Låt oss säga det utan omsvep: Den svenska regeringens politik i försvars- och säkerhetsfrågor riskerar att göra vårt land till ett naturligt förstahandsmål i ett krig mellan stormakter. Myndiga svenska regeringsföreträdare har valt sida, och detta utan mandat i allmänna val. Ett inofficiellt byte av generallinje har ägt rum. Sverige sänder ut soldater till områden…
Det faktum att IB-avslöjarna Perter Bratt, Jan Guillou och Håkan Isaksson dömdes för spioneri, medan de verkliga spionerna gick fria är och förblir ett trauma i Sveriges demokratiska historia, nästan i klass med det ouppklarade mordet på Olof Palme 13 år senare. En skapligt rättvisande dokumentär har nu, 47 år efter det stora IB-avslöjandet, gjorts…
Från olika håll angrips nu Jan Guillou för sitt kategoriska förnekande av terroristtendenser inom den svenska 70-talsvänstern. Två intressanta exempel har jag stött på de senaste dagarna. Den ena, en blogg som heter “Tankar om IB” som drivs av före detta IB-agenten Gunnar Ekbergs fru, Lena Breitner Ekberg. Den andra, en före detta kommunist och…
Har på lediga stunder tagit upp mitt intresse för ryska revolutionen. Det som speciellt fascinerar mig är hur bolsjevikerna i juli 1917 med Lenin i landsflykt, ledande företrädare i fängelse och utsatta för ett omfattande mediadrev ändå ökade sin popularitet. Historikerna verkar förklara det med att bolsjevikernas fiender trodde det räckte med negativ propaganda, och…
Nu avgår den socialdemokratiske utrikesministern Margot Wallström. Av familjeskäl säger hon. Sådana skäl kan förstås finnas. Men de är knappast avgörande, då skulle hon aldrig tillträtt. Dessa skäl är dock passande att lyfta fram och fungerar skonsamt för alla inblandade parter. Självklart är politik den främsta orsaken. Hon har länge varit obekväm i regeringen och…
Det Åsa Linderborg skrev i sin korta artikel 3 juni är jag delvis högst tveksam till. Tycker hon hamnar i en nattstånden diskussion om vilken sorts socialism som är rätt socialism. Att vara socialist skulle vara något “mycket mer än vänster”, säger mig ingenting. Nej där hamnar hon i den gamla prestigestriden om vem som är bästa socialisten, som lett till så mycket splittring, och som till slut landar i vem som är “god” eller “ond”…
Staten delar årligen ut 14 miljarder till folkrörelser (det fria föreningslivet) – som man sa för ett par år sedan. Utöver det kom presstödet och partistödet och en mängd andra stödformer till “kultur”. Allt det här för att – som man sa – stärka mångfald, den fria åsiktsbildningen, alltså att stärka folkrörelserna – som i ett århundrade utgjort demokratins själva mylla…
Vi vet inte så mycket om Stalins, eller någon av de andra delegaternas, liv utanför de rena kongressförhandlingarna. Birger Svahn, den unge vänstersocialisten som sedan blev journalist hos syndikalisterna, berättade senare (DN 7 mars 1953) hur han och andra i arrangörsgruppen tagit med sig gästerna på sight seeing i Stockholm.
En liten historia om mitt första möte med en stalinist brukar jag berätta när Stalin kommer upp till diskussion. Den utspelade sig 1979 då kampen mellan två olika linjer för fullt pågick inom den så kallade kunskapsrörelsen.
Så här skrev jag den 10 september (dagen efter valet): “I konsekvens med att jag röstat på V, önskar jag mig en breddad Löfvenregering – åt båda hållen. Den ska bestå av V, S, MP, L och C (54,7%). Det vore att återställa en rimlig och begriplig ordning som motar ut hela den nygamla högern (M, KD och SD) i opposition (45,3%)…
För oss som anser att vi befinner oss på vänsterkanten borde frågan om hur ett högerpopulistiskt och reaktionärt nationalistiskt parti som Sverigedemokraterna (SD) kan ha framgång leda till eftertanke. Varför har detta parti framgång medan den alternativa vänstern i vid mening i bästa fall trampar vatten? Den grundläggande förklaringen till att SD erhöll drygt 17%…
