Trots att jag bott i England var jag bara perifert medveten om vem Jeremy Corbyn var när han valdes till ledare för Labour 12 september 2015. För mig och mina meteorologiska kollegor var han mest känd som bror till vår kollega Piers Corbyn. Denne var en stor skojare som med sin väderfirma ”Weather Action” gjorde fin-fina affärer med värdelösa månads- och säsongsprognoser. Som personlighet ingav Piers inte något större förtroende när våra vägar korsades. Han skröt och strödde omöjliga utfästelser omkring sig.
När sedan hans två år yngre bror blev vald till Labours ledare lördagen den 12 september 2015 sågs det allmänt som ett stort skämt av ringa varaktighet. I Sverige jämfördes valet med det av Håkan Juholt. Med min brist på djupare kunskaper om Jeremy Corbyn, mitt dåliga intryck av hans bror och givetvis påverkad av media, borde jag ha stämt in i kören av belackare.
Men jag gillade honom utan att veta varför. Och jag vet fortfarande inte varför. Kanske leddes jag av en instinkt utifrån min mer välgrundade uppfattning att den tid vi genomlevde var (och fortfarande är) ”revolutionär”, om det än är osäkert vilken revolution som ligger framför oss. Kanske kände jag att Jeremy Corbyn var en man ”i tiden”.
För att testa marken, ”to test the ground”, som det heter på engelska, skickade jag samma lördagseftermiddag två eposter till ett par gamla engelska meteorologiska bekanta och ”labouriter” ur min generation. Den förste var Terry Davies från Liverpool hade alltid varit 100%-ig labouranhängare:
Hello Terry,
Congratulations to the election of the new chairman for the Labour Party. Do you know how one can get one of those badges with the hero I can see on the web?
Anders
Svaret dröjde i två dagar och var lite småsurt:
Anders
Do you mean leader? Not chairman; I think that’s what they have in China ;-). I suppose if you want a badge you just have to join the party.
Terry
Den andre, Julian Hunt, hade i sin ungdom varit ledare för labourgruppen i Cambridge City Council. Sedan blev han professor i meteorologi och gjorde skandal i de väluppfostrade meteorologiska kretsarna genom att i BBC debattera med Piers Corbyn. Tack vare sina släktanor mm blev han adlad och hamnade i Överhuset.
Nu, den 15 september 2015, skrev jag:
Dear Julian,
I do not know your attitude to Jeremy Corbyn, perhaps you feel, like me, that he is a better choice than his brother 😉
Anyhow, I think the choice will have a profound impact, not only on British politics, but also on European. It is the first time a respectable left-leaning populistic politician has risen to prominence, in a Europe were the right-wind populism seems to dominate.
Perhaps will the UK again become as popular with a progressive young generation as during the 60’s with Beatles and Carnaby Street?
Best regards
Anders
Svaret kom promt:
Dear Anders
Thanks for your email. Do not expect too much from Corbyn. He mixed up the Milliband brothers in his acceptance speech. But I like his idea of mixing up Prime Minister’s questions with other speakers.
All the best
Julian
Jag skrev också en e-post till en del svenskar, bland annat SvD:s insiktsfulle näringslivskommentator Janerik Larsson:
Janerik,
Jag hoppas du inte gör mig besviken med några lättköpta yxhugg mot den nye brittiske labourledaren. Man må ogilla valet, men det markerar en skiljelinje i europeisk politik, som kan få konsekvenser också i vårt land. Corbyn är ingen dumbom utan har en hel del sunt förnuft inom sina ideologiska ramar. Det stod i UNT idag att han varit helt okänd utanför sin valkrets, vilket är fel. Han var väl känd i Storbritannien när jag bodde där på 90-talet och åren kring 2010.
Anders
som också genast svarade, och sin vana trogen kort:
Jag tycker tiden får utvisa vad Corbyn betyder!
Bland alla svenska kommentarer som gjordes de dagarna var den en av de bästa, inga förhastade påståenden. Själv svävar jag fortfarande i okunnighet om grunden till de verkligen ”förhastade” påståenden jag undslapp mig den där lördagseftermiddagen 2015.
