Bilden ovan är tagen utanför Handelstidningens (GHT) så kallade depeschkontor vid Kungsportsplatsen i Göteborg den 7 maj 1945. Den dagen meddelades freden i alla medier efter nästan sex års krig. Lite svårt är det att se vad det står på löpsedlarna och de handskrivna anslagen som människorna skockar sig framför. Jag kan dock urskilja: Kapitulation i Norge, Kriget i Europa slut!, Alla TYSKA U-BÅTAR HEMKALLAS.
Vad rörde sig i dessa människors huvuden vid sidan av de allra flestas lättnad över att dödandet nu äntligen skulle upphöra. Min morfar stod bakom kameran och förevigade ögonblicket. Men vad han tänkte framgår inte. I sina efterlämnade dagböcker och anteckningar noterar har mycket, men vad han tänkte om kriget och hur den kommande freden skulle gestalta sig – inte ett ord.
Det som då blev den nya världsordningen med USA i väster, Sovjetunionen i öster och stora delar av Europa i grus mitt emellan, måste ha tett sig som något närmast omöjligt att få ordning på. Men livet gick vidare, FN bildades och vår tid formades från denna dag till den korta historiska glänta som öppnade sig för oss mitt emellan stormakterna och gav oss européer ett ovanligt bra liv. Men vi levde trots allt i skuggan av ett kallt krig, som efter ytterligare 45 år tog slut genom att den ena stormakten imploderade. Och sedan dess har det varit uppenbart att världsordningen varit instabil.
På grund av att jag ända sedan krigsutbrottet i Ukraina misstrott det jag i min förra artikel kallade ”det dominerande narrativet” har jag nu i den hägrande känslan av ”fredsyra” kanske bländats av Trump-administrationens kraftfulla utspel om Ukraina och deras närmande till Putins administration i Ryssland. Ja, USA:s omsvängning är historisk. Men var det hela saken? Alltså att få USA att byta utrikespolitik? Nej, genast nya problem. Vilka jag nu ska försöka något beskriva.
Ett försvagat Europa
I samma ögonblick som en av världens tre supermakter i trängt läge väljer att göra upp med någon av de andra stormakterna över huvudet på sina allierade med, kommer de allierade i ett helt nytt och osäkert läge.
Problemet för mig blir nu t ex att, eftersom jag varit emot EU ända sedan Sverige anslöt sig haft svårt att se andra möjligheter än att EU:s 27 länder, var för sig, nu bör sträva efter att återupprätta full suveränitet. Men är det hela saken, och är det möjligt eller ens önskvärt? Jag ska försöka förklara varför min gamla syn på saken nu plötsligt känns obsolet.
När Sverige gick med i EU skedde det av skäl som jag i det läget ansåg som demokratifientliga illusioner och att vi gav upp viktiga delar av vårt nationella oberoende. Jag minns att Jan Guillou redan då menade att EU för oss skulle kunna bli en bra motvikt till USA. Jag ansåg att han hade helt fel. Mina argument då var att eftersom många av EU:s länder var med i Nato, och USA ända sedan 1949 dominerat Nato, som i sin tur efter murens fall expanderat österut, så skulle EU och Nato (USA) gradvis bli ”en världspolitisk enhet – det kollektiva väst”, vilket visade sig helt sant.
Men, när nu USA (Trumpadministrationen) insett att Ukrainakriget inte kan vinnas, så spricker detta väst-kollektiv. USA agerar för sig själv, ser till sina egna intressen och lämnar sina gamla allierade, som plötsligt står helt handfallna.
Vad jag alltså hittills inte förmått urskilja är att Europa (EU) i ekonomisk recession med politisk kaos i alla stora länder – mycket p g a att de följt USA i hasorna – nu måste hindra att man reduceras till ett stort maktvakuum mellan USA och Ryssland. För det säger historien oss att det är farligt, förr eller senare fylls sådana maktvakuum på ett eller annat sätt. Därför måste Europa (inklusive Storbritannien) skaffa sig en egen gemensam utrikespolitik – oberoende från både USA och Ryssland. Och det är detta oberoende som är det viktiga nu. Om EU duger till detta skulle de kunna fylla en viktig funktion. Det innebär också att Nato skulle upplösas och att EU upprättar normala diplomatiska förbindelser med Ryssland och förhandlar fram en ny säkerhetsordning med sin stora granne i öster (i närvaro av USA och Kina). Det här ligger i hela Europas intresse – inte bara Tysklands.
Mera vapen!
Att som alla europeiska politiker nu endast ropar efter militär upprustning är en omöjlig väg, alltså utan en gemensam ”stormaktsoberoende” utrikespolitik. Tills vidare måste varje land sköta sitt eget försvar, kanske i mer eller mindre samverkan med sina närmaste grannar.
DN avslutar sin huvudledare den 1 mars med följande desperata utrop: ”… Men till syvende och sist handlar det inte om pengar och procentsatser – utan faktiska militära förmågor. Europa måste skaffa sig dem. Tiden är mycket knapp.”
Det är det här desperata tonfallet som riskerar att vi nu kör ännu djupare ner i diket. Nato och DCA-avtal kanske inte var så klokt när allt kommer omkring, men det är för alla inblandade politiskt omöjligt att erkänna. Ann Linde (vår senaste s-utrikesminister) menar att insikten om gigantisk upprustning kommer för sent och varnar faktiskt för idéerna om ett stärkt europeiskt kärnvapen. Vad ännu ingen vågar knysta om är att EU-kommissionen ska lyfta på telefonluren och ringa upp Putin och inleda samtal. På så sätt skulle man kanske kunna få ett ord med i laget om vad som ska hända framöver.
Zelenskyj en stoppkloss
Efter uppträdet i ovala rummet där Trump och Vance inför världspressen gjorde slarvsylta av Zelenskyj råder i alla fall inget tvivel om att Trumpadministrationen har för avsikt att dra sig ur sina åtaganden i Ukraina. De är fullt på det klara med att Ryssland redan vunnit kriget. Men inte nog med det, även att Bidenadministrationens, EU:s och Natos hittills dominerande narrativ om detta krig är falskt.
Det visade sig när Vance avbröt Zelenskyj i dennes utläggning om att Putin redan 2015 brutit alla givna löften om eld upphör och om fångutväxlingar… Det här var så uppenbart orimliga påståenden, att de omöjligen kunde tillåtas passera opåtalade inför världspressen. Minst sagt otaktiskt av Zelenskyj att dra upp detta.
Det där ”avtalet” om ännu dolda mineraler i den ukrainska jorden skulle kunnat bli en synnerligen obehaglig historia. Varför skulle Ukraina avstå framtida naturtillgångar till USA, som provocerat fram detta krig, förött landet och dödat 100-tusentals? Hur skulle detta kunna innebära säkerhetsgarantier för Ukraina? Ren muta för att få med USA i kriget? Parallellen mellan detta plundringsavtal och vad som skedde i Iran på 1950-talet är slående. Då lade Storbritannien beslag på Irans alla oljetillgångar genom att avsätta Irans demokratiskt valde ledare Mosaddeq och tillsätta sin marionett shah Mohammad Reza Pahlavi, som gavs oinskränkt makt och Storbritannien och USA oljan. Att metallavtalet inte kom till stånd var nog en välsignelse för Ukraina.
Den grundläggande orsaken till sågningen är nog att Zelenskyj varit en stoppkloss från första stund för Donald Trump. Planen har säkerligen ända från början varit att avlägsna Zelenskyj och få fram en mer resonabel person som kan förhandla med Putin. Det är ju så USA brukar göra när deras tidigare allierade inte längre håller sig inom ramarna. Vi minns ju Vietnam, Kambodja och Afghanistan…
Kanske otaktiskt?
Till sist, kanske var det ändå otaktiskt av Trump och hans närmaste att sända sågningen i TV. Vi ska nog vara klara över att just så här går det till bakom kulisserna när stormakter tvingar sina undersåtar till anpassning. Joe Bidens sågning av Olaf Scholtz framför TV-kamerorna i Nord Stream-fallet var knappast mindre förnedrande. Men kanske de ändå underskattar den breda världspublikens olust att beskåda sånt här på riktigt – när övermakten ger sig på en till synes oskyldig liten pojke. För det var ju så man kunde se det.
Kanske står vi inför ett nytt Jalta?
Ann Lindes farhågor besannas kanske snabbare än väntat. Macron och Tysklands nya förbundskansler Mertz vill göra om Europas kärnvapendoktrin. Det kan sluta med kärnvapen till Zelensky, vem vet? Men det känns som en oroande utveckling i Europa. Desperata skadade tigrar är mycket farliga!
Det bästa med Trump är att allt blir tydligare när det gäller USA:s roll i Ukraina. Under förre presidenten Biden var det inte lika tydligt.
Europa stöttar Zelenskyj. Skall man börja att straffa USA på samma sätt som mot Ryssland?
Angående sällsynta jordartsmetaller så far Zelenskiy runt och säljer procentandelar för Ukrainas sällsynta jordartsmetaller som en annan Max Bialystock (spelas fantastiskt av Zero Mostel) ni vet han i Mel Brooks filmen ”Det våras för Hitler (The Producers)” som säljer procentandelar för en pjäs. Nu är har väl Zelenskiy snart uppe i ca 2000 procent, kanske lite mindre nu när USA ej skrev på.
Men i framtiden så måste man hålla med om att det Trump säger ”det här blir bra TV” så kan man bara hoppas det blir som utbildning-TV. Tror att Taiwans folk och politiker har nytta av att se vad som kan väntas dom om de blir en ny USA-proxy-aspirant mot Kina, ja det gäller fler länder i Asien. Stoltenberg som öppnade för att Nato i framtiden måste engagera sig Asien och Sverige hakade på. Man får nog tänka om när nu med största sannolikhet USA faller bort från Nato (USA är 50 procent av Nato).
Men om Europa skall samla sig i en framtida gemensam utrikespolitik, handelspolitik som är stabil, så är nog Kina de som kan ge en långsiktig stabilitet, inte USA hattande med tullar m m.
Jag är innerligt trött på Zelenskyj, uppenbart en stoppkloss för Ukrainas utveckling, ja kanske som nation som sådan. Senast igår var han på turné i Storbritannien med sin collegetröja, orakade anlete och tiggde mer pengar, ca 26 miljarder (i SEK) blev han lovad av den socialitiska Starmer-regimen. Detta är så vämjeligt att jag vet inte vad. För krig och förstörelse finns överflöd av pengar. Till välfärden finns inget.
Historien visar gång på gång att eskalerar den ena – som EU vill – så eskalerar Ryssland och Ryssland sitter på korten. Det är rent ut sagt vidrigt hur EU som påstått fredsprojekt sitter närmast med popcorn och stödjer hur Zelenskyj pushar ut ukrainare på slagfältet för att möta en säker död. EU bryr sig inte ett jota om ukrainska liv, det är hatet mot ryssar som EU drivs av.
Hur får vi stopp det här vansinnet? Hur får vi stopp på krigspsykosen när både media och högern+vänstern går i armkrok FÖR, inte mot, krig!?
Finns det potentiella ledare i de svenska partierna som inte är komprometterade genom russofobi och stöd till Nato och DCA? För det är ju sådana som behöver träda fram nu.
EU är en ekonomisk förening som saknar militär makt och har helt förlitat sig på Nato. Som tongångarna nu är i EU verkar idén vara att bygga upp en gemensam militär med tankar om att ha kärnvapenstyrkor. Hur ska man kunna ena så många stater kring en gemensam idé om ett gemensamt försvar och vem ska bestämma den övergripande strategin? Hittills har USA stått för den delen.
De som ska leda blir förmodligen de starkaste makterna Tyskland, Frankrike och Italien och det gemensamma försvaret kommer att spegla deras egna intressen. Deras egna ekonomier lämnar den del övrigt att önska och ska det skickas mer vapen till Ukraina av det lilla förråd man har kvar blir situationen inte bättre. Frågan är om Storbritannien ska var med på tåget. De har ju en liten armé och Douglas Macgregor menade att den ryms på en fotbollsstadion. Deras missilsystem är också helt beroende av USA. Det är kanske lite bättre ställt i Tyskland och Frankrike och Polen. Nordeuropa utom Finland har knappt något försvar heller. Att bygga upp något gemensamt synes mig synnerligen svårt och kommer säkerligen att orsaka splittring inom länderna.
Frågan är också hur Ryssland kommer att se på det. De kanske kan godta en upprustning av konventionella vapen – men kärnvapen i t ex Polen och Baltikum kommer att skapa konflikt. Det finns knappast någon anledning att tro att inte EU också skulle kunna överge baltstaterna om de får problem med Ryssland och kratsa sina egna kastanjer ur elden om så skulle behövas.
Jag tror hela idén är dödfödd. Låt istället varje land rusta upp sin egna försvar efter behov och förmåga. Ingen enskild stat kommer att utgöra något hot och kan med tiden bli tillräckligt starka för att vara krigsavhållande.
Jeffrey Sachs tyckte EU skulle samlas kring en egen politik … och framtiden var att tala med Moskva.