Chilcot-rapporten och vi

lord-chilcot2

Lord John Chilcot

Lord Chilcots rapport från i torsdags, om förspelet till Irakkriget, har i Sverige inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Den har för det mesta presenterats som vore det bara en intern brittiska angelägenhet; “Ska Tony Blair ställas inför domstol?”.

Men rapporten, också i sin mest sammanfattande form, blottlägger den hänsynslösa strategi som utmärkt västmakternas agerande de senaste 15-20 åren:

  1. Långt innan de militära aktionerna och det politiska propagandakriget beslutar USA, med sina västeuropeiska vasaller, vem eller vilket land som ska bli nästa mål. Vid tidpunkten kan på ytan de bästa relationer råda, men i Washington ser man staten och dess ledare som en strategisk motståndare, inte militärt i första hand utan politiskt och ekonomiskt.
  2. Därefter vidtar propagandakriget, eller snarare desinformationskampanjen. Landet och folket framställs som förtryckt av en galen diktator, ivriga att bli befriade. Parallellt med demoniseringen trumpetas det ut att den galne diktatorn har massförstörelsevapen och/eller är beredd att begå mass- och folkmord på den egna befolkningen. Dessa påståenden får status av absoluta sanningar som inte kan ifrågasättas. Kriget framstår för den egna befolkningen i USA och Europa som en lättnad: äntligen slipper vi få vårt goda humör förstört av upprörande reportage i TV, tidningar och på nätet.
  3. Sedan kriget avklarats hastigt och lustigt tröttnar USA, och därmed dess vasaller på det hela. Det beror på att när landet är besegrat och dess ledare dödats eller fängslats, så utbreder sig inte det soliga och lyckliga landskap man förväntat sig eller utlovat. Vad värre är, de naturrikedomar som från början varit de åtråvärda belöningar hamnar i andra händer än de avsedda. För att tillfredsställa krigsindustrin på hemmaplan uppehåller man ändå en militär närvaro som bringar ännu mer offer, i synnerhet på den civila sidan och också på hemmaplan.

Så var det före, under och efter Irakkriget enligt Chilcotrapporten. Mycket av det var känt redan 2004-2005. Men åtta år efter Irakkriget sker samma sak, men nu i Libyen. Sedan 2014 skulle samma sak ha upprepat sig i Syrien, och det har det gjort, bortsett från att “diktatorn” och f d ögonläkaren Hafez al-Assad fortfarande sitter vid makten. Men samtidigt bereder USA, EU och NATO marken för en ny kampanj emot Ryssland.

Ryssland är med sin utbildade befolkning och sina naturrikedomar ett strategiskt hot emot USA:s dominans. Landet och folket, och i synnerhet dess ledare, har demoniserats och provocerats. Att Putin och Ryssland förbereder invasion av Europa är en sanning som inte kan ifrågasättas, det enda som kan diskuterats är “när” – inte “om”.

Det krävs bredast möjliga enhetsfront för att förhindra att framtida historiker kliar sig i huvudet och undrar hur den europeiska befolkningen inte lärde av sina ledares misstag, eller snarare kriminella uppsåt. Man kommer att säga: Européerna fick betala för sin dumhet med utbredd svält och sjukdomsepidemier, miljontals människor i flyktingläger och inbördeskrig mellan lokala krigsherrar och gangsterband.

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  8 kommentarer for “Chilcot-rapporten och vi

  1. Dennis Nilsson
    2016-07-12 kl. 6:00

    Jag läste om detta i Independent-news media när det publicerades.

    Varför blir det inte internationella domstolen i Haag för de inblandade?

    Sedan Internet’s tillkomst så går det inte längre att ha förtroende för våra MSM-medier, när man kan jämföra hur och vad utländska medier presenterar och hur sedan vinklingen här blir.

    Journalisterna vet numera var skåpet skall stå, annars hamnar de på “jubileums-utrednings-uppdrag” på våningen högst upp i DN-skrapan. Läs gärna artiklarna i Journalisten.se.

  2. Dennis Nilsson
    2016-07-13 kl. 21:51

    En kopia av Chilcot Inquiry report finns bl a att ladda ned härifrån:

    Hefty, at 6,417 pages and 31MB

    Läs även Chilcot’s verdict: the Iraq War was a failure of oversight and planning i THE CONVERSATION

  3. Anders Persson
    2016-07-14 kl. 7:31

    Hur “internationell” är den “Internationella Domstolen” i Haag? Kineserna verkar inte ta den på riktigt allvar.

  4. Hans Andersson
    2016-07-14 kl. 15:21

    Det finns en mycket enkel förklaring till att internationella domstolen i Haag inte agerar. När generalförsamlingen i FN ville samla till ett regelverk för en internationell brottsdomstol 1998 röstade bl a USA och Israel nej och vägrade att skriva under avtalet. De har ännu idag inte ratificerat regelverket, men skrivit på, vilket innebär att de formellt sett inte har några förpliktelser att följa domstolens beslut.

    För övrigt är det generalförsamlingen och säkerhetsrådet som tillsätter de 15 domarna i Haag. Genom vetorätten slinker bara säkra kort igenom och får arbeta i domstolen.

    Men ibland sker oväntade saker som när George W Bush och Ariel Sharon efterlystes för misstanke om krigsbrott av domstolen. Formellt sett inte möjligt enligt min bedömning då staterna inte ratificerat gällande regelverk. Dock är det känt att de båda efterlysta brottslingarna efter kännedom om att de var efterlysta klokt nog hållit sig på hemmaplan (Sharon avliden).

    De fall som domstolen arbetar med idag gäller förbrytelser från afrikanska krigsherrar och stater. Efter framför allt Libyens sönderfall och totala anarki följer en enorm tillförsel av vapen genom vapensmuggling till sönderfallande afrikanska stater, som det finns gott om. Sönderfallet och förintandet av den Libyska staten (erkänd av FN och andra internationella organ) drevs i av USA med stöd även av svenska flygvapnet.

    Hyckleri med andra ord.

  5. 2016-07-14 kl. 19:51

    Instämmer, men undrar något vad du menar med sista punkten:
    “Sedan kriget avklarats hastigt och lustigt tröttnar USA, och därmed dess vasaller på det hela. Det beror på att när landet är besegrat och dess ledare dödats eller fängslats, så utbreder sig inte det soliga och lyckliga landskap man förväntat sig eller utlovat. Vad värre är, de naturrikedomar som från början varit de åtråvärda belöningar hamnar i andra händer än de avsedda”

    Det låter för mig väldigt oförnuftigt att inte “ta tillvara” rikedomarna när kriget väl är vunnit, men det verkar ju vara vad som hänt i Irak och Libyen, till skillnad mot i Iran på 50-talet. Är USA det första imperium i historien som bara lämnar förödelse efter sig?

  6. Anders Persson
    2016-07-15 kl. 7:53

    Tom C!
    Vad jag menade var helt enkelt att den amerikanska ockupationsmakten inte var tillräckligt stark och den politiska ledningen inte tillräckligt övertygad för att stanna kvar. Både i Irak och Libyen var ju den lokala gerillan och grannstaterna amerikanarna övermäktiga. Något liknande känner jag inte till i historien, vilket har fått mig att befara att kaoset i sig var vad amerikanarna eftersträvade. Det skulle motivera fortsatta order till rustningsindustrin.

    USA:s problem är nu hur man på hemmaplan sätter in drönare emot afroamerikanska demonstranter och medborgarrättskämpar.

  7. Hans Andersson
    2016-07-15 kl. 18:30

    Det amerikanska imperiet har inte haft förmågan att säkerställa några bestående framgångar under de senaste 25 årens imperialistiska krig. Krig som bedrivits på kredit vilket inneburit att statsskulden i förhållande till BNP är gigantisk, aldrig tidigare skådad i världsekonomin. Dessutom ett gigantiskt underskott när det gäller finansnettot parallellt med mycket låga skatteintäkter. Bankrutt är nog ordet för den amerikanska nationen.

    De har inte kunnat hämta hem vinster i form av geopolitisk kontroll och därmed ej heller kontroll över oljetillgångarna i Sydvästasien, trots enorma militära utgifter. Afghanistan likaså, det värde de hade räknat med i form av naturgasen och alla kända värdefulla mineralfyndigheter som fanns att hämta, har blivit ett gigantiskt fiasko.

    Nu fokuserar amerikanarna på att göra vad de kan för att eventuellt få del av de rikedomar gällande fossila bränslen som finns tillgängliga i Sydkinesiska sjön. Problemet är bara att kineserna har total kontroll över området, inte minst militärt, vilket de flesta militära analytiker är överens om.

    Obama har åkt runt i Asien och hävt vapenembargot mot Vietnam och bidragit med pengar till Filipinernas försvarsmakt, allt som ett led att mobilisera dessa krafter mot kinesernas dominans i Sydostasien.

    Det lär dock hjälpa föga, då Duarte (Filipinernas nye ledare) har markerat att han kan tänka sig samarbete med Kina om inte USA tar sitt ansvar.

    En imperialistisk supermakt på dekis utan att få utdelning för sina imperialistiska drivkrafter, lämnar förvisso rikedomar efter sig, men det blir andra som skördar och USA går in i en allt djupare kris och andra krafter blir dominerande, framför allt Kina och i nära samarbete med Ryssland.

  8. Bo Persson
    2016-07-16 kl. 16:51

    Tom C!
    Är det bara förödelse? Har t ex inte Kina tjänat så mycket på nyliberalismen, vars överstepräst ju är USA, att dess ekonomi idag är större än USA:s?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.