Artikelns slutkläm:
”Men i vår sekulära religion befinner vi oss på en mytisk plats där gott ställs mot ont, vänster mot anhängare av barnamördare som Breivik. Därför liknar också partipolitiken alltmer ett lågintensivt religionskrig, där två sidor har helt olika syn på vad som är heligt och sant. Därför höjs insatserna hela tiden. Men vad händer med demokratin om den ena sidan ser massmördare i halva befolkningen? Kan man acceptera en valförlust då?”
Vari består skärpan i denna mening?:
”De som påstås omfamna Breiviks idéer är sverigedemokrater, alla sorters konservativa, de som är kritiska till islamism eller till en alltför stor invandring, snart sagt de flesta till höger om Socialdemokraterna.”
Arpi kan väl inte på allvar mena att det inte finns socialdemokrater och andra till vänster som ”är kritiska till islamism eller till en alltför stor invandring”.
Mig veterligt finns det bara ett mindre antal islamister (hårdbevakade av SÄPO) som inte är kritiska till islamism. Och ”alltför stor invandring” är givetvis alla emot – d v s om de liksom Arpi har lov att avgöra vad ”alltför stor” innebär för dem.
Han tacklar av den gamle Arpi.
Lise B!
Jag förstår vad Ivar Arpi menar. Han menar förstås inte att det inte finns t ex socialdemokrater som är ”kritiska till islamism eller till en alltför stor invandring”, utan syftar på en aktuell debatt i Sverige som försöker utnyttja 10-årsminnet av Breivikdådet för att måla ut högeruppsvinget i allmänhet i landet som en parallell till tyskt 30-tal; alltså snart tar fascisterna/nazisterna över. Den politiska taktiken har under många år nu – enligt mitt (och Arpis) förmenande – krattat manegen för Sverigedemokraterna. S, MP och C kommer att få betala dyrt. L och V slingrade sig ur knipan i sista stund, kanske för sent för L.