Den ofria rörligheten

Provisorisk sjukhussal i delstaten Kansas i USA, där offer för spanska sjukan vårdas. (Bild: Wikipedia)

Jo, situationen är mycket ovanlig och allvarlig – men inte unik. Jag läser på lite om spanska sjukan som var en influensaliknande pandemi strax efter första världskriget. Mellan 1918 och 1920 smittades en tredjedel av världens befolkning och 50–100 miljoner människor dog. Enligt Wikipedia är det världshistoriens värsta med ca 3% dödlighet. Man tror att smittans ursprung var USA och fördes med amerikanska soldater till Europa och kriget.

Är vi bättre rustade idag än för 102 år sedan? Medicinskt vet vi mer och har antibiotika mot lunginflammation (ännu så länge). Men man kände till virus redan 1918 och visste hur smittan spreds. Nu liksom då finns inget verksamt vaccin.

Nu är vi under alla omständigheter där igen. Ett virus har utvecklats som smittar mellan människor och sprider sig med människors förflyttningar över världen. Den enda åtgärden för att bromsa utbredningen är att bromsa rörligheten på alla möjliga och omöjliga vis. Hela Italien är nu en kriszon där all verksamhet och alla aktiviteter som innebär att många människor kommer nära varandra måste minimeras. WHO har klassat Coronasmitan som en pandemi.

I Kina isolerades staden 11-miljonstaden Wuhan och provinsen Hubei där smittan först uppstod. Man har handlat mycket rationellt och verkar nu ha fått stopp på spridningen. Nu fruktar man istället att hemvändande kineser från till exempel Italien eller USA ska ta med sig smittan tillbaka till Kina och starta en ny epidemi. På nyheterna berättades på morgonen idag att USA stoppar alla flygningar utom till Storbritannien

Nå, den globala ekonomin med sin fria rörlighet över nationella gränser är mycket sårbar. Visserligen sprids även immunitet, men nog bör samhällen i akuta krislägen kunna fungera och försörjas nationsvis.

De så kallade produktionskedjorna omspänner idag hela världen, vilket gör all försörjning sårbar. Exemplet med den norska torsken är talande. Den fiskas i Nordatlanten, landas och fryses i Norge, fraktas med stora frysfartyg till andra sidan jorden för rensning, packning och en andra nerfrysning för att sedan skeppas tillbaka till de europeiska frysdiskarna. Allt detta för att rensningen görs billigare på andra sidan jordklotet. Tänk hur extremt låt timlönen måste vara där jämfört med i Norge för att få lönsamhet på detta. Nå, är det vettigt? Nej, globaliseringen är varken vettig eller hållbar.

Vi märker nu högst påtagligt att när Kina stannar påverkas alla industrialiserade länder. När så Putin samtidigt vänder OPEC ryggen och vägrar minska sin olje- och gasproduktion skapas panik på börserna och allt börjar svaja.

Jag skrev häromdagen om den kommande kollapsen. Det var innan Coronafrossan i medierna brett ut sig riktigt. Jag funderade på hur den skulle gestalta sig; ekonomiskt, klimatmässigt eller kulturellt. Nu några dagar senare verkar det som att det blir ekonomin som utlöser kollapsen. Och då faller korthuset samman, åtminstone det västliga. Då faller även EU (euron), och då måste nationsgränser och självförsörjning med kortare logistik- och produktionskedjor återupprättas.

Hur Västvärldens dollardopade ekonomi ska klara sig ur den annalkande kollapsen är svårt att se. Det blir nog att backa hem inom nationsgränserna och skifta fokus till det mest nödvändiga; mat, bostäder, värme och sjukvård som det var efter några nödår förr i tiden. Storbritannien efter Brexit är faktiskt en föregångare. Ett mönster bryts. Kanske de till och med har en fördel av att ha kommit ur globalisternas värsta strupgrepp före kollapsen.

En del tror förmodligen att AI, digitalisering och annan smart teknik och nya material ska fixa så att globaliseringen blir både rättvis och säker. Men virusutvecklingen (i dubbel bemärkelse) får de aldrig kontroll över.

Stora fartyg byggs med vattentäta skott för att inte sjunka om de springer läck någonstans i skrovet. Världsekonomin borde byggas på samma sätt, med smittskydds- och smuggelbarriärer för att säkra helheten.

Idé om att tvångsförflytta (genom krig) unga starka kvinnor och män från fattiga områden till våra välfärdssystem är bottenlöst cyniskt. Idén innebär ju inte att de ska bli integrerade medborgare utan att forma ett nytt europeiskt låglöneproletariat med slavliknande levnadsförhållanden.

Så, den fria rörligheten ökar bara ofriheten – kriminaliteten och pandemirisken.

... är läst 877 gånger!

  4 kommentarer for “Den ofria rörligheten

  1. Olle Pålsson skriver:

    Så, bra och intressant läsning. En tydlig väckarklocka för oss alla giriga egoister som borde reflektera över hur framtida samhällsmodeller skall fungera på vårt enda jordklot.

  2. Crister Olsson skriver:

    Lindelöf!
    Det finns en intervju på RT med ekonomiprofessorn Richard Wolf som ser hur det kapitalistiska systemet är oförmöget att hantera dagens kris. Framför allt är det oljepriset som går i botten och gör den amerikanska frackningoljan olönsam.

    Problemet är att bolagen som investerat i fracking lånat pengarna och nu inte kan betala lånen. Snart kommer det kanske också en bankkris som påbröd efter Coronaviruset. Jo, det kan vara en kollaps på gång. Förut har det slutat med att vanliga löntagare får betala bankernas och finanskapitalisternas äventyr. Det blir kanske så nu också.

  3. Leif Stålhammer skriver:

    Exemplet med vattentäta skott är bra. Redan de kinesiska djonker som seglade till Afrika för hundratals år sedan var byggda med vattentäta skott. Nuvarande globaliseringsordning är enbart byggd med tanke på ökad profit. Politiker och filosofer har uppgiften att förklara för oss bakåtsträvande nationalister (fascister/antisemiter) vilken välsignelse detta medför för oss. Men det knakar i bygget och i brist på organiserad protest från arbetarklass är det borgerliga, nationella krafter som tagit ledningen i protesterna mot överstatlighet från politikerkastet i Bryssel, i vårt hörn av världen. Kommer verkligt folkliga krafter kunna ta ledningen i avvecklingen av globaliseringen innan vi alla går under?

  4. Bertil Carlman skriver:

    Under rubriken ”Den tynne hinnen vi vandrer på” skriver Steigan ”Och vad er då motgiftet mot denne eländighet? Ursäkta mig om jag inte är originell: Det är organisering, organisering, organisering. Vad är svaret när samhället inte kan ge oss garantier? Det är inte att ta stuptag på grannen, men det är inte heller att sitta hemma överlämnade åt oss själva. Vi bör organisera oss tillsammans med andra folk/människor för att skapa den trygghet och de gemensamma handlingar vi måste utföra för att inte störta ner i avgrunden. Som sociala djur behöver vi skapa ett samhälle. När EU har svikit sina medlemsländer och när de enskilda staterna sviker sina invånare, måste invånarna själva organisera sig. Alternativet är barbariet.”

    Med min åldrande blick ser jag tyvärr inte så tydliga spår av denna organisering.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.