”Att ropa på ett tillbakadragande från Afghanistan är osolidariskt och orealistiskt. Säkerhet och utveckling går hand i hand. 2009 ökas den svenska insatsen och Försvarsmakten fördjupar samarbetet med Sida, skriver Anders Lindström.”
Det här är ett citat av ingressen på en debattartikel i UNT 2009-01-17. Rubriken är en praktfull språkgroda, men det är redaktionens ansvar. Lindström är generallöjtnant och försvarsmaktens insatschef och talar alltså i egen sak. Försvarsledningen känner sig förmodligen pressad nu i skuggan av Gazakriget.
För alla som vill se framstår sambanden som helt klara. Israel krigar (med stöd av USA och EU) för att uppnå ”säkerhet för sina medborgare”. USA:s lydregim i Afghanistan krigar med hjälp NATO och ISAF för att uppnå ”säkerhet och utveckling”, nu i närmare samarbete med SIDA. Allt motstånd demoniseras som muslimskt fundamentalistiskt – Hamas, Hesbollah, talibaner – som alla är omöjliga att tala med.
”Detta [det blodiga Gasakriget] leder, ganska ofrånkomligt, till en kraftigt ökad motvilja mot Israel – både i Gaza och på Västbanken, och i arabvärlden i stort. De som kommer att profitera på den utvecklingen är inte fredens och moderationens krafter, tvärtom.”
Så skriver man på ledarplats UNT 2009-01-17, vilket speglar dilemmat Israels advokater nu sitter i. Helt utan medkänsla för Gazas offer kan man inte vara, men att erkänna att Israels brott går tillbaka till 1948 års etniska rensning är ännu otänkbart. Man klamrar sig fast vid självförsvarsrätten (som aldrig kan tillerkännas en angripare), att Hamas gömmer sig bland civilbefolkningen och att Hamas vill ha många martyrer. Men dessa cynismer kommer snart också att blåsa bort. I dag demonstrerar vi igen.
Svenska soldater bör alltså omedelbart tas hem från Afghanistan för att Sverige inte må dras djupare in i det moderna korståget. Och, som Bo Pellnäs alltid avslutar, ”För övrigt anser jag att Gotland ska försvaras.”
Läs vad andra bloggar skriver om: Afghanistan, Israel, Palestina, Anders Lindström, Bo Pellnäs, UNT, Upsala Nya Tidning
