Desinformation, en förutsättning

nato-organized-crime

Denna bild kan förefalla överdriven, men den är faktiskt helt sann bild ur verkligheten.

Det har nu gått några dagar sedan Sverige officiellt frånträdde sin 200-åriga alliansfrihet. Att det skedde utan några uppenbara brott mot konstitutionen är kanske sant, men om det var demokratiskt är en helt annan fråga. Långt över 50% är ju för en bevarad alliansfrihet. De som påstår att Sverige fortfarande är alliansfritt kan knappast vänta sig att bli tagna på allvar. Även SD har bränt mycket av sitt förtroendekapital här, vilket möjligen kan vara en tröst i bedrövelsen för några.

Sverige ett osänkbart hangarfartyg
Vad har vi nu att vänta på säkerhetsområdet? Knappast ett anfall från Ryssland, eller Nato-baser på svensk mark under den närmaste tiden (eller “i närtid” som det heter på nysvenska). Men i Natohögkvarteret pustar man ut idag och firar i smyg när Sverige – det så hett eftertraktade “osänkbara hangarfartyget” nu är säkrat.

Bakom hela projektet ligger förstås USA, med sin sviktande ekonomi och med sina desperata behov av att göra EU och alla kompetenta stater till bitar i Natopusslet. Meningen är att varje liten pusselbit nu ska betala mera för sina amerikanska vapen och amerikaniserade soldater, så att USA kan satsa mer på militära uppladdningar på andra sidan jordklotet, där konfrontationen med Kina blir allt mer akut.

Ökade klassmotsättningar
Vad har vi att vänta i övrigt i Sverige och Europa? Sveriges försvarsbudget kommer att fördubblas under de närmaste åren, vilket förstås kommer att försämra svensk ekonomi och välfärd. Klassmotsättningarna kommer alltså att hårdna.

Alla EUs kriser; ekonomi-, euro-, politik-, flykting-, demokrati-… kommer att fördjupas. Troligtvis kommer euroområdet att ganska snart på något sätt falla samman och EU i praktiken att splittras. Storbritannien och Grekland kanske blir först med att lämna. Natolandet Turkiet är en gökunge som EU nu tvingats släppa inpå livet på grund av ren utpressning.

Dragkampen mellan olika EU-stater samt inom varje land för sig (inte minst i EUs största stat Tyskland) kommer att hårdna i bland annat frågan om förhållandet till Ryssland. EU och dess medlemmar har knappast något att vinna på att fortsätta hålla Rysslands enorma ekonomi och marknad på avstånd. USA kommer att trycka på EU att ingå TTIP-avtalet, som just syftar till att riva alla handelshinder och skapa en transatlantisk jättemarknad – istället för att EU ska öppna sig mot Ryssland. Vårt lilla krig om Värdlandsavtalet är alltså en del i denna stora uppladdning mot Ryssland.

Att sila mygg och svälja kameler
Det märkliga är ändå USAs enorma ideologiska inflytande, som styrt in EU och alla dess lydiga marionetter att utmåla Ryssland som ett militärt hot och Putin som en exempellös diktator, endast jämförbar med Hitler.

Den visserligen folkrättsstridiga annekteringen av Krim upprepas till förbannelse som vore den ett folkmord, medan Odessamassakern,  Majdanskjutningarna eller det kuppartade maktövertagandet i Kiev framställs som oklara eller nödvändiga inslag i Ukrainas “demokratisering”. För att inte tala om de enorma skygglapparna för Natos (USAs) kaosskapande krigståg i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien – inklusive massakrer på minst två legitima statsledare. Man silar mygg och sväljer kameler. Att påpeka detta uppenbara vansinne, som jag nu gör, har blivit liktydigt med att vara “Putinist”.

Självklart gör man vad man kan i Ryssland för att motverka den skeva bild som sprids i väst. Därför söker de efter bästa förmåga förmedla sin syn på saken i väst via de kanaler man förfogar över; Russia Today (RT) m fl. Varför skulle man inte göra det? Dessutom har Ryssland en fördel av att helt enkelt kunna återge sanningen, alltså sådant som västmedier systematiskt förtiger av politiska skäl. Sanningen är ett utmärkt vapen i informationskriget, som just nu i stor utsträckning ligger i Rysslands händer. Snacket om rysk hybridkrigföring och om deras avancerade apparat för detta är kvalificerat nonsens – i jämförelse med Västvärldens desinformationsresurser. Även på detta område är alltså Ryssland en lilleputt.

Att riksdagen igår tydligen (enligt SvD) även beslutat att Sverige ska medverka till “Natos center för strategisk kommunikation – Stratcom” i Riga är ännu ett led i kampanjen som trissar upp frågan om informationskriget. Det finns mycket goda skäl att ifrågasätta Stratcoms kompetens och trovärdighet, men någon diskussion har vi knappast haft. Dock, Torsten Kälvemark har i AB gjort en kritisk granskning.

Kraftmätningen oundviklig
Ryssland kommer inte att anfalla något baltiskt land, det är ren fantasi. De vet att det vore självmord, Baltstaterna är ju med i Nato. Men när situationen nu förändras till det sämre ur ryskt perspektiv, kommer man förstås att vidta andra åtgärder i strategiskt försvarssyfte, vilket gör att spänningarna stiger.

Och, det är väl det som faktiskt är meningen. Ryssland ska tryckas tillbaka steg för steg och till sist provoceras så att den ojämna kraftmätningen blir ofrånkomlig. För USA är det dessutom bråttom, innan Ryssland hinner upprusta mera och innan botten går ur USAs ekonomi.

Och glöm inte att hela detta vansinnesprojekt bygger på att opinionen i Väst hålls lagom desinformerad.

  22 kommentarer for “Desinformation, en förutsättning

  1. Anders Persson
    2016-06-19 kl. 19:40

    Det skulle ha varit intressant att vara kvar i Ryssland och höra vad folk tycker. Något som jag hörde från olika håll och kanter när jag var där var kritik, ofta mycket upprörd kritik, emot korruptionskulturen i Ryssland. Det skulle inte förvåna mig om många ryssar svalde den nationella förödmjukelsen och snarare ser IAAF som en (tillfällig) bundsförvant i kampen emot korruptionen i sitt land.

  2. Erik Skogh
    2016-06-19 kl. 20:06

    Anders!
    Enligt den halsbrytande logik Malcolm Dixelius torgförde i Aktuellt häromdagen så verkar inte Kreml ha något emot att bli isolerade/utslängda då han menar att huliganerna har stöd från “kretsar nära Kreml”. Inslaget före med forskaren Baunov blir nästan komiskt när han säger han baserar sig på “välinformerade rykten”.

    Spola fram ca 26 min så kommer Baunov och Dixelius. De inslagen föregås av Bert Sundströms reportage, även värt att skåda!

  3. Anders Persson
    2016-06-20 kl. 3:29

    Erik S!
    Inslaget grundar sig på föreställningen att allt viktigt som sker i Ryssland sker med Putins och/eller Kremls vilja. Men om vi ifrågasätter detta så är det inte konstigare att ryska fotbollshuliganer, sponsrade av ryska högernationalister, reser utomlands än att engelska fotbollshuliganer, sponsrade av engelska högernationalister, reser utomlands utan att man kan lägga detta David Cameron och den brittiska regeringen till last.

    Mycket av det som sker i Ryssland framstår som “obegripligt” just därför att man utgår från att allt som sker bestäms i Kreml. Men, som jag sökt visa i mina reportage, Ryssland är en demokrati om än med stora brister. SVT antydde missnöje med att Putin/Kreml inte ingrep och stoppade fotbollshuliganerna. Detta tolkade SVT som att huliganerna hade “ledningens stöd”. Men har svenska, brittiska m fl (ännu icke dömda) fotbollshuliganer sina regeringars stöd bara därför att de tillåts resa utomlands?

  4. Mats Larsson
    2016-06-20 kl. 8:33

    Det ryska idrottsministeriet har medgett att det har funnits problem med doping i Ryssland.

    Men det påverkade uppenbarligen inte IAAF.

    Doping är ett svårt ämne även för dem som är ärliga och aldrig medvetet skulle dopa sig.

    Ett halvdussin ryska friidrottare har förlorat sina medaljer från OS 2012. Urinproven sparas ju nedfrysta och kan när som helst testas igen, särskilt om ny och känsligare apparatur finns att tillgå. En dopinganalys konsumerar långt ifrån all den urin som en idrottare lämnat.

    Jag har detaljgranskat åtskilliga s k Laboratory Documentation Packages, den information som ett dopinglabb är skyldig att redovisa, och kan konstatera att om man medvetet dopar sig inför ett stort mästerskap och räknar med att klara sig, så krävs en mycket sofistikerad uppbackning.

    Om man kan dra paralleller mellan rysk doping och det ryska samhället i stort är naturligtvis en intressant fråga, som Anders P berör. Jag är inte klar med min uppfattning än, särskilt som jag inte är helt nöjd med de testmetoder WADA använder och som jag menar ibland kan leda till att oskyldiga döms. Var alla ryska idrottare skyldiga?

  5. Anders Persson
    2016-06-20 kl. 15:03

    Mats L!
    Du berör en mycket viktig fråga, ja livsviktig, nämligen betingad sannolikhet.

    En man misstänker att han har HIV, cancer eller någon annan farlig sjukdom som omfattar 5% av befolkningen. Hans doktor låter honom genomgå ett test som är “90% träffsäkert”. Testet visar positivt resultat och mannen går hem och hänger sig, ovetande om att chansen att han faktiskt har sjukdomen kanske bara är 20%. Det är mer än genomsnittet (5%) men utgör ändå ingen anledning till omedelbar desperation.

    Läkaren har nämligen i sin okunnighet blandat ihop sannolikheten att om patient är sjuk är det 90% chans att testet visar detta, med sannolikheten om testet är positivt är det 90% chans att mannen är sjuk.

    Tester är dyra, så ofta låter man en patient genomgå mer än ett test. Med det första söker man exkludera så många friska som möjligt för att med de återstående applicera en dyrare och mer exakt test. Bland dessa återstående kan en majoritet mycket väl vara friska, varför sannolikheten att mannen tillhör den gruppen är ganska stor.

    Hur dopingtester går till vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig om till de rent medicinska-kemiska svårigheterna kommer okunnighet i statistik-sannolikhetslära.

  6. Hans Andersson
    2016-06-21 kl. 13:39

    Alla rättsstater präglas bland annat av att kollektiv bestraffning är förbjuden. Svensk strafflagstiftning präglas av att den som utfört en handling också är den som är ansvarig. Detta för övrigt i alla demokratiska staters lagstiftning och tillämpning.

    Kollektiv bestraffning är dessutom förbjuden enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

    Artikel 10
    Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en opartisk domstol vid prövning av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott om brott mot han eller henne.

    Artikel 23
    Punkt 1
    Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

    Den flerfaldiga medaljören i stavhopp Isenbajeva har meddelat att hon kommer att stämma IOK alternativt WADA för brott mot hennes rätt till försörjning och arbete i enlighet med FN:s deklaration om mänsklig rättigheter.

    Hon vägras att utöva sitt yrke genom kollektiv bestraffning. Skälet är att andra ryska idrottsutövare genom nya analyser visat sig vara dopade i tidigare OS.

    Själv är hon aldrig fälld för doping eller annan förseelse inom sin idrott. Men nu förvägras Isenbajeva och massor av andra ryska idrottsmän och kvinnor att utöva sin idrott som även är deras arbete. Detta genom beslut av två av de mest odemokratiska organisationer som finns, IOK och Wada. Aldrig tidigare har så drastiska åtgärder vidtagits till följd av dopade idrottsmän tillhörande en specifik nation.

    Vad är då det egentliga skälet till detta? Den av Mats L bifogade artikeln ur Independent ger svaret. Avsevärda brister gällande kontrollen av idrottsmän och felande utrustning, vilket naturligtvis ska beivras av WADA, växer sedan till rena hjärnspöken. Anklagelser om rysk statlig doping med agenter som smyger omkring och bevakar att obehöriga inte får tillträde och städar undan utrusning för doping.

    Nikita Kameev, tidigare dopingansvarig i Ryssland dör av en hjärtattack och Gregory Rodchenkov, även han en av ansvariga för den undermåliga hanteringen vid dopingkontroller, helt riktigt konstaterad av WADA, flyr till USA. Där går han ut i massmedia med att det finns systematisk statlig doping i Ryssland.

    Om någon stat får för sig att systematiskt sätta kontrollsystemet ur spel, är det första kriteriet, att skaffa högsta möjliga utrustning för att säkerställa eller dölja systematisk doping. WADA har ju själv konstaterat att det ryska förfarandet var undermåligt.

    Artikeln spinner sedan vidare på att den systematiska statliga ryska dopningen hör intimt ihop med behovet att spänna musklerna och intervenera Syrien. Intervenera? Ryssland bjöds in av en fullt legitim regering och bidrog till en mer balanserad och hoppfull utveckling.

    Alltså det beslut om kollektiv bestraffning mot ryska idrottsutövare strider mot FN-dokument och bör verkligen hudflängas av demokratiskt sinnade krafter och den paragraf som hänvisas till bör tas bort av WADA.

    Det verkliga syftet med agerandet är självklart att bidra till det angrepp och aggressivitet som styr merparten av västvärldens attack mot den ryska nationen på olika plan.

  7. Mats Larsson
    2016-06-21 kl. 15:52

    Anders P!
    Visst är det som du skriver, och att det finns brister i antidoping-systemet är något som IOC medgav idag.

    Jag har skrivit en tämligen obetydlig artikel i ämnet.

    Putins uttalande om meldonium vid SPIEF (citerat från 8dagar) är också korrekt:
    “Han [Putin] försäkrade att ryska myndigheter kommer att skärpa kampen mot doping, men påminde om tvetydigheterna med det nu aktuella preparatet meldonium som inte ger någon fördel vid tävlingar och tidigare inte räknats som dopingpreparat.”

    Det finns tvetydigheter med meldonium.

    IOC följde IAAF:s linje, med skillnaden att ryska friidrottare som efter tester bedömts vara rena får tävla under rysk flagg.

    I mitten av juli kommer en ny WADA-rapport om rysk doping.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.