Jag har sett två totala solförmörkelser. Den första inträffade den 9 juli 1945 och passerade Bygdsiljum i Västerbotten där min fars äldre bror Arvid hade sin gård. Dit for hela vår familj och min far svarade personligen för sotning av de glas genom vilka vi följde förmörkelsens förlopp. Det var en märklig stämning när hela solskivan var täckt av månen och korna i beteshagen råmade ödesmättat…
Himmel och pannkaka. Så många år sedan jag slog mig ned på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i lärdomens stad. Först drabbas jag av något av en kulturchock. Det är så förändrat, “moderniserat” och uppsnofsat. Jag känner inte igen mig. Var har jag hamnat?
Många läser nu om före detta Scaniachefen Leif Östlings uttalanden på YouTube (SwebbTV) om till exempel somalier som hade svårt att anpassa sig till arbetsförhållandena på Scania, om kvinnors benägenhet att välja andra jobb än män, om att Sverige står på randen till ett inbördeskrig etc. Det verkar faktiskt redan råda i alla fall fullt mediekrig om historieskrivningen för vår tid. Jag tror vi i dessa dagar ser ett genombrott för “oberoende medier” (utan skattesubventioner) emot de etablerade statssubventionerade medierna…
En av den nya högerns kloka gubbar är utan tvekan Patrik Engellau, ja faktiskt något av en favorit för mig. Jag har skrivit om honom förut och länkat till intressanta artiklar här på bloggen. Jag uppskattar hans uppriktighet och många gånger hans beskrivningar av dagsläget. Men, jag håller sällan med i hans slutsatser och förslag. Särskilt inte när han skriver om skolan. Den förstår han sig inte på…
Följande text ingick i en antologi med titeln Från träl till proletär. Nitton artiklar om Sveriges historia (Stockholm 1979). Den har nu återpublicerats på alliansfriheten.se. Med tillstånd publiceras den även här i en illustrerad version som en historielektion om hur man ett par generationer tillbaka såg på freden, framåtskridandet där ju drömmen om demokratin har sina rötter…
Ett lätt förfluget tweet från Alexandra Pacalidou har renderat i en polisanmälan för “hets mot folkgrupp”, alltså folkgruppen “blonda blåögda svenska män”. Visst, jag kan tycka att slängen om kön, hår- och ögonfärg är onödig. Men man häpnar samtidigt över den indignation som väller fram mot AP i den efterföljande tråden. Hon får förstås mycket stöd från vänner, men extremt korkade påslag från sina fiender, som nogsamt och rutinerat undviker att poängtera AP:s sydeuropeiska ursprung…
Det finns en del enskilda händelser som så etsar sig så fast i våra sinnen att de utvecklas till arketypiska berättelser. En del av dessa är till synes entydiga. Andra är mångtydiga och svårtolkade. Mordet på Olof Palme år 1986 är ett exempel på det sistnämnda. Det som rör brevbäraren Bosse Janssons försvinnande år 1976 är också en sådan händelse; mångbottnad, svårtolkad…
Fick av en händelse syn på ett inlägg på Facebook av Stefan Torssell där han skrev: “Jag är faktiskt en smula skärrad. SwebbTV har återigen stoppats [på YouTube]. […] Jag värnar yttrandefriheten, mötesfriheten och alla andra friheter … [även] kommunister [har] rätt att få leva i ett fritt och öppet samhälle. Frihet gäller inte bara mig.” Han konstaterar också att det inte finns något som helst olagligt i det som sänts i SwebbTV, men att de nu är blockerade på YouTube…
Henrik Linde presenterar idag en av sina “julberättelser”, som han under många år skrev till sina vänners barn, där barnen själva var hjältar. Här handlar det om serielegenden Prins Valiant och dess skapare Harold Foster.
Satt i bilen i tisdags eftermiddag och hörde ett 14 minuter långt inslag i Studio Ett. Sveriges arbetsmarknad har nu blivit ett eldorado för organiserad människohandel, skattefusk och för en ren slavarbetsmarknad. Jag har hört det tidigare, men av inslaget började jag fatta vidden av detta problem och det ofattbara lidande som vårt land orsakar för tusentals hårt arbetande människor i vårt land.
2019 års Nobelpristagare Peter Handke har aldrig uttalat sig positiv till folkmord, hur mycket än ett antal Natoanhängare påstår det. Icke desto mindre har en annan Nobelpristagare i litteratur inte bara stött folkmord utan även begått ett – 1953 års nobelpristagare – i litteratur – Winston Churchill. Fyra miljoner bengaler drevs under andra världskriget ut i en omfattande svältkatastrof av den brittiska kolonialmakten…
