Brexit?

(FILES) This file photo taken on August 24, 2012 shows British Prime Minister David Cameron (R) and London Mayor Boris Johnson (L) pointing at each other as the London 2012 Paralympic Cauldron is lit in London's Trafalgar Square, on August 24, 2012. Prime Minister David Cameron made a last-ditch appeal to London Mayor Boris Johnson on February 21, 2016 to support Britain staying in the EU as battle lines hardened ahead of a June 23 membership referendum. / AFP / WILL OLIVERWILL OLIVER/AFP/Getty Images

David Cameron (Stay) och Londons borgmästare Boris Johnson (Out) …

Upphetsningen inför folkomröstningen är abnorm. De som fruktar en Brexit-seger nu tror att om det bara blir Stay-seger är EU räddat. Men, så är inte fallet. Då skjuts krisen bara upp en kort tid för att återkomma i annan form mycket snart.

  11 kommentarer for “Brexit?

  1. Hans Andersson
    2016-06-23 kl. 22:46

    Själv håller jag alla tummar jag kan för seger BREXIT. Med den murbräckan faller så småningom hela bygget. Röstade emot 1994 av det enkla och självklara skälet att jag var av den uppfattningen, att en anslutning skulle innebära ett hot mot vårt nationella oberoende och upphävandet av den nationella parlamentariska demokratins självbestämmande i vårt land.

    Precis nästan just nu får jag detta bekräftat. Läckta dokument med anledning av förhandlingarna kring frihandelsavtalen CETA och TTIP visar att EU tänker göra en s.k. bypass vilket innebär att kommissionären för handelsfrågor Cecilia Malmström tänker låta beslutsförfarandet bli en “EU vote”. De nationella parlamenten sätts åt sidan och kommer inte att få yttra sig i frågan, än mindre rösta om frihandelsavtalet ska godkännas.

    Så sent som i maj var tongångarna hos de förtroendevalda i de nationella parlamenten att det skulle bli en “mixed agreement” vilket innebär att svensk riksdag och andra länders parlament gav sitt godkännande eller inte.

    En läcka har visat att Malmström till en italiensk minister har bekräftat att hon tänker sidsteppa de nationella parlamenten. I princip säger den italienske ministern att frågorna är för viktiga för att tröskas i vanlig demokratisk ordning i de nationella parlamenten.

    Frågor som står på spel i sammanhanget gäller förslagen att de stora internationella bolagen ska kunna stämma staterna om de tar beslut som minskar deras vinster. Offentlig verksamhet som sålts ut får inte åternationaliseras exempelvis sjukvård eller järnvägar.

    Över hela Europa protesterar aktivister och vanliga medborgare mot det kommande TTIP-avtalet. 3 miljoner personer har skrivit på en petition mot avtalet. Inte mer än 18 % av de amerikanska medborgarna och 17 % av tyska folket är positiva till avtalet jfr. 55 % respektive 58 % för två år sedan.

    Kommissionär Cecilia Malmström är fullt medveten om detta.

    Frankfurt Allgemeiner Zeitung: “Malmström has previously acknowledged no trade deal has ever inspired so videspread opposition as the TTIP, but reportedly said ‘I do not take my mandate from the european people'”.

  2. Anders Persson
    2016-06-24 kl. 4:12

    Jag har följt rösträkningen sedan klockan 03 på BBC. Nu är klockan 05 och jag går och lägger mig. Brexit leder med 1/2 miljon och min statistiska Fingerspitzgefühl säger mig att det övertaget inte går att hämta in.

    Min egen inställning till EU påverkades mycket av mina många år i England:
    – EU is Germany’s third attempt to conquer Europe, but now under more pleasant conditions.

    Men också norrmännens inställning blev min:
    – Vi elsker Europa, og derfor er vi mot EU!

    Som god europé skulle jag kunna säga flera saker på ett par andra europeiska språk, men det får vänta.

  3. Knut Lindelöf
    2016-06-24 kl. 6:56

    Nu är det klart att drygt 51% röstat för Brexit. Måste säga att jag är förvånad och känner faktiskt krisstämning. Nu är det allvar. Vad som helst kan hända. En maktförskjutning i vår del av världen är ett faktum. Storbritannien faller nu förmodligen sönder, vilket vore dårskap.

    Men framför allt, det här resultatet är omskakande för Europas eliter. Deras stora problem är att EU inte är förenligt med demokrati. Vad de nu ska ta sig till är deras stora dilemma. Det är en bra sak, men vi kan vänta oss nya utspel för att göra de nationella parlamenten till maktlösa referensgrupper.

  4. Anders Persson
    2016-06-24 kl. 12:27

    Knut!
    En av mina vänner i St Petersburg gjorde samma reflektion som du, nämligen att det skulle vara en skada om Storbritannien “föll sönder”. Svarade honom (på engelska, men här i svensk översättning):

    Av samma anledning som Tyskland bara är Tyskland, och inte Gross-Deutschland, d v s med god relation till självständiga grannar, och Ryssland är starkare som Ryssland, och inte som Sovjetunionen, med goda relationer med sina grannar, kommer England (inkl Wales) att bli starkare med vänskapliga relationer till dess grannar: Skottland och (nya) Irland.

    Detta låter kanske, skrev jag, som “svensk naivitet”, men skulle Sverige vara starkare om det skulle ha innehållit ett motvillig Finland och ett fientligt Norge? Större – Ja, men “starkare”?

  5. Bo Persson
    2016-06-24 kl. 14:25

    Knut!
    Jag håller med dig, men talar inte folkomröstningen i Storbritannien ändå för att en organiserad röst för demokratins första förutsättning – alltså statssuveräniteten – är påkallad.

    En sådan organiserad röst skulle kanske inte bli någon jättegrej, men i kampen mot de båda geopolitiska dinosaurierna EU och Nato skulle den åtminstone kunna se till att detta perspektiv aldrig tappas bort.

  6. Hans Andersson
    2016-06-24 kl. 21:38

    Det är nog dags för Skottland att stå på egna ben. England lämnar nu unionen efter ett tydligt ställningstagande. Skottland vill annorlunda, vilket kan innebära att de bryter sig loss ur GBR och så småningom ansöker om medlemskap i EU.

    Det finns på sikt fler kandidater. Söndagens dramatiska nyval i Spanien är nära förestående. Vid valet i december misslyckades man att skapa en duglig regering. Under tiden fram till valet har man haft t.f. premiärminister från det konservativa partiet Partido Popular.

    Samtliga partier i Spanien från höger till vänster är unionsvänliga, så det utgör inget problem. Däremot så vill Katalonien bryta sig loss från den spanska nationen. Katalonien är den starkaste ekonomiska regionen i Spanien och övriga landet gör allt för att motverka dess planer.

    För min del. Bra att England lämnar unionen och den obevekliga framtiden, som kommer att medföra unionens upplösning steg för steg.

    Det intressanta är att SD har redovisat ett antal skäl till att Sverige bör lämna unionen, vilka jag gärna ansluter mig till.

    1. Myten om EU:s betydelse för den svenska handeln. För att säkerställa vår handel var det nödvändigt att ansluta – ett vanligt argument under 1994. Innan vårt inträde stod handeln med EU för 63% av vår totala handel. Fram till 2015 hade vår handel med EU-länder minskat till 58%. Relativt sett minskar handeln med EU. Inte mindre än 25% av vår handel inom Europa sker med nationer som inte ingår i EU.

    I toppen – som enskilt land i vår handel – ligger Norge. Norge är som bekant inte medlem i unionen.

    2. Sverige tillhör unionens största nettoutbetalare, mellan 1995 och 2014 betalade vi 161.3 miljarder mer än vi tog emot från unionen.

    3. EU går hur tydligt som helst mot alltmer överstatlighet och de nationella parlamenten sätts åt sidan. Det nationella självbestämmandet för våra medborgare, det vill säga själva fundamentet för vad som utgör en demokrati är på väg att förintas.

    4. Rykande aktuellt i dagarna. Kommissionär Cecilia Malmström har bestämt att beslutet om TTIP ska beslutas i EU enbart. (EU vote only)

    TTIP som bl a innehåller förslag på att de multinationella företagen ska kunna stämma staterna om de tar beslut som påverkar företagens vinst.

    Det blir kanske även förbud mot att åternationalisera beslut som inneburit försäljning av offentliga verksamheter som sjukhus och järnvägar. Eller om LKAB skulle säljas till storkapitalet och det visar sig vara ett förhastat beslut så kan LKAB aldrig mer underställas staten.

    Det kommer inom kort fler överstatliga krav på beslut som innebär harmonisering. Dit hör gemensamma vapenlagar samt att alla unionens stater ska ha en lagstiftning mot hets (som vi ju redan har i Sverige). Det är många av de nationella parlamenten som är emot detta och har synpunkter. Men framtidens melodi är att besluten allt mer frekvent kommer att tas i Europaparlamentet. Långt från medborgarna.

    Det finns ingen återvändo, Sverige ut ur EU och Sverige ut ur Nato!

  7. Anders Persson
    2016-06-25 kl. 8:22

    När jag googlade runt på nätet efter Brexitkommentarer dök detta kärvänliga foto upp på skärmen.

    Trodde först det var ett lömskt fotomontage, men det verkar ha kommit från slutdebatten inför valet hösten 2014.

    Heder åt Jonas Sjöstedt – han verkar “hänga med sin tid”.

  8. 2016-06-25 kl. 10:22

    Och för mig är inte statssuveräniteten något övergripande mål – staters gränser är godtyckliga – utan EU som en regeringars fackförening mot sina arbetsgivare (oss) för att kunna driva igenom nyliberala författningsförändringar.

    Beträffande vad denna nyliberala ordning går ut på beskrivs den ganska bra av den norske NPM-kritikern Simon Malkenes.

    “For å unngå at staten blir et uttrykk for særinteresser, ville Hayek føre rettsstatsprinsipper inn i forholdet mellom en tilbyder og en kunde, også i statlige oppgaver som for eksempel skole. Derfor har en i Norge organisert skolen slik at eleven får juridiske rettigheter som skoler blir ansvarlige for å oppfylle. For det er den nyliberale statens rolle å lage det juridiske og økonomiske rammeverket som den spontane orden skal eksistere innenfor. Resten tar markedet seg av.

    Men friheten og rettene støter stadig borti hverandre. Konsekvensen er en evig økning i gnissninger, konflikter og uenigheter som blir løst med et enda mer detaljert lov- og regelverk. Tilsynet og kontrollen av dette lovverket som regulerer forholdet mellom for eksempel lærer og elev har skapt en kommandoliberalisme i en stadig svulmende revisorstat. Den kveler sektorene, skaper byråkrati og ineffektivitet og den har formet en lederkult som truer grunnleggende demokratiske retter for ansatte i offentlig sektor. Slik bor det trelldom i den nyliberale friheten, også i Norge.”

  9. Bo Persson
    2016-06-25 kl. 20:31

    Jan W!
    Det är inte nyliberalismen som är EU:s särskilda kännetecken. Nyliberalismen är ju dagens kapitalistiska form världen över. EU, Ryssland, USA, Kina – alla har de accepterat nyliberalismen.

    Det specifika med EU är dess åsidosättande av statssuveräniteten. Och det är det som kommer att bli dess fall.

    Att statsgränserna sedan är godtyckliga är inget argument mot detta. Och att du inte har statssuveräniteten som något övergripande mål är inte heller något argument mot detta.

  10. Anders Persson
    2019-01-16 kl. 10:02

    Jag roade mig med att se vad jag skrivit om Storbritannien, eller snarare England, här på bloggen.

    13 september 2018 Är engelsmän speciellt klyftiga?

    12 juli 2018 Britterna tror inte på Novitjoksagan om att det ändå finns förnuftiga människor i England

    25 december 2016 Bye, bye Britain om läget efter Trumps seger

    23 februari 2016 Se upp med England om den makt som kanske med sin aggressiva politiska retorik är en större krigsfara än USA

    3 augusti 2015 Hela England sticker huvudena i sanden om avsaknad av folkbokföring vilket förklarar rädslan för invandring

  11. Anders Persson
    2019-01-16 kl. 15:45

    Katrin Marcal påpekar i dagens DN att britterna “överskattade sin egen enighet och underskattade EU:s”.

    I århundraden har Storbritannien ägnat sig åt att spela ut olika länder mot varandra, bl a genom att stödja den näst starkaste makten. Det har skämtats mycket om att denna splittringspolitik kunde bäst utövas inom EU.

    “Det fanns stora förväntningar på att den brittiska regeringen skulle kunna göra samma sak under Brexitförhandlingarna. Man tänkte sig att länder som till exempel Sverige, som har mycket handel med Storbritannien skulle gå emot EU-kommissionen i många frågor och därmed hjälpa den brittiska regeringen. Istället har EU:s 27 kvarvarande medlemsländer stått förvånansvärt enade.”

    Vill britterna ändå fortsätta att stödja den näst starkaste makten i Europa måste de närma sig Ryssland – det land som de har sämst relationer med.

    Dumbommar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.