Som skolbarn kände jag mest äldre, konservativa människor. Min åldrige far kyrkoherden, hans bröder i Christo, och kyrkfolket på landet i Växjö stift var inte med i De förenade FNL-grupperna. Ämbetsbröderna på kontraktskonventen flöt för mig ihop till en traditionsbevarande svartkaftanklädd massa.
Men en gammal prästman slog med häpnad sin omvärld däromkring. Utan att rucka på sina borgerliga åsikter, resonerade han sig fram till den uppfattningen, att Förenta staternas militära insatser i Indokina måtte ensidigt avblåsas, och att Förenta staternas styrkor i god ordning måtte utskeppas, tillsammans med infödda som ville fly hemlandet.
”Men skulle icke en sådan politik leda till kommunismens vidare utbredning? Skall inte den fria världen bistå sydvietnameser att försvara sig? Ryssland hjälper ju Nordvietnam?” Så frågtes det.
”Ja, jo, kanske det”, sade den snart emeritusvordne prästmannen. Men det krigsvållade lidandet vore så stort, att dylika farhågor icke finge stå i vägen, menade han. ”Risken för demokratins och frihetens kräftgång må vi acceptera. Det måste bli fred genast.”
Är inte läget i Ukraina nu likt det i Vietnam? Tvåhundratusen medborgare i Ryssland och Ukraina är nog döda redan, eller har fått sina liv ohjälpligt förstörda. Fler blir det. Är det inte dags att lägga analyserna åt sidan, och ansluta sig till den opinion som vill se ett ensidigt eldupphör och tillbakadragande av Ryska federationens styrkor?
Väst och Ukraina kan ej rubbas i sin viljeinriktning och krigsansträngning. Ryssland kan påverkas. Så är det, oavsett vem som har rätt, eller minst fel.
I denna tidning framförs många analyser om att Ryska federationen, oavsett den statens fel och brister och folkrättsbrott, har hamnat i frontlinjen för kampen mot Förenta staternas imperialism. Kanske det? Men hur länge är dessa analyser viktiga? Har vi inte nått en punkt varest kvantitet övergår i kvalitet, en punkt varest stridernas avbrytande, genom Rysslands reträtt, vore den stora frågan, viktigare än analyser om vad ett tillbakadragande av Rysslands styrkor finge för följder i det globala maktspelet?
Subjektivt sett, ur den gamle prästens synvinkel, gick han emot sin övertygelse om världens bästa. Hans övertygelse var fel; världen gick inte överstyr för att Demokratiska Republiken Vietnam erövrade Republiken Vietnam, och enade de två territorierna. Men det är inte poängen. Poängen är att kunna ompröva sin åsikt, när en påtaglig verklighet blir mer påträngande än den politisk-analytiska verklighetsbild, som man gör sig om de stora sammanhangen i världen.
Många skriver inte under på parollen ”Ryssland ut ur Ukraina”, av övertygelse. Vore det inte nu tid att visa samma mod som emeritusprästen?
En skillnad mot prästens omvärdering vore, att de som har motsatt sig parollen ”Ryssland ut ur Ukraina”, och nu anslöte sig till den, troligen vorde (Visst är preteritum konjunktiv av ”varda” en vacker böjningsform!) välkomnade av flertalet människor omkring dem, medan prästmannen tog steget till en – i hans kretsar – illa tåld ståndpunkt. Å andra sidan bleve den, som överginge till parollen ”Ryssland ut ur Ukraina” oense med sina vänner i åsiktsminoriteten. Men sådan räddhåga vare oss främmande. Den ende, som vi fysiskt trygga lindelof.nu-läsare behöver visa mod inför i en internationell politisk fråga, är det egna jaget.
Jag är förpliktad att ställa den motsatta frågan till mig själv. Vilken kunskap dreve mig att överge parollen ”Ryssland ut ur Ukraina”? Svaret är, att den kunskap som dreve mig att överge den parollen, vore kunskap om att staten Ukrainas ledande kretsar vore farliga och svårt brottsliga; att de kunde påvisas ha varit det i det förflutna; och kunde förmodas vara så i framtiden. Att de vore så farliga, och så beredvilliga att bidraga till geopolitisk obalans och fascism, att deras basområde måste begränsas med våld.
Sådan kunskap har jag inte. Var finns trovärdig information om detta?
Tack för de synpunkterna. Här en spontan reaktion: Sydvietnam gränsade inte till USA. Även om Sovjet etablerat sig där med militärbaser efter USA:s uttåg, hade det inte ens teoretiskt utgjort ett hot mot USA på andra sidan Stilla Havet.
Det behöver väl inte påpekas, men jag gör det ändå, att (Syd)Vietnam saknade en engelsktalande minoritet. Ja, hela dess kultur och långa historia saknade i stort sett beröringspunkter med den amerikanska. Det var ett betydligt ”enklare” krig än dagens europeiska.
Jag skrev en anglicism i texten. På standardsvenska skriver man ”Demokratiska republiken Vietnam” med litet ”r”. Mota Olle (Josephson) i grind! Det vill säga, det är inte bara domänförlusterna till engelska som är ett hot, som OJ menar, utan även anglifieringen av standardsvenskan, varest hon ännu skrives.
Jan Arvid Götesson!
Vad jag minns om Vietnamkriget så var avsikten att stoppa kommunismen. Dominoteorin höll före att om Sydvietnam föll så skulle det ena landet efter det andra falla för kommunismen. USA förlorade kriget men dominoteorin höll inte. Något kommunistiskt maktövertagande av Sydostasien skedde inte. Grundantagandet var fel.
Nu förklaras att om Ukraina faller kommer den ena staten efter den andra i Östeuropa att falla för rysk expansion. Carl Bildt bland andra förfäktar den åsikten. Men är detta säkerhetspolitiska antagandet korrekt? Finns det något som stöder den?
Om man utgår från en felaktig analys blir i slutändan allt fel. Misstagen kan bli både kostsamma och irreversibla.
Som jag ser det måste båda sidor sätta sig ned i förutsättningslösa förhandlingar innan hela Ukraina blir ödelagt. Fortsatt krig är den sämsta lösningen.
Jag tror att Jan Arvid (utan att själv lägga märke till det) slagit huvudet på spiken. Det är just beredvilligheten att bidraga till maktobalansen som stör. Trovärdig information om detta står att finna i det som pågår och pågått alltsedan 2014.
Huruvida detta kan anses rättfärdiga pågående våld och lidande är en fråga jag inte kan besvara.
Här är ett samtal med den amerikanske fd översten från Youtube.
Se den! den är på dryga halvtimmen. Det får bli min kommentar.
”Är inte läget i Ukraina likt det i Vietnam?” frågar Jan Arvid G. Jo, visst finns likheter, men olikheterna är ändå så stora att hela frågan tippar över till något helt annat – enligt min mening. Bengt Svensson säger exakt det jag tänkte framföra, nämligen två uppenbart särskiljande förhållanden:
1) ”Sovjet etablerat sig där med militärbaser efter USA:s uttåg” men utgjorde inte ens teoretiskt ”ett hot mot USA på andra sidan Stilla Havet”.
2) Och att: ”(Syd)Vietnam saknade en engelsktalande minoritet. Ja, hela dess kultur och långa historia saknade i stort sett beröringspunkter med den amerikanska. Det var ett betydligt ’enklare’ krig än dagens europeiska”.
Jan Arvid Götesson!
Först. Om nu Vietnam ska blandas in i en jämförelse så motsvarar 1970 års Vietnam nutidens Ryssland. Samma fiende. Samma över(?)-makt emot sig.
För det andra. Du skriver ”Väst och Ukraina kan ej rubbas i sin viljeinriktning och krigsansträngning … Så är det …”. Jaha du, det är så du ser på saken, men jorden runt är vi många som inte accepterar detta. Vägen därifrån blir krokig och säkert oväntad och troligtvis finns Natos upplösning på vägen.
Sedan. I slutet undrar du vilken kunskap som skulle kunna få dig att överge en viss paroll, men sedan ringar du själv in ett svar på frågan. Försöket att styra in diskussionen dit är manipulativt. Svaret på vad som förmår vem som helst att överge din paroll ligger på ett annat plan, nämligen att det inte är Ukrainas krig mot Ryssland utan det är Nato som skjuter Ukraina framför sig i Natos krig mot Ryssland, vilket började för mer än tio år sedan. Det här har tålmodigt förklarats för dig i dessa spalter.
”Nato bör upplösas!” är en bra paroll liksom ”Nato ut ur Ukraina!” vilken har varit användbar ända sedan 2014. Båda är bättre än den paroll du försöker sjösätta.
Visst finns där likheter med Vietnam.
Jag läser just nu boken Jakartametoden av Vincent Bevins. Den behandlar den osannolika blodtörst och hänsynslöshet som USA har praktiserat i sin kamp för världsherravälde sedan andra världskriget.
Att stödja oppositionella organisationer, det vi idag kallar färgrevolutioner, har varit arbetsmetoden. Även om det leder till massmord på kommunister som i Indonesien så har det varit helt legitimt i USA:s ögon.
Stödet till den kriminella regimen i Sydvietnam, med påföljande folkmordskrig var likaså legitimt hos ledarna i USA.
USA har, sedan WWII, med all önskvärd tydlighet visat sitt totala förakt för mänskligt lidande och död. Synen på sig själva som exceptionella människor med rätt att mörda vem dom vill när och var dom vill lever vidare även idag.
USA:s kupp i Kiev 2014, där en lydregim installerades och den makalösa beväpningen av Ukrainas armé upp till den näst starkaste i hela Nato visar tydligt hur USA planerade att använda Ukrainas folk som kanonmat i sitt eget krig mot Ryssland.
En ytterligare likhet är att USA förlorade kriget i Vietnam och med stor sannolikhet kommer att förlora också kriget i Ukraina. Nu har dom snart inte mer vapen att skicka till Ukraina, samtidigt som Ryssland laddar upp ordentligt med massor av nya soldater och materiel.
Alla seriösa bedömare verkar överens om att Ukraina har lidit enorma förluster i kriget och att dom inte på något sätt ser ut att minska.
Vill vi inte se ännu fler offer så måste vi verka för omedelbara förhandlingar. Det kan bara göras om Europas länder tar sig ur USA:s grepp och börjar tänka och agera mer som civiliserade människor.
Här hemma kan vi kanske påverka detta genom att ta avstånd från mer vapen till Ukraina och säga nej till Nato.
Som alla säkert ser så är det en uppgift som ser snudd på omöjlig ut i dagsläget, så prognosen blir dessvärre ett långt krig med total kollaps för Ukraina som resultat.
Bengt S och Knut L, ni har skrivit självklarheter som inte svarar på artikelns fråga. Ni behöver inte påpeka de stora skillnaderna mellan Indokina och Ukraina. Ni behöver inte påpeka skillnaderna mellan, å ena sidan, vilket hot Ukraina teoretiskt skulle kunna utgöra mot Ryssland och etniska ryssar, och vilket hot som Vietnam skulle ha kunnat utgöra mot Förenta staterna och etniska statunitensare. Skillnaden är självklart att Vietnam inte kunde hota Förenta staterna (förutom att motarbeta Förenta staternas ledande kretsars intressen i Asien), medan Ukraina teoretiskt skulle kunna vara farligt för Ryssland och rysksinnade personer. Läsarna har redan de kunskaperna.
Nej, jag skrev om en bedömningsfråga, inte en faktafråga. Vid andra Indokinakriget, och vid nuvarande Ukrainakrig, beslöt ett antal medborgare att inte stödja parollerna ”Förenta staterna ut ur Vietnam”, respektive ”Ryssland ut ur Ukraina”, därför att de var övertygade om att det vore farligt för världen, och en oförtjänt katastrof för många människor, om parollerna bleve verklighet. Prästmannen som jag citerade bedömde att en framtida, till viss del okänd risk, som han trodde fanns, måste vägas mot ett lidande och en förstörelse vars pågående omfattning var ganska väl känd. (Att han hade fel om risken är inte relevant.)
Om man skall avvisa mitt förslag att vi alla anslöte oss till parollen ”Ryssland ut ur Ukraina”, då måste man säga att man avvisar parollen på grund av att följande framtida risk är tillräckligt stor: att Förenta staterna skulle skaka av sig sina nederlag, och, efter att Ukraina får kontroll över sitt territorium igen, Förenta staterna finge med sig Ukrainas statsledning, och statsledningarna i andra viktiga västallierade länder, för att med Ukraina som bas sätta igång ett anfall rakt in i Eurasien, och att Ukrainas statsledning skulle förfölja och döda folk inom Ukrainas gränser. Anders Å besvarar tydligt den frågan: han säger att risken med ett ryskt återtåg vore att ”vilddjuret [Förenta staterna] slåss för sin överlevnad och är sannolikt farligare än någonsin”, så Ryssland kan inte backa.
Jan-Peter Stråhle sätter fingret på rätt fråga, utan att taga ställning till ”huruvida detta kan anses rättfärdiga pågående våld och lidande”.
Jag byter nu ämne till att ”förhandlingar” ofta nämns. Förhandlingar sker när den part, som inser att den inte kan vinna, går med på förhandlingar, och förhandlingarnas resultat blir vanligen att den parten drager sig tillbaka. Så var det i Vietnam och Algeriet.
I nuvarande krig kommer Väst och Ukraina inte att ge efter. Enda vägen till förhandlingar är att ett tillräckligt tillbakatryckt Ryssland anhåller om förhandlingar med insikten att erövrad mark måste uppgivas.
Crister O!
Du skrev att dominiteorin om Asien var fel. Det stämmer. Du skriver också att ”nu förklaras att om Ukraina faller kommer den ena staten efter den andra i Östeuropa att falla för rysk expansion”. Några i Väst säger det, men jag tror inte att ledare i Väst fruktar att Ryssland skulle angripa Natostater. Snarare vill de bara undvika det politiska trycket från Eurasien som skulle bli följden.
Som jag skrev i tidigare kommentar blir det nog inte förhandlingar förrän Ryssland misströstar.
Att förstå vilka maktfullkomliga bevekelsegrunder som driver människovärdet till sin yttersta spets mot förödelse är en ytterst knivig gåta och där i det tillståndet vill jag mena kriget i Ukraina befinner sig.
Säkert många med mig inser att tolka framtiden i komplexa frågor om stora globala makters begär är inte helt enkelt att göra, när den dessutom utövas av personer behäftade med ett begränsat omdöme och en selektiv inställning på frågan om människovärdet. Därtill en blind inställning till Moder Jords akuta hälsotillstånd.
Tron på en ”vinnare” i detta stormaktskrig på slagfältet är en alltför ”optimistisk” inställning, ty om så skulle sluta/ske kommer generationer framöver på denna lilla planet vi alla befinner oss på, att vara stora förlorare. Det är min tolkning av detta allvarliga som nu pågår i fråga om maktens besinningslösa framfart.
Och då inte minst när det gäller att ta hand om och förhindra en annalkande klimatkatastrof som egentligen borde vara överordnat allt annat i fråga om ansvarstagande.
”I nuvarande krig kommer Väst och Ukraina inte att ge efter” och ”Enda vägen till förhandlingar är att ett tillräckligt tillbakatryckt Ryssland anhåller om förhandlingar” skriver Götesson.
Med andra ord, imperialismen segrar och USA kan behålla sin hegemoni ett tag till. Och underförstått, att vi här i väst bör stödja en sådan utveckling.
Verklighetsförankringen i detta är dock synnerligen tveksam.
Ryssland har till slut satt ner foten efter minst 30 år av hot och provokationer. Anledningen till att inte sker förrän nu är dels en naiv övertro på att västledarna agerar utifrån civiliserade principer och står vid sina ord. Plus att Ryssland tidigare har gjort bedömningen att dom inte var starka nog.
Nu har det gått upp för Putin att västvärldens ledare inte är mer än knähundar i dom amerikanska krigsprofitörernas ledband och inte går att lita på i något sammanhang.
Den blodbesudlade eliten i USA saknar alla moraliska spärrar och Ryssland kan inte bara sitta på åskådarplats när landet inringas av amerikanska militärbaser. Syftet med inringningen kan knappast misstolkas. Ryssland skall strypas eller krossas. USA:s militarism ses av Ryssland som ett existentiellt hot.
Putin har fått Rysslands ekonomi och militära styrka att vakna igen och när Minskavtalen saboterades ansåg Putin att det var hög tid att sätta stopp för galningarna.
För Ryssland handlar detta om försvar av den egna nationens existens. För USA handlar det om fortsatt dominans över världen.
Att Ryssland skulle upphöra att försvara sin egen existens är omöjligt att tänka sig utan en massiv militär förlust. Att en sådan förlust skulle ske utan kärnvapenkrig är också omöjligt att tänka sig.
Att USA skulle kunna tvingas på reträtt om Europas länder överger dem är däremot inte otänkbart. USA har ju också Kina att brottas med. Kan vi få våra ledare att verka för omedelbara förhandlingar, där Rysslands säkerhetsintressen respekteras så är det sannolikt en möjlighet. Det är, vad jag kan se, också den enda möjligheten som inte innefattar kärnvapen.
Jan Arvid G!
Om ledare i väst inte tror att Ryssland kommer att anfalla en Natostat kan man fråga sig varför USA/Nato under decennier byggt upp den ena basen efter den andra i Europa. Dessutom har man uttalat att Ryssland är fienden. Zelenski säger att kriget är deras kamp för hela Europas fred och frihet och jag har inte sett västliga ledare protestera mot ordvalet.
Jag menar om man ställer upp en hypotes som är fel kommer man snart att hamna i svårigheter ifall man inte är beredd att ompröva sina ursprungliga antaganden. Så skedde med Vietnamkriget som ur den synpunkten då var meningslöst.
Kanske samma sak med Ukrainakriget. Hur som helst tror jag att hotet från Ryssland som trummas in går hem hos en stor del av allmänheten att döma av insändare i lokaltidningen och de jag samtalat med när jag delar ut Nej till Nato-flygblad. Västs mediala kampanj har lyckats.
Hur kriget kommer att utvecklas är svårt att förutspå. Det ekonomiska kriget pågår samtidigt och frågan är också hur länge EU kan förklara för medborgarna att uppoffringarna de måste utstå är nödvändiga. Det kan snabbt uppstå långt större protester än det vi sett hittills och med följd att regeringar faller.
Förutsättningslösa förhandlingar är enda vägen framåt. Varje dag som detta krig pågår ökar risken för ett kärnvapenkrig p g a missförstånd, missbedömning eller med avsikt. Att låta detta gå så långt att någon part står mot väggen är en allt för farlig politik. Alla länder i syd tycks mig vilja ha förhandlingar och fred och de utgör en majoritet av jordens befolkning.
Crister O!
Du frågade ”om ledare i väst inte tror att Ryssland kommer att anfalla en Natostat kan man fråga sig varför USA/Nato under decennier byggt upp den ena basen efter den andra i Europa”?
Därför att Förenta staterna är ett imperium! Förenta staterna vill hålla press på de Eurasiska stormakterna.
Min analys är inte att ”tyda allt till det bästa” (enligt Dr Mårten Luthers Lilla katekes) vad gäller Förenta staterna. Förenta staternas strategi är inte strikt defensiv.
Det som skiljer mig från mina meddebattörer är att jag tror att Förenta staterna har nog vett att inte gå över statsgränserna in i Eurasiens stormakter. Troligen kommer Förenta staterna inte heller att ockupera en mindre stat, som Irak, i framtiden. Maktbalansen har tippat för mycket.
”Hur kriget kommer att utvecklas är svårt att förutspå” – det håller jag med om. Andra debattörer är säkra på sin sak.
Jan Arvid G!
Att ”Förenta staternas strategi är inte strikt defensiv” torde vara dagens understatement.
Tillbaka till parollen ”Ryssland ut ur Ukraina” så tror jag den inte är tillfyllest om den inte kompletteras med ”Säkerhetsgarantier för Ryssland”.
I Istanbul och Astanavtalen står det klart uttryckt att inget land kan öka sin säkerhet på andra staters bekostnad. Lavrov tog upp avtalen specifikt i december 2021. På den punkten anser jag Ryssland har rätten på sin sida.
Till detta kan nu läggas Merkels erkännande att Minskavtalet aldrig var tänkt att genomföras. Avtalet var på sitt sätt ett erkännande av Rysslands syn på säkerhetspolitiken.
Crister O!
Jag har ingen prenumeration på Die Zeit. Har du tillgång till avsnittet i Tina Hildebrandts und Giovanni di Lorenzos intervju med Angela Merkel varest hon talar om Minskavtalet/avtalen? För att bedöma vad hon sade och menade behöver vi originaluttalandet i sitt sammanhang.
Jan Arvid G!
Relevant fråga. Nej, jag har inte tillgång till Die Zeit. Har endast sett citat där Merkel säger att Minskavtalet var till för att ge Ukraina tid. Det var på Tass engelskspråkiga sida. Hade varit intressant att läsa hela intervjun (i översättning eftersom jag inte kan tyska).
Eftersom avtalet inte förverkligades under sex års tid drar jag slutsatsen att avsikten var att FN-resolutionen aldrig skulle genomföras.
DN har idag en intressant intervju med Masha Gessen, som jag som icke-prenumerant kunde läsa i morse men inte nu.
Ett kort-porträtt av Masha Gessen, visserligen lite till åren kommet, har skrivits av Stefan Lindgren på 8dagar.
Hen (som Masha Gessen omnämns i DN-intervjun) är inte optimistisk om ett snart slut på kriget. Putin går inte att förhandla med, enligt Gessen, och Ukraina kommer aldrig att gå in i en förhandling där man förutsetts ge upp territorium till den ryska federation.
Att man kan knäcka ett land genom att terrorisera civilbefolkningen, vilket verkar vara den enda återstående strategin för ryssarna, har mig veterligen aldrig lyckats. Det var inte de allierades terrorbombningar som knäckte Hitlertyskland, utan i första hand Röda armén.
Masha Gessen har identifierat Rysslands svaghet, en svaghet som inte finns vare sig i USA eller Kina: den totala centraliseringen, med Moskva i centrum för en brokig och långt ifrån homogen federation. Dessutom en federation som numera inte ens behärskar sitt eget territorium, eller i alla fall territorium man anser tillhör federationen.
Att Putin för första gången inför en kamera uppträtt berusad har naturligtvis alla läsare av denna tidning noterat, och Andrey Piontkovsky redan analyserat.
Kommer den Ryska Federationen att överleva Putins oundvikliga fall, det är en fråga som Masha Gessen inte besvarar.
Mats Larsson, du skriver att Putin uppträtt berusad och det är säkert möjligt. Jag har inte avsnittet där han ska ha haft ett champagneglas i handen.
För ett år sedan rapporterade Maria Person Löfgren att Putin nog var sjuk då han hostade vid ett framträdande. Dessa olika rapporter om Putins sjukdomar har inte bekräftats. De bör nog tas med en stor nypa salt.
Det andra som rapporteras är spekulationer om Putins snara fall. Är det bara spekulationer? Finns det en verklig grund för dessa antaganden? Jag har inte läst intervjun med Masha Gessen men finns det något som stöder antagandet att regeringen i Ryssland snart faller? Jag har heller inte sett vad man tror ska komma istället. Blir det en regering med en än skarpare attityd mot väst eller lutar det mot en regering som är mer förhandlingsvillig? Underförstått verkar antagandet vara att om Putin faller skulle vara positivt för Ukraina och Europa, men hur kan man vara säker på det?
Som det ser ut just nu verkar väst endast ha en fullständig rysk underkastelse som mål. Det är en farlig politik. De måste finnas en ”gyllene bro” där båda parter anser sig vunnit något.
Väst måste börja prata om fred och öppna kanaler för fredsinitiativ innan allt spårar ur fullständigt.
Crister O!
Googla på ”Putin drunk” så hittar du klippet.
Att det spekulerats om att Putin är sjuk är inte märkligt. Han sett ned under paraden på segerdagen den 9 maj. Enligt ryska vänner har det aldrig hänt tidigare.
Sven Hirdman, Sveriges ambassadör i Moskva 1994–2004, har flera gånger i både tal och skrift förutsagt att Putin inte sitter kvar efter 2024. Jag var med på Kulturhuset i Stockholm när samtliga svenska ambassadörer sedan 1989 framträdde i en paneldiskussion.
Min uppfattning är att du, Knut L och andra, som förespråkar fredsförhandlingar, ska tala om vad Ukraina ska ge upp. Ukraina var världens tredje kärnvapenmakt 1991. Landet gav frivilligt upp sina kärnvapen mot att dess territoriella integritet garanterades, bl a av Ryssland (”Budapestuppgörelsen”, se Wikipedia). Varför ska Ukraina gå in i förhandlingar med Ryssland som innebär att man ger upp delar av sitt territorium? Och vilka delar ska man ge upp?
Crister O!
Maria Person Löfgren och övriga objektiva! journalister har väl inte sagt ett positivt ord om Putin dom sista 10 åren. Allt är möjligt i dagens svenska offentliga och
privata debattklimat.
När jag vid ett tillfälle försökte nyansera diskussionen om Ukrainakriget att även Ukrainas president har ett ansvar för kriget, då anklagas man för att vara hjärntvättad!
Aggressiva opportunister är värst. Jag tror att TV är värst när det gäller ensidighet p g a det enkla faktumet att TV har störst genomslagskraft för dom som inte orkar eller vill skaffa alternativ som denna sida t ex.
Det som irriterar mig mest är att USA-imperialismen, med vasallerna Nato/EU i frontlinjen, har ännu en gång lyckats hetsa igång krig mellan grannländer med död och försvagning av både Ryssland och Ukraina. Vapenindustrin i USA m fl länder sitter
på åskådarplats och tar hem vinsterna. Nu slipper vi en debatt om USA:s 20-åriga förstörelse av IRAK och Sveriges roll. För att inte prata om den skenande miljökrisen, det kan gå snabbt utför om vi inte sätter in statliga muskler som Naomi Klein skriver.
Skall ta ett exempel, vår planet består av 2 procent sötvatten av allt vatten och många stora floder i Sydostasien är nedsmutsade p g a att modeindustrin vill ha slitna jeans som fattiga arbetare rengör i floder som snart inte går att rädda. Ta fram en kartbok och kolla noga hur ett land som Bangladesh skall överleva?
Tror inte att USA/Nato/EU vågar få ner Ryssland på knä som man gjorde när man hyllade fylltratten Jeltsins marknadslösningar, ivrigt påhejade av svenska ekonomer, som nästan fick Ryssland att kollapsa i slutet av 1990-talet.
Tror att Kina och BRICS-länderna skulle gå in och försvara Ryssland. Vi lever i en farlig tid och bör nog uppmuntra ungdomarna att ställa hårda krav både på politiker och företagsledare.
Mats L!
Spekulationerna om Putins hälsa är mer än löjliga. Det är imperialisternas våta drömmar översatta till artiklar i Kalle Anka-media.
Nu när kriget går dåligt för Banderakramarna så måste media hitta på något för att inte västvärldens folk skall börja tvivla på att deras skattepengar skall gå till att knäcka Ryssland.
Att Ukraina, efter att ha avstått möjligheten till seriösa förhandlingar innan kriget, nu har hamnat i en situation där territorium måste avstås för att få till förhandlingar som kan avsluta kriget, är något dom har satt sig i själva.
Zelensky, du vet den där livsfarliga galningen som försökte dra in Nato i tredje världskriget med en uppenbar lögn, har gått med på att offra sitt eget folk i USA:s krig. Snart kommer troligen räkningen för detta och det är landavträdelser eller total kollaps.
Väst har snart inga nya vapen att leverera och vintern tvingar regeringarna att hantera folkligt missnöje på hemmaplan och sannolikt satsa mer pengar där istället. Zelenskys sjuka ljugande har knappast stärkt Ukrainas ställning i västopinionen heller.
Sätter Ryssland igång den vinteroffensiv som dom ser ut att ladda upp för nu så ligger regimen i Ukraina mycket dåligt till. Har Zelensky, mot förmodan, några aktiva hjärnceller kvar så försöker han få igång förhandlingar med en gång och därmed förhindra att läget förvärras ännu mer. Frågan är dock om krigsprofitörerna i väst tillåter honom att göra det.
Har man som Zelensky sålt både sig själv och sitt folk till efterkrigstidens värsta imperialister och massmördare så kan prislappen bli obehaglig.
Tommy S!
Med all respekt så vill jag anmäla en avvikande åsikt. Ukraina har aldrig efter 1991 gjort anspråk på ryskt territorium och har aldrig haft för avsikt att inleda ett krig mot Ryssland.
Ukraina kunde utan problem valt att behålla sina kärnvapen för att garantera sin säkerhet. Jag kan inte komma på någon process som skulle tvingat Ukraina att ofrivilligt ge upp sina kärnvapen. Hade Ukraina inte frivilligt avvecklat alla sina kärnvapen, så skulle vi nu ha en konflikt mellan två kärnvapenländer. Ryssland har brutit vad man kom överens om i Budapest.
Slutligen, alla som skriver här och anser att Ukraina måste till förhandlingsbordet: jag har inte hört en enda gång en uppskattande kommentar om Ukrainas försvar mot det som vi före den 24 februari trodde var världens näst mäktigaste krigsmakt.
Mats Larsson!
Att Putin satt ned under en parad säger mig inte ett dyft. Vilken läkare skulle ta det som symptom på sjukdom att någon vill sitta ned? Videon om en eventuellt drucken Putin ger mig heller ingenting. En annan video visande Zelensky sluddrande och påstods att han var påverkad av droger eller annat. Sådan ”journalistik” är bara till för att dölja att problemen är komplexa.
Sven Hirdmans vetande och kunnande om Ryssland har jag all respekt för, men när han säger att Putin inte sitter kvar efter 2024 är det ju en spekulation. Skulle han få rätt så då kan han säga ”vad var det jag sa” eller så tar han fel och de flesta har då glömt de orden. Jag var inte där och lyssnade men han kanske gav sig in mer i detalj hur han såg på utvecklingen, då hade jag kanske uppmärksammat och lagt det på minnet men av enstaka citat är svårt att bedöma vad han menar.
Jag har aldrig sagt att Ukraina ska ge upp landområden. Jag säger att det måste till förutsättningslösa fredsförhandlingar. Men ju längre kriget pågår och om Ryssland tar mer mark ju svårare blir förhandlingarna.
Det går inte att försvara Rysslands anfall på Ukraina, men man kan heller inte försvara den dåliga eller – skulle jag vilja säga – den totala oviljan till en seriös diskussion innan kriget började, kring de säkerhetsproblem som Ryssland ansåg vara av existentiell natur. Man kan inte säga att den ryska tolkningen av Istanbul och Astanaavtalen är felaktig. Varför togs detta inte upp till diskussion? I media såg jag inget om detta. Från USA:s sida sade man sig kunna diskutera kärnvapenbegränsningar. Hur intelligent var det när de redan hade dragit sig ur både ABM, INF och Openskies avtalen? Avsikten var naturligtvis att man inte ville diskutera Rysslands säkerhetsproblem.