När ryskt stridsflyg, på begäran av Assadregimen, bombade östra Aleppo i Syrien protesterade många här i väst, både politiker och vanliga medborgare. Och det med rätta, eftersom dessa bomber framför allt drabbade civilbefolkningen och därför var att betrakta som uppenbara brott mot ”krigets lagar”.
Margareta Zetterström [Foto: Svante Svensson]När de amerikanska bomberna, med stöd av tyska stridsflygplan, nu faller över Mosul är det också främst civila som drabbas. Humanitär katastrofsituation råder, befolkningen i staden saknar allt: vatten, mat, mediciner och möjlighet till sjukhusvård.Många flyr, både från de amerikanska bomberna och från IS. I denna gamla kulturstad, med rötter i det mesopotamiska Nineve som är en av vår civilisations vaggor, finns nu cirka 600.000 civila instängda – tillsammans med cirka 2.500 IS-kämpar. Och i en stad, vars gamla delar kännetecknas av trånga slingrande gränder och tät husbebyggelse, går det inte att från luften militärt tillintetgöra dessa IS-kämpar utan att samtidigt ta död på oskyldiga civila stadsbor.Ändå talas det, här hos oss i väst, inte särskilt mycket om denna mänskliga katastrof. Vilket fått den tyske före detta CDU-politikern och författaren, tillika fredsaktivisten, Jürgen Todenhöfer att (i ett inlägg på sin sajt) fråga sig: Skulle vi alltså även vara beredda att bomba, säg, München eller Washington ifall 2.500 terrorister höll sig gömda där?Hans svar är ett bestämt nej. Det skulle vi inte, eftersom det skulle betraktas som en fruktansvärd krigsförbrytelse. Men, som han samtidigt klarsynt tillägger, ”i Mosul är det ju bara irakier som dör”, inte västerlänningar.Vår likgiltighet för vad som händer i Mosul har alltså även en kolonialistiskt färgad, ja kanske rentav rasistisk, bakgrund.Men finns det då något annat sätt att besegra IS? Todenhöfer menar att det framför allt gäller att den sunnitiska oppositionen, inklusive gamla baathpartister, får samma villkor och rättigheter som den shiitiska majoriteten. Då skulle en av grogrunderna för mycken terrorism försvinna. Hur realistiskt detta är kan jag inte avgöra. Men det som är uppenbart för alla nyktra bedömare, det är att man inte kan bomba bort IS och andra liknande terrorrörelser.Genom att USA nu åter bombar irakiska städer och dödar oskyldiga civila skapar man bara en ny generation hämndlystna terrorister som så småningom kan komma att slå till på andra ställen i Mellanöstern och även i väst, ja även här i Europa.Under nuvarande bombattacker mot Mosul är det ju även en hel del IS-krigare som, på olika sätt, lyckas slippa ut från staden. Vart de tar vägen och vad de kommer att ta sig för, vågar jag knappt tänka på.
Denna dödsbringande våldsspiral måste därför med det snaraste få ett slut. Väst måste, fortfarande enligt Jürgen Todenhöfer, avsluta sina krig i Mellanöstern och börja behandla den muslimska världen, inte som ”billig bensinmack”, utan som likvärdiga partners. Han skriver: ”Jag pläderar för hårdhet och rättfärdighet. Hårdhet och klokhet i kampen mot terrorister, rättvisa och rättfärdighet gentemot den muslimska världen. Varje dag skulle jag vilja ropa ut denna strategi över hela världen, eftersom vår nuvarande strategi befinner sig ljusår därifrån.”
För det finns ju, först som sist, inga goda bomber och inga humanitära krig. ”War cannot be humanized. It can only be abolished”, för att som avslutning citera ett känt uttalande av nobelpristagaren Albert Einstein.
Det finns försvarskrig (definierade i FN:stadgan) och angreppskrig. I maktens media är ”våra” bomber goda och ”deras” onda. Assad framställs som massmördare liksom Saddam Hussein och Khadaffi var. ”Vi” har rätt att bomba fram demokrati och ta bort dessa diktatorer som inte är som ”vi”. USA är ”vår” ledstjärna.
I går gick ännu en film i public-service-TV som för svensk publik trumfar in att Assad är massmördare. Han mördar även massor av barn. En s.k. dokumentär vars faktainnehåll är omöjligt att kontrollera men som arbetar mycket medvetet med starka bilder. USA kommer att göra allt för att få bort Assad och skapa ett nytt Libyen av Syrien.
Denna ”dokumentär”är ett mycket verkningsfullt exempel på hur vi skall fås att vilja få bort Assad. Alla medel kommer att användas. Och IS kommer således att växa. Man skönjer inget slut på krigen. Journalisten Pilger säger att kriget i Syrien slår alla rekord i vad gäller mediernas bottenlösa ljugande. Västs media är nu krigförande part (med vissa undantag, lätt räknade). Och det globaliserade kapitalet styr media.
Läget för fredskrafterna är pressat men vi ger inte upp. Som bekant.
Zetterström skriver att många med rätta protesterade mot det ryska och syriska flygets urskiljningslösa bombande av östra Aleppo. Gott nog.
Men jag kan inte minnas att den här bloggen på något sätt protesterade mot de bombningarna.
Bombningar av områden med många instängda civila har aldrig varit annat än skändliga från Guernica, Dresden, Hanoi, Libyen, Irak, Aleppo… Men alla har de skett under sina speciella politiska omständigheter. Efterbörden är alltid mer eller mindre katastrofala.
Men, de politiska omständigheterna i de olika fallen måste kunna diskuteras. Ingen har, vad jag vet, välkomnat bombkampanjer i allmänhet här på bloggen. Folkrättsligt t ex är bombningarna av Aleppo och Mosul likvärdiga, som jag förstått det. De sker i båda fallen efter inbjudan av landets respektive regering. Hur vi här på bloggen ser på dessa regeringar skiljer sig.
Att IS nu besegras i två nyckelområden har blivit oundvikligt. Det innebär inte att de är utslagna. Än behärskar de flera områden i Syrien och Irak. Vad som kommer sedan vet ingen. IS nederlag är (i det fördolda) en enorm prestigeförlust för Turkiet, Saudiarabien, Qatar (USA)… Omorientering behövs. Vad som helst kan hända…
Enligt de marxistiska klassikerna var nazism och fascism en försvagad kapitalisms försök att häva sina kriser. Dagens fascism kommer kanske inte från ”populister” och kretsar som klär sig i fascistiska symboler, utan från de ”liberaler” som söker häva den kris deras politik och ekonomi undergår. Det sätt som krisen i Mellanöstern förs och rapporteras i den ”liberala” pressen för tankarna till Nazityskland.
Amerikanarna har nu marktrupper i Syrien om än i litet antal. Detta är som Assad påpekat en olaglig intervention i strid med folkrätten – till skillnad från den ryska insatsen i bland annat Aleppo, som sker korrekt i enlighet med folkrättens regelverk.
Syrien begärde stöd av ryssarna i enlighet med detta d v s kollektivt självförsvar vilket är en av hörnstenarna i regelverket. I samband med striderna omkom många civila, en tragedi men också mer eller mindre oundvikligt i alla krig genom historien. Även historiskt med svenskt deltagande i 1600-talets våldsamheter och erövringar.
Amerikanarna har nu på ett folkrättsvidrigt sätt landad en markstyrka i området.
Detta var för dem nödvändigt då de annars förlorar i styrka och möjligheter att påverka framöver, när ryssarna och den syriska lagfästa regeringen framgångsrikt krossat terroristerna i Aleppo.
Samtidigt kommer ständigt ny information, inte minst i USA om hur amerikanarna sedan Bushtiden och framåt byggt upp, finansierat och beväpnat IS. Den erfarna NATO befälhavaren General Wesley Clark som var chef för hela Nato, inte bara i Europa, sa i en CNN-intervju nyligen rakt ut hur det gått till. Efter nine eleven 2001 samverkade Bush och senare även Obama med de terrorister som ansvarade för nästan 4000 döda vid terrordådet 2001.
USA som idag delvis – men bara i strategiskt syfte – bekämpar IS, strider i själva verket med den satans anhang som de själva skapat i området allt sedan 2001.
Det redovisas öppet i USA även vid olika utfrågningar med John Kerry och andra i senatsförhör.
Detta ser MZ inte alls när det gäller att utröna vad det är som egentligen utspelar sig.
…
För lång kommentar (1411 tecken 🙁 – max 1000!)
Kulturers nedgång och fall brukar inte vara några uppbyggliga historier. Men det utesluter inte att det då kan skapas fängslande berättelser.
För någon månad sedan kom Linus de Faires debutroman Boken om Yousef och i dagarna har Johannes Anyuru kommit med en ny roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.
När nyheten kom att USA-flyg dödat över 200 i Mosul rapporterade medierna uppgiften först med reservationer men, väl bekräftat var rapporteringen saklig. Inte upprörande som om det gällt ryska angrepp i Aleppo.
Tre dagar senare lades skulden över på irakisk militär och IS. Militären skulle ha angett bombmålen och IS hindrat civila att fly för att använda dem som mänskliga sköldar.
Efter att Aleppo befriats vittnade civila om att rebellerna hindrat civila att fly och haft dem kvar som mänskliga sköldar. Dessa vittnesmål fick ingen framträdande plats medialt och ändrade inte på skuldbördan, Syrien och Ryssland mördar civila urskillningslöst!
Die Wahrheit erfährt man nur vor Ort (Sanningen erfar man bara på plats). Så skriver Jürgen Todenhöfer i ett nytt inlägg. Och jag borde nog ha berättat att han, tillsammans med sonen Freddy, just nu befinner sig i Mosul. Det är inte deras första besök där. För två år sedan reste de dit, med säkerhetsgaranti utfärdad av IS, ett besök som resulterade i den läsvärda boken Inside IS — 10 Tage im ”Islamischen Staat” (Inuti IS — 10 dagar i den ”Islamiska Staten”). Denna gång har de i stället blivit beskjutna av IS. Todenhöfer berättar om att IS må bryta ihop som stat, men som terrorgrupp blir de, till följd av bombkriget, bara starkare och farligare. Han berättar om amerikanska soldater som sitter med sina datorer på en solig takterrass och med hjälp av flygfoton koordinerar nästa bombattack. Till civilbefolkningen tar varken de eller IS någon som helst hänsyn.
Men en del av dem som kommenterat min artikel verkar mer intresserade av sina egna skrivbordsanalyser än av den blodiga verkligheten.
Under bombningarna av Mosul har de nordiska vänsterpartierna definierat vad folkrätt är och lagt fram en strategi för vad de kallar avspänning, dock ej innefattande mosulborna eller för den delen världen utom Aleppo:
Försiktigt positiva signaler idag torsdag. Den nya amerikanska ledningen säger ”att få bort Syriens president Bashr al Assad från makten är inte lägre något absolut krav från USA”.
Videre utrikesminister Rex Tillersson ”det syriska folket bör bestämma vilken roll al Assad ska ha i framtiden”.
En helt annan grundinställning än krigshökarna med Obama i spetsen, vilket ger förhoppningar om en konsekvent gemensam linje mot de fram tills nu av USA uppbyggda, finansierade och beväpnade IS terroristerna.
En liten gnista av hopp!
Vad vi alla här bakom skrivborden kan göra är att ta del av så många beskrivningar och ögonvittnesskildringar som möjligt. Höra olika ”experters” bedömningar och bilda oss en egen uppfattning. Då det gäller att göra medieanalys av hur olika striderna om Aleppo och Mosul skildras, är det inte så svårt att se mönstret.
Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!Avbryt svar
Det finns försvarskrig (definierade i FN:stadgan) och angreppskrig. I maktens media är ”våra” bomber goda och ”deras” onda. Assad framställs som massmördare liksom Saddam Hussein och Khadaffi var. ”Vi” har rätt att bomba fram demokrati och ta bort dessa diktatorer som inte är som ”vi”. USA är ”vår” ledstjärna.
I går gick ännu en film i public-service-TV som för svensk publik trumfar in att Assad är massmördare. Han mördar även massor av barn. En s.k. dokumentär vars faktainnehåll är omöjligt att kontrollera men som arbetar mycket medvetet med starka bilder. USA kommer att göra allt för att få bort Assad och skapa ett nytt Libyen av Syrien.
Denna ”dokumentär”är ett mycket verkningsfullt exempel på hur vi skall fås att vilja få bort Assad. Alla medel kommer att användas. Och IS kommer således att växa. Man skönjer inget slut på krigen. Journalisten Pilger säger att kriget i Syrien slår alla rekord i vad gäller mediernas bottenlösa ljugande. Västs media är nu krigförande part (med vissa undantag, lätt räknade). Och det globaliserade kapitalet styr media.
Läget för fredskrafterna är pressat men vi ger inte upp. Som bekant.
Zetterström skriver att många med rätta protesterade mot det ryska och syriska flygets urskiljningslösa bombande av östra Aleppo. Gott nog.
Men jag kan inte minnas att den här bloggen på något sätt protesterade mot de bombningarna.
Bombningar av områden med många instängda civila har aldrig varit annat än skändliga från Guernica, Dresden, Hanoi, Libyen, Irak, Aleppo… Men alla har de skett under sina speciella politiska omständigheter. Efterbörden är alltid mer eller mindre katastrofala.
Men, de politiska omständigheterna i de olika fallen måste kunna diskuteras. Ingen har, vad jag vet, välkomnat bombkampanjer i allmänhet här på bloggen. Folkrättsligt t ex är bombningarna av Aleppo och Mosul likvärdiga, som jag förstått det. De sker i båda fallen efter inbjudan av landets respektive regering. Hur vi här på bloggen ser på dessa regeringar skiljer sig.
Att IS nu besegras i två nyckelområden har blivit oundvikligt. Det innebär inte att de är utslagna. Än behärskar de flera områden i Syrien och Irak. Vad som kommer sedan vet ingen. IS nederlag är (i det fördolda) en enorm prestigeförlust för Turkiet, Saudiarabien, Qatar (USA)… Omorientering behövs. Vad som helst kan hända…
Enligt de marxistiska klassikerna var nazism och fascism en försvagad kapitalisms försök att häva sina kriser. Dagens fascism kommer kanske inte från ”populister” och kretsar som klär sig i fascistiska symboler, utan från de ”liberaler” som söker häva den kris deras politik och ekonomi undergår. Det sätt som krisen i Mellanöstern förs och rapporteras i den ”liberala” pressen för tankarna till Nazityskland.
Amerikanarna har nu marktrupper i Syrien om än i litet antal. Detta är som Assad påpekat en olaglig intervention i strid med folkrätten – till skillnad från den ryska insatsen i bland annat Aleppo, som sker korrekt i enlighet med folkrättens regelverk.
Syrien begärde stöd av ryssarna i enlighet med detta d v s kollektivt självförsvar vilket är en av hörnstenarna i regelverket. I samband med striderna omkom många civila, en tragedi men också mer eller mindre oundvikligt i alla krig genom historien. Även historiskt med svenskt deltagande i 1600-talets våldsamheter och erövringar.
Amerikanarna har nu på ett folkrättsvidrigt sätt landad en markstyrka i området.
Detta var för dem nödvändigt då de annars förlorar i styrka och möjligheter att påverka framöver, när ryssarna och den syriska lagfästa regeringen framgångsrikt krossat terroristerna i Aleppo.
Samtidigt kommer ständigt ny information, inte minst i USA om hur amerikanarna sedan Bushtiden och framåt byggt upp, finansierat och beväpnat IS. Den erfarna NATO befälhavaren General Wesley Clark som var chef för hela Nato, inte bara i Europa, sa i en CNN-intervju nyligen rakt ut hur det gått till. Efter nine eleven 2001 samverkade Bush och senare även Obama med de terrorister som ansvarade för nästan 4000 döda vid terrordådet 2001.
USA som idag delvis – men bara i strategiskt syfte – bekämpar IS, strider i själva verket med den satans anhang som de själva skapat i området allt sedan 2001.
Det redovisas öppet i USA även vid olika utfrågningar med John Kerry och andra i senatsförhör.
Detta ser MZ inte alls när det gäller att utröna vad det är som egentligen utspelar sig.
…
För lång kommentar (1411 tecken 🙁 – max 1000!)
Kulturers nedgång och fall brukar inte vara några uppbyggliga historier. Men det utesluter inte att det då kan skapas fängslande berättelser.
För någon månad sedan kom Linus de Faires debutroman Boken om Yousef och i dagarna har Johannes Anyuru kommit med en ny roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.
När nyheten kom att USA-flyg dödat över 200 i Mosul rapporterade medierna uppgiften först med reservationer men, väl bekräftat var rapporteringen saklig. Inte upprörande som om det gällt ryska angrepp i Aleppo.
Tre dagar senare lades skulden över på irakisk militär och IS. Militären skulle ha angett bombmålen och IS hindrat civila att fly för att använda dem som mänskliga sköldar.
Efter att Aleppo befriats vittnade civila om att rebellerna hindrat civila att fly och haft dem kvar som mänskliga sköldar. Dessa vittnesmål fick ingen framträdande plats medialt och ändrade inte på skuldbördan, Syrien och Ryssland mördar civila urskillningslöst!
Die Wahrheit erfährt man nur vor Ort (Sanningen erfar man bara på plats). Så skriver Jürgen Todenhöfer i ett nytt inlägg. Och jag borde nog ha berättat att han, tillsammans med sonen Freddy, just nu befinner sig i Mosul. Det är inte deras första besök där. För två år sedan reste de dit, med säkerhetsgaranti utfärdad av IS, ett besök som resulterade i den läsvärda boken Inside IS — 10 Tage im ”Islamischen Staat” (Inuti IS — 10 dagar i den ”Islamiska Staten”). Denna gång har de i stället blivit beskjutna av IS. Todenhöfer berättar om att IS må bryta ihop som stat, men som terrorgrupp blir de, till följd av bombkriget, bara starkare och farligare. Han berättar om amerikanska soldater som sitter med sina datorer på en solig takterrass och med hjälp av flygfoton koordinerar nästa bombattack. Till civilbefolkningen tar varken de eller IS någon som helst hänsyn.
Men en del av dem som kommenterat min artikel verkar mer intresserade av sina egna skrivbordsanalyser än av den blodiga verkligheten.
Under bombningarna av Mosul har de nordiska vänsterpartierna definierat vad folkrätt är och lagt fram en strategi för vad de kallar avspänning, dock ej innefattande mosulborna eller för den delen världen utom Aleppo:
https://www.fib.se/article/nordiska-vaensterledare-vill-se-samlad-strategi
Försiktigt positiva signaler idag torsdag. Den nya amerikanska ledningen säger ”att få bort Syriens president Bashr al Assad från makten är inte lägre något absolut krav från USA”.
Videre utrikesminister Rex Tillersson ”det syriska folket bör bestämma vilken roll al Assad ska ha i framtiden”.
En helt annan grundinställning än krigshökarna med Obama i spetsen, vilket ger förhoppningar om en konsekvent gemensam linje mot de fram tills nu av USA uppbyggda, finansierade och beväpnade IS terroristerna.
En liten gnista av hopp!
Vad vi alla här bakom skrivborden kan göra är att ta del av så många beskrivningar och ögonvittnesskildringar som möjligt. Höra olika ”experters” bedömningar och bilda oss en egen uppfattning. Då det gäller att göra medieanalys av hur olika striderna om Aleppo och Mosul skildras, är det inte så svårt att se mönstret.