gästskribent

Mer eller mindre ofta förekommande skribent.

Min far Gunnar Stenberg

Min far Gunnar Stenberg föddes 1904 i Göteborg. Han var en stark kommunist och ryssvän. Hade han haft möjlighet att emigrera hade han säkerligen gjort det. 1954 fyllde han 50, men det återkommer jag till. Vi tar det från början…

Polen – så nära och fjärran

  herchez la femme” på franska, “Det är kvinnan bakom allt” på svenska. Det var nog mina förälskelser på andra sidan Ålands hav som startade mitt intresse för Finland. Herman Lindqvists intresse för Polen har en liknande bakgrund, men han behövde bara resa till Järfälla där han för en del år sedan träffade sin nuvarande…

“Jag är en främling i Peru…”

Jag föddes och växte upp i ett hus med 28 enrumslägenheter, dass på gården, kallt vatten i den enda kranen! Det var på S:t Pauligatan i Göteborg, närmare bestämt i Lunden i Örgryte församling. Men Örgryte var delat i en del där överklassen bodde och gamla Lunden där arbetarklassen bodde.

Min barndoms jordbruksland

När jag var liten åkte vi om somrarna upp till Ångermanland där min far vuxit upp. Först bodde min två år äldre syster och jag några år hos vår faster Greta i Moliden där hon arbetade på kontoret för Norrlands yllefabrik. Vi fick då göra några korta besök på släktgården i Flärke på vägen mot Bredbyn och Mellansel.

Självupplevt om 1917

Några av mina intellektuella vattenhål är Stefan Lindgrens 8 Dagar, Nyhetsbanken och Ryska Posten. Inte för att jag alltid håller med vad som står där, men de ger uppfriskande alternativa vinklar på nutid och historia.

Hur gick det för bröderna Cartwright?

Tiotusenkronorsfrågan, Hylands hörna, Fråga Lund, underhållning från Tivoli i Köpenhamn, Nordvision. Arne Thorén i New York och Hans Granqvist i Hong Kong. Det var inte mycket TV jag såg i dess barndom, men det jag såg minns jag rätt väl. “Bröderna Cartwright” var lördagsunderhållning i åratal…

Om Ester Blenda Nordström, Vilhelm Moberg och andra grävande journalister

Jag har tidigare skrivit om att Vilhelm Moberg var landets första grävande journalist och fick då mothugg – med rätta! Man ansåg att Ester Blenda Nordström (läs boken Ett jävla solsken av Fatima Bremmer) var före Moberg…

Problemet med att lyssna till vetenskapen

Mats Larsson undrade i en kommentar vilka de vetenskapsmän är, som jag har tillgång till så fort “en mikrofon är avslagen eller en skarp penna avbruten”. Jag har haft tillgång till dessa vetenskapsmän i 40 år sedan klimatdebatten startade, ty de är mina kollegor, i Sverige och utomlands. När vi träffas är TV-kamrorna inte närvarande, inte heller journalister från press eller radio…

Ska vi och går det att snabbt minska koldioxidutsläppen?

Bland klimatalarmister och -förnekare, borrkärnor från inlandsisar, meteorologiska datatabeller, historiska väderobservationer och moderna datoriserade beräkningsmodeller är det svårt att navigera. “Att under kort tid frigöra under årmiljoner lagrade koldepåer torde inte passera obemärkt.” Så lyder min för stunden gällande trossats i denna fråga…

“G7 – En föråldrad, värdelös klubb för pratkvarnar”

Frankrikes president Emmanuel Macron har samlat topparna i det så kallade G7 för att träffas i den baskiska staden Biarritz (Miarritze på baskiska). Men varken han eller de andra mötesdeltagarna har kunnat gömma undan att G7 är en relik från det förflutna utan större betydelse i dag. Som kommentatorn Finian Cunningham skriver “G7 är en föråldrad och onyttig klubb för pratkvarnar”.