Socialdemokratiska krigshökar

I en ledartext i Aftonbladet den 28 december skriver Daniel Suhonen att han vill se ”modigare och mer kraftfulla politiska förslag från vänster”. ”Överallt rycker ytterhögern på dörrvreden till regeringsbyggnaderna. Vad ska vi dra för lärdom? Vad ska vi göra?”. Hans förslag är: Kortare arbetstid, tandvården ska in i sjukvårdsförsäkringen, avskaffa svälten, stoppa kriget i Gaza, sätt ett tak på enskildas förmögenhet och inför en engångsskatt på superrika. – Om man inte tillhör högern, vilka är emot?

Han tycker vi skall skicka hem Israels ambassadör tills Israel slutar svälta ut civila i Gaza och eldupphör råder, vilket är ett rimligt krav med tanke på folkmordet som pågår.

Men ett krig han inte nämner när han vill stoppa ytterhögern är det krig som pågår mitt i Europa. Kriget i Ukraina! Ett krig som redan fått omfattande konsekvenser för det säkerhetspolitiska läget i Europa och bidrar till den ekonomiska nergången och politisk turbulens och som lett till att ytterhögern stärkts och att socialdemokratin håller på att utraderas. 

Vad beror denna politiska blindhet på? Jag utgår ifrån att det beror på att han i likhet med sin partiordförande Magdalena Andersson sålt sig helt till Nato/USA, att han accepterat att Sverige omfattar USA:s bild av kriget som nödvändigt, att Ryssland inte får segra – ty då kommer de att angripa ytterligare länder i Europa. Han tillhör med andra ord krigshökarna. 

Hur skall man kunna ha något hopp om ett bättre Sverige med en sådan socialdemokratisk ledare. De pengar som skickas till Ukraina för att hålla igång kriget gör att det blir mindre pengar över till välfärden. Stödet till krigsmateriel är den enda posten i regeringens budget som inte har något tak – enligt ekonomiministern Elisabeth Svantesson

Jag har inte sett att varken Daniel Shouonen eller andra ledande socialdemokrater protesterat mot detta.

Så hur skall man kunna ha förtroende för politiker och partier som med berått mod håller igång ett blodigt krig som ingen tror att Ukraina kan vinna?

Föregående artikelFixarnas lek med vårt öde
Nästa artikelNILS FUNCKE: NU INFÖRS DE NYA LAGARNA SOM BEGRÄNSAR YTTRANDEFRIHETEN
Jan Fredriksson
Började sitt arbetsliv som snickare. Läste vidare och studerade etnologi vid Lunds universitet, skrev doktorsavhandlingen "Politisk kultur och samhällsengagemang". Var redaktör för antologin "Vardagens politik" (Nordiska museet), "Folkhemmets sociala ingenjörer" (Carlssons förlag), "Att vinna med 96 procent" (Tankesmedjan Tiden) samt för ytterligare 35 olika dokumentationsprojekt.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.