Om Jakov Iosifovitj Dzjugasjvili sista år vet vi att han den 16 juli 1941 blev tillfångatagen av tyska trupper vid Vitebsk och avled den 14 april 1943 i Koncentrationslägret Sachsenhausen genom självmord eller avrättning. Om detta har det spekulerats en hel del. Bl.a. har man undrat om han verkligen dog då, våren 1943. Varför skulle ha begå självmord när krigslyckan verkade ha svängt i Sovjetunionens favör?
Mycket har psykologiserats kring relationen mellan fader och son Dzjugasjvili. Det var emellertid inte under ideala förhållanden som den 14-årige Jakov 1921 flyttade in hos sin far i Kreml. De tidiga tonåren är en känslig tid för att byta miljö. Dessutom hade han trvits bra hos sin mors släktingar i Tiflis. Men kanske värst av allt – han kunde ingen ryska. Det fick han lära sig nu…
Den här serien, i tre delar, tar sin början efter sista avsnittet i serien om “Stalin i Stockholm”. Åtta månader efter Josef Stalins[1] och Jekaterina “Kato” Svanidzes bröllop föddes deras son Jakov 18 (31) mars 1907. Det hade varit på vippen att han sett dagens ljus i ett fängelse. Hans politiskt aktiva mamma hade nämligen arresterats vid en razzia i november 1906 och släpptes först när nedkomsten närmade sig…
Är Lysenko-historien typisk för hur vetenskapen behandlades i Sovjetunionen? Anders Persson går till källorna och undersöker saken. Mycket vanföreställningar förekommer.
Det är i dagarna exakt fem år sedan jag började medarbeta här på lindelof.nu. Det stämmer till eftertanke och de senaste dagarna har jag funderat på hur det hela började. När jag gick i pension vid juletid 2011 bodde min hustru och jag i Kontiolahti i Norra Karelen, en timmes bilresa från ryska gränsen…
Som jag antytt tidigare så är jag lite förbryllad av Oleg Khlevniuks bok “Stalin – en ny biografi av en diktator“, som den i översättning till svenska heter på engelska, eller “Stalin – en ledares liv” som den heter på ryska. Den gavs ut 2015 och översattes genast till engelska. Såvitt jag kunnat avgöra har inga förkortningar eller andra “förbättringar” skett. Men boken ger icke desto mindre ett något osammanhängande intryck…
Innan jag återgår till Oleg Khleniuks bok kan det vara lämpligt att berätta hur mycket en vanlig besökare i dagens Ryssland konfronteras med Josef Stalins minne. Statyerna är ju sedan länge (60-talets början) nermonterade, men i de små affärerna i tunnelbaneplanet kan man för en billig penning köpa sig en personlig stalinbyst. De säljs dock inte i affärerna i gatuplanet…
Den lite improviserade serie om Stalin som Redax haft vänligheten att låta mig publicera här inspirerades delvis av frågan: – Varför är Stalin fortfarande populär bland ryska folket? När man går tillbaka i historien visar det sig att den utlösande faktorn var Anders Björnssons recension 10 januari av Stephen Kotkins två första böcker om Stalin…
En återkommande fråga är hur förhållandet var mellan Lenin och Stalin under den förres sista år. Debatten har fokuserats kring det så kallade “testamente” som Lenin skrev vintern 1922–23 och som bland annat innehöll kritik av Stalin av både politisk art, han har fått för mycket makt, och personlig, han är grov och ohövlig. Dessa yttranden måste dock sättas i sitt politiska och tidsmässiga sammanhang…
I den mån historikerna intresserat sig för de ryska socialdemokraternas 4:e kongress i Stockholm våren 1906 har de trott att den hemlighölls från regeringen och polismakten och att de ryska revolutionärerna, stödda av “inhemska radikaler”, således hade dragit myndigheterna vid näsan – d v s ända tills Hjalmar Branting i Socialdemokraten publicerade sitt “scoop”.
Efter unionsupplösningen våren 1905 hade riksdagsvalet samma höst inneburit en stor seger för “vänstern” vilket i detta sammanhanget avser Liberalerna och det Socialdemokratiska Arbetarpartiet. För anhängare till det senare var dock rösträtten begränsad. Det skulle dröja 5 år innan de flesta män hade rösträtt och 15 år innan kvinnor hade det. Men utifrån de förhållanden som gällde 1905 så var det en radikal och progressiv regering som tillträdde under ledning av liberalen Karl Staaff (1860–1915)…
