När man blir gammal lär närminnet börja svika medan minnen från långt tillbaka känns färska. Är det bara därför som följande tre citat från Torgny Segerstedt och August Strindberg känns så aktuella för mig?
Först Segerstedt hösten 1939
Så gick den här sommaren. De som nu äro unga skola på gamla dagar berätta för dem som då äro unga om denna märkliga tid … De som [om trettio år] förtälja om allt detta skola kunna berätta också hur det gick. Vad som för dem skall ligga klart i minnets aftonglans, döljes ännu bakom framtidens förlåt … Som alltid skall det som sker vara något annat än det som synes ske. Och som alltid skall skummet på böljan tilldraga sig uppmärksamheten, men icke den starka strömmen som går fram på djupet. (Idag 13 september 1939 citerat av blogg.vk.se – Att värna demokrati frihet och medmänsklighet).
Profetiorna om Assads snara ändalykt
Vårvintern 2011 utbröt den ”arabiska våren” som dock till allmän besvikelse misslyckades, utom i Tunisien, eftersom den där kom först och överraskande. Ty snart blev ”våren” enleverad av diverse skumma krafter. I Egypten föll Mubarak, i Libyien Gaddafi utan att något ”bättre” kom i deras ställe. I Syrien såg det till en början inte så illa ut men när Väst urskillningslöst började stödja allt som var i opposition till Assadregimen förvärrades krisen.
I Syrien höll sig dock Assad kvar vid makten trots ständiga kungörelser i Väst om att hans dagar var räknade. För att travestera en ”Idag” spalt ur Segerstedts tidning 8 oktober 1941 så ”förstår de okunniga syrierna inte engelska”. Texten skrevs när Hitler kungjort att kriget i öst var över och bara mindre rensningsaktioner återstod:
Ännu är inte Moskva taget. Ryssarna verkar inte ha fått klart för sig att de äro ”nerkämpade”, utan slåss alltjämt lika hårdnackat. De okunniga människorna förstå icke tyska, så de kunna icke tillgodogöra sig de tyska nyhetssändningarna. Där ser man kommunismens förbannelse.”
I Väst har man gjort sina politiska misslyckanden till en sak om ”Putins propaganda” som ska vara så effektiv.
Kursomläggningar
Det tredje citatet är ur Röda Rummet och handlar om hur man lägger om kursen 180 grader. Ty det är vad Väst nu verkar hålla på med under ständig dimspridning om ”Putins machiavelliska intriger och stormaktsambitioner”. Men Ryssland har hela tiden konsekvent stött Syrien som en självständig stat, ehuru med stora interna problem, medan Väst bedrivit interventionspolitik och à la Hitler och Mussolini i Spanien 1936-39 och stött ”oppositionen” politiskt, moraliskt och militärt.
Men nu har Väst, kanske efter påtryckningar från Israel, börjat ta skeden i vacker hand och säger sig vara beredda att inte kräva Assads avsättning ”omedelbart”. Det är dock inte klart ifall man nu verkligen anser att IS är värre än Assad, vilket lämnar öppningar för nya katastrofala beslut.
Men vad vi för övrigt ser är manövrer som Strindberg så ironiskt skildrade i 10:e kapitlet när Hans Majestät Konungen oväntat köper in en tavla av den av tidningen Gråkappan begabbade konstnären Sellén:
Nu slog vinden i Gråkappan och den flaxade som en trasa på en gärdsgårdsstör. Skulle man vända eller gå för fullt. Det gällde tidningen och det gällde Recensenten. Då beslöt Redaktören (på Verkställande Direktörens befallning!) att Recensenten skulle offras och tidningen räddas. Men huru! Man erinrade sig Struve, vilken var fullständigt hemmastadd i alla publicitetens irrgångar och han tillkallades. I ett ögonblick hade han situationen klar och lovade att han inom få dagar skulle få skutan att gå över stag. […]
Struve började rentvagningsarbetet med en korrespondens till Folkets Fana, ur vilken sedan infördes några rader i Gråkappan, vilka berättade om den stora vandringen till utställningen. Därpå skrev han ett ”Insänt” i Gråkappan, däri han angrep Recensenten-Akademikern, varpå följde några lugnande ord undertecknat Red. Dessa ord lydde:
”Ehuru vi aldrig delat vår ärade Recensents mening rörande Herr Selléns högt, och med rätta, prisade landskap, kunna vi dock å andra sidan icke till fullo underskriva Den ärade Insändarens testimonium, men som det tillhör våra grundsatser, att även låta andras meningar göra sig gällande i våra egna spalter, hava vi icke tvekat att till trycket befordra ovan stående uppsats.”
Nu var isen bruten. Struve som efter utsago skrivit om allt – utom kufiska mynt – skrev nu ihop en glänsande recension över Selléns tavla och undertecknade den med det högst karakteristiska ’Dixi’. Och så var Gråkappan räddad, och Sellén också förstås, men det var inte så viktigt.
Så bered er på att Putin får Nobels Fredspris om några år. Till skillnad från Obama, som av norrmännen fick sin medalj i förskott, har Putin verkligen fått jobba för sin!
