Den 12 maj i år sände Vetenskapens värld ett entimmesreportage om hur de ökade sociala klyftorna påverkar samhället negativt. Det var ett alldeles lysande reportage, signerat reportern Jens Ergon, Vetenskapens Värld, SVT (Visas till 8 nov 2014). Programmet visade hur den förda politiken leder till att de rikare blir allt rikare och de fattiga relativt blir allt fattigare. När jag såg programmet noterade jag en tydlig systemkritik och många av de forskare som intervjuades i programmet såg med oro på hur skillnaderna mellan människor växer hela tiden. Varför skriver jag om detta? Jo, av det enkla skälet att jag vill uppmärksamma Stefan Jarls dokumentär Godheten. Den var enligt SVT:s ledning omöjlig att sända före valet i höst, eftersom den var för tendentiös och alltför “systemkritisk”.
Det har förts en livlig diskussion om varför SVT valde att inte sända Stefan Jarls dokumentär Godheten före valet. SVT hävdar att filmen var alltför ”systemkritisk”. Andra har hävdat att SVT:s agerande är ett hot mot ”yttrandefriheten”. Båda dessa argument betraktar jag som rena snömoset!
SVT har sällan vad jag vet förhindrat visningar av systemkritiska program. Sådana program har visats åtskilliga gånger i svensk publicservice-television genom åren. Det senaste exemplet var reportaget i Vetenskapens Värld som sändes den 12 maj.
Ingen har heller vad jag vet satt munkavel på Stefan Jarl. Filmen kan ses av vem som helst på Youtube och på andra ställen. Detta kan möjligen ses som ett hot mot Stefan Jarls upphovsrätt. Han skulle säkert ha lagstöd för att avlägsna filmen från portalen, vilket skulle göra att färre fick möjlighet att se filmen före valet.
Vad är det som gör Godheten osändbar?
Man bör således ställa sig frågan varför ett systemkritiskt reportage utan mankemang kan sändas i SVT på bästa sändningstid före valet, medan ett annat systemkritiskt reportage alltså är osändbart. Min uppfattning är att det är tre minuter i Godheten som gör den osändbar före valet. Om Stefan Jarl hade valt att klippa bort dessa tre minuter hade SVT utan vidare skickat ut dokumentären denna vår till landets licensbetalare – utan att reflektera närmare över detta. Det tre minuter långa avsnittet är varken särskilt vänster- eller högervridet. Det redovisar endast enkla fakta som var och en kan ta reda på själv. Avsnittet börjar ca 47 minuter in i filmen och avslutas ca tre minuter senare. Vad är det då som gör dessa tre minuter så osändbara? Låt mig förklara.
Här beskriver de två journalisterna Mikael Nyberg och Jacob Bursell hur ett antal av våra politiker efter avslutade politikerkarriärer har ingått förbund med storkapitalet. Det kan självklart sägas under förutsättning att det görs i allmänna ordalag. Här görs det dock med namns nämnande, vilket gör att den samlade effekten är förödande. De tre minuterna innehåller följande information:
- Anders Sundström, tidigare minister (s), sitter numera som vd i Swedbank.
- Klas Eklund, tidigare rådgivare åt Olof Palme och Kjell Olof Feldt, är sedan länge chefekonom på SEB.
- Thomas Bodström, tidigare justitieminister (s), blev styrelseledamot i friskolebolaget Pysslingen.
- Björn Rosengren, tidigare näringsminister (s), privatiserade Telia och blev sedan rådgivare åt Kinnevikgruppen som äger Tele 2.
- Jens Henriksson, tidigare statssekreterare (s) i finansdepartementet, blev vd för Stockholmsbörsen.
- Laila Freivalds, tidigare utrikesminister (s), numera styrelseledamot i investmentbolaget Öresund.
- Ulrica Messing, tidigare minister (s), numera styrelseledamot i Fastighetsbolaget Wallenstam.
- Göran Persson, tidigare finans- och statsminister (s), numera konsult åt JKL.
- Erik Åsbrink, tidigare finansminister (s), idag rådgivare åt Goldman & Sachs, en global investmentbank.
- Per Nuder, tidigare finansminister (s), idag rådgivare åt EQT och Albright Stonebridge Group och delägare i portföljbolaget Swede Gas. Samtidigt är han ledamot av den socialdemokratiska programkommissionen.
- Thomas Östros, tidigare minister och ekonomipolitisk talesman (s), numera vd för den svenska bankföreningen.
Allt detta är inga hemligheter för någon. Men när det presenteras så här koncentrerat och i ett systemkritiskt sammanhang, får budskapet en enorm sprängkraft. Uppräkningen av s-märkta politiker som efter karriären har sålt sig till storkapitalet, gör att människor som ser detta riskerar att börja tänka själva. En gammal lärdom är att man ska döma människor efter vad de gör, inte efter vad de säger.
Om denna information skulle presenteras strax innan valet i höst i Stefan Jarls lågmälda och humoristiska dokumentär, skulle det kunna få stor påverkan på väljaropinionen. Inte för att att filmen är ”vänstervriden” eller ”systemkritisk”, utan på grund av att den är baserad på fakta om verkligheten.
Verkligheten har alltid en tendens att överträffa dikten och den politiska retoriken.
Ett tidigare blogginlägg om Godheten
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Anders Sundström, Björn Rosengren, Godheten, Jacob Bursell, Jens Henriksson, Klas Eklund, Laila Freivalds, Mikael Nyberg, Stefan Jarl, Thomas Bodström, Ulrica Messing, Jens Ergon
” Politiker är som duvorna på torget,
först tar dom maten ur din hand och
sedan flyger dom upp i luften och
skiter dig i huvudet”
Dario Fo
Förrädarna kallar jag Sossarna enligt ovan som går kapitalets ärenden och tjänar multum! Bodström och Persson plus den snurrige Rosengren som inte vet om han befinner sig på en porrklubb i Bryssel på vår bekostnad eller i sin våning på Östermalm eller gods i Skåne!
Hela det Svenska samhället har krackelerat i sina grundvalar ett gäng Dummerjönsar utan verklighetsförankring styr Sverige tillbaka till 1800-talet och ännu längre bak! Finns det någon myndighet som fungerar?
En enkel Katrineholm är mer aktuell än någonsin!
Jag skall maila till tidningar och massmedia och rabbla upp namnen på förrädarna! Bodström t o m försvarar förrädare som sossen i Kungsbacka som förskingrade en kvarts miljard av våra skattepengar genom att köpa och sälja skolor! Han försvarade också sossen med hästsvansen Emanuel som förskingrade miljoner avsedda för flyktingbarn! Egyptierna – som avvisades påsatta blöjor och ögonbindlar – helt på uppdrag från USA!! FRA-lagen!!
Vi lever i Dårarnas Paradis!
Stort tack för detta inlägg, Bosse!
Du har förmodligen helt rätt i din analys.
Tack för detta vakna inlägg!
Visst är det så att verkligheten ofta överträffar dikten. Tänk på det nästa gång Ni avfärdar något som en ”konspirationsteori”.
Här kan den som ännu inte sett filmen se den helt gratis, utöver den scenen som lovordas ovan kolla Tommy Berggrens enkla fråga till en börsnisse.
Tack för vänliga ord om min lilla samhällsanalys. För nästan exakt fem år sedan gjorde jag en liknande spaning på min blogg Toxiska epistlar. Det var i samband med alla bonusskandaler som var på tapeten då. Det kanske några av er minns. Jag försökte intressera ett antal tidningar för mitt lilla scoop, men av någon anledning var ingen intresserad. Att sansat och sakligt berätta om hur arbetarrörelsens tiotaggare täljer guld i styrelsesvängen, bör man kanske hålla tyst om. För samhällsfridens skull.
Döm själva.
Tyckte Stefan Jarls film var jättebra men han gick aldrig till botten varför klyftorna ökat och ”finansindustrins” makt ökat.
1985 var Åsbrink en av de drivande för den kreditavreglering som ledde till den s k novemberrevolutionen. Journalisten Dan Josefsons gjorde en bra dokumentär om hur detta sedan ledde till bostadsbubblan som sprack i början av 90-talet (finns att se på youtube – sök efter ”novemberrevolutionen”). Bankerna har sedan dess expanderat enormt.
Vi har knappt några mynt och sedlar kvar längre i penningsystemet. Bara runt 3% av penningmängden är mynt och sedlar – resten, 97%, är i form av ”kontoinnehav” hos bankerna. Bankernas konton kan aldrig innehålla sedlar och mynt då de är bankens skuld till kontoinnehavarna (som banken kan betala genom att kunden gör uttag från t.ex bankomaten). Enligt en nyligen släppt rapport från Bank of England kan bankerna inte ens ”låna ut” till konton, då, citat (Sid 3):
“Bank deposits are simply a record of how much the bank itself owes its customers. So they are a liability of the bank, not an asset that could be lent out.” [Kontoinnehav är helt enkelt en sammanfattning av vad banken är skyldig sina kunder. De är en skuld banken har, inte en tillgång som kan lånas ut.]
Det är detta som det egentligen handlar om – för vem, av vem och på vilka villkor skapas pengarna i samhället. Tyvärr har nästintill alla politiker (oavsett färg) satt sig i bankernas knä. Vårt penningsystem är så genomruttet det kan bli och det är bankerna som skapat 97% av den genom skuldsättning och påhittad utlåning.
Utgivning av penningmängden är inte allmännyttig i Sverige och sköts av Riksbanken – den är privat banker som hittar på största delen genom skuldsättning genom kontopåhittning. Vi måste demokratisera penningsystemet och Riksbanken annars kommer allt sugas in i bankernas skuldslaveri.
[…] täten går 2000-talets vetenskap under ledning av Ingemar Ljungqvist och med Bo Zachrissons artiklar. Leif Lundberg och Kostdemokrati är en annan kämpe. Torbjörn Sassersson med en lång […]
Dario Fo var verkligen värd sitt nobelpris! Hans jämförelse mellan duvor och politiker är underbar.