demokrati

Varför intresserar jag mig för fallet Gui Minhai?

FiB-juristen Ingemar Folke skriver i en kommentar igår till min första artikel om fallet Gui Minhai: “Det är fegt och skamligt att som sker på denna hemsida smutskasta den för fyra år sedan kidnappade och i Kina sedan dess frihetsberövade Gui Minhai. Tror verkligen någon…” “Fegt och skamligt”… Upprördheten uppfattar jag som ett uttryck av enögdhet. Som vanligt är jag ingen djupt grävande detaljinriktad sanningssökare. Utan med en någorlunda fast förankring i 50 års politisk erfarenhet lyssnar jag av tonerna i de dominerande panflöjter som spelar i den rådande politiska vinden. Just nu blåser det minst styv kuling från ett håll i vårt land.

Vem är Gui Minhaj?

UD har handlat korrekt när de engagerat sig i Gui Minhais öde i den kinesiska folkrepubliken. Bland UD:s plikter ingår att understödja svenska medborgare som råkat i klammeri med rättsväsendet i andra länder, oberoende av brottets svårighetsgrad. Vidare har Svenska Pen rätt att ge sina priser till vem de vill, utan att drabbas av påtryckningar från utländska makter…

Är Gui Minhai en värdig Tucholsky-pristagare?

Motiveringen löd med Amanda Linds ord: “Priset ges till hans outtröttlig arbete för det fria ordet och till stöd för hans frigivning och rätt att återuppta sin publicistiska verksamhet.” Curt Tucholsky var en oppositionell författare i Waimarrepubliken, som tvingades i exil på grund av sin djupa motvilja mot nazisternas ökande inflytande och tog sitt liv i Sverige 1935 då han såg att tyskarna i förfärande stora skaror följde Hitler. Är Gui Minhai en värdig pristagare i Tucholskys anda? Det borde kunna ifrågasättas…

”Arbete eller frihet” eller ”Arbete och frihet”?

Det verkar på den kinesiska websajen Global Times som om ungdomar som är nöjda med sitt arbete inte skulle bry sig mycket om frihet. Den 31:a oktober publicerades där en artikel av Ai Jun. Rubriken var ”Tillfredsställelse med arbetet, inte frihet, bestämmer social stabilitet”. Artikeln inleds med ett foto från närheten av La Moneda, den chilenske presidentens palats i Santiago…

På väg mot mörkrets hjärta

En av den nya högerns kloka gubbar är utan tvekan Patrik Engellau, ja faktiskt något av en favorit för mig. Jag har skrivit om honom förut och länkat till intressanta artiklar här på bloggen. Jag uppskattar hans uppriktighet och många gånger hans beskrivningar av dagsläget. Men, jag håller sällan med i hans slutsatser och förslag. Särskilt inte när han skriver om skolan. Den förstår han sig inte på…

Blockering av SwebbTV hotar yttrandefriheten

Fick av en händelse syn på ett inlägg på Facebook av Stefan Torssell där han skrev: “Jag är faktiskt en smula skärrad. SwebbTV har återigen stoppats [på YouTube]. […] Jag värnar yttrandefriheten, mötesfriheten och alla andra friheter … [även] kommunister [har] rätt att få leva i ett fritt och öppet samhälle. Frihet gäller inte bara mig.” Han konstaterar också att det inte finns något som helst olagligt i det som sänts i SwebbTV, men att de nu är blockerade på YouTube…

Är politik främst en fråga om värdegrund?

Nej, att politik bara rör sig om värderingar eller värdegrunden – stämmer inte. Visst förkommer mycket löst grundat tyckande hit och dit i moralfrågor, men nog har politiken en djupare dimension. I en demokrati är ju politiken främst ett redskap för sämre ekonomiskt lottade att flytta fram sina positioner på överhetens bekostnad. Alltså att säkra en större del av kakan åt sig och sina klass-systrar och bröder. Det här blir allt svårare att urskilja i dagens politiska rävspel…

Robert Mathiasson blev utmobbad och ersatt som K-ordförande

Robert Mathiasson, avsatt ordförande för K-partiet, har nu svarat Dan Kotka på hans nödrop här på lindelof.nu. Det var som han antog, Mathiasson är knäckt och har gått in i den så kallade väggen och är sjukskriven på obestämd tid. I helgen har en “styrelsekonferens” utsett en ny K-ordförande, göteborgaren Ulf Nilsson.

Ordföranden som försvann

Jag har sedan 40 år varit prenumerant på tidningen Proletären. Tidningen är organ för Kommunistiska partiet. Tidningen är bra ibland och dålig emellanåt, alltså varierande kvalitet. Men det är inte tidningen jag upprörs över, det är vart partiets ordförande Robert Mattiasson tagit vägen.

“Är man inte humanist, kan man inte vara kommunist”

På Eniro finns 788 Roland Pettersson. I Östhammars kommun finns två, en i Östhammars tätort och en i Gimo. I vissa avseeneden är Roland P här i Östhammar mycket ovanlig, det vågar jag påstå. Han är 87 idag (född 1932), opererad tre gånger för cancer och hans jämngamla fru Marianne och han har nyligen tvingats flytta från Norrköping – där de båda är födda och där de båda har bott hela sitt liv – till Östhammar. Norrköping kunde nämligen inte ordna en dräglig bostad åt dem. Marianne är rörelsehindrad idag.

Snart ryker också skolplikten

Skolplikten är nu ifrågasatt, tyvärr med goda argument. Patrik Engellau på den antiglobalistiska bloggen (eller vad man nu ska kalla den), Det goda samhället, funderar över om inte en avskaffad skolplikt skulle kunna lösa skolans problem…