kulturdebatt

Varför intresserar jag mig för fallet Gui Minhai?

FiB-juristen Ingemar Folke skriver i en kommentar igår till min första artikel om fallet Gui Minhai: “Det är fegt och skamligt att som sker på denna hemsida smutskasta den för fyra år sedan kidnappade och i Kina sedan dess frihetsberövade Gui Minhai. Tror verkligen någon…” “Fegt och skamligt”… Upprördheten uppfattar jag som ett uttryck av enögdhet. Som vanligt är jag ingen djupt grävande detaljinriktad sanningssökare. Utan med en någorlunda fast förankring i 50 års politisk erfarenhet lyssnar jag av tonerna i de dominerande panflöjter som spelar i den rådande politiska vinden. Just nu blåser det minst styv kuling från ett håll i vårt land.

Överhetens korrekta historia

Skolverkets förslag att stryka bort allt före år 1700 från historieämnet i grundskolans åk 7–9 har mötts av starka protester. Förslagets orimlighet är ett tydligt tecken i tiden. Man passar nu på att inordna skolans historieundervining i västerlandets värdegrund, menar Knut Lindelöf.

Är politik främst en fråga om värdegrund?

Nej, att politik bara rör sig om värderingar eller värdegrunden – stämmer inte. Visst förkommer mycket löst grundat tyckande hit och dit i moralfrågor, men nog har politiken en djupare dimension. I en demokrati är ju politiken främst ett redskap för sämre ekonomiskt lottade att flytta fram sina positioner på överhetens bekostnad. Alltså att säkra en större del av kakan åt sig och sina klass-systrar och bröder. Det här blir allt svårare att urskilja i dagens politiska rävspel…

Nu startar nyhögern sin egen tankesmedia

En ny tankesmedja, Hereditas, förbereds nu på initiativ av SD:s ideologiske komet Mattias Karlsson. Den gamla nyliberala borgerligheten trängs allt mer undan av denna nya expansiva nationellt sinnade höger. Många ser säkert tecknen i skyn som att USA/EU/Nato är på väg att tappa inflytandet i världen och andra krafter inom överskådlig tid kommer att ta över. Liberalismen har uppenbarligen tappat sin fräschör…

Jag har för länge sedan slutat kalla mig för socialist

Det Åsa Linderborg skrev i sin korta artikel 3 juni är jag delvis högst tveksam till. Tycker hon hamnar i en nattstånden diskussion om vilken sorts socialism som är rätt socialism. Att vara socialist skulle vara något “mycket mer än vänster”, säger mig ingenting. Nej där hamnar hon i den gamla prestigestriden om vem som är bästa socialisten, som lett till så mycket splittring, och som till slut landar i vem som är “god” eller “ond”…

Varför arbetar jag i blogosfären?

Internet med sina så kallade sociala medier har öppnat en helt ny offentlighet för oss alla, som ger oöverblickbara möjligheter och förändrar i grunden villkoren för demokratin (yttrandefriheten). Den gamla offentligheten (tidningar, radio och TV) skakas i grunden. För att behålla sina läsare/lyssnare/tittare måste den förhålla sig till den nya och gör det på olika vis så gott de förmår. Men hittills har den lyckats ganska dåligt. Den nya offentligheten avancerar hela tiden och kapar åt sig allt mer, även av samhällsdebatten.

Folkrörelserna har av myndigheterna förvandlats till “civilsamhället”

Staten delar årligen ut 14 miljarder till folkrörelser (det fria föreningslivet) – som man sa för ett par år sedan. Utöver det kom presstödet och partistödet och en mängd andra stödformer till “kultur”. Allt det här för att – som man sa – stärka mångfald, den fria åsiktsbildningen, alltså att stärka folkrörelserna – som i ett århundrade utgjort demokratins själva mylla…

Appellen från artister, kreatörer och kreatriser (i Frankrike): Vi är inte förda bakom ljuset!

Till stöd för de gula västarna har ett upprop bland franska artister och konstnärer publicerats på sajten “Collectif Yellow Submarine”. I spetsen står Juliette Binoche, Emmanuelle Béart, Edouard Louis och Alain Damasio följda av 1400 andra kulturpersonligheter. De ser rörelsen som “enastående i historien”, som representerar alla yrken, men som makten envist försöker att diskreditera…

JAN MYRDAL SVARAR BOSSE LINDQVIST

Norstedts förlag angrips av Bosse Lindqvist i Dagens Nyheter för att de ger ut Jan Myrdal bok Ett andra anstånd. Den viktiga frågan är inte vad Jan Myrdal skriver i sin bok, utan DN:s angrepp på förlaget för att de publicerar Jan Myrdal. Han nekas dessutom genmäle. Därför publiceras det här med en inledning –…

EN SUMMERING – AV JAN MYRDAL

Till seminariedeltagarna på ABF den 14 april 2019. Individuella minnesbilder är i ständig omvandling. Om detta handlar min senaste jagbok: Ett andra anstånd. Skeendet, det historiska liksom det pågående befinner sig i ständig styrd förändring eftersom den för tillfället gällande härskande uppfattningen i ett klassamhälle oundvikligen alltid är de ekonomiskt härskandes. Dock är det tvunget…

Han som tyckte om ryssarna (III) – Karaktärsmordet

Duranty dog 1957 och kunde alltså inte försvara sig när Robert Conquest 1968 i boken Den stora terrorn: Stalins skräckvälde under 30-talet anklagade honom för att medvetet ha förtigit den stora svältkatastrofen i Ukraina 1932–33.