa med utmaningar som trångboddhet, matbrist och sjukdomar.
Tyvärr lanserades Keynesianismen och dess idéer om hur finanskriser och konjunktursvängningar kunde hanteras genom statlig intervention och finanspolitiska åtgärder 100 år efter Owens utopiska samhällen. Utifrån en kontrafaktisk analys menar många statsvetare och ekonomer att Owen mycket väl kunde ha lyckats bättre om framförallt konjunkturen stabiliserats med hjälp av framför allt finanspolitiska åtgärder.
Därmed är det mer rättvisande med en analys som mer fokuserar på kapitalismens brister och finanskrisers orsaker i form av överdriven spekulation och ohämmad utgivning av pengar från banker. Väldigt förenklat utmanade Owen idén om samhällsbygget och människans utveckling, men utmanade aldrig kapitalismen på systemnivå. Eftersom de utopiska experimentsamhällena befann sig inom ramen för kapitalistiska strukturer var de i allra högsta grad påverkbara, vilket också blev deras fall.
2025 är det 200 år sedan Robert Owen påbörjade den utopiska resan i New Harmony som många därefter försökt använda som idealsamhälle att bygga vidare på. Owen har lämnat ett arv framförallt gällande utvecklingen av det nya människosläktet. Sättet att utveckla samhällsbygget har revolutionerats i grunden med tydligare fokus på sambandet mellan individen och gemenskapen. En bärande tanke är att individens identitet formas i relation med andra människor inom ramen för gemenskaper, som numera tar sig uttryck genom familjen, föreningen, kyrkoförsamlingen, partiet, kommunen eller något annat kollektivt sammanhang.
Centralt i Owens utopiska samhällen var att med hjälp av sunda ideal överkomma sig själv utan att sluta vara sig själv. Med andra ord bortom narcissistisk självabsorption finns en högre mening med livet som inte sällan går att hitta genom meningsfulla utbyten människor emellan. Utgångspunkten för organiseringen av samhället är gemenskaper där människor utvecklas att bli mer självständiga bortom beroende av staten och privata företag. Av den anledningen har den kooperativa rörelsen kommit att bli central med sin utveckling av kooperativa företag inom många olika branscher. Även gemenskapsägda banker och försäkringsbolag har växt fram och har bidragit till en slags demokratisering av finanssektorn.
Historiskt har utopism varit förknippad med idealister, kommunitarism och inspirerats av Aristotelisk dygdetik. Idag kanske utopister kan vara detsamma som progressiva futurister. Olyckligtvis är det idag många kapitalistiska futurister, inte minst Elon Musk, som har visioner om framtidens samhälle. Progressiva futurister lyser med sin frånvaro men behöver egentligen inte uppfinna hjulet på nytt.
Den svenska arbetarrörelsen och socialdemokratin, vilka varit en framgångssaga, har i många avseende influerats av utopisterna. Folkhemmets grundfundament var den kooperativa rörelsen, stark stat, samhällsgemenskap och sunda ideal.
Grundläggande för vårt framtida samhällsbygge är insikten om utopisternas fokus på ideal. Utopister menar att individernas moraliska karaktär tenderar att försämras med tiden om den inte förstärks inom ramen för gemenskaperna. När människor blir alienerade från varandra glömmer de bort att vi hör ihop och behöver varandra. Därför är gemenskap inte bara en funktion i samhället, utan en grundläggande byggsten i en moralisk infrastruktur. Syftet är att människor får en stark karaktär och blir samhällets moraliska röst.
När nu progressiva politiska krafter pratar om stärkt samhällsgemenskap tenderar det bli mer retorik utan handling och därför behövs folkrörelserna. Den kanske avgörande delen i samhällsbygget är skolan och där står nu aktiebolagsskolorna och skoligarker som en trojansk häst. Förutom att normalisera vinstuttag ur skolan riskerar det leda till att uppfostra en hel generation auktoritära nyliberaler med tvivelaktig moral. Dessutom bidrar det till ökade motsättningar mellan samhällsgrupper och försämrad gemenskap. Motkraften är en tydlig och genomförbar utopi om den kooperativa skolmodellen, vilket jag skriver om i nästa
artikel.
Den belägenhet den socialistiska utopismen har i dag och att Elon Musks futurism kanske har mer utrymme på arenan kan kanske ha sin förklaring i ditt påpekande om keynesianismens inträde. Av någon anledning tycks ju sätten att hantera kapitalismens kriser inte vara något som proklameras i särdeles stor omfattning. Varför ljuder inte världens socialliberaler och socialdemokrater om stora investeringar som skall skapa jobb och lyfta oss ur kriserna mot ständig tillväxt i dessa tider?
Den gröna omställningen tycktes kanske skapa några få jobb åt lite ingenjörer och högre tjänstemän, men jag kan ju ha missat tankar som rör sig i världen.
Kanske kunde man drömma sig förbi de problem Owens utopier stötte på med hjälp av Keynesianismen, men hur gör man i så fall nu?
Tack för intressanta resonemang och frågor Daniel Bengtsson!
”Varför ljuder inte världens socialliberaler och socialdemokrater om stora investeringar som skall skapa jobb och lyfta oss ur kriserna mot ständig tillväxt i dessa tider?”
Tyvärr har den nyliberala doktrinen varit effektiv under flera decennier medan progressiva till vänster har haft svårt med både organisering, idéer och reformer. Både ständig tillväxt och att marknadslösningar alltid är bäst, är något som högern indoktrinerat folket att tro på, men som nu har blivit allt mer kritiserat framförallt inom skolsektorn. Väldigt förenklat tror jag progressiva krafter till vänster har tappat bort tron på en progressiv utopi. Därför resonerade jag om både behovet av samhällsutopi, skolvision samt strategi för partier och folket.
”Kanske kunde man drömma sig förbi de problem Owens utopier stötte på med hjälp av Keynesianismen, men hur gör man i så fall nu?”
I dagsläget finns en het debatt om Grön Keynesianism och det finanspolitiska ramverket, vilket handlar om hur offentlig sektors utgifter till den gröna omställningen.
Sverige har ett överskottsmål som infördes för att minska statsskulden från 1990-talets höga nivåer. Det målet är uppnått sedan en tid tillbaka.
Överskottsmålet innebär att offentliga finanser ska visa på ett överskott motsvarande 0,33 procent av BNP över en konjunkturcykel. Sverige har även ett skuldankare, dvs mål för hur stor statsskulden får vara vilket är 35 procent av BNP.
Många progressiva politiker och facket vill nu se ett underskottsmål medan (höger)ekonomer som Lars Calmfors och Svenskt Näringsliv vill se ett balansmål.
Förenklat innebär:
*Underskottsmål att offentlig sektor INTE behöver ha ett överskott utan kan ha underskott under en specifik tidsperiod.
*Balansmål att intäkter och utgifter ska gå jämnt upp under en konjunkturcykel.
Diskussionen om förändrat finanspolitiskt ramverk har även handlat om att skuldankaret dvs mål för hur stor statsskulden får vara. Högern vill ha ca 40 procent och vänstern att statsskulden får vara uppemot 50 procent av BNP.
Det finns även en skiljelinje gällande synen på hur pengarna ska spenderas. Högern tycker lånade pengar ska användas för investeringar exempelvis ny järnväg INTE offentlig konsumtion som välfärd exempelvis fler lärare eller sjuksköterskor. Vänstern vill kunna använda lånade pengar till både investeringar och offentlig konsumtion.
Sammanfattningsvis högerns balansmål innebär plus minus noll i offentliga utgifter, varken över- eller underskott och lätta lite på hur mycket staten får låna, vilket ska gå till enbart investeringar. Vänsterns underskottsmål innebär att offentlig sektor ska kunna gå med underskott under en tidsperiod och att staten ska kunna låna mycket vilket får användas till både investeringar och offentlig konsumtion.