Dagens liberaler lägger grund för åsiktsförtryck

Liberalen Gunvor Hildén repeterar den godkända bilden av Ryssland den 20 december i en krönika i UNT. Genom att skrämma med "ryska troll" undergräver hon just de friheter som liberaler säger sig värna. Inte oväntat finner författaren likheter med Ryssland 1917.

Ryska Internettroll

När jag läste Gunvor Hildéns kolumn i UNT idag (”Lögner precis som vanligt?”) gick det kalla kårar ner för ryggraden. Inte för att det som hon sade var nytt, utan därför att det var så ovanligt öppenhjärtigt:

Ryssland utnyttjar intensivt falska nyheter. Målet är att minska förtroendet för demokratin och de ledande politikerna. Man vill splittra landet genom att skapa osäkerhet. Genom att blanda sig i debatten både på höger- och vänstersidan skapar man förvirring.

Nu är visserligen ryssarna inte de enda som gör så här, tillstår Hildén, men Ryssland märks ”eftersom man är så skicklig att utnyttja möjligheterna”. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har, skriver Hildén, redan noterat ett ökat utländskt intresse att påverka svenska valet med vilseledande propaganda: ”Avsikten är att öka motsättningarna mellan olika grupper och förstärka polarisationen.”

Tidigare hette det alltid att Kreml hade en svärm av ryssar som kunde tala perfekt svenska. Enligt senaste nyheter har de tvärtom ont om sådana varför de söker värva ”riktiga” svenskar!

Jag betvivlar inte ett ögonblick att Ryssland försöker påverka opinionen i Sverige, varför har man annars utlandssändningar? Men dessa utlandssändningar riktar sig ju inte bara mot Sverige! Dessutom finns liknande utlandssändningar från alla andra stora länder, vilka givetvis inte undviker Sverige. Sprider inte BBC-World ”brittiska” värderingar i Sverige? När och om britterna gör ett reportage om Sverige kollar de antagligen inte först med MSB för att få klartecken.

Svensk påverkan i Ryssland
När jag verkade i Ryssland hade jag fri tillgång till nyheter från Sverige, både tidningar på nätet, TV och radio. Denna spridning av ”svenska värderingar” mottogs inte alltid så väl i Ryssland, vilket ibland ledde till överreaktioner. För övrigt behöver man inte kunna förstå svenska för att bli utsatt på ”svensk påverkan”, vi har ju utlandssändningar på engelska.

Men det betänkliga med Gunvor Hildéns smått paranoida krönika är att det verkligen hämmar demokratin, yttrandefriheten och därmed debatten bland annat inför valet 2018. Påståenden som kan korreleras med vad som sagts i Russia Today, Sputnik News eller som anses vara till Rysslands fördel avspisas a priori som ”fake news”, ”lögner” och att vederbörande ”går Rysslands ärenden”. Därmed har det viktigaste kravet satts åt sidan, nämligen sanningskravet.

Ta t ex Syrien. Det är ett obestritt faktum att USA:s närvaro är folkrättsligt olaglig, medan Rysslands är laglig. Det har inget att göra med om vi gillar USA och ogillar Assad. Han är ledare för en av FN, Sverige m fl erkänd stat. Han har inte bjudit in USA, men väl Ryssland, vilket är han har rätt till, vad man än anser om det kloka i beslutet. Hade USA öppet förklarat Syrien krig hade det varit en annan sak.

Obekväma nyheter förtigs
Antag nu att en tysk, mycket ansedd, gediget borgerlig professor i internationell rätt i en artikel Süddeutsche Zeitung påpekar detta. Känner jag svenska medier rätt så hör vi inte ett knyst om detta, eftersom det inte stämmer med ”hur det bör vara”. Däremot kan man ju inte förmena Russia Today, Sputnik News m fl ryska nyhetsmedier att uppmärksamma den tyska artikeln.

Var och en som i Sverige har påpekat samma sak har som bekant anklagats för att ”gå Rysslands ärenden”. Detta är ju i o f s riktigt, men det avgörande är ju om påståendet är sant eller inte. Jag tror att Russia Today och Sputnik News också ställer sig bakom en massa andra självklara påståenden, som t ex att jorden är rund.

Om nu den djärve svensken påpekar att hans värdering av USA:s och Rysslands agerande i Syrien delas av internationella experter, t ex en tysk professor i München, hjälper inte detta. Svenska allmänheten har av sina ”sanningsenliga” medier aldrig hört talas om honom och hans artikel. Så slutsatsen blir att vad den djärve svensken säger uppenbarligen är ännu ett exempel på ”listig rysk desinformation”.

Med denna kultur har åsiktsfriheten i Sverige snöpts. Uttalanden bedöms inte efter om de är sanna eller ej, utan om de ”ger stöd åt Rysslands uppfattningar” och/eller ”ökar förvirringen/polariseringen” i landet. Om jag inte minns fel hade gamla DDR samma kriterier på vad som var acceptabelt: gynnade det ”Sozialismus” eller ej?

Liberal egocentricitet
Men kära läsare, förtvivla inte. Vad vi ser har vi sett förr, t ex i en period som jag känner väl, Ryssland 1917 där Alexander Kerenskijs regering på sommaren införde censur, vilket bara ökade ”förvirringen och polariseringen” och banade väg för bolsjevikerna senare på hösten. Läste för övrigt dessa rader i en bok häromdagen:

Det finns, kan jag försäkra er, ingenting i världen som är mer drivet av egennytta än en kämpande [liberal] demokrati. Den blir snart offer för sin egen krigiska propaganda. Den tenderar då att till sina egna mål koppla absoluta värderingar vilka förvränger dess egna visioner av allt annat. Dess fiende kommer att ses som att förkroppsliga all ondska. Dess egna sida, å andra sidan, kommer att stå för allt gott.

Striden kommer att ses som en avgörande, slutlig undergångskamp. Om vi förlorar, är allt förlorat; livet kommer inte längre vara värt att leva; ingenting kommer att kunna räddas. Om vi vinner kommer allt att vara möjligt; alla problem kommer att finna sin lösning; den enda och stora roten till det Onda – vår fiende – kommer att ha krossats; Godhetens krafter kommer att svepa fram utan att hindras; alla vettiga ambitioner kommer att bli tillfredsställda.

Den som har givit denna träffande bild av den västerländska liberalismen var inte Lenin, utan den berömde och ansedde amerikanske diplomaten, författaren och historikern Georg Kennan. Han yttrade dessa ord för snart 60 år sedan (och de publicerades sedan i boken Russia and the West i början på 60-talet. Citatet ovan handlade om 1917 och bestyrker vad jag känt sedan länge: att de förvirrade och krigiska förhållandena 1917 liknar dagens situation.

Dock, olika länder tacklade 1917 frågan om ”förvirring och polarisering” på olika sätt. I Sverige hade vi kloka statsmän, liberalen Edén och socialdemokraten Branting som löste problemet, för många årtionden framåt, inte med att inskränka demokratin utan att utöka den. Dagens liberaler verkar däremot följa Kerenskijs väg…

  12 kommentarer for “Dagens liberaler lägger grund för åsiktsförtryck

  1. Mats Larsson
    2017-12-22 kl. 10:37

    Vid mitt senaste besök i Ryssland avslutades en middag i traditionell rysk stil – med en intensiv politisk diskussion. Frågan var rent hypotetisk och gällde hur många procent av rösterna Navalnyj skulle få om han gavs utrymme i statliga media. Att han inte skulle vinna var givet, hur många procent av rösterna han skulle få var stridsfrågan (20 eller 30%). Nu kommer Navalnyj givetvis aldrig att förekomma i ryska statliga media, så frågan var alltså rent hypotetisk.

    Separatism är ett bannlyst, straffbelagt ämne i Ryssland om det gäller separation från Ryssland, inte utländsk separatism. Katalonien ges generöst utrymme i Pervyj Kanals nyhetssändningar, nu senast för 30 minuter sedan, medan Tatarstan givetvis aldrig får diskuteras.

    En av ryssarna efterlyste nyheter om vad som faktiskt händer i Ryssland, och han har rätt. En vanlig arbetsvecka följer jag nyheterna i Pervyj varje dag. Visst förekommer nyheter från Ryssland ibland, men det är oftast utlandet som dominerar.

  2. Anders Persson
    2017-12-22 kl. 16:37

    Jag är inte säker på att den typ av diskussion som du hade förmånen att vara en del av skulle ha lett till böter eller fängelsestraff om de ryska myndigheterna fått nys om den. För övrigt är det en universell och tidlös politik att uppmuntra separatism hos andra men bekämpa den på hemmaplan. EU älskar att påminna oss hur mycket lyckligare vi är i en stor och växande union, medan slovener, kroater, serber osv givetvis blir lyckliga först när de blivit självständiga. Detsamma gäller givetvis medlemmarna i OSS, Oberoende Staters Samvälde.

  3. Mats Larsson
    2017-12-23 kl. 9:54

    Anders P!
    Jag har inte påstått att diskussionen om Navalnyjs hypotetiska röstsiffror i det kommande presidentvalet skulle varit straffbelagd. Att öppet plädera för separatism, däremot, är förbjudet.

    ”Det är som Engels påpekade inte möjligt för ett sådant folk [det ryska] att nå frihet innan det befriats från sin nesliga fångvaktarroll. Polen, Tjeckoslovakien, Estland, Ungern, Afghanistan, Ukraina… listan är lång” (Jan Myrdal, ”Dussinet fullt”, sid.131)

  4. Anders Persson
    2017-12-23 kl. 18:44

    I samma bok ”Dussinet fullt” säger Jan Myrdal på sidan 6 att han ofta har svårt att förstå sina meningsmotståndare i debatten, dock nödvändigtvis inte för att de är av annan mening. Han kan t ex debattera med Mats Gellerfeldt, men inte med Per Wästberg på grund av dennes ”underliga manövrer”. På samma sätt har jag svårt att se hur första halvan av din kommentar hänger ihop med den andra.

  5. Hans Andersson
    2017-12-23 kl. 20:41

    Dussinet publicerades 1982, under Warzawapaktens tid, då världen dominerades av de två blocken. Därav Myrdals kommentar.

    Ryssland idag riktar sina ansträngningar mot Eurasien och BRICS samarbetet One Road One Belt plus ett flertal projekt gällande gigantiska infrastrukturprojekt t ex en transportled från Murmansk till Vladivostock i samverkan med kineserna.

    På så sätt kan kineserna under fredliga betingelser transportera varor till Europa och samtidigt undvika Suezkanalen och amerikanarnas upprepade provokationer i sydkinesiska sjön.

  6. Mats Larsson
    2017-12-23 kl. 21:53

    För att besvara Anders P: det är väl helt uppenbart att Ryssland, apropå separatism, inte kunnat lämna sin fångvaktarroll i Ukraina. Du anser ju själv, i skrift på denna blogg, att det är bra att reguljära ryska militära förband finns i Donbass för att hålla separatisterna under kontroll.

    Hans A! Förvisso är ”Dussinet fullt” från 1982 . Men så snabbt ändrar sig inte Ryssland. Läs Myrdal från 1970- och 1980-talet. Finns mycket som idag skulle klassas som ”russofobi”.

  7. Anders Persson
    2017-12-24 kl. 8:18

    Mats L!
    I’nt var Jan Myrdal ”russofob”, lika lite som han var ”anti-amerikan” bara för att han kritiserade USA-imperialismen. En bok av JM som jag läser nu, med stor beundran, är samlingsverket ”3 x Sovjet” från 1988, då JM med ett halvdussin svenska författare, reste till Sovjetunionen.

    ”Nå, vad gav detta återbesök i Sovjet? Landet är väldigt. Folken många. Och med ryssar trivs jag även om den ryska intelligentian går mig på nerverna som brahmaner och mandariner […] ur den stagnerade härskande klass som draperat sig i marxismen-leninismen utsöndrar sig en ny, en rovgirigare och effektivare, nyliberal bourgeoisie vars egenintresse också för Sovjetunionen kräver ett demokratiskt genombrott. […] [Men] därute sjuder livet av motsättningar. Och den nya klassen är blott skum på folkets yta”.

    Bl a diskuteras separatism i Sovjetunionen – och Europa på sidan 44, från sidan 54 till bokens slut förhållandena i Turkmenistan 1960 och 1965, med det glänsande kapitlet ”Stalins stövlar”.

  8. Mats Larsson
    2017-12-24 kl. 9:05

    Nej, JM är och var inte ”russofob”, jag sa att det finns uttalanden i hans böcker som i dagens diskussioner, i vissa kretsar, skulle klassas som ”russofobi”. Jag slutade diskutera på FiB/K:s dåvarande hemsida när jag av en självutnämnd expert klassades som ”russofob”.

    Jan Guillou menar i ”Ordets makt och vanmakt” att JM kring 1977 var så besatt av tanken på att Sovjetunionen förberedde ett allomfattande militärt angrepp på Västeuropa, att han fick för sig att IB-affären var en konspiration bland ”Palmes pojkar”, inklusive Olof Palme själv, för att få Sverige att närma sig Sovjetunionen (sid. 327).

    Håller med om att kapitlet ”Stalins stövlar” i Turkmenistan-boken är glänsande. Alltför ofta i Myrdals skrifter stannar resonemangen när de verkliga komplikationerna inträder, men inte i Turkmenistan-boken och framförallt inte i kapitlet ”Stalins stövlar”.

    Numera uppfattar jag JM som mycket ojämn. Det lilla han skrivit om Ukraina har jag överhuvudtaget inte förstått.

  9. Anders Persson
    2017-12-24 kl. 13:19

    Då i slutet på 70-talet fanns inte bara faran för sovjetisk aggression, utan också, liksom 1940 (och nu) att Sverige knöts upp till en imperialistisk stormakt. På den tiden var det en del sossar och liberaler som såg ”finlandisering” som något eftersträvansvärt. Denna aspekt saknas i Jan Guillous historieskrivningar.

  10. Mats Larsson
    2017-12-25 kl. 0:20

    Man får hoppas att Anders Perssons stuga stod pall för ljusen även denna julafton.

    Kollar mina mail och ser julönskning från goda vänner ifrån samtliga tre systrar, antagligen som ende eller få svenskar:
    Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Frågar mig när de tre systrarna ska nå samma samförstånd som de nordiska länderna.

    Returnerar Knuts God Jul!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *