De odemokratiska liberalerna

popper

Karl Popper

Vad var det Sven Melander sade “Brexit, vilket dj-la liv det blev om det….”? Utgången av valet har fått våra liberala ledarskribenter att gå upp i högvarv. Vad ska man göra med ett folk som inte vet sitt eget bästa? Kanske skulle man ge dem det råd Bertold Brecht gav de östtyska partipamparna efter missnöjesaktioner i Östberlin 1953:

– Välj er ett nytt folk!

Ty det förefinnes stora likheter mellan dagens liberaler och de kommunistiska partipamparna: tron på att de besitter en felfri politisk formel. När Muren föll 1989 hade visserligen en mängd av oss icke-liberaler insett ihåligheten i både det östtyska och andra föregivet “socialistiska” system, men nu med “kommunismens slut” tyckte sig liberalerna på något sätt ha fått “carte blanche” på att de haft rätt hela tiden: fri marknad, avreglering, globalisering etc etc. Äntligen hade Mänskligheten nått fram till Sanningen om det Perfekta Samhället. Dagens totalitära och dogmatiska attityder hittar man, paradoxalt nog, bland de sk. “liberalerna”.

Fult att “fria till folkliga opinioner”?
De som trilskas utmålas som “populister”, “extremister” eller allmänt okunniga. Genom att tillåtas deltaga i allmänna val anses dessa människor utgöra ett hot emot demokratin i ett öppet samhälle. I gårdagens underledare i UNT sammanfattas det mycket klart:

Demokratisk legitimitet uppnås inte bara genom att fria till folkliga opinioner eller ens genom att få flest röster i ett val. Lika viktigt är att den demokratiska processen håller måttet. Och det kan den bara göra i ett öppet samhälle.

Det sista är lite luddigt, i synnerhet som det ska förklara varför det jag fick lära mig i skolan, att “demokratisk legitimitet uppnås genom vem som får flest röster i ett val avspeglar folkliga opinioner”.

Men enligt UNT är det inte så enkelt. För att kvalificera sig som en röstberättigad medborgare “som håller måttet” bör man ha vissa kunskaper, till exempel ha läst den österrikisk-brittiske filosofen Karl Poppers bok The Open Society And It’s Enemies från 1945. Den översattes samma år till svenska Det öppna samhället och dess fiender, men det verkar inte vara lika fint i UNT:s ögon.

Vem var Karl Popper?
Karl Popper (1902-94) är en intressant filosof som blev populär efter kriget just därför att han kritiserade Marx. Att hans kritik också var bredare och innefattande bland annat psykoanalysen och många andra “mjuka” vetenskaper ansågs mindre viktigt. Poppers huvudkritik gällde vad som var “vetenskapligt sant”. Popper menade att man aldrig kan bevisa att en vetenskaplig hypotes är sann, bara om de är falsk. Hittar man ett enda fel i en teori, så faller den.

Med de kriterier som Popper satte upp råkade inte bara Marx och Freud illa ut utan också Kopernikus, Kepler och de flesta välkända och välrenommerade vetenskapsmän. Detta eftersom alla vetenskapliga satser och lagar, även de “hårda” matematiskt-naturvetenskapliga, är preliminära och föremål för ständiga omarbetningar. Inget är perfekt och faller därför för Poppers kritik.

I naturvetenskapliga kretsar är Popper speciellt populär i Storbritannien. Detta förklarar varför många av mina brittiska kollegor helst håller på med matematik och verkar sky fysik och kemi. Matematiken är ju alltid exakt, Pythagoras sats är ju lika sann i dag som på upphovsmannens tid i Antiken, men kan vi vara helt säkra på att Einstein och Bohr har haft 100% rätt?

Det finns mycket mer att säga om Popper, bland annat hans kontrovers med en annan vetenskapfilosof Thomas Kuhn (1922-96) som såg den vetenskapliga utvecklingen mera “språngvis”, inte så olikt den marxistiska modellen: hur perioder av kvantitativ vetenskaplig verksamhet plötsligt avlöses av en kvalitativ förändring, ett “paradigmskifte”.

Får jag vara med?
Förr i tiden måste man ha en viss förmögenhet eller inkomst för att få delta i allmänna val, nu verkar UNT förorda någon slags kunskapskontroll. Jag vet inte om mina kunskaper i Popper, Kuhn m fl i UNT:s ögon kvalificerar mig för att få delta i den “demokratiska processen”, att få se min röst tas på allvar och inte, med UNT:s ord, bidra till att göra valen till inte mer än “ett sätt att kanalisera tillfälliga folkopinioner”.

En sista suck: – Ack, om britterna röstat “rätt” så hade vi sluppit allt det här. Eller åtminstone som irländarna och danskarna, fått rösta omigen, när de inte röstade “rätt” första gången.

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  5 kommentarer for “De odemokratiska liberalerna

  1. 2016-08-12 kl. 9:57

    Några som verkligen trillar dit på Popper är ju liberalernas älsklingsteoretiker, de s.k. neoklassiska ekonomerna. Om detta skriver Erik Reinert mycket roande och mördande i sin uppsats The terrible simplifiers.

    Någon gång när jag blir pensionerad kanske jag översätter den till svenska.

  2. Martin Kullberg
    2016-08-13 kl. 4:58

    Liberaler satt och höll tummarna för en framgångsrik militärkupp i Turkiet bland annat. Det finns få med de s k “demokratiska värderingarna”, för nihilism är för de flesta ganska obehagligt. Deras tal om frihet och demokrati gäller bara de som håller med.

    Karl Popper är pseudovetenskapens förkämpe nummer ett. Vilken fråga som helst blev plötsligt vetenskaplig bara den uppfyllde kravet på falsifierbarhet. Vilken teori som helst skulle få plats i vetenskapen. Bacon var bara “religion”, som sysslade alldeles för mycket med observation och inordnande av all kunskap i en stringent massa. Med liberalismen blev teorin överordnad verkligheten, teorier behöver inte passa ihop med andra teorier.

    Man talade om falsifiering, men tillåter modellering där teorin slipas emot falsifierande observationer med mindre justeringar tills man har en modell som blivit falsifierad tusen gånger men fortfarande inte förkastats.

    Sannolikt är Kuhn det som händer när en vetenskapsfilosofi gått in i väggen, likt Poppers idéer. Karl Popper har dragit fram vid våra universitet och skapat anarki och degenerering inom snart samtliga vetenskapsgrenar. När situationen blir ohållbar, så kommer en period av tillnyktring, vilket kan vara de paradigmskiften som Kuhn tycker sig observera.

    Jag uppfattar en värld på väg emot ett paradigmskifte, eller en värld där det börjar bli alldeles nödvändigt. Vi har kriser inom hela stora branscher som kan spåras till en vetenskaplig kris inom vetenskapen som branschen baseras på, och den vetenskapliga krisen kan spåras till en vetenskapsfilosofisk kris i samhället. Modellering, iterativ falsifiering av modell och “ständiga förbättringar” har inte löst alla problemen och har inte omvandlats till påtagliga resultat i applicering av modellen i materiell verklighet.

    Men jag är rädd att det kommer bli värre innan det kan bli bättre, innan paradigmskiftet faktiskt sker.

    Popper är på dekis och med honom hela det liberala teoribygget.

  3. Bengt Svensson
    2016-08-14 kl. 9:00

    En teori är ju “sann”, tills mätinstrumenten har förbättrats så pass att den kan falsifieras.

    Newtons gravitationslag beskriver himlakropparnas rörelser tillräckligt bra för att Nasa skulle kunna skicka astronauter till Månen tut och retur.

    Men en del konstigheter i Merkurius bana runt solen kan den inte förutsäga. In träder Einstein med en bättre teori: Den allmänna relativitetsteorin.

    Självklart är de naturvetenskapliga lagarna approximationer, mycket goda sådana.

    När det sedan kommer till vetenskaper (eller “vetenskaper”?) som ekonomi, psykologi, m fl, där den mänskliga viljan är inblandad, är ju situationen helt annorlunda. Ekonomernas, eller varför inte “framtidsforskarnas” förutsägelser om framtiden falsifieras ju rutinmässigt, när framtiden dyker upp. Alltså är deras teorier “falska”.

    Det hindrar ju dock inte att de bidrar till det mänskliga vetandet om oss själva och vår omvärld.

  4. Anders Persson
    2016-08-15 kl. 12:10

    Följande exempel kan kanske belysa när Karl Popper hade en poäng, d v s kritik av “förklaringar” som är omöjliga att bekräfta eller motbevisa:

    När jag var i Finland nyligen inträffade en storm i Joensuu. Våra släktingar frågade vad de berodde på.

    Jag hade då kunnat svara att drivkraften i atmosfären är den olikartade uppvärmningen mellan tropikerna och polerna, mellan marknära skikt och högre luftlager. De hade kanske nickat och accepterat min förklaring.
    Men när det sedan inträffade en storm i Vanda och jag då, på förfrågan berättat att drivkraften i atmosfären är den olikartade uppvärmningen mellan tropikerna och polerna, mellan marknära skikt och högre luftlager, hade de kanske börjat dra öronen åt sig.

    Och när min svåger berättade om en farlig storm i Järvenpää skulle min förklaring att drivkraften i atmosfären är den olikartade uppvärmningen mellan tropikerna och polerna, mellan marknära skikt och högre luftlager, lett till protester.

    Dock min förklaring är helt riktig eftersom den anger b]huvudmotsättningen/b i atmosfären, mellan varmt och kallt i nord-syd och i vertikal led. Så den “förklarar” allt men ändå inte ett skvatt av dessa stormar i Joensuu, Vanda och Järvenpää. För det hade krävts speciella kunskaper om luftmasseförhållanderna, vad som utgjorde de meteorologiska b]huvudmotsättningarna/b just då på dessa platser – och det hade jag inte.

    På samma sätt utgör drivkraften i historien kampen mellan klasser, i nuvarande läger mellan proletärer och kapitalister, mellan kolonialfolk och imperialister. Men dessa b]huvudmotsättningar/b är till föga hjälp om vi vill förstå och förklara aktuella politiska konflikter både hemma och utomlands. För det krävs kunskaper om de aktuella politiska b]huvudmotsättningarna/b som kan gå “på tvären”, med delar av borgerligheten på “rätt” sida och delar av proletariatet, t.ex. “trasproletariatet” på “fel” sida.

  5. 2016-12-06 kl. 1:02

    Varför har Sverige drabbats av politisk hybris när vi samtidigt klarar av att bygga Globala företag? Jantelagen eller en inbyggd tro på att politiker vet vad de gör? De har blivit vår tids adel med ständigt fler förmåner under minskat ansvar, när får det sovande folket nog?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.