En gång i tiden var små teckningar av en mycket liten ö – med en ensam palm och en skeppsbruten – ett vanligt förekommande tema i olika veckotidningar. Tecknarna hade en outsinlig förmåga att variera vad som tilldrog sig på den lilla ön för att ge teckningarna en ständigt ny skämtsam knorr.
Satirtecknaren Aake Nystedt roade sig för ett antal år sedan med att utgående från detta tema skapa ett antal teckningar som alla på olika sätt använde sig av grundtemat men varierade det till oigenkännlighet. Jag blev särskilt förtjust i en teckning där den skeppsbrutne med glädjesprång hälsar ankomsten av ett stort passagerarfartyg. Men fartyget har namnet TITANIC och den skeppsbrutne brister helt klart i sin konsekvensanalys.
Detsamma kan otvetydigt också gälla för de entusiastiska svenska Nato-anhängare som nu jublar inför det hägrande medlemskapet i denna suspekta organisation. Man kan definitivt hävda att de inte tänker längre än näsan räcker. Den flitige infösaren av nya nationer, den före detta norske statsministern Jens Stoltenberg, gör ju inget annat än framställer medlemskapet som en lysande framtid i fredens tjänst.
Redan glömt är de många åren av krig i Afghanistan varifrån också svenska trupper fick dra sig tillbaka med svansen mellan benen. Nu talas i stället om de lysande utsikterna för ett Nato utvidgat till att verka i länderna kring Kina. Någon djupare analys av vad som kommer att bli resultatet av detta presenteras inte.
Liksom inte någon tanke ägnades åt – vad den storvulna planen att låta Titanic erövra Atlantens blå band genom att segla med full fart genom ett område känt för sina isberg – skulle kunna tänkas leda till.
Henrik L!
Eftersom jag är en av två som lämnat huvudlinjen, som Dennis Z uttryckte det, vill jag lämna följande kommentar.
Jag minns mycket väl när Nato övergick till en offensiv roll. Det kom att påverka mitt arbete i hög utsträckning. Våren 1999, när Nato inledde bombningarna av Belgrad, hade jag ett mycket nära samarbete med en konservativ och djupt religös amerikansk fysiker och en serbisk kvinnlig fysiker, född och uppväxt i Belgrad. Hon var i USA när krigen i Jugoslavien började och blev kvar där i många år (detta var typiskt, jag träffade många fysiker från forna Jugoslavien som ”övervintrade” på olika sätt i olika länder).
Allt arbete upphörde under bombningarna. Min serbiska kvinnliga vän, som jag kände sedan länge, satt som förlamad under de drygt två månader då bombningarna av hennes hemstad pågick och såg CNN 24/7. Min konservative amerikanska vän avskydde Bill Clinton så till den grad att jag och hans andra vänner visste att det temat tar vi inte upp; hans hälsa är i fara om vi pratar om Clinton.
Bristande konsekvensanalys? Brister i en analys förutsätter att det finns någon form av analys, åtminstone ett utkast. Har du sett ett sådant Henrik? Jag menar då ett eget svenskt utkast, ett utkast som gjorts av svenska analytiker.
Eftersom Bidenregeringen också är i färd med allt intensivare attacker mot Kina i olika former, så förbereds nu Sverige, likt alla vasaller, på att så slavlikt som möjligt följa dessa attacker. Även till detta behövs det material som kan påverka det svenska folket i en mer sinofobisk riktning. För det har ”Nationellt kunskapscentrum om Kina”, ”Myndigheten för psykologiskt försvar” och ”Mälardalens universitet” tydligen fått i uppdrag att göra en analys. (Författad av Gustav Sundqvist och Frida Lindberg)
Någon läsare av lindelof.nu känner sig kanske manad att se närmare på denna skrift? ”Statliga kinesiska påverkansoperationer mot demokratin i svenska kommuner”. Mitt Kinaintresse är mycket stort, men jag är nog inte den mest kompetente att ta sig an skriften.
Så här lyder punkt fyra i sammanfattningen: ”Genom industrispionage, inhämtning av känsliga personliga data samt informationspåverkan finns risk för att Kina även skadar värden som betonas inom liberal och deliberativ demokrati. Eftersom de kinesiska påverkansoperationernas fokus riktas mot den kinesiska diasporan i Sverige finns det slutligen risk för att den politiska aktiviteten hos denna grupp minskar vilket kan skada Sveriges politiska jämlikhet.” Redan denna punkt visar att en sågning av skriften inte kan vara svår. Byt till exempel ut ”Kina” mot ”USA” i första meningen. Det kunde lika gärna stått ”När det är kallt ute ökar risken för frostskador”. Försök sedan att översätta ”deliberativ demokrati” etc.
Gustav och Frida är alltså, som ”G.W.” brukar säga, ”inte de vassaste knivarna i lådan”. Alltså kan en ganska enkel genomgång inte vara så krävande, men sådana genomgångar är ändå viktiga att göra och sprida, för makten över informationen är stark från den reaktionära svenska statens sida.
Nej, vem i regeringen skulle ha den förmågan? Den nykragade prällen? Eller pojkvännen hennes? Han som gäller för att vara landsfader!
Nej, ingen.
Snart har jag mina barnbarn krigandes i Afrika eller på annan kontinent. Och hemma i Svedala ”dissar” (enligt Noor Karim på Aftonbladet) de s k nysvenskarna lumpen. Och den svenska kustbevakningen patrullerar redan nu utanför Afrikas Horn i stället för den svenska kusten.
Kvar blir väl jag och någon annan vapenutbildad Volkssturm.
Sådana blev konsekvenserna av NATO-beslut och den galna migrationspolitiken.
Ja, RMS Titanics öde – som i verkligheten var en tragedi – har blivit en metafor för ett övermaga och storvulet projekt som slutar i fiasko. Även om händelseförloppet ännu inte verkar vara till fullo klarlagt i alla detaljer, pekar mycket mot att sådana svårfångade faktorer som ”otur” liksom meteorologiska förhållanden som medförde att man den aktuella natten hade särskilt svårt att på tillräckligt avstånd urskilja eventuella isberg, spelade en avgörande roll. Inte mycket talar för att fartygsledningen gjorde sig skyldig till ”slarv” eller visade prov på övermod. Möjligen borde man ha dragit ner på farten, men tid är, som bekant, pengar.
En utmärkt sammanfattning av Titanics undergång hittar man i denna Wikipedia-artikel.
Titanics undergång rymmer lockande nostalgiska tankefällor. Händelseförloppet är omgivet av myter, t ex att orkestern fortsatte att spela – och passagerarna i lyxklassen att dansa – även efter kollisionen. Hur stark lockelsen är såg vi nyligen, när den mini-u-båt med ett antal passagerare, som försökte ta sig ner till fartyget, själv förolyckades.
Tack för det inpasset. Mats L!
Med tanke på vad du berättar nu blir din inställning i frågan om svensk anslutning till Nato än mer obegriplig. Vad nyttjar anslutningen till denna anfallsallians (”offensiv” kan bara betraktas som eufemism) kampen för fred i världen?
Och det är ju Sverige som ändrat sin ståndpunkt! Om vi hållit fast vid alliansfrihetens linje så vore försvaret av vår yttrande- och demonstrationsfrihet (t ex vid koranbränningar) betydligt enklare och möjligt att förstå ur exempelvis irakisk synvinkel. Men nu ställer vi upp på samma sida som ”den store satan” och får därför motsvarande behandling när skiljelinjerna dras. Så argumentet om ”trygghet och säkerhet” faller platt när svensk egendom bränns och svenska liv bokstavligen hotas i alla muslimska länder. Vad hjälper då ett Nato-medlemskap?
Och vårt ställningstagande är ju så mycket enklare än för den skeppsbrutne i Henrik Lindes dråpliga exempel. Han kan inte veta något om framtiden bland isbergen medan vi har en god erfarenhet av 1900-talets hela historia att grunda våra överväganden på!
En kort men mycket eftertänksam läsning om en fredsorganisation som leds av ett land som inte på något sätt är fri från skuld i historiskt avseende. Och där i det avseendet kan övriga medlemsländer inom denna organisation inte svära sig fria.
Jag vet att det är ett dålig svar på mycket stora och ödesmättade problem mänskligheten står inför där ett omfattande storkrig befinner sig på tröskeln i nutid, samtidigt som vi alla är boende på en planet som blir allt mera krisartat varmare.
Det ser verkligen illa ut på min ålders höst och samtidigt tänker jag ibland; vad rör sig inom mina barn och barnbarns tankegångar? Och vad får barnbarnen lära sig om detta livsviktiga ämne från föräldrar och skola.
Onekligen ett mycket viktigt ämne framförallt om försvar av vår gemensamma miljö och klimat, som egentligen borde vara mer angeläget att rusta inför, framför att producera förödande vapensystem i väntan på kriget, hur märkligt det än kan låta, för fredens skull.
Konsekvenstänkande.
Nej, vem i regeringen skulle ha den förmågan? Den nykragade prällen? Eller pojkvännen hennes? Han som gäller för att vara landsfader! Nej, ingen.
Snart har jag mina barnbarn krigandes i Afrika eller på annan kontinent. Och hemma i Svedala ”dissar” (enligt Noor Karim på Aftonbladet) de s.k. nysvenskarna lumpen. Och den svenska kustbevakningen patrullerar redan nu utanför Afrikas Horn i stället för den svenska kusten.
Kvar blir väl jag och någon annan vapenutbildad Volkssturm.
Sådana blir konsekvenserna av Nato-beslut och den galna migrationspolitiken.
Till alla en och envar:
När Karl Marx hörde sina lärljungar tro sig förklara marxismen sa han sig inte vara marxist. Kan undra vad han skulle säga om de ”marxistiska” förklaringarna här?
Om att sedan förklara världen sa han att uppgiften inte bara är att förstå den utan att förändra den. Man kan undra vad han skulle säga om förekomsten av sådana försök här?
Den som är elak och överdrivet polemisk kunde spekulera om flertalet debattörer inte vill förändra världen utan i huvudsak är tillfreds med att för varandra förklara dagens förhållanden före att fundera över hur de kan förändras.
Men kanske hade Marx rätt: att det verkliga problemet inte är marxismen utan marxisterna?
Dennis Z!
Jag förväntar mig inte att min inställning ska vara begriplig. Ukraina är min frus hemland. Hennes morfar, far och farbror stred alla mot Hitlertyskland för att befria sitt hemland. Just nu strider Ukraina sitt fosterländska krig för att befria det från Putin och moskoviterna. En framstående rysk astrofysiker, som jag och min fru träffade för en månad sedan i Tyskland, säger aldrig Putin utan alltid Putler. Jag är helt överens med honom om att Putin håller på att köra Ryssland i botten. Detta är en uppfattning som jag hört från många ryssar. I motsats till Knut L:s släktingar så är inte de ryssar jag träffar så finkänsliga. De säger rakt ut vad de tycker.
Allt som kan dra militära resurser från Putins angreppskrig är till fördel för Ukraina. Finlands medlemskap i Nato är en direkt nackdel för Putin. Arbetet har många gånger fört mig till Finland i olika rådgivande funktioner, aldrig beslutande, det sköter man själv i Finland. Jag har ofta slagits av hur annorlunda Finland fungerar jämfört med Sverige. Beslutet av det oberoende landet Finland att bli medlem i Nato måste respekteras. Om Sverige i slutändan blir eller inte blir medlem i Nato tror jag inte är så avgörande. Fördubblingen av Rysslands gräns mot Nato genom Finlands medlemskap är det viktiga.
Jag ingår (av något oklara skäl) i en informell e-post-cirkel som Mats Parner driver. Jag noterar att han och jag har mycket liknande syn på Ryssland och Putin. Det skulle vara intressant att höra hur ni Putin-apologeter hamnat så helt ortogonalt mot en del av era gamla FiB-vänner.
Du upprepar dig, Mats L!
Men samtidigt tiger du, likt de sju dövstumsinstituten, om den VERKLIGA frågan när det rör ett eventuellt svenskt Nato-medlemskap. Hur ser du på motsättningarna i dagens värld? Är det klokt att knyta upp Sverige i allians med den ledande imperialistmakten, USA? Även att jämställa Putin med Hitler är en uppenbar snedtändning. Putin strävar uppenbart INTE efter någon sors ”världsherravälde” utan vill (bara) ha lugna och säkra gränser mot sin närmaste omvärld. Jag är naturligtvis starkt kritisk mot hans angrepp på oppositionella i Ryssland, men solidaritetsarbetet för demokratiska krafter i Ryssland kan inte gå via stöd till försåtlig attack via grannländerna, som den i mer än 20 år drivna kampanjen i t ex Ukraina med hindrande av aktivt freds- och avspänningsarbete.
Parner tillhör den kategori människor som dillar om ”terrorhungersnöden 1932–33”. Vad han påstår om nånting ska tas med mycket stor försiktighet.
Dennnis Z!
Jag är medveten om att det är en återkommande kritik på denna sajt att jag har inte det rätta geopolitska perspetivet.
Ja, det finns mycket att kritisera Nato för. Jag tog upp bombningarna av Belgrad, men vi har också Libyen, Irak och Afghanistan. Detta ändrar inte min bedömning. Ryssland är just nu den största osäkerhetsfaktorn i vårt närområde och då är Nato den bästa försäkringen för Finland och Sverige. Som en gammal vän till Ryssland är det tragiskt att se hur Putin just nu kör landet i botten. Om du har en annan uppfattning, eller någon av Putin-aopologeterna, kan ni ju skriva lite om er uppfattning om Skolkovo.
I det större perspektivet ligger naturligtvis konflikten mellan USA och Kina som det som kommer att dominera i framtiden. Jag stötte ihop med en gammal vän i julhelgen. Har inte sett honom på flera år, men det visade sig att han efter pension i Sverige nu arbetar som vetenskaplig direktör för ett av Kinas vetenskapliga Megaprojekt (mer än en miljard svenska kronor). Tyvärr så försvann han ganska snabbt tillbaka till Kina, så jag hann inte få höra mer om vad kinseserna har för planer. Jag försöker hålla koll på Kinas olika stora projekt, något som jag gjort under mer än 20 år (även ibland som rådgivare).
Mina yngsta barnbarn växer upp med kinesiska (mandarin) som modersmål. Min sonhustrus föräldrar, med en stor släkt i Kina, brukar fråga mig om min uppfattning om Kina. Just nu är nog svaret att de kopierar för mycket, men detta kan snabbt ändras.
Du ställer hela tiden frågor Dennis Z, men hur Ryssland förbättrat sin säkerhet genom sitt brutala angreppskrig mot Ukraina eller hur den s k avnazifieringen ska gå till har du inga svar på. Det har kommit en ny bok om kriget i Ukraina som enligt min uppfattning ger en betydligt mer komplex bild av kriget än den stereotypa bild som du, Knut L, Anders Å och andra håller er med. Ert politiska eftermäle kommer att för alltid vara förknippat med Putin.
Tack för ditt svar, Mats L!
Det är alldeles klart att vi har olika perspektiv när vi betraktar världen och vår allra närmaste omgivning. Vi är ju olika som människor och gör olika erfarenheter i livet. Därför tycker jag i det närmaste alltid att dina inlägg är intressanta och vidgar mitt perspektiv.
Min kritik mot dig är ju främst avsaknaden av perspektiv när det gäller vad Nato-anslutningen främst innebär för svensk del. Ledande svenska tidningar (och många av europeiska också) har nu i snart två års tid basunerat ut Rysslands- och Putin-kritik av olika slag. Det är klart att sådant påverkar människornas föreställningar.
Jag erkänner villigt att min kunskap om Skolkovo-projektet är synnerligen bristfällig. Likaså är det svårt att förhålla sig till ”en ny bok om kriget i Ukraina” utan närmare källhänvisning. Men det är säkert intressanta saker att fördjupa sig något i. Det mest intressanta i din senaste kommentar var väl ändå dina Kina-kontakter genom de existerande släktbanden. Ser fram mot att läsa mer om detta fast kanske helst i en annan tråd.
Jag avviker nu från lindelof.nu för en vecka på resande fot och återkommer från Östergötlands sydligare delar om en dryg vecka. Ta väl hand om dig under tiden!
Mats L.
Din kommentar är ju en direkt illustration av bristande eller frånvarande konsekvensanalys.
Rysslands invasion är utan minsta tvekan en konsekvens av Natos aggressiva hållning dom senaste 30 åren.
Dom som vill dölja den amerikanska imperialismens skuld till konflikten hittar på allt möjligt nonsens om Putins ondska och närmast medfödda vilja att återupprätta Sovjetunionen.
Putin kallas vår tids Hitler och annat strunt enbart för att slippa prata om USA:s provokationer, eller med andra ord för att slippa göra en relevant konsekvensanalys.
Dom som däremot tar reda på fakta inser mycket lätt att USA har skapat hela det scenario som lett fram till kriget. Det mesta tyder på att det i själva verket är USA:s aktivt utmejslade militära strategi att provocera fram krig med grannarna till länder som är för starka för att angripas direkt. Vi ser nu hur ett liknande spel pågår om Taiwan.
När du skriver att Nato är den bästa försäkringen för Finland och Sverige så visar du på total frånvaro av både verklighetsförankring och konsekvensanalys. USA/Nato är ju för sjutton själva orsaken till eländet i Ukraina och motsättningarna med Ryssland.
Hade Nato velat ha fred och stabilitet så hade dom antingen skrotat sig själva efter Warzawapaktens upplösning, eller så hade dom tagit världshistoriens bästa tillfälle att skapa fred och stabilitet och öppnat dörren på vid gavel när Ryssland sökte sig mot väst efter Sovjetunionens fall och t o m Putin pratade om ryskt medlemskap i Nato.
Det faktum att USA/Nato gjorde motsatsen och istället startade den militära expansionen av Nato upp emot Rysslands gränser måste vara en av, eller kanske den enskilt viktigaste utgångspunkten för en seriös konsekvensanalys. Dessvärre finns det, precis som Bertil Carlman skriver, inte ens ett embryo till en sådan analys bland svenska politiker och journalister.
Den skeppsbrutne gör en helt korrekt konsekvensanalys när han låter sig räddas på S/S Titanic. Det är omöjligt att förutse fartygets öde och ingen av de som verkligen var ombord gjorde detta. Även om mannen på ön nu på något sätt kunnat förutse fartygets öde så var det 32 procent av de ombord som överlevde mot sannolikt 0 procent på ön. Och på breddgrader där det växer palmer så…
Hur fel det kan bli illustreras annars kanske av konstnären John Bauers öde, han skulle flytta från Jönköping till Stockholm 1918. Efter att ha läst om tågkatastrofen i Getå med 42 döda bestämde han sig för att i stället åka båt, det gick en sådan förbindelse från Jönköping via Göta Kanal. Båten var felaktigt lastad och sjönk i dåligt väder på Vättern vilket ändade Bauers liv.
Och jag har hört om flygkaptener som tackar resenärerna vid ankomsten och tillägger att: nu har ni den farligaste delen av resan framför er om ni åker bil.
Så konsekvensanalys kan vara knepigt och just nu verkar det ovanligt svårnavigerat.
Teckningsgenren med en skeppsbruten på en ö handlar inte om verkligheten. Utan om vilka associationer betraktaren får när han ser bilden och känner till vad som blev Titanics öde vilket den skeppsbrutne givetvis förutsetts vara ovetande om. Betraktarens fantasi skapar bildens effekt i denna mycket speciella genre.
Dennis Z!
Jag försöker besvara dina frågor, men får inte så många svar från dig på mina frågor. Nåväl, jag får avvakta din hemkomst från Östergötland.
Boken ifråga är helt ny, skriven av Serhii Plokhy (förnamnet uttalas Sirgi och i efternamnet ligger betoningen på den sista stavelsen) med titeln ”Det ryska-ukrainska kriget”. Serhii föddes i ryska Nizjnij Novgorod och växte upp i Zaporizjzja i Sovjet-Ukraina. Han är numera professor på Harvard, men har (eller hade sin syster kvar i Zaporizjzja). Han har skrivet en mycket bra bok om Jalta-konferensen, den bästa jag känner till). Jag tar upp några aspekter från den nya boken i mitt svar nedan till Anders Å.
Anders Å!
Jag, en fysiker från Stockholm, har mer åsiktsmässig överlapp med en fårfarmare på Gotland än med dig, redaktören och en del andra på lindelof.nu. Det är lugnande; jag vet ju också hur nästan alla jag träffar (grannar, arbetskamrater, o s v) har för inställning till kriget.
Sovjet-Ukraina var den enda delrepubliken i Sovjetunionen där det hölls en folkomröstning som gällde om delrepubliken skulle lämna Sovjetunionen. Folkomröstningen ägde rum 1991 och samlade 84 proceent valdeltagande. 92 procent röstade för att Ukraina skulle lämna unionen. I Donbass var siffran närmare 84 procent och på Krim, den enda regionen i Ukraina där den ryska befolkningen var i majoritet 54 procent. När den största icke-ryska delrepubliken bestämde sig för att lämna unionen var Sovjetunionens öde beseglat. Det ukrainska folket hade talat (eller snarare röstat).
Putin har hela tiden fått lägga om sin strategi. Från början var det klart att han avsåg att inta Kiev och avsätta presidenten. Den planen gick i stöpet. Chockade ryska soldater hälsades inte som befriare, som de väntat sig, och gick till slut bärsärkagång i Butja.
Ett argument i början var också Natos expansion österut, men när Finland väl blev medlem verkade Nato-kortet i stort sett borta.
Serhii Plokhy har gått igenom Putins tal och kommit fram till att just nu gäller det bara att expandera den ryska federationens territorium. Det har man försökt göra genom att annektera fyra ukrainska oblast, förutom Lugansk och Donetsk också Cherson och Zaporizjzja). I praktiken betyder det att Ryssland inte behärskar sitt territorium.
Ryska turister som åker till Krim förses med långa listor vad de inte får göra. Att en del fortfarande åker tyder på att den ryska propagandan riktad mot det egna folket är effektiv.
Den sidsteppade Medvedev gör uttalanden som närmast verkar fyllesnack.
Argumentet att Putin inledde kriget för att skydda etniska ryssar i Donbass är bara nys. Etniska ryssar i Ukraina har utsatts för ett omfattande lidande genom Rysslands angreppskrig. Ta Mariupol. En helt igenom ryskspråkig stad (min fru har bott där och hade vänner där) har i stort sett jämnats med marken av ryssarna. Även Odessa som nu utsätts för beskjutning och som har ett svagare luftförsvar än Kiev, är också ryskspråkigt. Jag vet, tillbringade semestern där 2016.
Slutligen begriper jag inte, och inte heller Serhii, hur USA skulle kunnat anta att Ukraina skulle kunna stå emot Ryssland. Om vi antar att den amerikanska militären gjorde ungefär samma bedömning som Scott Ritter, att Ukraina skulle krossas på en vecka, förstår jag verkligen inte vad USA hoppades på att uppnå genom att ”provocera” Ryssland att gå i krig.
Mats L.
Varken dina grannar, arbetskamrater eller din fru, påverkar dom orsakssammanhang jag beskriver. Omröstningen i Ukraina gjorde det möjligen klarare för USA att det skulle gå att använda landet för sina imperialistiska syften, men inte mer.
Trots dina grannar och arbetskamrater så har USA fortfarande svarat på Rysslands fredliga försök att närma sig väst med militär upptrappning av Nato. USA har fortfarande finansierat kuppen i Kiev 2014. USA/Nato har fortfarande beväpnat Ukrainas armé upp till Europas näst starkaste och satt vapen i händerna på öppna ryss- och judehatande nazister.
Allt detta trots upprepade ryska varningar och naturligtvis är det också medvetna provokationer.
Att Putin avsåg att inta Kiev och avsätta presidenten är med största sannolikhet helt fel. Hans armé var på tok för liten för något sådant och han har aldrig ens försökt attackera Zelensky.
Putin gissade antagligen att en militär demonstration skulle räcka för att få Zelensky att inse att Ukraina måste förbli neutralt och få honom till förhandlingsbordet. Så skedde ju också, ända tills USA skickade dit Boris Johnson för att skjuta det i sank.
Avsikten med USA:s provokation i Ukraina var troligen inte att Ukraina skulle vinna kriget, det begrep dom nog var omöjligt, utan att skapa legitimitet för alla dom omfattande sanktioner som skulle försvaga och helst krossa Ryssland. Allt i linje med vad som sattes på pränt i Wolfowitzdoktrinen.
Jag tror att det är dags för dig att titta mer på fakta än på dina grannar om du vill begripa den här frågan Mats L.
Jag får dessvärre intrycket att du verkligen anstränger dig för att undvika det.
Nu för tiden har vi ett nyord för sådant. Det kallas faktaresistens och är något man helst bör undvika.
Anders Å!
Det här blir min slutreplik för denna gång.
Jag gick till ett enkel pub på sen-eftermiddagen idag, drack en öl och läste ut Serhii Plokhys bok. Boken låg under en stund på bordet när jag skickade några sms. Det tog inte många sekunder innan en för mig okänd person (men typisk för detta enkla ställe) dök upp och sa ”det där är den bästa bok jag läst”.
Jag höll med honom att den är mycket bra, jag har nästan sträckläst den som en triller.
Läs boken, den torde gå enkelt att föreslå för inköp på varje folkbibliotek. Kan inte föreställa mig att några bibliotek skulle tveka. Kom sedan igen när du läst boken, och helst naturligtvis en annan bok som jag rapporterat på lindelof.nu, och som jag vet finns på folkbiblioteken.
”Rysskand ut ur Ukraina”