Nu har vi sett om TV-serien Cleo från 2002-2003. De två första säsongerna finns på SVT Play och alla tre säsongerna på Öppet arkiv. Handlingen är verkligheten uppvriden i fiktion vilket ställer höga krav på skådespelarna för att ge trovärdighet åt intrigerna. Vilket man lyckas med till fullo. Till och med stjärnsäljaren Åke Lindéns extrema personlighet – för vilken allt är möjligt och inget lämnas oprövat – accepterar man. Förmodligen för att han spelas av Johan Rheborg som utan vidare skulle kunna sälja Eiffeltornet till vem det vara månde.
Men samtidigt inser jag ju att den typen av personlighet bara inte existerar i det verkliga livet. Eller åtminstone trodde jag inte det, ända tills jag fick boken Patriarken på Mälsåker i mina händer, utgiven av Föreningen Mälsåkers Framtid och lätt att beställa från kontakt@malsaker.nu för det facila priset 75 kronor + porto.
Här berättas om en annan Åke. Ingenjören Åke Sjögren, för vilken ingenting var omöjligt och allt prövades. Född den 3 augusti 1866 i Filipstad som son till en bergmästare som såg till att sonen fick plats på Avesta Jernverk och Filipstads Bergsskola. Där tar han examen som bergsskoleingenjör år 1888. Men Åke hade redan som fjortonåring varit till sjöss och fått smak för äventyr och livets goda. Snart är han ute på nya resor och äventyr i USA och Costa Rica.
År 1895 är han tillbaka i Sverige och på segeltur med sin tio år äldre broder Hjalmar kommer han till Kirjola utanför Viborg. Där har familjen Nobel sitt sommarresidens och tycke uppstår mellan Åke och Mary Nobel. Änka och arvtagerska efter Anna Nobels bror Karl. Året därpå gifter de sig och Mary medför i boet en större förmögenhet.
Och inte nog med det. När Alfred Nobel avlider den 10 december 1896 visar det sig att Åke, i egenskap av förmyndare för hustrun Marys döttrar, får tillgång till ytterligare en stor penningsumma. Ett liv utan några ekonomiska hinder öppnar sig för Åke som upplever tillgångarna som outsinliga. Alfred Nobel har köpt Mälsåkers slott på Selaön i Mälaren och givit det som bröllopsgåva till brorsdottern Ingeborg, gift Ridderstolpe. Hennes make har drivit Mälsåker AB med förlust och tvingas 1898 sälja egendomen. Köpare är Åke Sjögren.
Nu finns inte längre några ekonomiska hinder för Åkes verksamhetslust. Det gamla Tessinslottet rustas upp. Elektricitet, centralvärme, varmt och kallt vatten dras in och slottet inreds med dyrbar konst och exklusiva möbler. En magnifik trädgård anläggs, omgivningarna stängslas och vilt planteras in. Exklusiva jakter anordnas för herrar i societeten. Snart börjar medlemmar i kungafamiljen vara regelbundna gäster på slottet och arrangemangen kring besöken är storslagna. Allt betalas med hustrun Marys och hennes tre döttrars förmögenheter.
Åke är en passionerad jägare och i december 1909 beger han sig tillsammans med professor Einar Lönnberg och greve Eric von Rosen på en jaktresa till Afrika. Resan går från Marseille via Suezkanalen till Mombasa i Kenya. Jägarna skjuter allt som kommer i deras väg. Man samlar in 400 däggdjur och 850 fåglar som fraktas hem till Sverige. Åke Sjögren köper också mark för att starta kaffeplantager.
När en båt år 1914 anlöper Mombasa med en grupp mondäna passagerare är Åke Sjögren redan på plats. Han har blivit svensk honorärkonsul i landet och vid hans sida står friherren Bror von Blixen-Finecke. Med på båten är Karen Dinesen som skall gifta sig med von Blixen-Finecke med det övriga sällskapet som bröllopsvittnen. Sjögrens kaffeodlingar går inte särskilt bra men han lyckas sälja dem för ett gott pris till Blixen-Finecke. Åke Sjögren har också året innan byggt ett hus på slätten nedanför Ngong Hills. Det säljer han så småningom också till paret Finecke och huset är idag ett museum och en av Kenyas mest välbesökta sevärdheter.
Hemma på Mälsåker fortsätter Åke med att göra dyrbara investeringar och festerna avlöser som vanligt varandra. Men tiden hinner ifatt Åke Sjögren. Till slut återstår inget annat än att sälja Mälsåker och inventarierna går på auktion i september 1916. Efter 1917 slutar pengarna från familjen Sjögrens ryska papper och Nobels oljeindustrier att flyta in. Åke fortsätter att jaga och resa men mot slutet bor han ensam i en etta med kokvrå på Kommendörsgatan. Märkt av sjukdom. Enligt vännen och ordensbrodern Gustav Granström dock ”under oförbrännerligt gott humör och humor”. Den 16 augusti 1931 avlider han på Röda Korsets sjukhus i Stockholm.
Slottet Mälsåker stod under många år tomt men fick ett nytt användningsområde under andra världskriget. År 1943 köptes slottet av norska legationen och användes för utbildning av infanterisoldater under täcknamnet ”polisutbildning”. En omfattande verksamhet som nyligen beskrivits i SVT:s program Revolver-Harry – enligt G W Persson. Hela denna verksamhet finns också noggrant dokumenterad i boken Den glömda armén av Anders Johansson, Fischer & Co 2005.
I januari 1945 eldade de inkvarterade soldaterna tappert i slottets öppna spisar och kakelugnar för att hålla kylan utanför de tjocka murarna. De gamla rökgångarna klarade inte påfrestningarna. Det tog eld i trävirket där skorstensstockarna passerade vindsvåningen och katastrofen var ett faktum. Yttertaket brann upp och det rikt utsmyckade stucktaket i översta våningen störtade in. Under flera år stod slottet utan riktig taktäckning och byggnaden tog ytterligare skada.
Så småningom planerade man att använda byggnaden som statsarkiv och behövde starka golv. De ursprungliga träbjälklagen ersattes med gjutna betonggolv vars nivåer inte längre passade till de ursprungliga dörrposterna och resterna av snickerier och stuckaturer var i bedrövligt skick. Och planerna på statsarkiv skrinlades.
Mälsåker kom senare att förvaltas av Riksantikvarieämbetet. År 1993 startades ett omfattande renoveringsarbete som också hade som målsättning att utbilda olika yrkesgrupper i gamla byggnadsförfaranden. Med diamantklingor sågades de nya betonggolven upp i lämpliga stycken som kunde lyftas ut genom fönstren. För renoveringsarbetet startades en byggnadshytta i anslutning till slottet. Liksom på den tid, när slott ännu byggdes, skapades här verkstäder för att kunna göra alla detaljer från grunden. Här saknades varken en smedja eller en kalkugn.
Innan renoveringen blev helt klar meddelade staten att nu var pengarna slut. Den första januari år 2015 togs slottet över av Statens Fastighetsverk. Nu finns risk för att slottet bjuds ut till försäljning.
Slottets bevarande bevakas av Föreningen Mälsåkers Framtid som – i samarbete med lokala intressen i närbelägna samhället Stallarholmen – ser till att diverse arrangemang genomförs varje sommar. Ortens skolor har sina årsavslutningar vid slottet och hembygdsföreningen ordnar midsommarfirande i parken. Under sommaren är slottet öppet med visningar. Det ordnas konserter, teater, föreläsningar och utställningar i de nu halvt renoverade salarna. Än lever det gamla slottet.
Trevlig läsning.
Håller med Anders Nilsson. Måste bli ett uppehåll där när vi drar söder ut om några månader.
Fascinerande! Karl och Anna Nobel var, slår jag upp, brorsbarn till Alfred N. Lite undrar jag vad änkan Mary (1865–1928) och hennes döttrar tyckte om att få sina förmögenheter bortslösade av sin förmyndare Åke Sjögren.
Styvdöttrarnas arv efter sin far Carl Nobel lyckades Åke aldrig lägga vantarna på. Visserligen försökte han belåna deras arvslotter för att rädda Mälsåker 1916, men styvdöttrarnas äkta män sa nej, slottet såldes och inventarierna gick under klubban. Visserligen hade Åke lyckats ordna så en av döttrarna gick in med pengar, 50.000 kronor, i hans kaffeplantage i Brittiska Östafrika, men plantagen såldes sedan till Bror och Karen Blixen. Förhoppningsvis fick styvdottern tillbaka sina pengar. Däremot tvingas Åke under 1920-talet leva helt och hållet på välviljan från styvdöttrarnas familjer. De avsätter helt enkelt pengar i fonder, vars ränteavkastning går till en sorts apanage, för Åke att leva på. Mary älskade sin make och i hennes ögon gjorde han aldrig några fel, trots att pengarna sinade.