Craig Murray: Vapenvila är inget slut

En palestinsk man i ruinerna efter ett israeliskt flyganfall i El-Remal- området i Gaza City den 9 oktober 2023. (Foto: Palestinian News & Information Agency, or Wafa, for APAimages, Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0)

Vad som nu ska följa är förmodligen en än mer intensiv fas i folkmordet. Författaren Craig Murray såg hur Israel bröt vapenvilan i Libanon varje dag, och väntar sig samma sak i Gaza. Artikel ur Consotrium News den 16 januari, här i översättning av Henrik Linde och Redax.

Folkmordet på det palestinska folket startade för sjuttiosex år sedan. Vad som kanske kan te sig som ett närmande till ett slut på folkmordet är bara en särskilt intensiv fas.

Gaza är förstört. Nittiotvå procent av byggnaderna är borta. Dess dricksvatten och sanitära anläggningar, elproduktion, livsmedelshantering, jordbruk och fiske kan inte längre uppehålla mycket liv. Dess sjukhus, hälsocentraler, universitet, högskolor och barnskolor är nu förstörda. Liksom dess offentliga byggnader, avfallshantering, vägbeläggningar, avloppsledningar, teatrar, kulturcentra, biografer, kaféer…

Vad som återstår är 1,8 miljoner utkylda och svältande människor, undernärda, genomdränkta, dåligt klädda, boende i tält och med diken för sin avföring. Tiotusentals kommer att avlida under dessa förhållanden hur snabbt hjälpen än anländer – och du kan vara 100 procent säker på att Israels avspärrningar kommer att förhindra att den når fram snabbt.

Men även om en del människor kan räddas kroppsligt så är kultur och samhällsstruktur så förstörd att den inte kan återställas. De normala institutioner som skulle kunna möjliggöra återhämtning existerar inte längre. Den psykiska skadan är enorm.

Ingen känner till hur många som hittills verkligen har dödats i detta folkmord. De palestinska hälsoorganisationer, som drivs av representanter för Hamas, har varit noga med att bara offentliggöra de vars kroppar man funnit och identifierat.

Med tanke på den närmast totala förstörelsen av byggnader i Gaza och bristen på räddningsutrustning liksom frånvaron av eldupphör som kunde möjliggöra sökandet efter kroppar, så misstänker jag att den totala dödssiffran på 46.707 från i onsdags natt (och att Israel dödade ytterligare mer än 80 under torsdagen) kan siffran visa sig vara långt ifrån sanningen. Den kan mer än fördubblas p g a ännu ej påträffade kroppar.

Denna siffran inkluderar inte The Lancet’s nya utredning som tyder på att 50 procent fler har dött till följd av sina skador. Lika många har blivit lemlästade för livet.

De värsta effekterna på lång sikt kommer inte ens att uppträda i Palestina.

Västvärlden har genom stödet till Israel, då det genomför detta folkmord, övergett varje sken av att vilja behålla det system av internationella lagar som har skapats och utvecklats efter andra världskriget. Otaliga krigsfasor kan som ett resultat av detta släppas lös under nästa årtionde.

Såväl USA:s som Storbritanniens regeringar ignorerade sina egna högre tjänstemän och juridiska rådgivare genom att bryta mot de begränsningar, som de mänskliga rättigheterna innebär, som dessa nationer åtagit sig i sin utrikespolitik, särskilt vad gäller vapenleveranser.

I Polen, Frankrike och andra Natoländer har regeringarna öppet trotsat skyldigheten att verkställa order från den internationella brottsmålsdomstolen (ICC).

I Storbritannien, Tyskland, USA, Frankrike och hela Västvärlden har det varit en massiv tillbakarullning av länge omhuldade och genom lång och hård kamp uppnådda rättigheter (yttrandefrihet och mötesfrihet…) för att framför allt förhindra kritik av Israel och uttrycka stöd för Palestina.

Det har varit ett intensivt tryck mot sociala medier av samma anledning, mot alla stora onlineplattformar, och till och med ett beslag av Tik Tok i USA, av det uttalade skälet att de misslyckats med att censurera Israelkritik.

Massmediernas enighet i stöd för Israel och det lilla eller obefintliga utrymmet för några avvikande åsikter har blivit en så etablerad del av det politiska landskapet att man inte kan undgå att märka det. Men det måste belysas.

I onsdagens avslutande tal, var det enda nyttiga som president Joe Biden kom med den korrekta observationen att USA har blivit ett fåmannavälde. Hela världen håller på att bli allt mer oligarkisk. Med en astronomisk tillväxt av välståndsgapet mellan styrande och styrda under de senaste tjugo åren.

Israels straffrihet och försvagandet av internationella lagar är en direkt konsekvens av detta. Det finns en särskild sanning som inbegriper nästan alla västländer och, intressant nog, förenar både Arabvärlden och Västvärlden.

Sanningen är denna: de förmögna oligarkiska eliter som kontrollerar media och politik är extremt pro-israeliska. Folket är inte det.

Gapet mellan stödet för Israel bland de superrika och mäktiga, och åsikterna hos majoriteten av vanliga människor, förtjänar verkligen att närmare studeras för att kunna förklaras.

Inte minst intressant är det faktum att inte ens mainstream-medias 100 procent pro-israeliska propaganda har varit tillräcklig för att övertyga världens folk att stödja folkmordet. Om man undantar de speciella fallen Tyskland och USA:s religiösa sionister.

Så vad händer nu? Nåväl, jag var i Beirut när staden täcktes av bombmattor timmarna innan eldupphöret trädde i kraft. Och jag förmodar att Israel kommer att massivt bomba Gazas tältstäder under de kommande tre dagarna.

Jag har också sett Israel bryta mot eldupphöret i Libanon varenda dag. Och jag förmodar att de kommer att göra det också i Gaza.

Så länge som USA och Israel ser Hamas som en terroristorganisation kommer de att hävda rätten att bomba och döda närsomhelst som en ”operation mot terrorism”. Oberoende av varje uppgörelse om eldupphör. Det är deras formella position, liksom det är deras formella position mot Hizbollah och eldupphör-överenskommelsen i Libanon.

Israelerna började inte med att döda palestinier den 7 oktober och de kommer inte att sluta döda dem nu.

Jag förmodar att eldupphör-överenskommelsen kommer att fortsätta som planerat. Med fortsättning av enstaka israeliska ”antiterroristattacker” i Gaza. Fångutväxlingen kommer att genomföras. Israelerna kommer att fortsätta att fördröja och förhindra reglerna för hjälpsändningar och tillbakadragandet av sina trupper.

Palestinierna i Gaza kommer att dö i större antal på grund av sjukdomar, hunger och dålig sanitet.

Precis som eldupphöret i Libanon ledde till att Israel omedelbart invaderade södra Syrien kommer Israel nu att utöka sina aktiviteter på Västbanken. Undertrycka motståndet tillsammans med sitt ombud ”den palestinska myndighetens” styrkor och fortsätta att erövra land från palestinierna.

Det råder inget tvivel om att det är sant att eld upphör i Gaza beror på att den till president valde Donald Trump har sagt till Israels premiärminister att avbryta beskjutningen. Jag har ideligen sagt att Bidens försök att hålla tillbaka Netanyahu var på låtsas och att Biden absolut var delaktig i folkmordet.

Det är svårt att förstå sig på Trump. När han valdes år 2016 trodde jag att han var mindre hökaktig inom utrikespolitiken än Hillary Clinton. Hade till exempel Clinton valts är jag övertygad om att hon genast hade gett sig på Syrien, som skulle ha förstörts likt Libyen – slutligen genomfört av Biden.

”Så länge som USA och Israel betecknar Hamas som en terroristorganisation kommer de att hävda rätten att bomba och döda när som helst som en ’operation mot terrorism’”

Trump II har tyckts vara en helt och hållet mer aggressiv typ än Trump I, särskilt vad gäller Sydvästasien. Ändå har Trump II sagt till Netanyahu att stoppa folkmordet – och för övrigt bekräftat att Biden hade kunnat göra det om han velat.

Biden ville ha folkmordet.

Myten om västvärldens stöd för internationell lag och mänskliga rättigheter sprack i Gaza. Tillsammans med västvärldens stöd för ”tvåstatslösningen”. Det fanns aldrig en genomförbar tvåstatslösning och det var dessa stater som mest högljutt låtsades att stödja den och tackade nej till att erkänna den palestinska staten.

”Tvåstatslösningen” var aldrig något annat än en täckmantel för sionism. Med Gaza nu helt krossat och dess befolkning i ruiner, och västbanken nästan helt exproprierad, måste ”tvåstatslösningen” slutligen helt dödförklaras.

Israel har förlorat varje moralisk auktoritet för sin fortsatta existens. Det har själv bevisat sig vara en folkmordsenhet driven av etnisk överhöghet. (Ett folk som tror sig själv vara en överlägsen eller gudomligt gynnad ras är etno-supremacister oavsett om deras anspråk på etnisk homogenitet är grundad eller inte).

Inom 48 timmar efter att Hamas bröt sig ut den 7 oktober skrev jag min första artikel om det. Ofta är reaktionerna på en stor händelse, när man ser tillbaka på dem, påverkade av stundens känslor, men faktiskt är jag lika stolt över vad jag då skrev som vad som helst annat jag skrivit.

Asymmetriska krig tenderar att vara vilda. Förtryckta och koloniserade folk har inte lyxen av att ställa upp folk i välpressade uniformer och nyputsade skor för att möta motståndararmén med jämställda vapen.

En koloniserad och förtryckt befolkning tenderar, när de väl fått chansen, att spegla de illdåd som begåtts mot dem av deras förtryckare.

Detta passar alltid in på propagandan från deras förtryckare. Ett utbrott av motstånd från de förtryckta slutar alltid med att det beskrivs av imperialisterna som ett bevis på bestialitet hos det koloniserade folket och i sig själv motiverar kolonisatörens ”civiliserande uppdrag”.

Det här betyder inte att jag njuter av våld, nej tvärtom. Jag är faktiskt glad över att såväl israeliska fångar som palestinska fångar kommer att släppas som en del i ett eldupphöravtal.

Medan det palestinska motståndet har rätt att ta så många medlemmar av IDF och dess reserver till fånga som de kan, så kan jag inte acceptera den illegala praktiken att ta barn och andra icke stridande till fånga – och javisst, jag vet att Israel gör det i mycket större skala.

Att uppföra sig bättre än Israel borde vara en permanent regel för palestinskt uppförande här i livet.

Oturligt nog är detta inte något som koloniala bosättarstater kan skryta med. De vita bosättarna i USA, Kanada och Australien lyckades att permanent underkuva och så gott som utrota den lokala befolkningen.

Jag har talat med några kloka arabiska intellektuella de senaste veckorna som alla lutar åt åsikten att Israels fullständiga omintetgörande är oundvikligt eftersom en bosättarstat aldrig kommer att accepteras av den arabiska befolkningen. Jag skulle önska att jag själv vore så säker. Vad jag helt håller med dem om är att avskaffandet av den israeliska terrorstaten måste vara målet, inte samlevnad med den.

Israels pariastatus är nu säkerställd för en hel generation. De är djupt splittrade internt och är beroende av en moderstat, USA, som håller på att förlora sin relativa makt och sitt herravälde.

Ännu är Israel expanderande. De ockuperar avsevärt större territorium än vad de gjorde för två år sedan och i Syrien och Libanon har de tagit kontroll över viktiga regionala vattenkällor. Israel har just nu full militär kontroll över 30 procent av Syriens färskvatten.

Trump stöder förmodligen Israels annektering av Västbanken, Östra Jerusalem, Gaza och mer än det. Men det behöver inte med nödvändighet betyda att han stöder fördrivningen av dess befolkning eller en apartheidstat. Han kanske ser så stränga statliga interventioner som inblandning i friheten att göra affärer och tjäna pengar, och till och med som icke-önskvärda i sig.

Det är omöjligt att vara säker på vad Trump ser som slutmålet. Utifrån hans första antydningar, är det rättvist att säga att hans inflytande fram till nu är mer godartat än vad som befarats.

”Myten om västligt stöd för internationell lag och mänskliga rättigheter dog i Gaza. Tillsammans med västligt stöd för en tvåstatslösning.”

Allt är som ett korthus. För närvarande har Saudiarabien, Egypten, Qatar, Syrien, Jordanien och Libanon alla ledarskap som är i stort sett positiva till USA och Israel. Kommer detta att bestå om ett årtionde? För det är av detta som garanterar bevarandet av Israels existens.

Den andra punkt som Israel förlitar sig på är stödet från Västvärldens regeringar. Men genom hela Västvärlden är de val- och partisystem som upprätthåller den nyliberala samstämmigheten, och inte ger väljarna något verkligt alternativ vid valen vad gäller frågor om alltifrån ekonomi till stödet för Israel, på väg att brista.

Detta kräver en egen artikel, men i Storbritannien, Frankrike, Tyskland och oräkneliga andra stater är en tektonisk förändring på väg med väljare som kräver en ändring – bort från det smala fönstret av ortodox politik.

För närvarande har den populistiska högern varit snabbast att utnyttja denna förändring och givetvis dragit nytta av samarbete med huvuddelen av medieföretagen. Men rörligheten indikerar ett förestående seismiskt skifte i västlig inrikespolitisk anpassning.

Detta sammanfaller med desillusionen i östra Europa vad gäller EU och Nato och de konsekvent desperata försöken av Nato-makterna att undergräva demokratin i Georgien, Rumänien och Moldavien.

Vid något skede kommer Kina att visa ett mer aktivt intresse i Mellanöstern. När kriget i Ukraina en gång är avslutat kommer Ryssland otvivelaktigt att ge Medelhavsområdet mer uppmärksamhet igen.

Situationen är dynamisk. Jag vet inte om jag skulle bli mer förvånad över om Trump startade amerikanska angrepp mot Iran eller om han initierade samtal om kärnvapenfrågan och ett lyftande av sanktionerna. Jag gissar att den senare överraskningen är mer trolig.

I dag är åtminstone ett ögonblick av hopp om att det fruktansvärda dödandet och stympningarna i Gaza kan saktas ned. Låt oss ta tillfället att hämta andan och känna solen lysa på våra ansikten. Sedan kan vi fortsätta kampen mot ondskan.