Jag lade för några dagar sedan in Svenssons blogg i min lista nere till höger på startsidan ”Läsvärt på nätet”. Idag kommer en Svensson-artikel som utgår från hans eget neurotiska förhållande till maoisterna på 70-talet. Han ger i sammanhanget min sajt beröm både innehållsmässigt, språkligt och nyhetsmässigt. Det tackar jag för. Att han sedan sopar in mig bland dessa hans 70-talsfiender tar jag med ro. Människor är ju läskunniga.

Vill också påminna om att denna ”vänsterkritik” inte är ny. Så här lät det i april för snart ett år sedan.

Trots allt verkar Svensson också vara en sympatisk person, men det hör ju inte hit och mycket bra framkommer också på hans blogg.

Föregående artikelTRUMPS RÖDA LINJE
Nästa artikelREVOLTEN 1968: ALLT TYCKTES MÖJLIGT
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

7 KOMMENTARER

  1. Jag läste hans uppkastning för en stund sedan :-). Undrar vad han räknar med att uppnå? Nåväl, han blockade mig på sin blogg för flera år sedan (trots att jag inte varit otrevlig), men någon annan kanske kan skriva och fråga?

  2. Svensson m fl anklagar denna sajt, Rommelsjö, Steigan m fl (varför har han utelämnat Stefan Lindgren?) för att ”stödja Assad”. Spontant skulle man vilja protestera. Men, Svensson har rätt, dessa sajter ”stödjer” faktiskt Assad, d v s ser helst att han fortsätter att vara statschef i Syrien. Hur kan jag mena detta?

    Ta Libyenkriget. Jag tror alla, inklusive Svensson & Co, anser att det var ett orättfärdigt imperialistiskt angrepp av USA, NATO och EU.

    Anser vi det, innebär det att vårt val vore ett Libyen där Gaddaffi fortsätter att vara statschef, d v s vi skulle ha stött honom i den rollen. Ty det fanns ingen alternativ trovärdig ledare.

    Samma med Saddam Hussein 2003. Kriget var en katastrof för det irakiska folket. Bäst hade varit, tycker inte bara ”vi” utan många, många andra, att det aldrig ägt rum, d v s att Saddam fortsatt att vara statschef. Återigen innebär detta konkret, vad vi än tycker om Saddam, att vi stödde honom. Det fanns ju ingen alternativ, trovärdig ledare.

  3. Anders Persson!
    Ja jag tror att du har rätt och det blir iallafall en oundviklig följd av att man går emot USA:s försök att slå sönder stora delar av arabvärlden.

    Alternativet att undvika att kritisera USA: blodiga aggression bara för att Assad, Gaddaffi och Hussein inte motsvarar våra egna idealbilder av hur en regim skall se ut är att lämna över hela spelbrädet till motståndaren.

    Samma sak blir det ju i frågan om Ryssland. Putin kan kritiseras för väldigt mycket, men hans land är utsatt för en offensiv inringning av USA och Nato.

    Våra egna högerspöken, inklusive sossarna hakar på kampanjen mot Ryssland, antagligen för att med den hotbilden i bakfickan kunna plocka bort delar av dom Svenska demokratiska rättigheterna.
    För mig blir det en självklarhet att gå emot både krigshetsen mot Ryssland och den Svenska höger/sosse kampanjen och då blir ju det oundvikligen en form av stöd till Putin.

    Svenssons position blir nog en aning idealistisk i sin renlärighet tror jag.

  4. Anders Å och Anders P!
    Jag tycker nog ändå att det räcker med den folkrättsliga motiveringen. Alltså att stater inte ska blanda sig i andra staters inre angelägenheter. Man skall inte ge de imperialistiska propagandisterna några onödiga favörer.

  5. ”Jag tycker nog ändå att det räcker med den folkrättsliga motiveringen. Alltså att stater inte ska blanda sig i andra staters inre angelägenheter.”

    Just så och det gäller även Ryssland, en folkrättsvidrig annektering av Krim, infiltration i den suveräna och av folkrätten skyddade staten Ukrainas östra delar, intervention i Georgien, bombning av civila i Syrien.

    Att upprätthålla folkrätten gäller lika mycket Ryssland som USA. För den som vill stå upp för solidaritet och mänskliga rättigheter har folkrätten samma värde alldeles oavsett om den utmanas av Ryssland eller USA. Det är fullständigt ofattbart att någon som uppfattar sig som vänster kan påstå något annat.

  6. Johan Erlandsson!
    Annekteringen av Krim var ett formellt folkrättsbrott, men ett mycket fredligt sådant. Krossandet av Irak var en blodig invasion som slog sönder hela landet. Att jämställa dom båda, eller ännu värre som galningen Hultqvist, tydligen anse att Krim var så mycket värre än Irak så man måste förbättra sitt samarbete med USA, är inget mindre än hjärnblödning.

    Att skriva som du gör kan enbart legitimera det perversa samarbetet med den mest mordiska, destruktiva och hänsynslösa kraften i dagens värld.

    Det är som att först jämställa en snattare med en mördare och sedan ge snattaren hårdare straff, samtidigt som man bjuder hem mördaren på middag.

    Folkrätten har OLIKA värde, om man får sina barn sprängda i bitar av en bomb, eller om man lär dom prata ryska så som man alltid har gjort.

    Perspektiv på tillvaron är en bra sak att tillägna sig Johan.

  7. Johan E!
    Stormakterna bryr sig inte om hur man i olika tidningar och på olika sajter runt om i världen reagerar på deras folkrättsbrott. Det intressanta för dem är hur regeringarna runt om i världen reagerar. Och hur det idag är i Sverige känner vi ju till.

    När Ryssland begår folkrättsbrott så är det idag för svenska regeringar ett argument för att knyta Sverige allt närmare USA. Men om det är USA som gör det, så är det helt OK.
    Hur trovärdig blir vår alliansfrihet med den politiken?

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.