Hur ser ungdomar på politik idag? Varför är ungdomar så ointresserade? Har partierna tappat sina visioner? Mario Bergbäck, som är under 50, försöker svara på dessa svåra frågor i denna andra artikel i en serie på tre.
När debatt över generationsklyftan om svåra och viktiga frågor som demokratins dekadens tystas eller ignoreras, får det mig att tänka på trånga åsiktskorridorer och auktoritära regimer. Orwells ande svävar över moderna ”tankepoliser” som effektivt utövar tankekontroll vilket kan ta sig uttryck på olika sätt. Allt från så kallade faktagranskare på sociala medier till personpåhopp där etiketterna landsförrädare eller antisemit används på människor som vågar problematisera verkligheten.
I Orwells roman 1984 styrs landet Oceanien av ledaren Storebror som har parollen: ”Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden, den som kontrollerar nuet kontrollerar det förflutna.” Ledande partiet bygger även sin politik på en ny logik som bl a innebär att ”krig är fred” och de som motsätter sig utsätts för massivt hat.
De som haft modet att lyfta fram fredsperspektivet i Ukrainakriget har ofta bemötts med hatiska personangrepp, kallats landsförrädare och tvingats på budskapet att ”Ukraina kan vinna bara kriget fortgår”. Efter enorma förluster har nu Zelensky ställt en förfrågan till Schweiz att hålla i en internationell fredskonferens.
När 26.000 civila palestinier varav hälften är barn mördats av Israels apartheidregim då upprepas att krig är nödvändigt för att få fred. Knappt något alls om apartheidpolitiken, brotten mot folkrätt, mänskliga rättigheter eller fredsorienterade lösningar. För de som har modet att avvika väntar påhopp och etiketter som antisemit eller Hamaskramare.
Dessutom har vänsterblockets avideologisering för att locka centern, och politiken ersatts av marknaden som problemlösare, vilket bidragit till ungdomars längtan efter alternativa förändringsaktörer. Människor är marinerade i individualiserad valfrihet och kognitiva strategier som ”det jag inte kan påverka ska jag inte tänka på”. Det genomsyrar i hög grad individers livsstil och är sammankopplat med hyperkommersialism där ”förändring av samhället” sker genom aktiva konsumtionsval.
Röstar du (s) men är orolig för global uppvärmning kan du välja mellan olika veganska eller vegetariska maträtter eller skänka pengar till miljöorganisationer. Istället för att gå ut på gator och torg för att demonstrera mot Israels folkmord och visa solidaritet med det palestinska folket finns individuell valfrihet att skänka valfri summa till den biståndsorganisation i Gaza du anser vara mest lämpad.
Istället för gåvor brukar ett populärt alternativ vara att följa och stötta politiska influensers. I en allt mer digitaliserad värld konsumerar framförallt yngre människor nyheter och underhållning via sociala medier. Tik Tok som revolutionerat den digitala upplevelsen med korta videoklipp har över en miljard användare. Idag är det betydligt enklare att sympatisera med en politiskt aktiv influenser som ofta syns på sociala medier och både interagerar med och förser människor med åsikter.
Traditionellt sett har riksdagsdebatter, artiklar i de större dagstidningarna, en och annan TV-intervju vanligtvis i SVT varit mediestrategin för politiker. Partier riskerar tappa kontakten med framförallt yngre människor om de låter politiska influensers ha tolkningsföreträde gällande vad partierna faktiskt står för. Om Olof Palme var en föregångare när han testade nya politiska idéer och formuleringar på flaket i Almedalen, borde dagens politiker göra samma sak fast på sociala medier. Möjligen hänger det ihop med att politiker idag har blivit ett yrke, medan det tidigare var förknippat med livsavgörande kamp och genomgripande förändringar av samhället.
Palmeismens ”våga förändra världen”-attityd har skalats ner till ”du har valfrihet till vilken kommersiell förändringsaktör som ska förändra åt dig”. I världens kanske bästa land Sverige, är olyckligtvis partier mer sällan förändringsaktörer och därför väljer inte den yngre generationen att engagera sig. I en allt mer kapitalistisk värld finns dessutom betydligt roligare karriärval än politikeryrket som präglas av hot, hat och svagt förändringsmandat.
Sällan talar politiker om visionen för hur samhället ska hänga ihop och den yngre generationen ser i allt högre grad varandra som motståndare istället för medmänniskor. Ständig kamp om de bästa jobben, bostäderna och annat materialistiskt vilket enligt nyliberalismens måttstock resulterar i status och toppositioner i den kapitalistiska hierarkin. Idag är vi kunder och konkurrenter på olika marknader, istället för medborgare i ett samhälle. Bra affärer utifrån egoistiska preferenser är överordnat att kollektivet tillsammans kämpar inom ramen för ett samhälle mot gemensamma mål.
Förutom partier och influensers har skolan varit en viktig fostringsinstitution som format yngre generationer på olika sätt, framförallt att aktivt delta i demokratin. Livslångt lärande och bildningsidealet har länge varit en grundbult i samhällsbygget Sverige. Från och med 1990-talet förändrades skolan successivt och idag har aktiebolagsdrivna friskolor kommit att förändra synen på både skolbarn och sättet att driva skolor. I del tre fortsätter diskussionen om yngre människors vägval i ett ständigt föränderligt samhälle och om skolans roll i framtidens Sverige.
Ett troligt missförstånd av Mario B! Jag skrev: ”Det är ointressant för intellektuell analys, vad hatiska motståndare säger.” Då syftade jag bara på, att det är ointressant, vad vissa personer i stora massmedia säger föraktfullt. Det var icke ”feedback” till någon i den goda debatten på lindelof.nu. Jag säger detta för sig, och återkommer.
Arne N!
Tomgången fortsätter.
Du lyckas hitta ett icke existerande syfte från min sida att legitimera Rysslands invasion i Ukraina och du lyckas hitta ett icke existerande syfte från rysk sida att skapa ett imperium genom att invadera Ukraina.
Tillgängliga fakta säger att Rysslands invasion triggats av USA:s provokationer och Natos militära expansion, men det ser du inte.
Att jag vid upprepade tillfällen fördömt Rysslands invasion ser du visst inte heller.
Dagens debatter präglas ofta av idiotiska tillmälen, som att alla som vill ha fred i Ukraina är Putinkramare och att alla som vill ha fred i Palestina är antisemiter. Nu föll även du in den kören.
Frånvaro av sakliga bevis brukar vara orsaken till den debattstilen. Vad jag kan se är det problemet även här. Du lyckas trots ett antal spaltmeter av kommentarer inte leda i bevis varken att Ryssland agerar imperialistiskt i Ukraina eller att jag skulle sträva efter att legitimera invasionen.
Anders Å!
Med anledning av din kommentar 2024-02-06 På 15:39. Jag delar din bedömning då du skriver:
”Dagens debatter präglas ofta av idiotiska tillmälen”.
Du skriver vidare:
”Du lyckas hitta ett icke existerande syfte från min sida att legitimera Rysslands invasion i Ukraina”.
Jag tror dig på ditt ord: att du inte har haft något syfte att ”legitimera Rysslands invasion i Ukraina”. Anledningen till min formulering var att jag ansåg att ”resultatet” av dina formuleringar bidrog till ”att legitimera Rysslands invasion i Ukraina” och att detta var ditt ”syfte”. Jag hade fel då jag antog att du var medveten om resultatet av ditt sätt skriva.
Därmed har vi kommit till vägs ände i denna diskussion och det är bara att konstatera att vi är oeniga kring två väsentliga frågor:
• vad är imperialism?
• vad är den grundläggande anledningen till Rysslands anfall på Ukraina?
Denna oenighet får vi leva vidare med!
Arne N skrev: ”Därmed har vi kommit till vägs ände i denna diskussion”. Inte riktigt. Anders Å skrev ”Imperialism är en strävan hos vissa stater eller nationer att bilda imperier som omfattar områden av främmande folkslag och nationer.” Det gav upphov till denna fråga, som icke besvarats:
Anders Å!
Ryssland införlivar de icke-ryska Abchazien och Sydossetien i sin sfär. Alltså för Ryssland en imperialistisk politik enligt din senaste definition.
Jan Arvid G!
Utan att vara expert på Georgiens historia så hände väl ungefär samma sak där som när Kosovo erkändes som självständig stat av väst.
Abchazien och Sydossetien ville bli fria från Georgien och Ryssland erkände dom.
Även om den del här närmast desperat vill få Ryssland stämplat som imperialistiskt så verkar det högst osannolikt att dessa händelser i tidigare Sovjetstater skulle vara ett utslag av rysk imperialism.
Hoppas att inte ditt svar blir någon saga om ett påstått ryskt angrepp på Georgien. Enligt självaste EU var det Georgien som startade det kriget.
Anders Å!
Du trasslar in dig mer och mer. Att Kosovo lösrycktes från Serbien, det kan vi väl enas om, att det var västlig imperialism? Om Abchazien och Sydossetien var ”ungefär samma sak”, då vore det ju rysk imperialism? Eller hur?
Att det finns grupper inom erkända suveräna stater som ”vill bli fria” är ju vanligt. Om stormakter utnyttjar det, då blir det imperialism.
Du förefaller tycka, att det är i sin ordning, att Abchazien och Sydossetien lösrycktes från Georgien. Priset, som du är beredd att betala för att urskulda Ryssland, tycks vara att du inte invänder mot västmakternas politik mot Serbien i Kosovo.
Om främmande makt uppmuntrar medlemmar av inom Ryska federationen boende folkslag att kämpa för att ”bli fria”, skulle du åse det med samma jämnmod?
Jan Arvid G!
Tja, kanske jag skulle skrivit ”nästan” samma sak för att inte ge dig ett halmstrå för att driva din kampanj om att äntligen få kalla Ryssland för imperialistiskt vidare.
Nästan, då menande att både Ryssland och väst bröt emot folkrätten för att hävda sina intressen, men att bevekelsegrunderna i övrigt med största sannolikhet var helt olika.
Att Nato pratade om att inlemma både Ukraina och Georgien i sin krigsorganisation borde inte vara okänt för dig, även om det kanske inte passar din agenda.
Oredan som uppstod efter Sovjetunionens fall skapade stora möjligheter för USA/Nato att konspirera i dom nya staterna längs Rysslands gränser. Vi vet från den ökända Wolfowitzdoktrinen att USA:s syfte var att aldrig tillåta någon ny konkurrerande stormakt att växa upp i öst. Att inringa Ryssland med amerikanska baser och skapa instabilitet i dess gränsområden var därför av stor vikt för imperialisterna.
Ett synnerligen rimligt antagande är att USA:s konspirerande längs Rysslands gränser är den direkta anledningen till alla dom konflikter som uppstått där, Ukraina inräknad.
Att som du och andra försöka lura i oss att både USA och Ryssland är lika imperialistiska är att aktivt försöka dölja den verkliga imperialismens agerande och avsikter. Västvärldens stater behöver då inte skämmas för att gå med i Nato eller för att delta i Natos krig. Om båda sidor är imperialister så är det ju helt OK att välja den av dom som vi har mest gemensamma affärer med.
Detta är ett lömskt bedrägeri i den verkliga imperialismens tjänst som hederliga människor behöver avslöja.
Anders Å!
Varför inte införa denna definition:
”Imperialism definieras som Förenta staternas utrikespolitik.”
Det vore enklast så.
Jan Arvid G!
Jag måste erkänna att jag blev förtjust, piggnade till, då jag tog del av din definition av imperialism 2024-02-08 På 10:40:
”Imperialism definieras som Förenta staternas utrikespolitik.”
Med detta som utgångspunkt tar jag mig friheten att definiera termen anti-imperialism. Anti betyder ju emot. Således borde anti-imperialism betyda att man är emot ”Förenta staternas utrikespolitik”. Vad sägs om följande definition: ”Alla åtgärder som går emot Förenta staternas utrikespolitik och/eller försvagar Förenta staterna är anti-imperialism.”
Fördelarna med dessa två definitioner, imperialism och anti-imperialism, är flera och betydande:
• Vi slipper se att dagens värld kännetecknas av en kamp mellan flera stormakter som strävar efter att bevara respektive omfördela befintliga intressesfärer
• Vi kan nöja oss med att enbart se västlig imperialism. All annan imperialism existerar ju inte rent definitionsmässigt.
• Vi behöver inte bekymra oss om staters oberoende, suveränitet och territoriella integritet eftersom detta kan komma i motsättning till den anti-imperialistiska kampen
• Vi behöver inte bekymra oss om folkrätten eftersom detta kan komma i motsättning till den anti-imperialistiska kampen
• Vi kan slå fast att Ryska Federationens speciella militära operation i Ukraina är anti-imperialistisk till sin natur eftersom den försvagar Förenta staterna
Jag vet ett annat sätt att analysera verkligheten än Arne N:s och Jan Arvid G:s barnsligheter.
Man kan utgå från verkligheten. Från fakta vi kan observera och sätta in i ett relevant sammanhang.
Dessvärre tycks dessa herrar ha förlorat förmågan att göra en konkret analys av en konkret verklighet. Antagligen är det resultatet av att man börjar med att slå fast vad man vill ha för svar och sedan försöker anpassa verkligheten till sin felaktiga teori.
Arne N!
Vi må skämta, men ”Imperialism definieras som Förenta staternas utrikespolitik” har på allvar blivit den operativa definitionen av imperialism för bland annat Folket i Bild/Kulturfront. Föreningens paroll ”anti-imperialism” har alltså fått den outtalade arbetsdefinition som du formulerade. Jag skall skriva en medlemsmotion om detta. Jag hoppas att jag hinner till Sverige i tid för FiB/K:s stämma; jag sitter nu i Guugu Yimithirr.
Mario B!
I dagens Text-TV kan man läsa att vi riskerar en kollaps av havsströmmarna enligt en studie av Science Advances. Säger den Nederländska klimatforskaren René van Westen till nyhetsbyrån AP.
Systemet, AMOC, omfattar bl a Golfströmmen som värmer upp Skandinavien. AMOC har försvagats med 15 % sedan 1950. Enligt studien kan en kollaps sänka temperaturen med mellan 12-15 grader i Europa.
Detta vänder ju upp och ner på alla varningar om höjningen av temperaturen med 1 eller 2 grader.