Genom historien har det visat sig att individuell terror leder in i en återvändsgränd. Erfarenheterna från Tsarryssland förskräcker. Inte bara att terroristerna i slutändan uppnådde motsatsen till vad de sade sig eftersträva; logistiken bakom terroristattentat gör det ofta lätt för utomstående att ta sig in; att infiltrera. Ryska terrorgrupper var så infiltrerade av Ohranan (hemliga polisen), att höga ämbetsmän kunde utnyttja terroristerna för att ”beställa” terrordåd i deras eget intresse, bli av med någon oönskad konkurrent eller meningsmotståndare. I moderna tider har vi upplevt något i den stilen genom de Röda Brigadernas kidnappning och mord på den italienske politiken Aldo Moro.
Det är helt klart att IS genom sina attentat och mord syftar till att förstärka motsättningarna mellan muslimska och icke-muslimska samfälligheter i Europa. Det är en klassisk taktik för att vinna bundsförvanter. Man hoppas på hämndaktioner från ”de andra” och så är inbördeskriget i full gång.
För att förhindra detta ställs inte bara krav på den icke-muslimska samfälligheten utan lika mycket, och kanske mer, på den muslimska. En viktig komponent i självmordsattentaten har varit gärningsmännens övertygelse om att efter att ha offrat sina liv komma till Himlen och där får leva sötebrödsdagar.
Sant är att experter på islam och enskilda islamska företrädare har gått ut och förnekat att detta är en korrekt tolkning av Muhammeds ord i Koranen. Men det räcker inte. Den muslimska samfälligheten måste, i sitt eget intresse, skapa en bred kampanj emot denna religiösa tolkning.
Så vitt jag vet existerar inte någon sådan. Varför? Kanske är ledande muslimer rädda för att drabbas av hämndaktioner av ”islamister”? Jag tror de har rätt i denna fruktan. Men som saken nu står och håller på att utveckla sig måste den muslimska samfälligheten börja inse att det inte finns något val: antingen dödas av någon hämndlysten anti-muslimsk mobb eller av fanatiska islamister. Att bara huka räcker inte längre.
På samma sätt som européer lärt sig att man ibland måste riskera livet för att kämpa emot totalitära regimer eller ideologier, måste muslimer skaffa sig erfarenhet att kämpa emot vad som sägs vara ”deras egna” – men som inte är det.
