Brittiska Secret Society drev på för första världskriget

ag blev nyfiken på Einar Schlereths nyutkomna bok Die verhassten Deutschen och bestämde mig för att försöka läsa den med hjälp av min gamla skoltyska från gymnasietiden. Det gick överraskande bra, förmodligen tack vare att Schlereth under hela sitt vuxna liv arbetat som journalist och lärt sig att använda språket på ett tydligt och lättfattligt sätt. Jag kunde direkt jämföra med hur det gick när jag för några år sedan försökte läsa Tucholskys Schloss Gripsholm på originalspråket. För varje kapitel fick jag ta fram den svenska översättningen Gripsholms slott och läsa om texten för att förstå vad det handlade om. Min ingifte släkting Willy från Köln förklarade med några få ord vad jag råkat ut för: ”Schloss Gripsholm är skriven på dialekt.”

Schlereth inleder boken med att berätta om sin uppväxt, sitt yrkesliv och tiden därefter. Han är född 1937, är blott ett år yngre än jag, så jag kan direkt konstatera att jag har haft en mycket fridfull uppväxt och ett yrkesliv med få arbetsplatser jämfört med Schlereths brokiga erfarenheter. En välskriven skildring av ett händelserikt liv är alltid intressant att ta del av.

Boken i övrigt handlar om kultur och politik och hans och mina åsikter skiljer sig på många punkter från varandra. Medan vi samtidigt ändå delar många grundläggande politiska ställningstaganden. Hans grundtes i boken, att tyskar sedan länge oförskyllt hatas bara för att de är tyskar, tycker jag inte stämmer utifrån min horisont – trots att den hatiska krigspropagandan mot enskilda soldater var mycket påtaglig under båda världskrigen. Likaså blir det allt mer absurt att följa med när han kritiserar hur förföljelsen av personer av judisk börd under trettiotalet och under andra världskriget beskrivs. Till slut undrar man om några tyskar över huvud taget hade någon delaktighet i och något ansvar för vad som skedde.

Mycket intressant är däremot att ta del av alla de historiska fakta om vad som ledde fram till första världskriget, som Schlereth letat fram. Hans slutsats är att det var en brittisk grupp, Secret Society, som under lång tid arbetade för att driva fram kriget. Ledande personer inom gruppen var Cecil Rhodes, Reginald Brett, William T. Stead, Alfred Milner, Natty Rothschild och Winston Churchill. Redan på slutet av artonhundratalet var gruppens målsättning klar. Engelska imperiet skulle bli den ledande världsmakten, politiskt, militärt, industriellt och finansiellt.

Men under början på nittonhundratalet var det tyska riket, under kejsar Wilhelm II, på frammarsch industriellt. Med fredliga medel var det på väg att på många områden konkurrera ut det brittiska imperiet. Inom Secret Society ansåg man att lösningen på detta problem var att militärt krossa sin växande konkurrent och därigenom etablera ett världsherravälde.

Förberedelserna pågick på många plan. Churchill byggde som marinminister ut den brittiska flottan med moderna krigsskepp, dreadnoughts, som drevs med olja i stället för kol, och som i antal kraftigt översteg den tyska flottan. Politiskt drev man ett spel på många områden. Det gällde att forma en bred opinion som var övertygad om att Tyskland ville starta ett krig och hotade alla andra länder. Med detta lyckades man över förväntan. Det gällde också att få tänkbara allierade inställda på att kriget var oundvikligt och förbereda sina befolkningar på det oundvikliga.

Attentatet mot ärkehertig Franz Ferdinand och hans hustru Sophie i Sarajevo var ingen avgörande detalj i det hela. Det viktiga för Secret Society var att få med sig de, som man såg som sina allierade i kriget mot Tyskland. Snart hade både Ryssland och Frankrike förklarat Tyskland krig. Tyskland följde å sin sida den så kallade Schlieffenplanen och gick genom Belgien till angrepp mot Frankrike för att snabbt slut på kriget på västfronten. En taktik som efter krigsslutet betraktades som bevis för att Tyskland startade kriget.

Inte särskilt väl känt är att centralmakterna den 12 december 1916 kom med ett förslag om fredsförhandlingar för att få slut på kriget. Den 30 december 1916 svarade ententen att ”förslaget ser mindre ut som ett fredsförslag än en krigsmanöver” och att förslaget för dem var oantagbart.

Kejsar Wilhelm å sin sida gjorde följande uttalande:

”Tillsammans med mig förbundna ledare har vi föreslagit våra fiender att snarast inleda fredsförhandlingar. Fienderna har sagt nej till mitt förslag. Deras makthunger önskar att Tyskland förintas. Kriget kommer att fortsätta! Inför Gud och mänskligheten faller ansvaret för alla vidare offer, som min vilja hade kunnat bespara er, helt på de fientliga regeringarna. I viljan att säkra en lycklig framtid för fosterlandet blir vi stålsatta. Våra fiender har inte antagit det av mig föreslagna erbjudandet. Med Guds hjälp skall våra vapen tvinga dem till det.” Stora Högkvarteret den 5 januari 1917. Undertecknat Wilhelm, I.R.

En viktig anledning till att ententen inte ville förhandla om fred var att styrkeförhållande i det stillastående kriget på västfronten skulle ändras när USA, som man väntade sig, gick med i kriget. Den 6 april 1917 förklarade USA Tyskland krig och sände mer än två miljoner man till Europa. Man lyckades nu bryta igenom de tyska ställningarna. Ett stilleståndsavtal slöts och klockan 11.00 den 11 november 1918 upphörde striderna på västfronten.

På östfronten hade striderna redan upphört den 3 mars 1918 efter fredsöverenskommelsen med Ryssland i Brest-Litovsk. Men detta är en sanning med modifikation. Redan mot slutet av 1918 angreps Sovjetstaten av fjorton länder under interventionskriget. Det var våra gamla bekanta från Secret Society som tillsammans med USA försökte ta kontroll över denna del av världen. När kriget var över år 1922 hade det skördat 15 miljoner ryska liv men Sovjetstaten överlevde.

Kampen mot Tyskland fortsatte med de förödmjukande fredsvillkoren i Versaille som lade grunden till den nationalsocialistiska rörelsens möjlighet att nå statsmakten i Tyskland år 1933. Ententen trodde sig ha nått sitt mål att krossa Tyskland som industrimakt, men ur askan reste sig ett annat och starkare Tyskland.

Illusionen om att kunna bli en oövervinnerlig världsmakt lever vidare. Nu är det USA som tror sig ha den möjligheten. Som sina allvarligaste konkurrenter ser de Ryssland, med en mycket stor landyta med stora naturtillgångar, och Kina med en industrikapacitet som håller på att övertrumfa USA:s.

Liksom en gång Secret Society ser USA lösningen i att krossa konkurrenternas industrikapacitet. Först med hjälp av olika ekonomiska och handelsmässiga sanktioner. Men när detta inte tycks hjälpa plockas vapnen fram. Det enda område där USA skenbart fortfarande tycks ha en överlägsenhet.

Propagandan och olika ekonomiska sanktioner mot Ryssland har pågått sedan länge. Nu inleds också det ekonomiska kriget mot Kina med kraftigt ökade tullar. Länder med oljekällor som Irak, Libyen och Syrien har angripits med förödande krig. Oljeländer som Venuzuela och Iran utsätts för ekonomiska sanktioner som hårt drabbar deras civilbefolkningar. Allt är åtgärder som givetvis strider mot internationell rätt. Maffiabossarna visar sina rätta ansikten.

  6 kommentarer for “Brittiska Secret Society drev på för första världskriget

  1. Anders Persson
    2019-05-20 kl. 11:17

    Det har alltid funnits en marknad i Tyskland för uppfattningar att de varit oskyldiga till första världskriget. Om nu Storbritannien var så “på hugget” så varför dröjde de in i det sista att ge sig in i kriget?

    Den 28 juli förklarade Österrike-Ungern krig mot Serbien. Detta är något som mina tyska bekanta alltid dragit fram för att om inte oskyldigförklara sig så åtminstone fördela skulden.

    Storbritannien förklarar, som sista land, krig mot Tyskland 4 augusti sedan Tyskland marscherat in i Belgien. Först 12 augusti förklarar Storbritannien krig mot Österrike-Ungern.

    Något som man verkar ha glömt bort är att (fram till hösten 1914) inga länder beundrade varandra och hade så goda kontakter som Storbritannien och Tyskland. I juni 1914 umgicks brittiska och tyska marina enheter i Stilla havet under vänskapliga former.

    Vid krigets utbrott utbröt stor sorg både inom tyska och brittiska överklassen – de var ju så goda vänner och ofta släkt. Men de måste böja sig för imperialismens logik.

  2. Benkt Lundgren
    2019-05-20 kl. 14:21

    Mycket intressant artikel! Men den innehåller ett sakfel, som det är förvånande att inte Anders Persson påpekar. Frankrike och Ryssland förklarade inte krig, det var Tyskland som förklarade Ryssland krig 1/8 och Frankrike den 3/8. Sedan satte tyskarna igång invasionen av Belgien, vilket föranledde Storbritannien att förklara Tyskland krig. Det tog britterna alltså några dagar att besluta sig för detta, något som knappast kan beskrivas som att de “väntade in i det sista”. Är detta viktigt? Tja. Någon avgörande faktor för hur man ska fördela skulden är det inte – i så fall skulle Storbritannien och Frankrike bära skuld till andra världskriget! Och kriget hade förutspåtts i åratal, av bl a de skäl som Henrik Linde tar upp. Men ingen hade anat vilken monstruös slakt det skulle innebära.

  3. Mats Larsson
    2019-05-20 kl. 14:35

    Det finns en intressant diskussion på YouTube (“Britain should not have fought the in the first world war”)

    Jag tycker att Schlerets framställning, i Henrik Lindes förkortade men utmärkta anmälan, av vad som hände efter Brest-Litovsk är förenklad. Freden den 3 mars 1918 möjliggjorde för tyskarna att föra över 40 veterandivisioner från östfronten till västfronten, och tyskarna var nära ett genombrott i samband med “Kejsarslaget” knappt tre veckor senare.

    Filmen “Trotsky” innehåller f ö de enda (men korrigera mig gärna!) dramatiserade scener jag sett från förhandlingarna i Brest-Litovsk.

    Västs intervention i Ryssland (någon Sovjetstat fanns alltså ännu inte) var från början avsedd att till varje pris behålla Ryssland i kriget. Det motivet upphörde givetvis i november 1918.

    Siffran 15 miljoner döda under inbördeskrig verkar kraftigt överdriven. Jag vet inte var Schlerets har fått siffran ifrån.

  4. Anders Persson
    2019-05-20 kl. 16:26

    Benkt L!
    Jag är rädd för att jag redan har fått på mig en stämpel av, om inte poliskommissarie, så nitisk skollärare. Det var svårt nog för mig att få plats för min kommentar på bara 1000 tecken.

    När jag nu har några hundra tecken på mig kan jag ju utveckla och påminna om de två tendenserna i tysk imperialistisk politik före 1914: skulle man utmana Storbritannien till havs eller snarare sikta mot att lägga under sig Östeuropa, i synnerhet Ukraina och västra Ryssland för att göra det till kolonier och förslava befolkningen.

    Tyskarna lär för övrigt ha blivit förvånade då Storbritannien förklarade krig.

  5. Henrik Linde
    2019-05-21 kl. 16:23

    Tack för intresset att diskutera förspelet till första världskriget. Men för mig är de viktigaste delarna av min text de avslutande styckena som rör dagens kamp om världsherravälde.

    En gång gick solen aldrig ner i det världsomspännande brittiska imperiet. I dag lyser solen alltid över några av USAs militärbaser som ligger utspridda runt vår jord.

    Britterna förlorade sitt imperium men USA är besluten att behålla och förstärka sitt. För den skull har man gett sig själv rätten att bestämma vilka av jordens stater som skall få umgås med vilka andra. Till exempel bedriva handelsutbyte med varandra och ha tekniska möjligheter att sända och mottaga betalningar för levererade varor.

    Finns det något annat ord än absurditeter för att beteckna dessa USAs egenmäktiga rättigheter som uppehålls mot bakgrunden av hot om våld som yttersta konsekvens.

  6. Bror Kajsajuntti
    2019-05-24 kl. 20:37

    Som vanligt spelar jag i en annan division. Jag tänker på orden “förklara krig mot”. Hur ser det ut i verkligheten ut? Skickade man ut en diplomatisk not, eller var det genom pressen?

    Jag minns inte om det fanns radioutsändningar?

    Jag minns en lek vi lekte under 60–70-talet, där vi ritade upp en cirkel, som vi delade upp i tårtbitar. En del av er minns kanske leken. Där den som hunnit ta pinnen ropade “Jag begär krig mot…”

    Jag vet inte om leken influerats av kalla kriget?

    I en av Fria Proteaterns pjäser fanns sången: “Krig, krig de startar ett krig, de vill ha krig mot oss(?) för storfinansens skull…” Jag tänker, på att krig planeras. Förövarna överväger kriget, beräknar vad de ska vinna. Men hur startas kriget, är det gränsprovokationer, som utlöser? Vad gör att man avvaktar. Inväntar de folkopinionen, eller är det, att exempelvis USA trycker på knappen och skickar en atombomb mot Moskva?

    Just nu pågår ACE19 en stor provokativ flygövning över Norrbotten. En tredjedel av Sveriges yta ingår i övningsområdet. A står för Arctis, som enligt Svalbardstraktatet ska vara demilitariserat.

    I Luleå försöker vi arbeta mot dessa övningar och hotande krig, med ett innehållsrikt program. Men kommer vi att kunna stoppa det hotande kriget. Hade de så kallade 1:a och 2:a världskrigen gått att stoppa. Många av oss har läst om imperialismens omfördelningskrig. Lite av detta berörs i Henrik Lindes artikel.

    Många av oss har under 1980-talet läst om “förkrigstid”, där Sovjetunionen målades upp som det stora krigshotet. Men ville det ryska folket ha krig. Det är bara att läsa i alla pamfletter från Sovjetunionen som talade om försvar av världsfreden, något, som vi inte ville ta fasta på. Vi såg hur Sovjetunionen maktpolitiskt krossade Ungernrevolten och ockuperade Tjeckoslovakien.

    Scenariot om krig över Arctis har vi. Vi vet om spionaget i norr m m, vi har fakta om allt. Vi har kunskaper, men hur ska vi göra för att stoppa kriget?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.