Bygger teorin om “globalismen” på missuppfattningar?

”Teorin om globalismen är en missuppfattning av motsättningarna i världen.”skriver Mikael Nyberg i artikeln “Trump och globalismen” på sin blogg och i Clarté 2/2018.

Mikael Nyberg

Han jämför idéer om globalism idag med ”nazisternas larmade på 1930-talet om en rotlös plutokrati, främmande för nation och folkgemenskap” och menar att dessa idéer ”fått en renässans i den nya högern. Men även till vänster har den sina anhängare”. Jag har svårt att förstå vad han menar.

Visserligen är det sant att ”de största kapitalen” inte svävar som ”… kosmopoliter omkring i en värld utan gränser. De har aldrig kapat banden till sina stater. För att säkra sig de positioner på världsmarknaden som ger monopolvinster behöver de statsmakt i ryggen.”

Det här tror jag dock är en sanning med viss modifikation. Så länge staterna tjänar kapitalens intressen är staterna användbara i kampen om marknaderna. Men när så inte är fallet bryter man lätt med den stat där man har sitt ursprung. Nordea flyttade från Sverige för att komma in under ett annat lands lagstiftning. Man är inte lojal mot sina nationella rötter om man inte får som man vill.

Ännu en sak man kan fundera över är om man kan jämföra kapitalet på 30-talet med dagens. Idag är de riktigt stora företagen ekonomiskt starkare än många stater. Därmed kan de diktera villkor på ett helt annat sätt än vad de allra största kunde göra på 30-talet.

Vad som också är slående är att världens fem största företag idag är: 1) Apple, 2) Amazon (e-handelsbolag), 3) Microsoft, 4) Alphabet (äger bl a Google) och 5) Facebook. Alla är IT-jättar av olika slag – som utövar enormt inflytande över hela världen på media- och kulturområdet.

2007 var (enligt Wikipedia) de fem största företagen följande: 1) Citygroup (bank), 2) Bank of America (bank), 3) HSBC (bank), 4) Hugo Boss (modehus), 5) JP Morgan Chase (bank) – fyra banker och ett modehus. Snacka om revolution!

Om man ska säga något som är kännetecknande för dagens fem stora är att de är gränslösa i sin verksamhet – med andra ord globala.

Det förefaller mig alltså som om vi har en (försiktigt uttryckt) delvis ny situation, som alltså på väsentliga punkter skiljer sig från 30-talet. Det gör att det finns goda skäl att idag tala om ”globalismen” som ett adekvat fenomen.

  9 kommentarer for “Bygger teorin om “globalismen” på missuppfattningar?

  1. Bertil Carlman
    2018-08-19 kl. 16:54

    Även för mig är det svårt att hänga med i Mikael Nybergs resonemang. Vad är teorin om globalismen, för det första? I motsats till vad för det andra? “Men även till vänster har den sina anhängare” skriver MN, vilka är det? Har det något att göra med att en del inte vill kalla en del fascister för fascister utan identitärer? Efter att ha läst senaste numret av Proletären, som skriver om SD:s “ledande män och kvinnor”, har jag fått bra på fötterna, när jag här i “djupaste Småland” samtalar med folk om vad en röst på SD är, en röst på fascister. Blandar jag nationella och internationella perspektiv? Är jag ute och cyklar (igen)?

    Jag har läst många bra artiklar av MN. Men denna artikel i Clarté får mig att tänka på uttrycket “det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”, eller “att gå som katten kring het gröt”.

  2. Leif Stålhammer
    2018-08-19 kl. 22:54

    Jag blev också lite förvånad, men eftersom Mikael Nyberg har gjort fina välunderbyggda jobb förut skall jag försöka förstå vad han menar.

    Tills vidare använder jag mig av motsättningen mellan det globala kapitalet (framförallt media, som ju handlar om vårt tänkande och kultur) och världens arbetande folkmassor. Få se om man får anledning ändra sig. Alltid bra med nya vinklar i debatten. Just nu verkar globaliseringen driva många länder åt “höger”, vad nu det står för idag. Att kapitalismen som system är omöjligt om vi skall överleva är vi väl överens om i alla fall…

  3. Lars Jansson
    2018-08-21 kl. 10:36

    Du skriver “Det här tror jag dock är en sanning med viss modifikation. Så länge staterna tjänar kapitalens intressen är staterna användbara i kampen om marknaderna. Men när så inte är fallet bryter man lätt med den stat där man har sitt ursprung. Nordea flyttade från Sverige för att komma in under ett annat lands lagstiftning. Man är inte lojal mot sina nationella rötter om man inte får som man vill.”

    Jag tror nog att man måste skilja på stora företag, verksamma i Sverige och i USA. Jag tror inte att de fem största företag du nämner, som väl alla är amerikanska, kommer att lämna USA.

    Den yttersta garanten för deras pengar är USA:s krigsmakt som ofta gripit in för att stötta amerikanska företag utomlands. Sveriges krigsmakt kan inte göra sådana utfästelser och därför så är det lätt att för dem lämna Sverige. Jag tror inte heller att tyska staten skulle tillåta att Volkswagen eller Mercedes flyttar utomlands.

  4. Staffan Dahllöf
    2018-08-21 kl. 10:38

    Knut Lindelöfs kommentar sporrar till eftertanke, och till invändningar. Mikael Nyberg får svara för sig själv, jag är inte hans uttolkare. Men jag menar att Knut förväxlar kapitalets beroende av en fungerande statsmakt med nationell lojalitet.

    Att Nordea bytt hemvist betyder inte att banken har blivit statslös eller agerar bortom nationalstaters (eller EUs) regelverk. Det är ren vinstmaximering, tillsatt en dos politisk påtryckning på de nationalstaters vars regelverk man är beroende av.

    Apple, Amazon och de tre andra är nu störst mätt i marknadsvärde, och kanske i omsättning. Ingen av dem fyller särskilt mycket mätt i anställda eller i ekonomisk betydelse för de länder där de har verksamhet. Deras inflytande på medie- och kulturvärlden är förvisso avsevärt, men de är på intet vis autonoma, varken vad gäller datalagstiftning eller vid etablering av serverhallar som Google i Luleå, och Apple i Viborg. Där är staterna nog så användbara.

  5. Anders Åberg
    2018-08-21 kl. 12:55

    ”nazisternas larmade på 1930-talet om en rotlös plutokrati, främmande för nation och folkgemenskap” stämmer delvis in på Lars Berns skriverier om dagens globalister. Slutsatsen att ett stöd till nationalister på något sätt skulle vara ett alternativ till globalismen tycks vara den samma.

    Nu vet vi att många stora företagare, även internationella, som Henry Ford och andra stödde nazisterna. Våra dagars högerpopulister står inte heller i motsättning till storföretagen, varken dom nationella eller internationella.

    Kritiken som bl a Lars Bern framför mot globalismen är därför, med tanke på hans SD-propagandistiska blogg, troligen att betrakta som bedrägeri, trots att den ofta är mycket skickligt och klarsynt skriven.

    Dom som har något att vinna på nationalistiska/rasistiska idéer är sannolikt samma överhetspersoner som tjänar på globalismen. Dom vet att nationalisterna inte hotar deras intressen, men att dom kan göra drängtjänsten att få vanligt folk att rikta sin ilska över försämrad välfärd och arbetslöshet mot folk av annan etnicitet i stället för mot överheten själv.

    Detta bondfångeri måste avslöjas och bekämpas innan högerpopulisterna får tillgång till statens våldsapparat. Betänk att dom är barn till den värsta ondskan i mänsklighetens historia och får dom ännu en gång chansen att skrämma folk till tystnad så kan det vara försent att stoppa dom.

    I frånvaron av reella politiska alternativ i valet så framstår just kampen mot högerpopulismen som den enda vettiga arbetsuppgiften.

  6. Knut Lindelöf
    2018-08-21 kl. 13:16

    Ja Staffan D, jag skiljer inte direkt på dessa två distinktioner. Världen och kapitalet är i omvälvning så här finns hur mycket som helst att fundera över. Kanske är imperialistmakters storbolag hårdare knutna till sina respektive stater än i små EU-länder. Frågan är oavsett om kapitalet är hårt knutet till sin stat dock vem som styr vem.

    Idag störtade ett JAS-plan. SAAB gnisslar förstås tänder. Försvarsministern gick omedelbart ut och tonade ner händelsen och trodde inte det tyder på att det är något fel på planet. Mitt intryck är att Hultqvist är Wallenbergs marionett.

    Min egentliga fråga till Mikael Nyberg är om man ska avvisa frågan om globalisering som en högerpopulistisk teori. Jag tror det vore att förenkla och riskerar att isolera politikens vänsterkant. Men han får väl förklara, han är ju lite av en specialist på kapitalets karaktär.

  7. Anders Persson
    2018-08-30 kl. 18:50

    Jag tycker Mikael Nyberg inte är svårförståelig:

    “De största kapitalen … har aldrig kapat banden till sina stater. För att säkra sig de positioner på världsmarknaden som ger monopolvinster behöver de statsmakt i ryggen. USA:s utrikespolitik har alltid satt det egna kapitalintresset främst… [för] att främja underliggande strategiska intressen.”

    Det är inte alltid som ekonomin styr politiken, lika ofta, eller oftare, styr politiken ekonomin.

  8. Knut Lindelöf
    2018-08-30 kl. 19:29

    Jag tror (obs! tror) att ekonomin är en tyngre styrkraft än politiken, särskilt i mindre länder som t ex Sverige. Och förresten, ni som är pålästa marxister; borde man inte räkna politiken till överbyggnaden och ekonomin till basen enligt marxismens teori om bas och överbyggnad? Wikipedia säger: “Även om basen på sikt är viktigare för överbyggnaden än tvärt om, går dock inte förhållandet endast åt ett håll. Istället är förhållandet dialektiskt och reflexivt; överbyggnaden kan även påverka basen”, vilket talar för att det knappast är lika ofta, eller oftare, som politiken styr ekonomin.

  9. Anders Persson
    2018-09-01 kl. 9:51

    Knut L!
    Wikipedia och Karl Marx i all ära, men vi kan inte bygga våra analyser på enkla tumregler. Mikael Nyberg har en viktig poäng när han skriver:

    “Olika kapitalgrupperingar har olika prioriteringar, och det finns ingen rät linje mellan vinstkalkyler och politik. Inom spannet som intresset anger finns stort utrymme för felsteg, personliga nycker och rena dumheter.”

    Man skulle faktiskt önska att kapitalister och imperialister alltid satte vinstintresset först, det skulle eliminera en massa katastrofala beslut.

    Jag vill inte gärna jämföra dig med Stalin, men han verkar också ha haft samma syn som Wikipedia. Det avtal som Sovjetunionen slöt med Hitlertyskland i augusti 1939 var ekonomiskt så enormt förmånligt för det nazistiska riket att det skulle vara idioti att bryta det. Men ideologisk dumhet fick Hitler att göra det.

    Detsamma efter 1945 då USA, enligt Stalin, hade allt att vinna på att ta strid med Storbritannien om dess globala kolonialvälde och lämna Sovjetunionen i fred…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.