Zhou Enlai, Jan Myrdal och jag – VII

Anders-Persson-Tromso

En bild från huvudgatan i Tromsö där jag sommaren 1974 under politiska diskussioner formades till vad jag sedan blev politiskt.

Vintern 1974 genomgick KFML(r) en inre kris. Det började efter nyår då det kommit ut att några äldre medlemmar i Stockholmsavdelningen haft kontakter med politiska representanter från länder bakom järnridån. Kontakterna kan ha stått i samband med försök från Sovjetunionens sida vid den här tiden, 1971-73, att med arbetarromantisk politik vinna radikala studenter för sin sak.

Detta verkar de ha lyckats med över all förväntan i Finland där ingen mindre än Leonid Brezjnev var vänsterungdomens, bland dem blivande Nordeachefen Björn Wahlroos, idol (se sid. 13-14 i Pekka Haapakoskis artikel i New Left Review 1974).

KFML(r):s dåliga valresultatet bidrog givetvis till den interna krisen. ”Sveriges Lenin” Sigge Åkervall försvann, den förtappade ”högerrevisionisten” Anders Lundström togs till heders och en politisk rannsakning inleddes med parollen ”Bekämpa sekterismen”.

Men också SKP genomgick en kris efter valet. Kanske hade man inte varit radikal nog? Kanske hade det varit fel att bilda ett ”Enat Vänster” block med VPK? Liksom KFML(r) rättade in sig mot SKP, började SKP rätta in sig emot KFML(r). Var det möjligt att dessa två delar av en ursprungligen gemensam grupp kunde återförenas?

Det kanske hade varit möjligt, om inte det hade funnits bittra personliga motsättningar mellan ledande personer i båda organisationerna. På gräsrotsnivån däremot hade ”s-are” och ”r-are” börjat finna varandra. Anna Bergman och jag, som stått och blängt på varandra i Vällingby centrum, hon med Gnistan i handen, jag med Proletären, började nu prata med varandra på tunnelbanan tillbaka in till stan.

Med ”tövädret” i KFML(r) blev det lättare för ”intellektuella” som jag att arbeta aktivt. Jag drogs in i arbetet med Röda Rappet och var med på ett trevligt redaktionsmöte i min gamla hemstad Göteborg. Huvudredaktören för det teoretiska organet Klasskampen, Aant Elzinga, bjöd in mig att skriva en artikel om meteorologin i marxistiska ljus.

Det blev en artikel som jag fortfarande är stolt över. Jag tog som utgångspunkt Maos idéer om ”motsättningar” och beskrev hur olika ”motsättningar” drev vädersystemen. Så är det t.ex inte solen som direkt värmer luften. Först värmer solen jordytan varpå denna värmer upp atmosfären. Detta grundlägger en viktig ”motsättning” mellan luften närmast marken och högre upp. Eftersom havsvattnet uppvärms långsammare än landbacken skapas vidare ”motsättningar” mellan luften över land och över hav (som ger sjöbrisen), mellan kontinenterna och oceanerna (som ger monsunen).

Våren 1974 hade varit så omtumlande att när sommaren kom kände jag att jag behövde lugn. Under en konferensresa till Bergen hade jag blivit så förtjust i Norge att jag funderade på att söka jobb där, nu när jag ändå var tvungen bryta upp från Stockholm (SMHI skulle flytta till Norrköping 1975). Norska meteorologkarriärer började ofta längst i norr, i Tromsö, och arbetar sig sedan långsamt söderut. Så den 21 augusti begav jag mig iväg på en två-veckors semester i Norrbotten och Nordnorge.

På nattåget till Luleå började jag föra dagbok där jag resonerade med mig själv om vad som var rätt och fel i politiken. KFML(r)-kamrater (Lif och Leif) i Luleå skaffade mig logi ett par nätter. Vad jag minns var de hyggliga arbetargrabbar och -tjejer med mycken sunt förnuft.

När jag kom till Tromsö den 28:e fick jag bo hemma hos en Jo Sørvig som jobbade på bokhandeln ”Oktober”, som drevs av norska AKP(ml), vilket stod för Arbetarnas Kommunistparti (marxist-leninisterna). AKP(ml) hade inte splittrats som KFML och var den utan konkurrens ledande vänstergruppen i Norge.

Under de tre dagarna i Tromsö hade jag intensiva diskussionen med Jo och hans kamrater. De var nyfikna på att höra om situationen i Sverige och jag var intresserad av att lära mig hur AKP(ml) såg på politiken. På mig gjorde den ett intryck av att innefatta det ”bästa” från SKP och KFML(r). När jag återkom till Stockholm hade de flesta politiska skärvor hamnat på rätt plats i mitt medvetande. Som jag skrev i min lilla resedagbok: ”Det värsta var nog inte att behöva erkänna att SKP hade rätt; det var när jag insåg hur djävla fel jag hade haft.”

Diskussioner uppe i Tromsö kom att forma mitt liv och jag har nog, i allt väsentligt, inte ändrat politisk grundinställning sedan sommaren 1974. När jag senare blivit anklagad för att vara ”toppstyrd från Kina” har jag glatt genmält:
– Nej, jag är toppstyrda från Norge!

Men jag hade inte varit hemma många dagar förrän telefonen ringde. Det var från Kinas ambassad på Bragevägen. De ville tala med mig.
– Kan du komma över?

Länkar till övriga avsnitt: Kap I, Kap II, Kap III, Kap IV, Kap V, Kap VI, Kap VII, Kap VIII, Kap IX, Kap X

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

  6 kommentarer for “Zhou Enlai, Jan Myrdal och jag – VII

  1. 2014-10-29 kl. 11:54

    Det är klart att när de skällt och tagit heder och ära av varandra under några år var det svårt att gräva ner stridsyxan. Men det fanns ju mer ‘handfasta’ saker, som att synen på fackligt arbete och enhetsfronter var inte bara olika utan rent motsatta. Fast hade man lyckats med det kanske rörelsen hade kunnat fortsätta att utvecklas. (r)-arnas kraft i arbetet var ju imponerande, men kom att slösas bort.

  2. Kjell Martinsson
    2014-11-02 kl. 14:58

    Anders P!
    Aant Elzinga heter han ju. Ett “r” spökar på två ställen ser jag.
    Jag minns för övrigt att du hade en diskussion med Nils Holmberg i slutet av 1970-talet. Hur har det gått med den?

  3. Knut Lindelöf
    2014-11-02 kl. 15:17

    Nu fixat Kjell!

  4. Anders Persson
    2014-11-03 kl. 17:56

    Jo, i Gnistan i maj 1980. Kolla Augustsson-Hansens bok i “Maoisterna i Sverige”. Men om tiden 1979-80 kan det inte handla om i denna memoarsvit …

  5. Kjell Martinsson
    2014-11-03 kl. 20:33

    OK. Men på vilken sida i “Maoisterna”? Den är ju på över tvåhundra sidor …

  6. Anders Persson
    2015-12-31 kl. 18:13

    Sidorna 143-44. Ursäkta dröjsmålet, men jag uppmärksammade din fråga först nu. Fel av mig, som det hette i lumpen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.