kultur

Vid graven – livet går nu vidare

På förmiddagen den 27 juni sattes urnan med askan av Barbro ner i graven vid Vaksala kyrka i Uppsala. Det är en vacker plats intill den gamla kyrkomuren där man kan sätta blommor i den lilla jordrutan framför gravvården – som jag tillverkade av en gammal planka från Vagnmakartorpet i Uppskedika.

Varför arbetar jag i blogosfären?

Internet med sina så kallade sociala medier har öppnat en helt ny offentlighet för oss alla, som ger oöverblickbara möjligheter och förändrar i grunden villkoren för demokratin (yttrandefriheten). Den gamla offentligheten (tidningar, radio och TV) skakas i grunden. För att behålla sina läsare/lyssnare/tittare måste den förhålla sig till den nya och gör det på olika vis så gott de förmår. Men hittills har den lyckats ganska dåligt. Den nya offentligheten avancerar hela tiden och kapar åt sig allt mer, även av samhällsdebatten.

Hallarna i Paris

Paris livsmedelshallar för distribution av färskvaror till stadens affärer och restauranter låg fram till år 1969 mycket centralt i Paris. Åt nordöst i första arrondissementet, nära Louvren, rådde under tidiga morgontimmar en livlig verksamhet för att förse parisarna med deras behov. År 1969 flyttades verksamheten ut från centrala Paris.

Stalin i Stockholm (9) – Resor och främmande språk

Stalin tog vägen hem via Berlin, vilket måste innebära att han tog tåget till Malmö och sedan till Trelleborg och Sassnitzfärjan. I Berlin träffade han sin ungdomsvän Alexander “Aljosja” Svanidze (1886–1941). I juni var han tillbaka i Tiflis efter sin andra utlandsresa, eller kanske första om man räknar Tammerfors 1905 som “utland” trots att det befann sig inom ryska kejsardömets gränser. Med detta har vi vederlagt myten att Stalin inte sett utlandet förrän på konferenserna i Teheran 1943 och Potsdam 1945.

Folkrörelserna har av myndigheterna förvandlats till “civilsamhället”

Staten delar årligen ut 14 miljarder till folkrörelser (det fria föreningslivet) – som man sa för ett par år sedan. Utöver det kom presstödet och partistödet och en mängd andra stödformer till “kultur”. Allt det här för att – som man sa – stärka mångfald, den fria åsiktsbildningen, alltså att stärka folkrörelserna – som i ett århundrade utgjort demokratins själva mylla…

Kulturtidskriften som ingen känner till…

Nytt nummer att Förr och Nu kom ut på nätet i dagarna med flera högintressanta artiklar. Den långa ledaren av Jan Käll är en grundlig genomgång av hur den från nordamerikanska abstrakta expressionimen spriddes över världen med pengar från CIA för att skapa kulturell glans åt kapitalismens segertåg över världen efter andra världskriget.

ALLTSÅ; HÅNA INTE GUBBEN

Nu tvekar jag. Det jag nu kommer att försöka formulera är inte så litet besvärligt. Tar emot, samtidigt med en stark vilja att se vart jag kan komma att skriva om var min livshare hade sin väg, inspirerad av JM:s försök till någorlunda ärligt bokslut. Har kommit till sådär en tredjedel genomarbetad text plus telegramrubriker…

Sveriges regering avser förbjuda religiösa skolor, utom judiska

Nedanstående artikel vill informera om den senaste förslaget om att stoppa nyetablering av religiösa friskolor i Sverige, men är inte svensk. Frågorna till er kära läsare är: Är beskrivningen korrekt? Kan man se någon tendens eller dold agenda? Vilket land kommer artikeln ifrån? Första kommentar med en länk till originalartikeln belönas med ett extra vänligt…

Ohlsson och Uddén ekar lydigt om Syrien

Som vanlig svensk mediekonsument är det närmast omöjligt att följa och förstå skeendet i t ex Syrien. Erik Ohlsson rapporterar i dagens (2019-06-10) DN och Cecilia Uddén igår i SR. Jag kan se sex allmänna förhållanden – när det gäller krig – som alla säkert kan vara överens om…

Handjagare mot oljeransonering?

På bilden syns min senaste dyrgrip, en handdriven gräsklippare. Bland nyheterna i går läste jag att Trump nu hotar att bomba den petrokemiska industrin i Iran. Kanske blir det oljeransonering, så jag åkte till Jula i Norrtälje och köpte en ”handjagare”. Det växer i gräsmattorna så det knakar här på landet, så…

Nasser och Jungfru Maria

Det var den sjätte juni 1967. Jag var tretton år och jag satt i de stora svala lokalerna på Collège de la Sainte Famille, en jesuitskola inte långt från Kairos centralstation i det kvarter som fram till femtiotalet beboddes av kristna syrier, armenier, libaneser och greker. Större delen av den kristna befolkningen utvandrade så småningom under Nassers första år vid makten, och själva kvarteret förslummades snabbt, men skolan fanns kvar, en broileranstalt för blivande ministrar och direktörer, fortfarande administrerad och styrd av jesuitpräster från allehanda nationaliteter.