Det finns all anledning att glädjas åt de mäktigas desperation

Denna artikel av Pål Steigan sammanfattar på ett mycket bra sätt situationen om den hotade informationsfriheten i dagens värld. Steigan.no / Mot dag har nu tagit ett kliv mot att bli en ledande oberoende mediekanal i Norden. Det ska vi vara mycket tacksamma för. Det är även uppfordrande för oss att åstadkomma något liknande i Sverige. Därför publicerar vi här artikeln på svenska.

David kan fortsätta träffa Goliat. Skaffa fler slungor

Det är farligt, det är tragiskt, det är allvarligt – men det finns också anledning att glädjas. Vi tänker på Russia-gate ”fake news”-hysterin, Facebook-censuren och allt detta. Hur allvarligt det än är, kan vi inte låta bli att känna oss upprymda över allt detta elände.

Vi är redan långt inne i ett nytt kallt krig. Världens största företag censurerar nätet och stämplar allt och alla som ryska agenter. Journalistiken i de stora medierna är inne i sin största kris någonsin och vill du veta vad som händer i världen – och varför det sker, måste du söka dig till de små oberoende medierna, som tack vare den nya teknologin kan nå världen på ett ögonblick. Men skynda dig innan censuren eller algoritmerna tar dem.

Det här är oerhört farligt. För det är bara på detta sätt som det militär-industriella komplexet kan få miljonmassorna att godta nya krig. Folken vill inte ha krig. Det finns ingen krigshysteri bland vanligt folk. Därför måste det ljugas för oss. Därför måste det skapas historier som är så starka att de kan få pacifistiska präster att kräva bombningar. Vi känner väl till dem: kuvösbarnen i Kuwait, Saddams massförstörelsevapen, Gaddafis påstådda plan att ”döda sitt eget folk” och förstås ”regimens gasangrepp i Syrien”. Det här är mediernas och “berättarkonstens” uppgift i krig.

Colin Powell under sitt tal i FN när han ljög om Irak

Det är så medierna jobbar för militärindustrin och krigspartiet. Och det fungerar. Även om det fort blir avslöjat bekymrar det inte krigspartiet, för de vet att det gäller att vinna redan det första dygnet. Det gäller att få folk att tro att Putin sköt ner Malaysia Airline MH17, innan liken kallnat. Vad som sker därefter bekymrar dem lite, för de vet att om en sådan historia bränns in i folks hjärnor medan den falska nyheten är färsk, är den nästan omöjlig att sudda ut igen, nästan oavsett vad fakta och undersökningar senare visar.

Det är därför de är så rädda för att bli tagna med byxorna nere i det kritiska ögonblicket. Det är därför de han grindvakter på nyhetsredaktionerna som låser ute all kritik och skepsis. Det är därför de skaffat sig megafoner som ropar ”fake news” så fort de härskandes metoder och planer blir avslöjade.

Ett färskt exempel på det senaste är reaktionerna på mötet mellan Julian Assange och John Pilger i Bergen. De två är båda på sitt sätt modiga män som utmanar makthavarna och som det alltid är intressant att lyssna till. Holbergkomiteen i Bergen hade bjudit in dem till ett möte där de fick tala fritt, där de blev intervjuade och där det var fritt fram att ställa kritiska frågor från publiken. Kort sagt, ett intressant möte med en vanlig demokratisk ordning.

Julian Assange i Bergen

Därför är det så oerhört intressant att arrangörerna blev angripna av huvudstadspressen efteråt, och även sättet de blev angripna på. Eilin Eikefjord skriver i Bergens Tidende:

Kontrære stemmer fortjener en plass i offentligheten. Men ved å gi ham (Julian Assange, vår kommentar) talerstol og taletid – uten noen korreks, konfrontasjon eller nærmere forklaring – lånte Holberg-debatten ham en troverdighet han ikke fortjener.

I Dagbladet skrev Inger Merete Hobbelstad:

Julian Assange fikk snakke uimotsagt i Bergen. Det var uansvarlig. Julian Assange og John Pilger forkynte et konspiratorisk syn på mediene som ligner Donald Trumps. Ingen konfronterte dem med deres egne bekymringsfulle påstander.»

Hobbelstad var med på mötet i Bergen. Och då begärde hon väl ordet och ställde de två mot väggen? Nej då. Hon höll käften. Hon vågade uppenbarligen inte komma med sin kritik i ett forum där de två hade möjlighet att svara direkt. Modet kom när hon satt bakom sitt tangentbord och kunde formulera sin kritik i lugn och ro och varken Assange eller Pilger kunde svara.

Sigmund Grønmo, ordförande för Holbergpriset, kommenterar detta i Bergens Tidende:

De to kommentatorene gir ikke en dekkende fremstilling av helheten i Holbergdebatten. Temaet var ’Propaganda, facts and fake news’. Det var tre inviterte innledere, ikke bare Assange og Pilger, men også Jonathan Heawood, som sto i klar kontrast til de to andre. Resultatet ble alt i alt tre kritiske, men likevel nokså forskjellige innledninger. Etter at Assange hadde holdt sitt 20 minutters innlegg, ble han intervjuet av Ole Sandmo i vel 20 minutter, med oppfølgende og kritiske spørsmål. Det var også avsatt tid til spørsmål fra medier og publikum i aulaen, dels etter innledningen fra Assange og intervjuet med ham, dels etter de to andre innledningene, til sammen cirka 45 minutter. Medier og andre var på forhånd oppfordret til å stille utfordrende og kritiske spørsmål, men ingen av dem benyttet seg av det, heller ikke de to svært kritiske mediekommentatorene.

Det är helt okej att vara oenig med Assange och Pilger, men när journalister börjar argumentera för att de inte borde fått stå i talarstolen, då har det gått långt.

När pressen angriper John Pilger – en av världens främste journalister – för att han får yttra sig fritt, då talar vi om moralisk kris i ankdammen. När man från presshåll vill tvinga en människa till tystnad, en som mer än de flesta har sörjt för att vi andra känner till de härskandes förbrytelser mot oss, då har de svikit sitt uppdrag. Då talar vi om medier som tappat allt och är fullt medvetna om det. Och som därför ser censur, kriminalisering, stämpling och karaktärsmord som de enda möjliga sätten att behålla hegemonin.

Och det är då det är dags att ta fram snittar eller champagne, eller vad man nu föredrar. Goliat kan träffas så att han vacklar, och det gäller då och skaffa fler slungor.

Norska faktisk.no uppstod som en följd av Hillary Clintons valnederlag, i alla fall om man ska tro dess VD Egeberg. Och då talar vi om Russia-gate och ryssarnas påstådda påverkan av det amerikanska valet. Men det faktisk.no inte har gjort, och heller aldrig kommer att göra, är att faktagranska Russia-gate.

De har nöjt sig med ett försök till karaktärsmord på Eva Thomassen genom att förklara hennes avslöjanden av norska hjälporganisationers kontakter med terroristgrupper i Syrien för osanna. Det lyckades dem dock inte så bra.

Tidigare kunde pressen ha sluppit undan med sånt här, för det var de som beviljade folk spaltutrymme – eller nekade dem det. Nu är det inte längre möjligt. Om inte pressen vill ta in kritiken, går det bra att runda dem, t ex gå till steigan.no. OK, vi konkurrerar inte med VGs (Verdens Gang) upplagesiffror, men vi når i alla fall många tusen människor som i sin tur kan sprida det vidare till sina vänner på nätet.

De traditionella medierna åtnjuter mycket mindre förtroende än de gjorde förr, även VGs faller. (Tidningens upplaga halverades mellan halvert fra 2012 til 2016) Censurpolitiken och kampanjjournalistiken mot oliktänkande kommer först och främst att drabba dem själva.

Men det är inte nog med detta. De stora medierna i USA ägs av samma kapitalgrupper som äger vapenindustrin. Deras uppdrag är inte att driva kritisk journalistik, utan att dra in största möjliga vinst åt sina ägare. Vad som ger deras ägare mest profit är mer krig och förtryck, och där har dessa medier sin roll att spela.

Men inte heller det är nog. Här kommer Googles censur och algoritmer in för att dölja obehagliga nätsidor. Och till detta kommer Facebook-censuren och allt det andra.

Och det är just därför vi behöver steigan.no. Vi har ett jobb att göra. Vi ska fortsätta och gräva fram de obehagliga sanningarna i ljuset. Vi ska vidareutveckla analysen av ett kapitalistiskt system som styrs av en handfull superrika människor – och som styr mänskligheten mot avgrunden. Och vi ska avslöja imperialismens olika strategier för att främja mer krig, förtryck och kaos. Kom med i gänget!


Översättning till svenska: K Lindelöf

  17 kommentarer for “Det finns all anledning att glädjas åt de mäktigas desperation

  1. Mats Larsson
    2017-12-13 kl. 10:09

    Svante Svensson visade övertygande för två år sedan hur vissa förklaringar om hur MH17 sköts ned stred mot fysikens lagar. Det visade, menar jag, hur långt en del gick för att undvika den mest uppenbara förklaringen.

    På jinge-bloggen pågick för ett tag sedan en debatt om MH17. När jag påpekade att den förklaring som fördes fram, byggde på att ukrainska regeringssidan som förspel skulle skjutit ned sitt eget transportflygplan upphörde diskussionen.

    När jag för en dryg månad sedan träffade en hög företrädare för Rysslands främsta forskningsinstitut, med nära kontakter med rysk militär, tog denne spontant upp MH17 med mig och vem han pekade ut som skyldig var fullständigt glasklart.

    I det mödosamma arbete jag just nu gör med ryska dopingspecialister, så skulle jag omgående förklaras galen om jag förde fram några av de konspirationsteorier som florerat; samarbetet skulle omedelbart avbrytas.

    Det kan vara bra att ha detta i bakhuvudet när man bedömer Steigans utsaga om MH17.

  2. Knut Lindelöf
    2017-12-13 kl. 13:00

    Antag att Steigan har fel om MH17, då har han och andra gått på en propagandabluff. Då faller resten av artikeln förmodligen i Mats Larssons ögon. Jag läser dock artikeln som en helhet och finner den mycket intressant, oavsett hur det nu ligger till med just MH17.

  3. Anders Persson
    2017-12-13 kl. 13:00

    Mats L!
    Nu hänger jag inte med. Steigan är skeptisk emot dem som påstår att Putin, dvs det officiella Ryssland, sköt ner MH17. Här slår Steigan in öppna dörrar för debatten har, såvitt jag förstått, gällt om det var ryska separatister eller ukrainare som sköt ner planet av misstag. Att en hög rysk militär för dig pekat ut den skyldiga på ett “glasklart” sätt låter ju betryggande – men vem pekade han ut? Så vad ska vi ha “i bakhuvudet”?

  4. Mats Larsson
    2017-12-13 kl. 13:29

    Anders P!
    Argumentet som framfördes i diskussionen jag hade i Ryssland var naturligtvis att en Buk luftvärnsrobot är alldeles för komplicerad för att separatisterna ensamma skulle kunnat hantera den. För detta krävdes utbildad rysk militär. Vidare gjordes bedömningen att de holländska utredarna exakt kan namnge vilka ryska militärer som var inblandade i nedskjutningen.

    För att svara Knut: självklart påverkas jag i min bedömning av vad skribenter skriver i frågor som jag känner till en del om. Frågan uppkommer då naturligtvis i vilken mån skribenten ägnar sig åt “cherry picking”. Jag förmodar att det i mitt och Svante Svenssons fall har att göra med att vi utbildat unga människor i experimentell fysik i decennier. Det första de får lära sig är “ni måste vara ytterst kritiska mot era egna experimentella resultat; ni måste vända på alla stenar innan ni går vidare”.

  5. Knut Lindelöf
    2017-12-13 kl. 16:12

    Jo Mats L, jag är fullt medveten om detta förhållande. Fakta är viktigt. Men i mina ögon är inte MH17-frågan avgörande för hur man ska se på informationsfriheten i världen nu och framöver. Eller uttryckt på annat sätt; holländarnas version av MH17-frågan ger inte USA och deras eftersägare särskilt mycket cred i allmänhet. I krig ägnar sig alla åt desinformation, det får man räkna med.

    Det gäller med andra ord att försöka se skogen – inte bara “träna”. Och, politiken är ingen exakt vetenskap – som ju fysiken ska vara.

  6. Anders Åberg
    2017-12-13 kl. 16:21

    Även om rysk militär var inblandad i nerskjutningen av MH17 så säger det inte med automatik att Putin gav order om det. Separatisterna kunde mycket väl lyckats köpa/skaffa hjälp av enskilda ryska militärer.

    Huvudintrycket av artikeln är oavsett MH17 en liten strimma av ljus i det av högern förmörkade mediabruset. Kanske ser vi äntligen en spricka i det som utan vidare kan kallas västvärldens svar på Pravda. Pravda då i det här fallet innefattande hela den högerstyrda krigshetsar- och propagandamaskinen i väst.

  7. Hans Andersson
    2017-12-13 kl. 16:33

    Mats har helt rätt när han påpekar att luftvärnsroboten buk kräver såväl rejäl utbildning och långvarig praktisk träning innan man ger sig på ett sådant uppdrag. Efter att ha frågat en gammal kompis inom just kategorin och fått besked att minst 2-3 års mycket gedigen träning innan soldaten får utföra uppgiften självständigt.

    Själva utförandet talar för ett professionellt genomfört uppdrag. Viket gör antalet möjliga gärningspersoner att utpeka blir begränsade.

    Separatisterna hade för att kunna genomföra uppgiften behövt assistans på plats av någon rysk militär utbildad på vapnet för genomförandet.

    Dock är dådet inte på något sätt kopplat till Putin. Detta blev en tung belastning i världens ögon, och direkt kontraproduktivt för Ryssland i Ukrainakonflikten. Att rysk militär på individnivå kan vara inblandat är möjligt.

  8. Mats Larsson
    2017-12-13 kl. 22:51

    Hans A!
    Vi kommer ibland så nära att vi är nästan, men inte helt, överens. Apropå doping så hade den mycket kände Vladimir Posner igår kväll en intervju i Pervyj Kanal med Rysslands idrottsminister på temat doping. Idrottsministern beskrev den förre chefen för Rysslands dopinglaboratorium (Rodchenkov), numera s k visselblåsare, som en “kameleont”, en i mina ögon synnerligen träffande beskrivning.

    (Vladimir Posner ges stort och exklusivt utrymme i Pervyj, det vet säkert Steigan.)

    Knut: fysik är en experimentell vetenskap, inte exakt. Lektion nummer två i Svantes och min utbildning är “det finns inga exakta mätningar, ni måste identifiera felkällorna och kvantifiera dem”.

    För många år sedan stod jag i en stad i Dalarna och väntade på familjen som var i en affär och handlade. En polis höll föreläsning på torget om en laserradar, som mäter bilars hastighet. Jag blev nyfiken och frågade: “Hur noggrant kan den mäta hastigheten” och fick till svar, på klingande dalmål: “Den mäter exakt”.

  9. Knut Lindelöf
    2017-12-13 kl. 22:57

    Mats L!
    Vad vill du ha sagt med denna “näsknäpp”?

  10. Mats Larsson
    2017-12-13 kl. 23:10

    Knut L!
    Det får du tolka själv. Tror du att jag håller med facit?

  11. Anders Persson
    2017-12-14 kl. 7:35

    Mats L!
    Du har helt rätt och därför så är det så löjligt att SMHI och andra vädertjänster numera ger nederbördsPROGNOSER med decimaler, d v s mer noggrant än MÄTnoggrannheten.

  12. Mats Larsson
    2017-12-14 kl. 17:22

    Till Viveca Isberg:
    Jag kan hålla med dig om att mitt svar var onödigt arrogant. Man ska tänka en extra gång innan man trycker på sänd-knappen, vilket alltså inte skedde denna gång.

    Vet dock inte riktigt vad som var näsknäppen. Att fysiken inte är en exakt vetenskap?

  13. Hans Andersson
    2017-12-14 kl. 19:16

    Anders P!
    Det var sannerligen märkligt att nederbörden anges exempelvis 0.9 mm. Aningen komiskt men vad beror det på?

    Är det datorerna som spottar ut detta? Eller meteorologerna som ser hur töntigt det blir med denna exakthet.

    Dock blir jag nyfiken på hur man gör en någorlunda rimlig angivelse gällande t ex. nederbörden i Skåne nu på söndag. Hur går det till? Verkar vara ett svårt moment, vilka kriterier utgår man från när man gör en sådan bedömning?

  14. Knut Lindelöf
    2017-12-14 kl. 21:05

    Visserligen är det snart jul, men vad är det som gör att ni spårar ut så till den… grad på just denna tråd. Tycker vi sätter streck här.

  15. 2017-12-20 kl. 20:26

    Instämmer i förslaget, Knut. Vi kan absolut göra något liknande i Sverige. Du och jag samt en annan bloggare diskuterade en gemensam blogg av något slag för 5-6 år sedan. Låt oss ta upp diskussionen igen. Vi har ju utvecklat våra bloggare, har fler gästbloggare, större kunskap i olika frågor osv…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.