Ett informellt möte på Fairmont Hotel in San Francisco vid undertecknandet av FN-stadgan 1945. Från vänster: UK:s Anthony Eden, USA:s E.R. Stettinius Jr., Sovjetunionens V.M. Molotov och Kinas T. V. Soong. (U.N. Photo/Eastman)
Washingtons strävan efter hegemoni strider mot FN-stadgan och mot ett globalt system där inget enskilt land dominerar, skriver Jeffrey Sachs på Consortium News 20 april 2023. Översättning till svenska av Henrik Linde.
USA:s utrikespolitik bygger på en inneboende motsägelse och ett fatalt fel. Målet är en värld dominerad av USA som skriver reglerna för global handel och finansiella transaktioner. Kontrollerar avancerad teknologi, uppehåller militär överlägsenhet och dominerar över alla tänkbara medtävlare. Om inte USA:s utrikespolitik ändras till att erkänna behovet av en multipolär värld, kommer den att leda till fler krig och kanske ett tredje världskrig.
Den inbyggda motsättningen i USA:s utrikespolitik är att den strider mot FN-stadgan som ålägger USA (och alla andra FN-medlemmar) att anpassa sig till ett globalt system baserat på FN-institutioner där inget enskilt land dominerar. Verkligheten är att USA har endast fyra procent av världens befolkning och saknar de ekonomiska, finansiella, militära och teknologiska möjligheterna att dominera över de andra nittiosex procenten. Och ännu mindre har de den etiska och legala rätten.
Vid slutet av andra världskriget låg USA långt framför resten av världen i ekonomiskt, teknologiskt och militärt. Så är inte längre fallet, eftersom många andra länder har byggt ut sin ekonomiska och tekniska förmåga. Frankrikes president Emmanuel Macron talade nyligen sanning när han sade att EU, trots att det är allierat med USA, inte vill vara en vasall till USA. Han attackerades brett i USA och Europa för att ha sagt detta, eftersom många mediokra europeiska politiker är beroende av
amerikanskt stöd för att behålla sin makt.
[Läs också denna: PATRICK LAWRENCE: Macron’s Europe]
År 2015 beskrev den amerikanska ambassadören Robert Blackwill, en viktig strateg inom amerikansk utrikespolitik, USA:s stora strategi med exceptionell tydlighet. Han skrev:
”Sedan sitt grundande har Förenta staterna konsekvent eftersträvat en storslagen strategi fokuserad på att förvärva och bibehålla exceptionell makt över olika konkurrenter. Först på den nordamerikanska kontinenten, därefter i den västerländska hemisfären, och slutligen globalt” och hävdade ”att bevara USA:s företräde inom det globala systemet måste förbli det centrala målet för USA:s stora strategi under det tjugoförsta århundradet.”
For att behålla USA:s företräde gentemot Kina, framlade Blackwill en spelplan som president Joe Biden följer. Bland andra åtgärder uppmande Blackwill USA att skapa ”nya förmånliga handelsarrangemang gentemot USA:s vänner och allierade för att öka deras gemensamma vinster genom att skapa arrangemang som medvetet utesluter Kina […] En ordning för teknikkontroll”
som blockerar Kinas strategiska möjligheter. En uppbyggnad av ”maktpolitiska kapaciteter bland USA:s vänner och allierade runt Kinas periferi” och uppbyggnad av USA:s militära styrkor längs de asiatiska randstaterna trots alla kinesiska protester.
Många amerikanska politiker och många i Storbritannien, EU, Japan, Sydkorea, Australien och Nya Zeeland stöder denna USA:s aggressiva satsning. Jag gör det inte. Jag ser USA:s satsning mot Kina som stridande mot FN-stadgan och freden.
Kina har rätt till välstånd och nationell säkerhet, fritt från amerikanska provokationer längs dess gränser. Kinas anmärkningsvärda ekonomiska framsteg sedan slutet av 1970-talet är fantastiska för både Kina och världen.
Under det långa århundradet från 1839 till 1949 drevs Kina till extrem fattigdom under en period av europeiska och japanska invasioner och kinesiska inbördeskrig. Storbritannien invaderade år 1839 och tvingade Kina att importera beroendeframkallande opium. Andra makter tillkom under det följande århundradet. Kina har slutligen återhämtat sig från denna katastrofala period och i denna process utrotat fattigdomen för en miljard människor.
Kinas nya välstånd kan vara både fredligt och fruktbart för världen. Kinas framgångsrika teknologier – som sträcker sig från livsviktiga botemedel mot malaria till billigt utnyttjande av solenergi och effektiva 5G-nät – kan bli en välsignelse för hela världen. Kina blir bara ett hot om USA gör det till en fiende. USA:s fientlighet mot Kina, som blandar det arroganta målet för amerikansk dominans med gammal anti-kinesisk rasism som går tillbaka till artonhundratalet, skapar denna fiende.
Men faran med amerikansk utrikespolitik sträcker sig utanför Kina. USA:s mål att utvidga NATO till Ukraina och Georgien, och därigenom omringa Ryssland i Svarta havet, hjälpte till att driva fram kriget i Ukraina. Otaliga nationer ser faran i denna satsning. Stora nationer från Brasilien till Indien och andra arbetar för en multipolär värld. Alla FN:s medlemsstater borde på nytt förpliktiga sig att följa FN-stadgan och motsätta sig anspråk på dominans från vilken stat som helst.
[Läs också denna: ”‘Now or never’: Putin’s Decision for War with Ukraine”]
Vad mer kan man säga än att det är klokt talat!