Det är rätt att göra uppror

Peter Siljerud

Peter Siljerud

Ingen bok har betytt så mycket för mig som Peters Princip av kanadensaren Lawrence J. Peter. Den kom ut 1970, men det var först 2001 jag läste den, efter att ha hittat den på en loppmarknad i San Francisco. Fram till dess var en utförlig recension i en svensk tidning det enda jag hade att gå efter. Men det räckte. Dess sammanfattning av “Principen” inte bara förklarade allt vad jag såg inom den statliga byråkratin, utan – liksom Marx´ verk – pekade den ut vad man borde göra, i detta fall göra sig “lagom underskattad”. Detta för att få hålla på med det man var bra på och därför tyckte om och inte frestas eller tvingas, att emot sin vilja och bättre förstånd, bli chef.

Nu har det hänt igen. I en recension i Metro för några månader sedan blev jag uppmärksam på boken Bryt normerna av Peter Siljerud (Liber).

“Ta makten över livet”
På varje arbetsplats och i varje persons privatliv skapas normer och arbetssätt som snabbt sätter sig i väggarna och aldrig ifrågasätts. Samtidigt förändras omvärlden i ett snabbt tempo – men det gör inte vi och därför misslyckas vi, menar Siljerud. I Bryt normerna kommer han med det provokativa påståendet att de normer som vi traditionellt lever efter är förlegade.

Vi verkar vara oerhört fästa vid det som är och har varit, men vi har svårt att se och ta till oss det nya. Vanans makt är så stor att alla som fortsätter göra som de brukar riskerar att bli omsprungna.

Ett av bokens budskap är att vi måste ta makten över våra liv genom att utmana och tänka efter “före”. I boken går han igenom hur vi ska gå till väga för att bryta normerna som hindrar oss från att bli så framgångsrika som vi skulle kunna vara, att reflektera över var och hur vi arbetar, hur vi organiserar verksamheter, hur vi rekryterar och belönar varandra eller sätter upp våra mål?

“Framgång” behöver här inte bara betyda att bli chef för Volvo eller Nobelpristagare, utan likaväl att få ett stimulerande lärarjobb på landsbygden.

Nio punkter
Här är de nio olika sätten från bokens, lika många kapitel, om normer som vi kan bryta. Tidningen Chef bad Siljerud utveckla argumenten för var och en. Här är mina, utifrån min – givetvis – begränsade erfarenhet:

1. Arbete sker (INTE) på kontor: På en del av de vetenskapliga institutioner jag arbetat fungerade fika- och lunchpauser som lika bra eller bättre platser för skapande som kontors- eller sammanträdesrummet.

2. Arbete sker (INTE) 8-17: Det kan bli lite segt och sömnigt på eftermiddagen, och en spansk siesta skulle ibland inte skada. Å andra sidan kan fantastiska idéer dyka upp mitt i natten, under en söndagspromenad eller under en baksmälla en lördag morgon

3. Man ska (INTE) lyda chefen: Jag har själv fått mer problem när jag lytt mina chefer, än när jag mer eller mindre öppet nonchalerat dem. Det skulle ta för mycket utrymme att utveckla det här i detalj. Men en sak som ofta hände var att när något sedan gick på tok så var det jag som fick skulden, inte min chef, som valde att “ligga lågt”.

4. Arbetsgivaren har (INTE) makten: När man är gräsrot har man bara tryck uppifrån, som chef, även på låg nivå är man hämmad av tryck underifrån, ovanifrån och från sidorna.

5. Man arbetar (INTE) för att försörja sig: Till en viss del gör man ju det, men till stor del jobbar man för att vara social, ha kul, känna att man betyder något o s v. Det har till och med visat sig i undersökningar att pekuniära belöningar kan ha negativ effekt på arbetsglädjen.

6. Det är (INTE) vi som väljer medarbetare: Ett företag, institution eller verk med gott anseende drar till sig bra folk. Ibland har man en känsla av att de dåliga cheferna klantar till det hela just för att undvika att det strömmar in bra folk – som skulle kunna äventyra deras egen ställning.

7. Vi har (INTE) fast anställda: Siljerud argumenterar för att alla lönearbetare ska bli privata företagare som sedan hyr ut sig till olika arbetsgivare. Jag kan inte följa honom här. Problemet med den arbetsovillige eller inkompetente anställde måste lösas på annat sätt.

8. Man ska (INTE) vara seriös på jobbet: Siljerud menar med detta att det planeras för mycket. Vi analyserar för mycket i förväg. Ibland är det bättre att sparka igång och se om det funkar. Klara, gå, färdiga brukar han säga. Detta brukar kallas “management by perkele” och är omtvistat. Svenskar som sitter och diskuterar “i evighet” fullbordar sedan vad de åtagit sig inte långsammare än de (finnar?) som ”manligt och djärvt” sätter igång genast och får en massa oförutsedda problem på halsen. Av temperamentsskäl fördrar jag dock den finska stilen.

9. Det är säkrast att (INTE) göra som vi alltid har gjort: Oftast upptäcker man nya vägar när man gör “misstag”. Det kan vara på gott, som när Pasteur upptäckte penicillinet, men också av ondo när någon byråkrat eller politiker upptäcker att ett “misstag” hade oförutsedda positiva konsekvenser (för honom) och därför gärna kan få upprepas. Sådana här fall, som i efterhand kan se ut som avsiktligt planerade dåd, bildar ofta grund för finurligt uttänkta konspirationsteorier. Men huvudsidan är att “misstag” är oumbärliga för framgång. Kommer jag någon gång ut med mina memoarer ska de heta JAG GJORDE ALLTID FEL.

  4 kommentarer for “Det är rätt att göra uppror

  1. Jan Mellring
    2015-11-11 kl. 23:38

    Efter många försök misslyckades vi äntligen.

  2. Kjell Martinsson
    2015-11-13 kl. 13:27

    Vem vill köpa mitt förslag till korrekturläsarnas gravsten?
    Det lyder: Han eller hon (välj själv!) ville så väl, men ändå blev det fäl.

  3. Knut Lindelöf
    2015-11-13 kl. 14:37

    Kjell M!
    Vitsen går fram klart och tydligt, men har du något att klaga på i korrelationsläsningen?

  4. Kjell Martinsson
    2015-11-20 kl. 19:46

    Jag såg din fråga sent om sider. Skall jag skylla på datorn?

    Svaret på din fråga: Ett entydigt nej.

    Korrekturläsningen verkar m a o ha blivit bättre med åren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.