Solvikskolans orakel och skapare Pär Ahlbom – eller råttfångaren från Hameln

Så vittnar en lärare som jobbade på Solvikskolan i Järna på 80-talet. Det är en mycket bra sammanfattning av hur det var.

Solvikskolan, denna mystiskt omhuldade klenod i den svenska skolvärlden har nu äntligen klätts av inpå bara benen av en gammal elev som startade en facebookgrupp där det öppnades en Pandoras ask. Av detta blev det SVT-dokumentären De utvalda barnen.

För att förstå sig på fenomenet Solvikskolan måste man förstå sig på det svenska 80-talet i allmänhet och skolvärlden i synnerhet. Som jag beskrivit oändligt många gånger i artiklar, böcker och här på denna sajt, var den svenska grundskolan på 80-talet en tummelplats för verklighetsfrånvända idéer om barn, undervisning och människans plats i tillvaron. Gränslös idealism av olika slag hade mycket lätt att slå rot.

Den svenska grundkolan präglades starkt av medelklassen med sina centralbyråkrater, lokalbyråkrater, politiker, forskare, skolbyråkrater och lärare. Alla dessa närde en slags förhoppning om att med någon quickfix-metod omskapa mänskligheten via skolbarnen. Tragglandet med bokstäver, ljud, läsning, skrivning, siffror och tal, historia och Hallands floder var dem alltmer motbjudande. Man ville istället tränga på djupet och skapa ”den goda människan”. I detta sammanhang fick förstås också antroposofins huvudgestalt Rudolf Steiners och den Waldorfpedagogikska rörelsen ett kraftigt uppsving. Solvikskolans leading man Pär Ahlbom uttryckte det i programmet på följande sätt: ”Vanlig undervisning är livsfarlig… fullständig skit bara. Människor blir idioter av att fostras på det sättet som vi gör nu (i den vanliga skolan [KL]). Vi (lärarna och eleverna [KL]) skulle inte anpassas till samhället, vi skulle förändra det.” Alltså, skolan var i smyg ”omstörtande”.

Första gången jag stötte på begreppet antroposofi var på 50-talet (i 10-årsåldern) då min mors nyblivne man i en vårdnadstvist försökte få sin f d fru olämpligförklarad som mor för att hon ägnade sig åt en antroposofisk förskola i Göteborg. Det misslyckades lyckligtvis. Men jag minns hur de vuxna försökte sätta sig in i Rudolf Steiners idéer, utan att lyckas. Att det var en slags kristet andlig mystik blev i alla fall klart.

Rudolf Steiner
Några ord om denne Rudolf Steiner. Han var en lovande student i Wien i ämnena matematik, fysik, kemi och naturhistoria på 1880-talet. Senare blev det filosofi och litteratur. Han hamnade i Rostock och senare i Berlin och blev där än mer upphöjd bland samtidens tyska akademiker. Bland annat publicerade han arbetet, Grundlinjer till en kunskapsteori enligt Goethes världsåskådning 1886.

Men något hände omkring sekelskiftet 1900. Till samtidskollegers upprörda förvåning svängde Steiner från vetenskapliga metoder till andlighet, sinnlighet och mystik. Det skedde under inflytande av skådespelerskan Marie von Sievert, som han senare gifte sig med. Han började nu presentera vad han beskrev som resultat av sin andliga forskning vilket blev starten på den antroposofiska rörelsen, en gren av teosofin. Antroposofin fick olika praktiska inriktningar; pedagogik (Waldorfskolor), biodynamisk odling, eurytmi (rörelsekonst), medicin, ekonomi… Det finns också en kristen riktning. Det blev således med tiden mycket andligt, mystiskt och religiöst.

Bland annat bärs hela rörelsen av föreställningen om en annalkande katastrof. För Steiner var det den växande industrialismen som var hotet. Man tror också på reinkarnation, alltså att man lever många gånger i olika skepnader på jorden. ”Du har så att säga säcken full redan”, som en av lärarna på skolan uttryckte det i programmet. Hur du lever ditt liv nu påverkar hur ditt nästa liv blir.

Barnet anses bära på sin karma (förprogrammering från tidigare liv) som visar sig i olika så kallade ”temperament”. Waldorfpedagogerna ska kategorisera eleverna efter detta mönster. Det hela verkar klart inspirerat av Kretschmers konstitutionslära som fanns spridd i på Steiners tid. Alltså temperamenten är bestämmande för karaktären och kan inte ändras.

För en antroposof är det andliga livet lika verkligt som det fysiska. Man frammanar krafter från andevärlden i naturen och i skeendet. Enligt Steiner står barn i närmare kontakt med den andliga världen än vuxna. Om då ett barn inte får kontakt med andevärlden, får det veta att det riskerar att bli handikappat i nästa liv.

Vad blir konsekvenserna?
Denna andliga sörja får naturligtvis allvarliga konsekvenser för de elever som inte lever upp till förväntningarna. Barn med ”dålig karma” blir ju chanslösa, de får ingen uppskattning från lärarna eller någon framskjuten plats i något sammanhang. En före detta elev berättade: För att inte stötas ut måste du ”kunna hoppa högt ifrån (den farliga repgungan), kunna röra dig vackert och kunna sjunga vackert. Det är sånt man ska kunna, då har man liksom en stor själ.”

Andra röster från före detta elever: ”Det kan se ut som man ger eleverna frihet, men istället så skiter man i dem. Det blev som flugornas herre. Mycket mobbing! också från lärare. Mellan barnen var det jättemycket våld. Mycket våld från lärare mot elever.”

Pär Ahlbom i farliga repgungan i 90-årsåldern

Det berättades om när 10-årige Daniel anklagade en lärare för misshandel, som ledde till en rättegång där alla på skolan ställde sig den anklagade lärarens sida – emot Daniel. Läraren frikändes. Daniel slutade skolan. Han dog 26 år ung. Läraren eller skolan har aldrig erkänt något fel.

Ännu ett par uppenbara övergrepp med tragiska resultat återgavs. Allt viftades bort som överdrifter av oraklet Pär Ahlbom. ”Man gräver bara i en skittunna rent ut sagt”, som han uttryckte det.

Ahlboms egen dotter bröt armarna på flera ställen, fick hjärnskakning och hade en nära döden-upplevelse, när hon en gång ramlade från repgungan. ”Mitt värde gick upp med 1000 procent hos pappa när jag hade min nära döden-upplevelse”, berättar hon.

Per Ahlboms stora leende med nya tänder.

På slutet fattar plötsligt Ahlbom – efter att dottern talat klarspråk – att han varit en diktator, att han inte märkt hur människor har det, att skolan varit en sekt. Även hans son såg med klarhet på vad som pågått och fick oraklet Ahlbom att få lite kontakt med sina egna karismatiska fasoner. Flera lärare var djupt ångerfulla,men inte alla. Som en kvinna sa: ”Man bara åkte med i någonting… för att få vara med i gänget, framför allt med Pär (Ahlbom) och…”

Rörelsens genomslag
Antroposofirörelsen styrs ekonomiskt via sin egen bank Ekobanken, ekonomiska föreningar, stiftelser och olika företag. Dessa kontrolleras av ett fåtal personer – eller familjer: Jan-Erik och Annika Laurén och deras barn, Hans Petter Sveen med fru och barn, Thomas Lüthi med fru och barn och Anders Kumlander med fru och barn. Annika Laurén är vd i Ekobanken. Mer om rörelsens ekonomi kan du läsa här.

Att det finns sekter är inget nytt. Antroposofirörelsen är ovanligt välorganiserad sådan, men dock en sekt. Hur kan det nu komma sig att denna sekt tillåtits inneha en så uppburen position under så många år? Det är naturligtvis skandalöst. Men orsaken är att antroposofernas praktik passade tidsandan närmast perfekt från 80-talet och framåt. Alternativ pedagogik, alternativ medicin, alternativ allting… var då högsta mode. Vi hade till och med en grupp entusiastiska lärare i lilla Östhammar som ville starta ett parallellspår med Waldorfklasser på min skola, men det sa vi nej till.

Tidsandan var nämligen precis som den före detta eleven uttryckte det: ”Det finns en vacker yta, men…”. Det var estetiken, som fångade radikala medelklassmänniskor ända långt in i statsapparatens pastellfärgade kontor. Konsten, dansen, rörelsen, sången, teatern, naturen, arkitekturen, ja ”friheten” som tycktes stråla runt alltsammans. Lägg till detta ”biodynamisk odling”, solidarisk ekonomi och samhällsförändring genom att skapa ”den goda människan”, det var ren bingo på 80-talet. Jag påstår att det var detta andliga skol- och samhällsflum som sakta bäddade för kommunalisering, skolpeng, friskolereform och hela paketet vi lider under idag, det som skickade skattemiljarder in i marknadssystemet. Det fanns många Per Ahlbomar i den svenska skolan och på andra håll på 80-talet. Ännu har de inte krupit till korset och erkänt några som helst misstag. Vi väntar tålmodigt på detta…


Bilderna är klippta ur filmerna, ett utsökt filmarbete. Programmen kan ses t o m 26 augusti.

Föregående artikelEnsam med våren
Nästa artikelPelle Krikonkvist och Redopoiden
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

6 KOMMENTARER

  1. Försommaren 1994 opererades jag på Thorax, KS. Det ganska komplicerade ingreppet gick dock bra. Nere på avdelningen dagen efter fick jag besök av min syster som nästan omedelbart hävdade att jag skulle få mycket bättre vård och återhämtning på Vidarkliniken i Järna, antroposofernas sjukvårdsinrättning. Hon ville att jag skulle begära förflyttning dit.

    Systern hade nämligen några år tidigare kommit i kontakt och blivit vän med några lärare från Solvikskolan, vilket ledde till att hon köpte hela konceptet med hull och hår. Den nye husguden Rudolf Steiners böcker fyllde hennes bokhylla. Som de flesta nyfrälsta talade hon i början av 90-talet mycket och ofta om den nya förträffliga läran. Jag kände ett gradvis växande obehag, med tiden blev vårt umgänge allt mer besvärligt.
    för mig.

    Tillbaka till KS 1994: På rygg i sjukhussängen med ett tiotal sladdar och slangar anslutna, trött och med rejäl smärtlindring, vägrade jag. Då övergick övertalningsförsöken i rent tjat; ”jag visste inte mitt eget bästa” och ”var förvirrad av skolmedicinens farliga droger”. Min irritation växte, blev till sist förbannad och sa ifrån på skarpen. ”Då sköter jag det här själv” sa hon – och sökte upp Lotta Orre, överläkaren som opererat mig dagen innan med avsikten att få iväg mig till Järna mot min vilja! Jag vet inte vad som sades dem emellan, men efter en stund kom min syster tillbaka rödgråten med avskedsrepliken: ”De är ju helt inkompetenta på det här stället!” Under ronden dagen efter skakade Dr Orre på huvudet och sa: ”vad är det för syster du har, Vidarkliniken tror inte på vare sig smärtlindring eller antibiotika, i ditt nuvarande tillstånd hade du troligen inte överlevt där.” Nej, antroposof-klustret i Järna med omnejd är sannerligen inte ofarligt, vare sig på det ena eller andra sättet!

  2. Hans M, Knut L
    Håller med till 100%. Valsång, mässling och vått i vått får vara för min del också. Jag har besökt detta kloster vid ett flertal tillfällen och det är ju en alldeles död institution. Den såg likadan ut 1978 som den gjorde 2010. Knutby och Solvik* i Järna är våra inhemska (hemska) sekter. Sen finns det en del importerat å. Lika bedrövliga är dom.

    *Sen fanns det även en systerskola till Solvik här mitt i mitt Hälsingland, Delsbo förstås. Här gick de under beteckningen ”kackara”. Folk vet vad som är lort och vad som är pannkaka!

  3. En sekt är en sekt svår att handskas med kritik upplevs som förgöranden och hotar sektens framtid. De finns överallt där människor finns och dess styrka är beroende av en stark ledare. Ahlbom var en sån person som först vid 90 år gjort en pudel.

  4. Jehovas Vittnen är också en sekt. Min f d fru var och är medlem. Dess rättesnöre är Bibeln. Den boken får inte ifrågasättas, ty den är sann, enligt dess medlemmar. Sanningshalten i denna bok kan naturligtvis inte motbevisas, då det tidsmässigt gått omkring 2000 år vad gäller de historiska händelserna.

    Jo, det ständiga tjatet från min f d om att bli medlem i denna sekt var en av orsakerna till att vilja skilja mig. Våra gemensamma döttrar blev dito medlemmar i sekten.

    Och i dagsläget tar mina döttrar aldrig kontakt med mig. Det ligger i sektens beteende/kutym att enbart ha kontakt med likasinnade. Så kan det gå här i världen.

    Bara att försöka acceptera sekters beteenden. I skolors verksamheter finns dock en tillsynsmyndighet. Religiösa sekter slipper samhällets kontroll.

  5. Ja jag tyckte framför allt att det mest skrämmande i reportaget var Pär Ahlboms självbelåtenhet i sitt totala flummeri. Han var närmast en karikatyr av den sämsta sortens skolfilosofi från 60- och 70-talen – framför allt före 1979, när ”larmet gick”, för att citera titeln på Knuts förtjänstfulla bok.

    Dock: Jag har aldrig uppfattat att Waldorfskolor generellt varit så där genomflummiga som Solvikskolan. För snart 40 år sedan, 1983, gjorde jag ett reportage på Kristofferskolan, som väl varit ett slags ”flaggskepp” bland svenska Waldorfskolor. Och som jag kommer ihåg det fann jag knappt några likheter med Solvikskolan. Tvärtom uppfattade jag Waldorfpedagogiken som tämligen genomtänkt och konsekvent.

  6. Benkt L!
    Jo, precis. Kristofferskolan fick länge tjänstgöra som den officiella versionen och skyltfönstret utåt för Waldorfskolan. Dess estetiskt inritade läroplan innehöll även kunskapsmål som kunde tilltala de flesta, dock med en övervikt av stoff från klassisk romantik och inte så mycket Diderot – om man säger – men ganska okej. Men bakom sådana skyltfönster finns ofta en Pär Ahlbom eller en Kristi Brud.

    Sekterna må synas!

    I min hemkommun fanns en muslimsk förskola med ett helt okej skyltfönster. Men därbakom lurade terroristklassade imamer (med utvisningsbeslut som inte verkställdes) och en lödpistol (!)

    Lödpistolen var inköpt på Clas Ohlson och användes för att omskära småpojkar med, till en kostnad av ett par tusenlappar.

    Misshandeln uppdagade av apoteket i Söderhamn när försäljning av kompresser och desinfektionsmedel ökade på oväntat sätt.

    Skolinspektionen! Inspektera mera! Det kan ju inte vara apotekets uppgift att upptäcka misshälligheter på våra förskolor.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.