Clarté ylar med vargarna…

Organisationen Clarté vänder sig nu emot sina gamla vänner i FiB/Kulturfront och hävdar att en enhetsfront aldrig kan innefatta högerpopulister och att inget någonsin kan vara viktigare är kampen mellan borgarklass och arbetarklass – klasskampen. Knut Lindelöf försvarar här bredast möjliga enhetsfront mot det hotande kriget och att "oheliga" allianser till och med kan vara livsavgörande.

Nu knakar det på allvar i den gamla antiimperialistiska svenska kulturfronten (Folket i Bild/Kulturfront m fl). Å ena sidan står de som ser ett hotande krig mellan USA och Ryssland i Europa närma sig, och som därför försöker mobilisera maximalt för att hejda denna hotande apokalyps.

Å andra sidan står de som ser kampen mot högeropportunismen och en framväxande fascism i varje buske som det mest akuta – Ryssland och högerpopulistiska partier och rörelser i Europa (inkl Trump).

Clarté anfaller
Clartébloggen (och efter ett tidigare inlägg här på bloggen) rasar nu debatten efter att en veteran inom den antiimperialistiska kulturfrontenMargareta Zetterström – tagit avstånd från de som vill ena sig med alla i kampen mot ett storkrig och de pågående krigen (Syrien t ex).

MZ och jag har känt varandra i många år, haft fruktbara samarbeten och dessutom varit goda vänner. Men på senare tid har vi allt mer hamnat på olika kurs i dessa frågor. Eftersom vi är personliga vänner så kunde jag inte avstå från att kommentera det hon skrev, precis på samma sätt som om någon annan skrivit det. Allt annat hade varit okamratligt.

Jag var extra noga med att formulera mig i sak och undvika varje glidning mot något personligt. Denna nya motsättning kommer säkert att påverka också FiB/K:s lokalavdelning i Uppsala, där MZ tillhör de verkliga veteranerna.

Socialismen
Om man är mycket hängiven socialist (kommunist) kan jag förstår att man får problem att samarbeta med “antisocialister/-kommunister”. Men jag är inte sådan. Jag har många gånger tvingats, och med viss framgång vågar jag påstå, samarbetat i sakfrågor med ideologiska motståndare. Jag har till och med röstat borgerligt av sakpolitiska skäl några gånger i livet.

Och, så mycket marxist är jag faktiskt att jag ser ideologier som överbyggnader på samhällens materiella förhållanden. De kan visserligen återverka på det materiella, men de kan aldrig vara bestämmande eller sväva fritt och oberoende över ett samhälles ekonomi och materiella bas. Så därför måste man enligt min uppfattning också vara pragmatisk. Men, är man “troende” socialist är det nog lätt att det materiella förhållandena kan hamna i skymundan och ideologiserandet får sväva fritt i en drömd värld.

Benny Andersson, Clartés kanske främste ideolog för närvarande, har slutit upp vid MZ:s sida och slagit fast att vänstern alltid haft en oförsonlig hållning till högerpopulism för att sådana partier historiskt visat sig ha ”en unik förmåga att splittra arbetarklassen efter etniska skiljelinjer och avleda dess kamp mot borgarklassen”. Som om detta skulle vara något nytt!

BA känner jag inte personligen, så jag ser honom endast som representant för organisationen Clarté. Med ovanstående argument hamrar han fast att vänsterns kamp mot högerpopulismen alltid är viktigare än kampen mot ett hotande storkrig t ex, en kamp som aldrig kan föras i allians med med högerpopulister. Här måste alltså – enligt Clarté – det politiska fältet sorteras i möjliga och omöjliga allianskrafter utifrån de olikas bakgrund och förmodade dolda agendor. Att gränsen för den svenska vänsterns samarbeten skulle gå någonstans mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna verkar på mig helt befängt. Att i t ex Nato-, alliansfrihets- eller försvarsfrågan svartlista ett riksdagsparti med 16% av väljarkåren bakom sig kan knappast ses som annat än just befängt.

Stalin och Mao?
Jag kommer att tänka på hur det skulle gått om Stalin och Mao hade tänkt så i sina respektive världsdelar under andra världskriget? Då hade förmodligen Hitler kunnat lägga under sig Västeuropa för att sedan i lugn och ro kunnat ta itu med Sovjetunionen. Och Japanerna hade säkert kunnat befästa sin makt i stora delar av Kina och ett nytt världsvälde hade kunnat byggas på axeln Berlin–Tokyo.

Men, tack vare att Mao Zedong samarbetade med sin ärkefiende Chiang Kai-shek mot japanerna och att Stalin samarbetade med sina värsta antagonister Roosevelt och Churchill emot Hitler, kunde axelmakterna tvingas på knä. ”Oheliga” allianser kan alltså i skärpta lägen vara livavgörande.

Tongångarna är nu oförsonliga
Jag har aldrig tillhört Clarté, mycket beroende på att de var en akademisk studentorganisation och dessutom ”kommunister”, vilket jag (i båda fallen) under alla år varit instinktivt skeptisk till. De är alldeles för högstämt rättrogna och trosvissa för min smak. Men jag har trots allt respekterat dem för sina många gånger goda analyser, och jag har t o m skrivet en artikel om skolan i tidskriften en gång för flera år sedan.

Går man tillbaka till tidiga 70-talet, när den antiimperialistiska kulturfronten höll hyfsat samman (med bland andra SKP och Clarté), finner man samma sorts motsättningar som idag, men då med alla andra vänsterpartier och -grupper. Det gällde synen på EG/EU, Sovjet, Tjeckoslovakien, Vietnam och Afghanistan. Efter Sovjets upplösning och järnridåns fall blev det Kuwaitkriget, Balkankrigen, Irakkriget, Libyenkriget och Syrienkriget. Ej att förglömma nyliberalismens gränslösa framfart som en slåttermaskin över hela världen, där man kunnat enas av och till. Hela tiden fanns alltså en ”vänster” som hatade ”den antiimperialistiska kulturfronten” mer än allt annat på denna jord. Sådan är min erfarenhet av detta sammanfattat med ca 97 ord.

Nu verkar det sista organiserade uttrycket för 70-talsvänstern, alltså Clarté, också ha fallit ur den antiimperialistiska kulturfronten. Nu är vi bara individer kvar med rötter i denna tid och denna politik, som slåss för vad det handlat om hela tiden; enhetsfronten – och arvet från De Förenade FNL-Grupperna. Alltså: ska man sträva efter att ena så många som möjligt för att uppnå maximal styrka mot huvudfienden? Eller ska man nöja sig med de av “vänstern” godkända, och som garanterat beskriver varje enskild politisk strid som en kamp mellan borgarklass och arbetarklass – en beskrivning med ett språk som endast inbitna socialister/marxister accepterar och kanske begriper? Dessa monopolanspråk står mig vid det här laget upp i halsen!

Men som sagt, nu har BA och Clarté också börjat testugga (som den “vänster” som alltid varit på kant med den antiimperialistiska kulturfronten) om att vänstern först och främst är socialister (kommunister) och i andra hand fredsaktivister. Och att borgarklassen i alla lägen är deras främsta fiende, t o m om Sverige hotas av främmande makt. BA skriver:

…utan en enad och kämpande arbetarklass lär det heller inte bli någon antiimperialistisk rörelse och kamp att räkna med. De som bagatelliserar högerpopulismens farlighet, bortser i realiteten från dess effekter på styrkeförhållandet i klasskampen.”

Alltså, utan partiet (eller en socialistisk enhetsfront) – den enade organiserade arbetarklassen – kan inget framgångsrikt antiimperialistiskt fredsarbete bedrivas, eftersom partiet alltid kommer först. Vad kan det bli annat än sekterism av sådant?

Det här skickar oss tillbaka till 70-talets kontraproduktiva splittertjafs med i stort sett alla testuggande vänsterpartier och grupper som fanns då, och som finns kvar idag: Socialistiska partiet, KP, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Dagsläget?
Nu när USA står inför ekonomisk kollaps (vilket jag tror att även Clarté kan hålla med om) och Ryssland och högerpopulismen av USA med allierade (inklusive Sverige) utmålas som det största hotet, och när man t o m tydligt kan urskilja USA:s och Natos militära uppmarsch mot Ryssland i söder (Ukraina), väster (Baltikum) och norr (Nordnorge), blir det plötsligt kortslutning. En möjlighet är förstås att jag (och den lilla “antiimperialistiska kulturfronten”) har helt fel i denna beskrivning och att vi målar fan på väggen. Men då bör i rimlighetens namn diskussionen handla om det istället för skenfäktning om huruvida Jan Myrdal har svikit den sanna vänsterlinjen eller inte.

Men, om vi faktiskt står inför ett hotande stormaktskrig i Europa, så betyder det att Clarté och deras “vänstervänner” ylar med vargarna. Bingo!

... är läst 1865 gånger!

(Visited 37 times, 1 visits today)

  55 kommentarer for “Clarté ylar med vargarna…

  1. Dennis Zackrisson skriver:

    Jan Danielsson!
    Att uttala sig om Clarté som “de verkliga försvararna av FiB/K” för någon, som varken vet vilka paroller Föreningen och Tidningen FiB/K arbetar under, i vilken ordning de kommer och deras inbördes samband, förefaller mig vara, i ordets tydligaste mening, omdömeslöst!

  2. Dennis Zackrisson skriver:

    Mats Larsson!
    Tack för välbalanserade och konstruktiva inlägg. Jag håller i stort sett med om att det på ett års sikt knappast skett något avgörande skov åt en ökande krigsrisk i Europa. Däremot ökar nationalistiska strömningar i många av de europeiska länderna och svårigheterna med EU-bygget tycks ånyo (det har ju skett vid flera tillfällen ända sedan 1950-talet) få en dominerande roll.

    Samtidigt har USAs försvagning (fr a ekonomiskt, även om Donald Trumps ingripanden kortsiktigt förbättrat läget) och Kinas ökande styrka gradvis skärpt motsättningarna i världsmåttstock. Och trots att vissa krafter vädrar en fara i att den nygamla (sic!) eurasiatiska axeln Beijing-Moskva kommer till heders igen är det nog framförallt från den dalande imperialistmakten det största hotet mot “världsfreden” (eller vad som ännu är kvar av den) kommer.

    Att Jan Myrdal skulle vara det stora hotet mot ökad upplysning och debatt om detta har jag synnerligen svårt att tro!

  3. Knut Lindelöf skriver:

    Jan D!
    Det här är viktigt. Clarté är en socialistisk organisation, FiB/K är inte socialistisk. Eftersom jag med åren blivit allt mer övertygad om att socialism (och kommunism) kan betyda precis vad som helst i praktiken, har jag hållit mig till FiB/K.

    FiB/K har ingen allmän paroll om Demokratiska fri- och rättigheter. FiB/K:s paroll är Försvar för yttrande- och tryckfriheten. Att det blev den parollen, och inte den som du skrev, är ingen slump. Den antogs efter noggranna diskussioner på första stämman 1972. Och till sist: Alla är välkomna som FiB-medlemma, såvida de stöder de tre parollerna och betalar sin medlemsavgift. Allt annat vore omöjligt i en demokratisk organisation. Om sedan någon medlem aktivt motarbetar organisationen kan stämman utesluta den personen.

  4. Leif Strandberg skriver:

    Jan D!
    En gång för länge sedan (1969) var både du och jag medlemmar i Umeå Clartésektion. Vi har sedan dess följt varandra och Clarté genom splittringar av alla de slag. Men nu får det vara nog, för med posten idag kom Clarté (4:2017) och med den Benny Anderssons ledare om ”/E/n hållbar flyktingpolitik”. BA:s ståndpunkt är helt ohållbar! Sverige som har medverkat till att slita sönder Libyen – ska nu (enl Benny -”Lenin-demokraten”-Andersson) göra allt för att flyktingströmmarna ska flyta smidigare från nämnda land. Sverige som slutlänk (och med löften utan gräns) i den vidriga smuggelindustrin. Nej, tack Clarté – nu efter snart 50 år lämnar jag er skuta. Gråtmild piss-liberalism, om än i akademisk design, som kostar hur många miljarder som helst och gör så att också Sverige (likt Libyen) slits sönder har jag inget behov av. Jag rekommenderar dig Jan D att göra detsamma.

  5. Erik Johansson skriver:

    “Nu när USA står inför ekonomisk kollaps…”

    Så sa vi också 1968 men ännu har vi inte sett kollapsen. Det har visat sig att världen inte fungerar efter de förenklade och naiva modeller som vi trodde på då. Insikten har dock uppenbart inte nått alla. Utifrån en argumentation, delvis infiltrerad av konspirationsteoretiska resonemang, försöker man leda i bevis att det stora hotet skulle vara ett krig baserat på den logik och de ??? som rådde under kalla kriget, trots att världen idag är en helt annan. Med detta som grund pläderas för en samverkan med ljusskygga högerpopulistiska och i praktiken fascistiska krafter. Man tar sig för pannan…

    Ska vänstern, idag marginaliserad och näst intill utraderad som politisk kraft, ha någon framtid gäller det att gå tillbaka till till ursprunget. Perspektivet måste tas från begreppen frihet, jämlikhet och broderskap, och analysen måste utgå från en realistisk bild av vår värld. Utifrån detta finns inget val än att avvisa all högerpopulism.

  6. Dennis Zackrisson skriver:

    Bäste Erik Johansson!
    Du påstår att “med detta som grund pläderas för en samverkan med ljusskygga högerpopulistiska och i praktiken fascistiska krafter”. Var finns sådana “pläderingar”? Vem resonerar så?

    Med “detta” avser du “det stora hotet skulle vara ett krig baserat på den logik och de ??? som rådde under kalla kriget”. Vem argumenterar på det viset och var?

    Tidigare säger du: “Så sa vi också 1968” och “världen inte fungerar efter de förenklade och naiva modeller som vi trodde på då”. Vilka är dessa “vi” du tänker på?

    Riv undan skygglapparna och tala klarspråk så att alla läsare förstår vad du menar!

  7. Ola Inghe skriver:

    Leif Strandberg!
    Att Sverige medverkat till att slita sönder Libyen ökar snarare än minskar vårt historiska ansvar att hjälpa offren för detta, inklusive flyktingarna. Det förstår varje normalt funtad människa, men tydligen inte en inpiskad konspirationsteoretiker som du.

  8. Björn Nilsson skriver:

    Risken för militära förvecklingar har ökat i Östersjöområdet de senaste åren. När det går illa för den sista supermakten runtom i världen kan den tänkas försöka ändra styrkeläget genom att skapa en ny front här. Jag är inget vidare på att bedöma militära angelägenheter, men verkade inte den senaste stora militärövningen i västra Ryssland och Vitryssland handla om det: nämligen att ta hand om infiltrerande förband utifrån (alltså inte en storskalig invasion)? Om vi vidare tänker oss att sådana förband skulle utgå från baser i Sverige enligt värdlandsavtalet blir saken ännu obehagligare. Det är ju inte säkert att ryssarna tolererar en situation av nästan-men-inte-riktigt krig hur länge som helst.

    Skulle tro att de flesta svenskar har lättare att tåla SD-are än att missiler dånar fram över Östersjön och kanske slår ner i grannskapet. Varför fattar inte somliga clartéister det? Det verkar fattas “klarhet”.

  9. Magnus Nilsson skriver:

    Björn Nilsson!
    Står valet mellan SD och krig i Östersjöområdet? Det här får du nog förklara.

  10. Björn Nilsson skriver:

    Magnus Nilsson, det behöver jag inte förklara mer än att hänvisa till Cederqvists inlägg först i den här tråden.

  11. Arne Nilsson skriver:

    Det som slår mig då jag läser inläggen på denna tråd är att det tas för givet att de som kallar sig/uppfattar sig som kommunister per automatik är renläriga demokrater. Jag är övertyg om att om dessa personer tar sig lite tid och läser lite mer av Lenin, Trotskij och Stalin kommer de att inse att dessa skribenter inte är särskilt förtjusta i demokrati. Så frågan är om de som idag kallar sig för komminister kan tas med i kampen för Sveriges nationella oberoende, demokratisk socialism och anti-imperialistiska solidaritetsarbete.

  12. Magnus Nilsson skriver:

    Björn Nilsson!
    Du behöver naturligtvis inte förklara någonting om du inte vill, men jag förstår inte vad du skriver. Daniel Cederqvist påpekar i sitt inlägg att oförmåga att kritisera högerextremismen försvagar kampen mot imperialismen. Du skriver: “Skulle tro att de flesta svenskar har lättare att tåla SD-are än att missiler dånar fram över Östersjön och kanske slår ner i grannskapet.” Det är obskyrt, men verkar betyda att man måste välja mellan SD eller krig. Om det är vad du menar så hyser du i sanning originella uppfattningar.

  13. Arne Nilsson skriver:

    De som konsekvent tar till sig det som Lenin, Trotskij och/eller Stalin skriver hamnar i den antidemokratiska fållan. Så frågan är: skall man samarbeta med antidemokratiska kommunister, högerpopulister och rasister om de råkar ha rätt i någon särskild fråga? Mitt svar på den frågan är ett obetingat JA. Motiveringen till detta är tämligen enkel. Om antidemokratiska  kommunister, högerpopulister och rasister ställer sig rätt i en politisk fråga så leder detta åt rätt håll av åtminstone två skäl. För det första ger det tyngd i sakfrågan. För det andra eroderar det dessa personers antidemokratiska, högerpopulistiska och rasistiska grundvalar.

    Beröringsskräck är något som verkar vara något som är ett utmärkande drag för en del av vad som kallar sig för vänster. Detta är inte ett vanligt förekommande fenomen hos vanligt folk.

  14. Hans Andersson skriver:

    Arne Nilsson slår huvudet mitt på spiken,när han slår fast att en gemensam front, med antidemokratiska krafter inklusive kommunister, högerpopulister, men även ”rasister” om man har gemensam ståndpukt kring motstånd mot NATO anslutning exempelvis. Uppslutning kring parollerna gäller, punkt slut.

  15. Arne Nilsson skriver:

    Det bör kanske tilläggas att det knappast är antidemokratiska kommunister, högerpopulister och rasister som utgör huvudkraften i motståndet mot NATO. Dessa utgör bara bifigurer i detta sammanhang.

  16. Björn Nilsson skriver:

    Nato-förband i parad i Narva några mil från Petrograd, Nato-flyg förföljde ett plan med ryske försvarsministern över internationellt vatten, raketvapnen byggs ut så det ser ut som Nato tänker sig ett förstaslag med kärnvapen mot Ryssland, Norge ändrar sin baspolitik, Västeuropas infrastruktur skall ställas om så att Nato-trupper lättare kan förflyttas österut, politikerna även i Sverige mal på om “Rysslands ökande aggressivitet” etc, etc… och Cederqvist & Co tänker fortsätta sina ineffektiva kampanjer mot SD. Visserligen torde det finnas mängder av SD-sympatisörer som är för neutralitet och välfärdssamhälle, men varsågod: skrik “rasist” åt dem så kommer de säkert att bättra sig! Och under tiden hittar säkert Sveriges s k försvarsminister ännu fler avtal att skriva på med Nato-länder… fram till den dan det smäller på riktigt och ryssarna inte är imponerade av påståenden om att vi inte alls är med i Nato-soppan.

  17. Mats Larsson skriver:

    Ryssarna deltar inte i diskussionen, de är fullt upptagna med nyårsfirandet, som pågår från nyårsafton till den ryska julen, den 7 januari.

    TV domineras av gamla sovjetiska filmer, varvat med olika galor.

    Min fru slår på TVn, ryska kanalen, och vi får uppleva Lev Leshchenko leda en ovanligt inspirerad version av “Den Pobedy” (“Segerdagen”). Den ryska publiken står upp och närbilderna visar hur de sjunger med inlevelse. Min fru och jag sjunger med, och jag inser att jag måste lära mig alla verserna, inte bara den första.

  18. Bo Persson skriver:

    Daniel C, Ola I och Magnus N!
    Vad finns det för empirisk belägg för att man försvagar kampen mot imperialismen om man inte ideologiserar den? Erfarenheterna från Vietnamtiden talar för motsatsen.

  19. Magnus Nilsson skriver:

    Bo Persson!
    Att jag skulle vilja “ideologisera” kampen mot imperialismen är ditt ordval. Min inställning är: att antiimperialistisk kamp skadas av samverkan med högerextremister (sådan samverkan alienerar de uppskattningsvis 90% av befolkningen som avskyr högerextremister), att antiimperialism bör vara principiell (d v s att man inte enbart bör kritisera amerikansk imperialism, utan även exempelvis rysk dito), samt att antiimperialism bör gå hand i hand med kamp mot högerextremister och andra reaktionära krafter. Om du vill ha empiriska belägg för hur kontraproduktiv Myrdals linje är så kan du kolla upp hur stor uppslutningen kring denna linje är.

  20. Bo Persson skriver:

    Magnus N!
    Det är inte fråga om “samverkan med högerextremister”. Vad det handlar om är om det räcker med att man skriver under på ett antal icke ideologiska paroller. Som det var i FNL-rörelsen och som det idag är i FiB/K. Eller om det inte räcker.

  21. Ola Inghe skriver:

    Bo Persson!
    Ditt sätt att bruka begreppet “ideologisering” är, trots en närmast ändlös diskussion med dig i ämnet på Clartébloggen, dunkelt för mig. Tror för min del att det beror på att det är dunkelt tänkt av dig. Men när det gäller Vietnamrörelsen så tycker jag ändå att jag för min del redan har svarat på din fråga, i mitt inlägg ovan (2018-01-04, kl 21:15), med det jag där citerar ur DFFG:s skriftserie nr 5 (s 13), ur dokumentet “Sammanfattning av enhetsfrontsdiskussionen”, som antogs på DFFG:s kongress 1969. Visst, det är en analogi jag sedan drar ur detta, med alla problem som finns med sådana. Jag har dock svårt att se hur man kan komma längre än till den typen av kvalitativa argument, om man över huvud taget tror att man kan lära något av historien.

  22. Knut Lindelöf skriver:

    Nu har denna kommentartråd passerat 50 st. Den är nu mycket svår att följa och argument börjar komma tillbaka varpå diskussionen dessutom rör sig i cirklar. Dags att sätta streck.
    ————————————-

  23. Fred Torssander skriver:

    Inte heller på denna blogg diskuteras de politiska realiteterna. Don’t mention the war! Att Sverige med riksdagsvänsterns stöd deltagit i återkoloniseringen av ett antal av de länder som USA utsett är inget som nämns. I stället diskuteras DFFG och sjuttitalsvänstern, vilken hade totalt andra villkor i Sverige och ett totalt annat världsläge. I fall debattörerna gjorde något försök att gå utanför sin egen synnerligen speciella erfarenhet, skulle man utan att för den skull behöva lämna Sverige ändå kunna hitta betydligt bättre jämförelseobjekt. Till exempel 1905 när det höll på att bli krig med Norge. Fast om vi skall gå till tider när Sverige deltagit i koloniseringen av områden på andra kontinenter får vi lov att gå en bit till – före Bernadotterna. Medan den militaristiska socialimperialismen – vänstern i riksdagen – är något helt nytt för svenska förhållanden.

  24. Bo Persson skriver:

    Fred Torssander har rätt om han menar att vad vi idag behöver är en fredsfront som återupprättar den politiska ambition som vi hade till det kalla krigets slut och som då sammanfattades i formeln “Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”.

  25. Bo Persson skriver:

    Ola Inghe!
    Den fråga som är så dunkel för dig, var inte det minsta dunkel på 70-talet. Då höll den på att spränga sönder hela FNL-rörelsen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.