I Sverige finns en liten, isolerad vänster, till vänster om vänsterpartiet, som ser kampen mot Förenta staternas imperialism som huvudfrågan. Den vänstern har inga massmedier, men småmedier som Folket i Bild/Kulturfront, lindelof.nu och 8 dagar. Journalistiken i dessa småmedier är dålig. Nord Stream-sprängningen är ett exempel på det.

Eftersom alla känner alla, och samarbetar, i denna vänsterskara, omnämner jag fortsättningsvis ”vänsterjournalistiken” som ett gruppbegrepp. Deras resurser räcker inte till grävande journalistik, men jag använder ordet ”journalistik” i vid mening: att skribenter sammanställer och analyserar tillgängliga källor, utan att skaffa fram ny, tidigare opublicerad information. I den meningen bedriver även jag ”journalistik” i lindelof.nu, liksom alla regelbundna bidragsgivare.

Innan jag fortsätter är en positionsbestämning nödvändig. Jag tror inte västliga statsledningar om gott. Jag söker sanning och rimliga bedömningar. När en välmeriterad journalist som Seymour Hersh skriver, att centrala källor ger honom information, är mitt första antagande, att sannolikheten är stor, att uppgifterna är riktiga.

Men när jag läste Seymour Hershs första text om Nord Stream såg jag konstigheter. Dels små sådana, som att Nord Stream 1 och 2  ”ran side by side […] from two different ports in northeastern Russia near the Estonian border”, dels större konstigheter. Mina egna och andra skribenters invändningar mot Seymour H har jag skrivit ner, eller länkat till, i kommentarer här, här och här. De invändningar mot SH, som andra än jag formulerat, består till stor del av att dessa granskare med öppna källor (open source) vill visa att fartygs och flygplans positioner och tillgänglighet inte stämmer med SH:s story.

En tredje typ av information är den omfattande massmediajournalistiken om att Nord Stream kan ha sprängts av en ganska liten och lätt utrustad sabotagestyrka på ukrainskt uppdrag. Till exempel har en forskargrupp med bland andra universitetslektorn i seismologi Björn Lund kommit fram till att 50 kilogram, kanske ner mot 25 kg, kan ha räckt.

I vänsterjournalistiken förtigs eller avvisas invändningar utan argument. Jag har visat, att där finns ett stort inslag av ”förvirrad, arrogant föredetting” i SH:s skriftställeri. Men FiB/K publicerar en dålig artikel (nummer 6–7) av PeO Österholm, där faktumet om SH:s uppenbara konstighet förtigs. Det är inkompetent.

Nu måste jag vara tydlig, eftersom skribenterna i lindelof.nu övertolkar mina invändningar mot deras anti-statunitensiska linje som tecken på att jag stöder imperialism. Opinionsjournalistik skall upplysa läsaren, även om skribenten har en egen linje. Ni vänsterjournalister behöver inte taga intryck av vad jag skriver, men för läsarnas skull, skulle ni kunna skriva så här: ”Jan Arvid Götessons försök att misskreditera Seymour H är inte träffande, eftersom …”. Ni skulle kunna skriva: ”Open source-skribenternas invändningar mot SH:s teser ser bestickande ut, men som SH har påpekat, har open source-kartläggning dessa begränsningar …” Vänsterjournalistiken skulle kunna bemöta den världsomspännande publiciteten om ukrainsk inblandning och en privat sabotagegrupp, med att förklara skälen varför tesen inte kan stämma, och vilka belägg som finns för konspiratorisk västlig desinformation.

Men nej; i vänsterjournalistiken är det sammanhållning, inbördes hejarop och argument by assertion som gäller (vi saknar ett bra ord för ”assertion” på svenska).

Jag vill vara tydlig igen. Jag talar inte emot era övertygelser. Men om det skulle vara så, att mina utredningar kan sägas ha minskat sannolikheten för att SH:s beskrivning är riktig från 99 procent till 85 procent, då borde det omnämnas, eftersom 15 procents osäkerhet är stor; den skulle leda till frikännande i ett brottmål. Men vänsterjournalistiken har ingen granskning av sina egna teser. En huvudansvarig för detta sakernas tillstånd är vår berömvärde redaktör Knut L.

Ett huvuddrag i KL:s och övriga vänsterjournalisters skriftställeri är att allt, som går i ungefär rätt riktning är bra, som om den ansamlade högens bruttovikt vore avgörande, inte detaljgranskning och detaljanalys. En intressant fråga för dem att kommentera vore, att SH:s story är så detaljerad, och SH gör anspråk på så goda källor, så att storyn rimligen är antingen helt rätt, eller fnosk. Den saken diskuteras inte.

Vänsterjournalisterna överser med intellektuella brister hos dem som tycker rätt. Det är relevant, att jag kan bevisa, att SH och Ola Tunander har potentialen för konspirationsteoretiskt tänkande i sina psykologier. De kan förstås ha rätt om vissa fakta och analyser, men vänsterjournalisterna tycker inte ens, att skribenters uppenbara tokigheter på ett område föranleder ökad försiktighet vid läsningen av deras alster i andra ämnen.

Föregående artikelHur jag förstod att ett ”socialt kreditsystem” är nära. Intryck från ett väckelsemöte om hållbarhet
Nästa artikelDags att se totalitarismen i vitögat

7 KOMMENTARER

  1. Jan Arvid G har rätt i att det finns en liten grupp med rötter i 70-talsvänstern till vänster om vänsterpartiet, som lindelof.nu är en liten del av. Kanske är det som han påstår t o m så att denna lilla grupp ”ser kampen mot Förenta staternas imperialism som huvudfrågan”. Åtminstone är det så för min del, vilket på intet sätt gör mig till varken anhängare av Ryska Federation eller Putinbeundrare.

    Nå, denna min inställning grundar sig inte i 70-talsnostalgi, utan i min bedömning av faktiska nutida förhållanden i Sverige och världen. Världens ekonomiska centrum håller på att flyttas från Västvärlden (med USA i spetsen) till resten av världen, som i snart två sekel med enorma offer tvingats underordna sig västvärldens suveränitet ekonomiskt militärt. Förändringen är en oundviklig process som skaver där dessa två tektoniska block möts. Men till skillnad från plattorna i jordskorpan är dessa ekonomiska block produkter av mänsklig aktivitet, så de går att påverka, om än ej att stoppa.

    Ukrainakriget är en följd av detta giganternas möte, som minst sagt skaver.

    Mot denna fond ser jag på det som händer runt omkring oss, och visst påverkar det mitt sätt att se även på sådant utan direkt koppling till det stora skeendet. Kanske jag ibland slarvar med att kolla alla detaljer eftersom det stora mönstret verkar stämma. Därför är det bra med en noggrann faktakollare och revisor som Jan Arvid G här på lindelof.nu.

    Jan Arvid G ser på världen på ett annat sätt. Och det är han inte ensam om. Han har opinionen på sin sida. Det är vi småskuttar som är avvikare. Jan Arvid G:s syn skiljer sig säkert från andras inom majoriteten, bl a t ex genom att avfärda risken för ett atomkrig som skrämseltaktik (ej ordagrant, utan en kortfattade tolkning).

    Han ser oss småskruttar som ”en liten, isolerad vänster” och det vi sysslar med som ”vänsterjournalistik”. Ja, vi är små och relativt obetydliga, men inte helt ändå. Och visst kan man säga att vi sysslar med en slags av journalistik. lindelof.nu t ex lyder under YGL. Jag tror inte heller längre att det är någon större poäng med att försöka urskilja vad som är höger eller vänster i den här diskussionen. Därför är det knappast meningsfullt att tala om höger- eller ”vänsterjournalistik”. Obetydliga, javisst, men vi skapar i alla fall lite irritation i gränssnittet mellan de som ser Ukrainakriget som en kamp mellan ”det goda och det onda” (demokrati och autokrati) och de som ser det som jag beskrivit ovan.

    Vad gäller Nord Stream kan varken Jan Arvid G eller jag avgöra vad som är ”vetenskapligt korrekt” om sprängningar av gasledningar av stål och betong på stora djup. Vi gör olika bedömningar som baseras på politiska förhållanden. Jan Arvid G väljer en artikel i den USA-partiska tidningen Expressen som lyfter fram ”polska segelbåtslinjen” för att säga emot min politiska bedömning. Men, att president Joe Biden lovade eliminera gasledningarna om… väger trots detta blytungt i min bedömning. Och då är vi tillbaka på ruta 1 igen.

    Jan Arvid G:s omsorger om denna lilla webbtidnings möjligheter att nå fler läsare genom att vara mer noga med fakta ligger det antagligen en del i. Men fakta är inte alltid fakta, som vi vet, vilket gör saken precis så komplicerad som den är i fallet Nord Stream.

    Min ambition koncentreras allt mer på att jag och andra ska få föra fram vår mening i samtal och resonemang utan att avfärdas som ryssvänner, putinister, konspirationsteoretiker, landsförrädare eller förklädda högerextremister. Utrymmet för sådan kritik krymper hela tiden. Jag vill här påminna om artiklarna ”FOI-rapporten ’Rutten demokrati…'” och ”I trollfabrikernas tid”. Utan tolerans i detta avseende från myndigheter och enskilda är samhället mycket illa ute. Informationsfrihet och att få säga sin mening är ju demokratins essens. I detta utgår jag ifrån att Jan Arvid G och jag är överens.

  2. Intressant text, Jan Arvid.
    Men kanske inte riktigt på det sätt du tror! Allt du skriver handlar om Seymour Hersh. Med en liten släng mot Ola Tunander i slutklämmen. Ännu har jag inte läst en enda av deras texter i den här frågan. Ändå har jag en bergfast övertygelse om ansvaret för sprängningen. Och den pekar klart och tydligt ut USA:s ansvar.

    Det kan visst vara intressant att lägga fast hur det hela gick till. Nu när manusstrejken är slut och även skådespelarstrejken tydligen snart också kan det ju t o m gå att göra pengar på det i den stora drömfabriken i södra Hollywood. Men i det stora hela är det ju mycket viktigare att ha klarhet i det politiska och faktiska ANSVARET för det som hänt. Och det är fullt klarlagt nu med ett stolt och förnöjt erkännande.

    Vi måste rikta in oss på huvudfrågan att stoppa krigshandlingarna för det ukrainska folkets skull; och för dess omedelbara välfärd.

  3. Angående journalistik så håller jag just nu på att översätta Udo Ulfkottes bok Gekaufte Journalisten: Wie Politiker, Geheimdienste und Hochfinanz Deutschlands Massenmedien lenken från 2014 till svenska.

    För några år sedan köpte jag en dålig engelsk översättning Presstitutes: Embedded in the Pay of the CIA som jag bara orkade läsa till hälften. Men boken var väldigt intressant. Dessutom kunde man via länkar i fotnötter få inblick i tysk medieforskning som är på en helt annan nivå än dess svenska avart, vars enda syfte är att styrka svenska etablissemangsmediers trovärdighet.

    Jag har redan nu kommit så långt att det bara återstår omkring 500 små fotnötter att översätta samt lite finlir. Jag har heller inte korrekturläst (läst igenom maskinöversättningen) men DeeepL brukar vara pålitlig. Men för er som vill läsa redan nu och hjälpa mig hitta alla fel, finns Köpta journalister: Hur politiker, underrättelsetjänster och högfinans styr Tysklands massmedier att hämta ner som epub.

    Udo Ulfkottes erfarenhet som journalist och det påverkansarbete journalister är satta att utföra tror jag även kan appliceras på svenska etablissemangsmediers journalister.

  4. PeO Österholm skrev en kommentar till mig, och kommentaren placerades (av misstag?) efter en gammal artikel (https://www.lindelof.nu/sanningen-om-nord-stream-kryper-nu-sakta-fram/comment-page-2/#comment-88842). Jag svarar PÖ här. Redaktören kan flytta PÖ:s kommentar hit, om redaktören håller med om, att den hamnat fel.

    PeO Ö!

    Du blir inte klok på varför jag tycker att du och FiB/K publicerat en dålig artikel. Dåligheterna är ”förtigande”, ”tvärsäkerhet” och ”självvald okunskap”.

    Det är ”självvald okunskap” när du skriver: ”Sen kanske det finns ’konstigheter’ även i Hershs text. Det vet inte jag [jag = PeO Ö].”

    Det borde du veta. En lärare sade till mig, att när man skriver för att upplysa allmänheten, är man skyldig att känna till relevanta fakta från ”de gamla grekerna” och framåt. Jag har påvisat faktumet, att inslaget av ”konstighet” i Seymour H:s texter och uttalanden på 2000-talet har blivit så stort, att det inte kan bortses från, när man bedömer hans texter. Om du har förbisett vad jag skrivit, borde andra medlemmar av den lilla vänsterkretsen ha hänvisat dig till fakta. I stället publicerar ni en förtigande och tvärsäker artikel i FiB/K, varest SH:s påståenden framställs som odiskutabla fakta, och SH framställs som ifrågasatt bara av partiska motståndare i västliga statsledningar och i lydiga västmedier.

    Jag är opartisk i allmänhet gentemot den rimliga tanken, att Förenta staterna på något sätt (kanske ett annat sätt än SH:s story) är inblandat i Nord Stream-sprängningarna, och jag är opartisk gentemot SH.

    Orsaken till att världens massmedier inte kastar sig över SH:s nutida texter, är, tror jag, att han säger sådant här: ”I don’t necessarily buy the story that Bin Laden was responsible for 9/11.”

    (Inom parentes ser jag en liten konstighet i SH:s senaste text (https://seymourhersh.substack.com/p/a-year-of-lying-about-nord-stream). SH skriver att ”a Norwegian fighter” (jaktflygplan som skjuter på andra flygplan) släppte sonarbojen, som utlöste sprängningarna. Men Boeing P-8 Poseidon (https://en.wikipedia.org/wiki/Boeing_P-8_Poseidon) är ett 40-meters Boeing passargerarplan som modifierats för militär patrullering och spaning och nedsläppande av sjöstridsvapen och bojer. Det är en småsak, att SH skriver ”fighter”, men det stärker intrycket, att varken SH eller medhjälpare kontrollerar hans texter.)

    Du skriver att ”alla åsikter ska väl få komma fram”. Jo, jag håller med om, att SH skall refereras utförligt på svenska. Men då skulle det ha varit kompetent redaktionsarbete, att beställa en kort artikel av mig, att beledsaga din artikel i FiB/K.

    Nu vill jag lämna fakta en stund, och göra en rimlighetsbedömning. SH:s utsagor om deltagande av Norge (och införståddhet av Sverige och Danmark) i denna krigshandling har låg sannolikhet, tycker jag. Norge skall, enligt SH, ha gjort detta av underdånighet, rysshat och kanske girighet (sälja mer gas). Vi vet att Förenta staterna gör olagliga saker, men skulle skandinaviska ledare i oträngt mål taga dessa risker?

    Jag avvisar inte någon av de framlagda hypoteserna, men ni andra surrat fast er vid Seymour Hersh-skeppets mast. Vad skall ni göra, om SH:s uppgifter är fel?

  5. Jan Arvid!
    Du kritiserar Seymour Hersh. Det får du naturligtvis göra. Men vad är relevansen i det hela?

    Sprängningen är sedan länge konstaterad. Följderna televiserade. Kompetensen hos de som utförde nidingsdådet är klarlagd. Skurken (eller snarare den högst ansvarige) har erkänt inför en samling världsreportrar och erkännandet televiserats över hela världen. Vad behövs mer?

  6. Dennis Z!

    Vad som behövs mer, är att bevisa, vilka som utförde sprängningen.

    Du tycker, att ovanstående är ett (avsiktligt?) idiotuttalande av mig. Men även om vi utginge från din övertygelse, att det är vetenskapligt och juridiskt omöjligt, att hävda, att Förenta staterna icke sprängde Nord Stream, så funnes en viktig fråga kvar.?Om Förenta staterna ginge till väga på ett annat sätt, än Seymour H hävdar, då skulle det ju kunna tänkas, att Norge icke vore medskyldigt, ej heller Sverige och Danmark, som, om jag fattar rätt, i mindre grad tydligen utpekas som inblandade av SH.

    Om Norge, Sverige och Danmark icke är inblandat, så vore väl det bra? Det vore väl relevant?

  7. Ja, Jan Arvid, så kanske man kan resonera. Jag tror dock mer på att det råder samband mellan topsides i olika samhällen, där de sammansvurit sig att bekämpa den lede (= Ryssland, som vi alla förstår!) på alla sätt de förmår. Alltså vore ditt scenario en glad överraskning, även om det ytterligare skulle understryka vem som håller i taktpinnen på ”vår” sida. Eller är det ändå inte ett gammaldags strypkoppel han har i handen?

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.