De ensamkommande: Orkar vi se konsekvenserna av det som nu sker?

Afghanska flyktingpojkar på Medborgarplatsen i Stockholm [Foto: Metro]

Fick veta idag genom en kunnig advokat att Frankrike inte använder Dublinreglerna längre och skickar tillbaka ungdomar som fått avslag i Sverige. Orsaken är att Frankrike nu “har en särskild syn på Sverige och afghanska ärenden”.

Att mitt land skulle sjunka så lågt att andra EU-länder inte litar på oss i frågor om mänskliga rättigheter, det är en stor, stor sorg.

Någon tycker kanske att “gott så, låt Frankrike ta hand om problemet!” Men det är inte alls gott.

Det finns nu ett stort antal unga killar som flytt från Sverige till Frankrike och andra EU-länder, vilka tvingats offra år av sin tonårstid på sin väntan i Sverige och med stor möda lärt sig vårt språk och om vårt samhälle. Nu börjar de om igen med en ny process, nytt språk, nya försök att bygga ett liv.

Vågar vi möta dessa ungdomar om tio år om vi får möjligheten? De som var med om det allra värsta i hemlandet, de som gjorde en smärtsam resa till och sedan genom hela Europa, de som månad efter månad plågades i vårt asylsystem och sedan i ännu ett lands system. Vilka vuxna blir de som haft en sådan uppväxt och ungdom?

Alla vi som mötte dem 2015 överraskades av hur friska, nyfikna och samtidigt ödmjuka de var, välkomnande och entusiastiska att starta sina nya liv. Under de långa månader vi nu har levt med dem har vi sett blicken mörkna, axlarna sjunka, entusiasmen utbytt mot missmod.

Formellt har vi varken dödsstraff eller tortyr i Sverige. Hur har vi då kunnat tillåta ett så monstruöst system att utvecklas som mal sönder friska unga människor, kanske de allra starkaste ur sitt lands befolkning. De som kunde blivit vår fredsgåva till ett fattigt land ett evigt vänskapsband för den dag långt i framtiden då ljuset börjar tändas i Afghanistan.

Jag videochattar med killen som sitter i smutsen i Metron i Paris. Nyss var han så stolt över att ha kommit in på det gymnasieprogram han önskat sig i Göteborg. Hösten blev en lång nedåtgående spiral, hans ärende är inte avgjort i Sverige, men han orkar inte mer. Nu är kinderna tunna.

Om tio år, jag orkar inte tänka på det ansikte som kommer att möta mig om tio år.

Dela detta inlägg...
  • 2
  •  
  •  
  •  

  41 kommentarer for “De ensamkommande: Orkar vi se konsekvenserna av det som nu sker?

  1. 2018-02-27 kl. 10:13

    Tack, Lise Blomqvist, för en viktig rapport från verkligheten som motvikt till alla politiska deklarationer om att Sverige och det svenska samhället (alltså inte flyktingarna och de asylsökande!) behöver “andrum”. Det är ju människor det handlar om. Och om behovet av solidaritet och humanitet. Det framgår också av advokat Viktor Bankes bok Andrum (Norstedts 2017) som jag varmt rekommenderar.

  2. Hans Andersson
    2018-02-27 kl. 13:58

    Svenska försvarsmakten deltar som bekant i kriget i Afghanistan där de samverkar med USA. Bidrar till strömmen av flyktingar till vårt land.

    Håller med. Det är skamligt hur de ensamkommande ungdomarna hanterats av våra myndigheter. Har själv haft afganska elever i undervisning på högstadiet, varav några skickats tillbaka i samband med gymnasiet på ett omänskligt sätt. Många lärare som arbetar med ungdomarna mår mycket dåligt av de brutala avvisningarna.

    Bra och viktig artikel Lise B.

  3. 2018-02-27 kl. 16:27

    Och så frågar vi: “Var är de ensamkommande flyktingflickorna?” … varpå gissningsvis pinsam tystnad utbryter. Frågar man varför afghaner som är födda i Iran skall betraktas som flyktingar blir det väl ännu tystare. Om de dyker upp i Sverige bör de väl rimligen betraktas som migranter utan asylskäl, eller?

  4. Anders Persson
    2018-02-27 kl. 16:31

    Kanske bör vi omvädera vår bild av Sverige? som fredens, frihets och rättvisans stamort på jorden?

    En av mina kollegor när jag jobbade i utlandet var en stor, muskulös och ofta argsint irländare, uppvuxen i Dublins arbetardistrikt med ständiga gatuslagsmål. Ingen vekling alltså.

    En dag vid fikat skämtade jag något om “naiva och blåögda svenskar”. Tony, som han hette, tittade allvarligt på mig och sade:

    – De hårdaste människor jag någonsin mött har varit svenskar…

  5. Lise Blomqvist
    2018-02-28 kl. 0:54

    Hans A!
    Tack för intressanta synpunkter. Men vad gäller orsakerna till dagens flyktingströmmar har jag en annan åsikt. Det är inte krigshandlingar utan terror och ett ålderdomligt samhälle som tvingar människor att fly.

    Idag behärskar den USA-stödda regimen bara ca 60 procent av landet. 10 milj människor lever i områden helt eller delvis kontrollerade av talibanerna och IS.

    Talibanernas terror trotsar all beskrivning. Den fattiga och till stora delar illitterata befolkningen lever i skräck och värst utsatta är de unga pojkarna. De tvångsrekryters som barnsoldater, hjärntvättas, utsätts för systematiska sexuella övergrepp och används som självmordsbombare. Samtidigt pågår ålderdomliga släktfejder, lokala maktherrars organiserade förlustelser med unga pojkar samt stridigheter i samband med den omfattande odlingen och handeln med opium.

    USA:s krigföring riktar sig mot talibanerna och IS:s och bara i liten utsträckning tycks civilbefolkningen drabbas direkt av dessa strider.

  6. Lise Blomqvist
    2018-02-28 kl. 1:44

    Vem är pojken i inledningen av den här tråden, han som sitter i metron i Paris?

    Liksom de flesta av de pashtunska, tadjikiska och uzbekiska pojkarna i Sverige kommer han från en enkel by långt från de stora städerna. Familjen lever dels av jordbruk dels av att pappan arbetar som kock hos armén. En dag söker talibaner pappan på hans arbetsplats och han avrättas brutalt, men han har hunnit ringa och varsko familjen.

    Strax efter familjen fått budet kommer en stor grupp talibaner till hemmet och frågar efter pojken, de kräver att han ska följa med dem. Pojken har hunnit fly och som reaktion på detta skjuts äldsta systern ned mitt i köket. Pojken flyr till en släkting som hittar en smugglare.

    Migrationsverket anser inte att pojken är så intressant för talibanerna att de skulle söka efter honom. Efter två års brutal väntan får han avslag på sin asylansökan. Överklagan är inlämnad men pojken orkar inte mer utan ger sig iväg.

    Han studerade här men var också erbjuden fast jobb på Volvo.

  7. Knut Lindelöf
    2018-02-28 kl. 8:25

    Lise B!
    Dina motiv för att engagera dig för de afghanska pojkarna är hedervärda. Pojkarnas situation är i ordrätt mening hopplös.

    Men i detta fall liksom i många andra krigs- och konfliktområden sker övergreppen i ett större sammanhang. Talibanernas grymhet – liksom f ö de röda khmerernas på sin tid – uppstod i ett sammanhang med angreppskrig och allt vad som följer med det. Enda lösningen på sikt är att USA (och deras ombud) lämnar Syrien, Somalia, Afghanistan… i fred. Det kommer sedan att ta lång tid att läka alla sår efter åratal av krig och förräderi… Någon lösning på övergreppen mot pojkar (och andra) i Afghanistan finns inte med “hjälp av” västerländsk militär. Kan vi inte vara överens om det också?

  8. Hans Andersson
    2018-02-28 kl. 8:48

    Beklämmande att Migrationsverket skickar tillbaka en ung människa som studerar och är på väg mot en fast anställning.

    Känt är att talibanerna mördat återvändande ungdomar, vilka anses vara otrogna och allierade med västlandet. Enligt uppgift i media hittades en återvändare från Sverige mördad och bild publicerades av den döde, vars identitet bekräftas av föräldrar.

    Föräldrarna är helt övertygade att pojken mördats av talibaner.

    På en punkt vill jag korrigera dig, det krävs många civila dödsoffer till följd av USA:s bomber och artilleri. Troligen mer än terroristernas förluster i människoliv.

    Det exempel du berättar för oss är ett skamligt brott mot FN:regler och ett omänskligt agerande mot dessa utsatta ungdomar som flyr från ett helvetes elände.

  9. Bo Persson
    2018-02-28 kl. 9:22

    Lise B!
    Även om du har rätt så finns det också här en förhistoria. Alltså Afghanistan före det ryska Afghanistankriget. Det finns många böcker på svenska i vilka du kan läsa om Afghanistan före det kriget. Ta kontakt med Svenska Afghanistankommittén så kan du säkert få lästips.

  10. Bo Persson
    2018-02-28 kl. 11:03

    Lise B!
    För att förstå att det i asylfrågan kanske inte bara finns den humanitära aspekten rekommenderar jag dig att på “Missa inte” idag den 28 februari läsa artikeln “Så styrde nyliberalerna om Sveriges migrationspolitik” av Svante Nycander tidigare chefredaktör på Dagens Nyheter.

  11. 2018-02-28 kl. 11:52

    Knut L!
    Du medger, farbroderligt, att Lise Blomqvists motiv för att engagera sig för de afghanska ensamkommande ungdomarna är hedervärda. Men vill sedan ändå vända blicken bort från deras situation. Vi skall i stället se de större sammanhangen, skriver du, ta ställning mot USA:s och andra staters krig mot Afghanistan. Men det finns ju ingen motsättning i det! Självklart är det århundraden av västerländsk imperialism som gjort Afghanistan till det svårt sargade land det är idag. Självklart bör Sverige avsluta sin medverkan i USA:s krig. Men det Lise Blomqvist berättar om är hur detta krig slår mot enskilda individer.

    Och den första och främsta mänskliga rättigheten är ju “rätten till liv”. Pojken i metron i Paris som Lise berättar om har alltså, i egenskap av människa, rätt till liv. Att Sverige inte låter en sådan person stanna är upprörande, dessutom “ekonomiskt olönsamt”. Vi kan ju faktiskt inte, av demografiska skäl, klara vår framtida välfärd utan invandring.

  12. Knut Lindelöf
    2018-02-28 kl. 12:22

    Margareta Z!
    Först tycker du jag hycklar och vill “vända blicken bort från…”, sedan tycker du att “…det finns ju ingen motsättning i det!” Det hänger inte ihop. Flera perspktiv måste komma fram, Lise Blomqvists, ditt såväl som Ann Charlott Altstadts och Svante Nycanders.

  13. Lise Blomqvist
    2018-02-28 kl. 12:58

    Knut L, Hans A och Bo P!
    USA:s historia i Afghanistan är inte okänd för mig, jag är mycket kritisk, men utrymmet medger inte en beskrivning av den. Mitt fokus ligger på asylskälen för de asylsökande unga pojkar som nu skickas tillbaka eller flyr vidare från Sverige.? Ofta hänvisas till “allmänna säkerhetsläget”, jag vill visa att det är personliga hot och inte allmän oro eller slumpvisa bombningar som orsakar flykten. Jag har insyn i ett 15-tal fall, andra stödpersoner bekräftar bilden.

    Migrationsverket premierar nu avslagsbeslut och de kommer i en allt stridare ström. Advokater vittnar om att de ingenting kan göra, de körs över i migrationsdomstolarna.

    Jag följer flera internationella och afghanska medier. Där rapporteras dagligen om militära offer, de civila blir inte kända då ingen vågar eller kan anmäla dem.

    Ansedda Afghan Analysts Network skriver att brotten mot de civila i huvudsak består i “murder, rape, forced disappearance, attacks against civilians and pillage” (28 feb 2018), d v s brott som begås av talibaner och IS.

  14. Lise Blomqvist
    2018-02-28 kl. 14:53

    Bo P!
    Nycanders artikel tillför inte något. Jag har själv arbetat med flyktingfrågor i mer än femtio år och har kunnat iaktta alla turer. Sverige har undertecknat både Genevekonventionen och Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna, ändå är det sällan som flyktingarnas rätt blir huvudsak i debatten.

    Just nu sker flagranta rättsövergrepp av en iskall regering som slåss för röster i höstens val. Lögnaktigt talar man om massinvandring, medan sanningen är att siffrorna inte på många år varit så låga som nu.

    Med argument som “den som fått asylprövning och utvisningsbeslut ska lämna landet” och de brunblå tar gärna till sig det. Givetvis ska de som fått avslag i en rättssäker prövning inte vara kvar, men sanningen är att asylprövningen långt ifrån är rättssäker.

    För att förstå vad det handlar om behöver vi se de enskilda fallen. Pojken i Paris som jag skrev om har hundratals olycksbröder som en gång välkomnades med öppna armar, men som nu mals ned psykiskt av processen.

  15. 2018-02-28 kl. 15:39

    Knut L!
    Jag skrev inte att du hycklar. Jag skrev att även om det självklart finns orsaker till varför människor flyr, så måste vi se dessa människor som individer och som våra medmänniskor, inte som siffror och statistik. Alltså: BÅDE bekämpa krigen och de globala orättvisorna OCH försvara asylrätten och en humanitär flyktingpolitik!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.